"Den vidunderliga kärlekens historia"
Kanske var mina förväntningar för högt ställda. Jag har fått ut mycket av alla augustprisvinnarna, men jag har problem med flera saker i Carl-Johan Vallgrens bok.
Berättaren. Prologen som inleder ställer till problem med hela min läsning. Särskilt när Vallgren tröttnar på sin form och försöker byta perspektiv i berättandet. Det är barnbarnets historia och breven mellan kyrklighetens herrar är bara ett grepp och ett misslyckat sådant.
Originaliteten. Det är väl mitt eget fel, jag läste "Parfymen" först. Det är en bättre bok, på liknande tema. Språkdräkten i Patrick Süskinds bok är så otroligt rikare i färg och form. "Parfymen" är riktigt bra, om än obehaglig läsning. Det är inte "Den vidunderliga kärlekens historia".
Språket. Han faller för enkla saker som moderna ord. Eller rättare sagt, sätt att använda ord på sätt som absolut inte passar in i kontexten. Även om orden skulle kunna fungera i tidsåldern de är satta i så är inte användningen av dem desamma. Jag har inget exempel i huvudet, men jag störde mig oerhört på det vid ett flertal tillfällen.
Visst, jag fick ut något av den här boken. Men det får jag alltid. Även om böckerna jag läser är oerhört usla. Men jag gillade den inte. Varken särskilt originell eller gripande, som var augustprisets motivering.
Länkar: susning.nu
Andra tycker: dagensbok.com, skulle gärna haft en länk till bokmärkts recension här men de har byggt bort möjligheten att permalänka.
Läs också/istället: Patrick Süskind "Parfymen"
Kategori: Litteratur
Kommentarer
Skönt att nån till sett igenom "den vidunderliga....", läste också parfymen först och den är verkligen "the original and best". Vallgren är rätt stolpig och högtravande, samt faktiskt rent tråkig ibland.
Kommenterat av: Jochen den 2003-10-23 kl. 23.21 #
Vem fan är Vallgren?
Parfymen är the real deal.
Jag skall berätta för dig vad boken mellan raderna handlar om. Det är på tiden efter märkliga kända och okända personers inlägg genom åren.
Läs det allra sista ordet i boken och du får svaret och problematiken
Som sedan med mästarens hand tecknar historien vi får njuta.
Varför Grenoille söker kärlek är inte svårt att förstå, det är inte heller svårt att förstå den kamp och metod med vilken han söker andra medmänniskors känslor.
Svårare blir det när han till slut lyckas med att framkalla en doft som gör honom till en magnet får sina medmänniskor men ändå väljer att dö.
Tyvärr tror jag att slutsatsen blir att om du inte kan älska dig själv såsom du är kan du inte känna att andra älskar dig och definitivt inte genom genom falskt påtvingade metoder.
Vackert, sorgligt och en av de bättre romaner som skrivits.
Med vänlig hälsning
Greger
Kommenterat av: Greger den 2005-03-10 kl. 15.21 #
Vem var det som inte förstod?
Kommenterat av: Kal Ström den 2005-03-10 kl. 16.02 #
Kommentera