Ingenting är enkelt
Postat: 2003-03-25 kl. 12.35
So: why does it matter so much? Because the outcome of this issue will now determine more than the fate of the Iraqi regime and more than the future of the Iraqi people, for so long brutalised by Saddam. It will determine the way Britain and the world confront the central security threat of the 21st century; the development of the UN; the relationship between Europe and the US; the relations within the EU and the way the US engages with the rest of the world. It will determine the pattern of international politics for the next generation.
(Guardian:
Tony Blair's Speech)
It is extraordinarily ironic that the anti-war protesters are marching to defend a government which stops its people exercising that freedom.
(Opinion.Telegraph:
I was a naive fool to be a human shield for Saddam)
Frågan om hur den irakiska oljan skall fördelas i en efterkrigssituation tycks till stor del styra den Irakpolitik som för närvarande utspelas i FN. Oljepolitiken är central för samtliga permanenta medlemmar av säkerhetsrådet - Frankrike, Kina, Ryssland, Storbritannien och USA.
(SVD:
Oljan styr säkerhetsrådets medlemmar)
Krigsanhängare anklagar rutinmässigt Frankrike för cynism, uttytt oljeintressen. En kontrast till USA:s altruism kanske.
(Aftonbladet:
Sista chansen att stoppa kriget)
Jag såg en intressant genomgång av Frankrike, Ryssland och Kinas intressen i Irakiska oljefyndigheter på tv. Men jag vet inte riktigt var.
En lång och bitvis riktigt dum diskussion om kriget på dagensskiva.com, men med några fåtal ljus i mörkret.
Att mena väl räcker inte. Det är för enkelt att bara kritisera USA. Vad väljer man istället? Folkrätten? Carl Bildt hade några intressanta poänger i Hetluft. Han pratade om att den folkrättsliga grunden för att gå in i kriget i Jugoslavien var mindre än nu. Den här gången hade man FN-resolutioner att gå på.
Ju mer jag läser desto mer osäker blir jag. Inte för krig, men inte mot att tvinga bort Saddam. Argumenten håller inte, men ändamålet kanske helgar medlen. Allt är lögner.
Sen funderar jag på skuldbördan. Varför nämns aldrig Spanien i allt det här? De var tre som skulle gå till krig oavsett, men det är USA och i mindre mån Storbrittanien som nämns som de som gör fel/rätt. Rasism? Våra grannar Danmark deltar i kriget, vem höjer rösten mot dem? Förvisso skulle det inte blivit krig utan USA, men ändå. Ger det något land mindre skuld?
Jag känner mest sorg för alltihop. Magen säger att krig aldrig är en bra lösning. Nu säger magen: Lunch.
Uppdatering:
Först gällde det kriget mot terrorismen. Sedan gällde det Iraks avrustning enligt fredsavtalet från 1991. Därefter gällde det Saddam Hussein personligen. Nu gäller det införandet av demokrati i Irak.
(DN:
Därför tror jag inte på detta krig i Irak)
Kommentarer
Kommentera