Att designa adaptivt och galet bra, samtidigt
In essence, adaptive design is about designing to enable the user to change things. You strive for 'good enough' as a starting point, such that the user feels they have a 'way in', almost an implicit goal of working through the finished design themselves. It sees design as a social process, developing over time, via a relationship with the user.(Core77: Insanely great, or just good enough?)
Så här vill inte jag se på adaptiv design. Jag skulle istället vilja se det som att man presenterar någonting som fungerar, som är bra - men också anpassningsbart efter egna behov.
Mitt tydligaste exempel, även om det inte är ett bra exempel på adaptiv design då man egentligen inte förändrar något efter egna behov utan bara särskiljer, gör tydligare efter egna behov är färghanteringen av BBCi. När man valt en viss avdelning många gånger får den en annan färg än den hade från början. Den skiljer sig från det man aldrig använt för att komma mer i fokus för användaren. Det är en omärklig förändring som ändå hjälper mig i mitt användande. Jag ser det jag vill ha tydligare, i en miljö som ständigt ändrar sig lite beroende på vilket innehåll som finns just då.
Jag vill att anpassningsbar design ska vara insanely great och möjlig att anpassa. Som det där man använder varje dag och sen kommer under fund med att man helst skulle vilja lyfta fram. Som adaptiv design bland Photoshops paletter. Använder jag en palett extremt mycket så lyftar jag loss den. I Dreamweaver gillar jag inte hur de passas ihop från början, så jag gör nya konstellationer (just i fallet Dreamweaver är det knappast insanely great från början heller, men jag gillar hur det är anpassningsbart).
I formen av webbdesign tänker jag mig en sajt som är fullt fungerande. Fantastisk till och med. Men när jag vant mig vid funktionerna så vill jag komma vidare. Kanske sålla lite och välja bort annat, flytta på. Osynligt om man inte vill, möjligt om man behöver det.
Kommentarer
Kommentera