"Räddaren i nöden"
Det känns som jag precis träffat mamman till alla mina kompisar. Alla manér, invanda mönster och hangups. Beteenden som jag garvar läppen av mig åt så fort jag kommit därifrån, bara för att jag känner igen dem så väl i framtida generationer.
Eller som att träffa släkten. Som smaken av kålpudding, invanda lukter direkt innanför dörren, att kunna följa rutmönster på den kaklade väggen i badrummet utan att titta och att hitta hack i middagsbordet utan att leta.
Det jag slogs mest av när jag började läsa den var när boken är skriven. Ok, jag läste en översättning från 1987. Kanske är det Klas Östergren som moderniserat den. Men ändå.
Mellanrummet betyder allt. Tankarna, bitterheten och ångesten över att alltid fortsätta leva. Holdens bitterhet är en njutning att lyssna till. Det känns som jag borde göra en djupare analys och se till där det klingar an hos mig själv. Men det är oviktigt egentligen. Jag vet hur patetiskt det är, det är lika njutningsfullt (och smärtsamt) att hata världen ändå.
Länkar: Amazon Look Inside, The FBI is the Catcher in the Rye: The Assassination of John Lennon, The Catcher in the Rye Pages
Istället/också: Adaptation (film)
Kategori:
Kommentarer
Du kan få låna den på engelska av mig.
Kommenterat av: p.b.h den 2003-09-13 kl. 15.45 #
�Ähh, så bra tyckte jag inte den var. Inte bra alls, faktiskt. Läste väl den vid fel tidpunkt i mitt liv (lite för gammal). Däremot, herr översättaren, Klas Östergren, skrev en gång i tiden boken Gentlemen och den lyckades jag läsa i rätt ålder. Den - och Fantomerna - är bitterljuv, romantisk och smaken av kålpudding. Läste Gentlemen en gång om året åren 1984-1992. Då, för många år sen, tyckte jag den var lika viktig som Kraftwerk eller The Cure eller The Smiths eller Joy Division eller New Order eller Twice A Man eller Sisters of Mercy.
Kommenterat av: Gustav den 2004-10-27 kl. 22.14 #
Kommentera