Kanoniseringen av Robyn
Jag har haft en märklig känsla i kroppen av skriverierna om Robyns nya skiva. Så hittar jag en text som säger just det. På Digfi dessutom. Tänka sig.
”Hallå, när gjorde Klas Åhlund senast nåt intressant, Paulaskivan eller?” Så gick de första associationerna i min hjärna när jag hörde talas om det där, men snart blev jag emotsagd. Sveriges förenade kritkerkår hade nämligen bestämt sig för att det var dags att skaffa sig en ny darling.
Digfi Robyn och rockjournalisterna (2005-05-10)
Det är lite som när Marit Bergman klev fram i sin solokarriär. Första skivan var inte bra, men den hyllades unisont överallt. För det förtjänade hon. Nu har Robyn förtjänat uppmärksamheten. Och det är ju bara så rätt att gå själv och samarbeta med The Knife. Jadajada.
Robyn är en bra skiva. Men inte så bra.
Kommentarer
Ja fast inte fan är den dålig heller...
Kommenterat av: Hankins den 2005-05-12 kl. 14.24 #
Citat från gästbok:
Det är tydligt att du inte gillar låten. Det är det som är det fina med musik: det är subjektivt.
Kommenterat av: E180 den 2005-05-13 kl. 09.21 #
själv blev jag glatt överraskad av att skivan faktiskt är precis så bra som så många skrivit.
Kommenterat av: Wibjörn den 2005-05-13 kl. 17.03 #
Nope, skivan förtjänar inte all det posetiva. Tänk såhär; skivan är bar 38 minuter, låtarna blir uttjatade redan på 4 gången man lyssnar på dem. På alla recenssioner låter det som att Robyn´s senaste platta är sååå bra, det är bara rövslickei.. Javisst!
Kommenterat av: Hon som vet den 2005-05-22 kl. 14.32 #
Kommentera