Svanesång för blandbandet

Postat: 2004-01-24 kl. 00.30

Putting together a home-brewed compilation of songs used to be an act of love and art. Now it's just too damn easy to be worth caring about.

(Salon: PCs killed the mix-tape star)

Visst. Jag saknar det också. Det var fantastiskt roligt. När man hittade den där perfekta avslutningen på bandet, så den vita delen rullade ut från rullen precis när sista låten hade tonat ut. När bandet blev så där perfekt som bara blandband kan bli.

Eller battle-band när alla fick välja i tur och ordning. När nästa person kom med den perfekta uppföljaren som antingen svarade på förra låten eller utvecklade temat.

Jag hade min värsta period av blandbands-inspelningar precis innan jag blev tonåring. Pappa klagade på att jag i stort sett gjorde samma band hela tiden. Det gjorde jag inte, även om jag plockade från ett alldeles för litet antal skivor. Men stämningarna var hur som helst inte samma. Det var då min lust för musik väcktes på riktigt, tror jag.

Och naturligtvis kommer jag ihåg minnesvärda blandband. Särskilt ett när jag blev ombedd att introducera AG till hårdare musik. Det var ett fantastiskt roligt band att göra.

Eller när man skulle på en resa och gjorde det där överdjävligt fantastiska bandet som liksom gjorde att resan vore värd att göra bara för bandets skull.

Men precis som han säger i artikeln så går det inte att gå tillbaka. Jag har inte längre någon bandare kopplad till stereon. Den gick sönder någon gång för länge sen och det har aldrig känts prioriterat att köpa en ny. Det är ju i alla fall så mycket enklare att göra en blandskiva. Och det problemet hade jag redan innan jag hade en brännare själv. Det tar sån extremt lång tid att göra ett blandband. Och jag kan inte använda det själv på samma sätt som jag gjorde då. Jag åker aldrig bil, jag har ingen kassett-walkman längre. Men det går ju heller inte att leva med shuffle.

Shuffle är verkligen en styggelse. Du får låtar i ordning där de inte alls passar ihop med varandra och intron som behandlas som låtar och låtar utan intron.

Så seriös behandling av spellistor måste vara modellen (när man inte lyssnar på hela skivor, för det är ju oftast the way to go - i digital som i fysisk form). Spellistorna måste utformas genom att lyssna på slutet av låten och början på nästa för att verkligen höra om de funkar ihop. Att inte den ena smaken skär sig med sin efterföljare.

Det är ju aldrig samma tillfredsställelse. Det går inte att vara lika nöjd med en spellista som det tog någon halvtimme att sätta ihop som ett blandband som man höll på med en hel kväll. Men det är gott nog. Och resultatet blir, om inte lika bra eftersom känslorna inte är med, så åtminstone en fantastisk samling musik.