Share on Facebook

Postat: 2007-09-26 kl. 16.22

Jag började titta på delningsknappar för Facebook idag, för jag blev nyfiken efter att jag sett Expressen använda det. Men jag blir inte riktigt klok på vad Facebook faktiskt hämtar.

På Facebook vill scriptet öppna ett nytt fönster där den plockar med document.title

<script>function fbs_click() {u=location.href;t=document.title; window.open('http://www.facebook.com/sharer.php? » u='+encodeURIComponent(u)+'&t='+encodeURIComponent(t), » 'sharer','toolbar=0,status=0,width=626,height=436'); return false;}</script>
<a href="http://www.facebook.com/share.php?u=<url>" onclick="return fbs_click()" target="_blank">Share on Facebook</a>

Facebook Share Partners (2007)

På Expressen hämtar den första delen av innehållet i en artikel. Och Expressen slarvar med meta-taggarna, åtminstone på recensionerna (där kommer endast genre med). (Dessutom slarvar de med texten just där – de hävdar att Lars Winnerbäcks nya skiva är smärtsam och vacker. Smärtsam håller jag med om.)

Description meta-taggen för Winnerbäck-recensionen är:

<meta name="Description" content="Universal ROCK" />

Expressen Källkod för Lars Winnerbäck - Daugava (2007-09-26)

Ändå blir resultatet:

Det verkar som den faktiskt analyserar innehållet på sidan, såväl som den tittar på metataggarna, för texten som kommer upp där finns bara i brödtexten på sidan.

<p class="brodtext1 indent"><br /><span style="margin-left: 15px;"/> I ”Mareld” sjöng <strong>Lars Winnerbäck</strong> att Dublin var farligt. Det är väl därför han drar dit. Trotsar sunt förnuft. Nu när ändå allt är uppfuckat och demonerna rider honom.

Ibid (Rad 2372 i källkoden)

På andra sidor tar den faktiskt meta name="Description", men inte just här där den var så dålig.
Känns som en smart lösning av Facebook, men jag förstår inte hur så jag letar vidare.

När jag googlade på parametrarna jag hittade att använda (t för sidtitel [som inte verkar fungera] och u för url) hittade jag en svensk blogg som använder Facebook-länkar. Där skickas också permalänken med, men antingen tar Facebook ingenting alls eller det andra stycket, vilket inte gör mig särskilt mycket klarare (då det andra stycket inte är uppmärkt på annat sätt än det första).

<p>Jag kanske har för höga krav på folk.<br />
På ett sätt, jag vet mycket väl att jag inte har höga på andra. </p>
<p>Men vad fan, jag kan väl inte rå för att jag är perfekt och aldrig gör några som helst misstag.<br />
När det kommer till vissa saker alltså. För jag gör misstag. Det gör jag verkligen.</p>

Ett eko i mängden Källkod för Archive for the ‘Filosofi’ Category (2007-08-17)

Jag testar på dagensskiva.com där Facebook hittar bilderna från vänsterspalten (naturligt, eftersom vi varken använder meta name="Description" eller har en smart källkodsordning då den spalten ligger först. Konstigare är dock att den hittar innehåll först vid dagensbok.com-puffen längst ner i vänsterspalten:

<dd class="text">Det är häpnadsväckande vilken oroande bild Johan Cullberg målar upp av psykiatrin i Sverige från 60-talet och framåt. Vi har ...</dd>

dagensskiva.com High on Fire "Death is this Communion" (2007-09-26)

Facebook hittar sex bilder, men inte rätt bild:

Om jag vänder källkoden rätt (med Holy Grail-teknik) hittar Facebook innehållet, rätt bild (och bara en bild) men den tar texten från bonusinformationen (som också ligger före content):

Om jag sedan lägger till meta name="Description" tar den rätt bild och rätt text:

Om man tittar på de utökade instruktionerna finns det ännu fler meta-taggar att välja ut. Som till exempel bild och title:

<meta name="title" content="Smith hails 'unique' Wable legacy" />
<meta name="description" content="John Smith claims beautiful football is the main legacy of Akhil Wable's decade at the club. " />
<link rel="image_src" href="http://www.onjd.com/images/WableAFC205.jpg" />

Facebook Share Partners - Making Sure the Preview Works (For Advanced Partners) (2007)

Där finns även instruktioner för hur man får Facebook att känna igen olika mediatyper man vill dela.

Kära Swedbank

Postat: 2007-03-28 kl. 14.26

Käre användare

Vår bank följer regelbundet senaste prestatinerna inom kampen mot nätbedrägeri och vidtar förebyggande åtgärder i syftet att nå det bästa möjliga kundskyddet mot nätövergrepp. En grupp specialister på datasäkerhet upptäckte ett kritiskt fel i SSL-protokollet, på frund av vilket hackers kan få tillgång till Ditt konto.

Från och med i morgon ska systemet av kundkontoåtkomst genomgå till det nya SSL3-protokollet, vilket är det säkraste för tillfället. Kunder som använder browsers som inte stödjer SSL3 kan inte få tillgång till kontot genom Internet.

Du behöver att förnya din browser, våra specialister har utvecklat förnyelserna för alla browsertyper. Förnyelserna år befogade till detta brev. Du behöver helt enkelt starta programmodulen och systemet ska förnyas automatiskt.

Programmodulen ssl3.exe är befogad till detta brev.

Tack för stödet, vi ser fram emot ett gynnsamt samarbete

E-brev Förnya din browser omedelbart vad gäller SSL3-stöd (2007-03-28)

Kära Swedbank

Jag inser ju att på frund av hackarnas senaste prestatiner så är ju övergrepp mot mig rätt vanliga. Tur då att ni datasäkerhetsspecialister på Swedbank är the bomb, så ni kan ordna att vi kunder får genomgå till det nya SSL3.

Men det jag funderar på är vilka Förnyelserna som fått befogenhet att förnya min webbläsare i år är? Har jag givit dem det? Jag är rätt nöjd med Safari, kan jag inte få behålla den? Förresten fungerar inte det braiga programmet ni skickade med. Kan ni vara vänliga att skicka ett nytt?

Mvh,
Kal Ström

Connection07

Postat: 2007-03-27 kl. 22.39

Jag spenderade dagen på Connection07 i Göteborg.

Bubblan och kraschen är historia, nu är vi i utbyggnadsfassen

Henrik Torstensson från Stardoll talade om utvecklingen, som han ser den.

• Grundförutsättningar för utvecklingen av den nya webben är tre: Ändrade vanor > Billigare > Bättre
  • Ändrade vanor innebär bland annat att 1995 hade internet en räckvidd på 10 % och de använda nätet ~50 minuter om dagen. 2005 var räckvidden 60% och man spenderade ~110 minuter
  • Det är billigare att bygga tjänster nu med LAMP, billiga servrar och billigare bandbredd (90% billigare på [var det?] 10 år)
• Utvecklingen står på tre ben: Information, underhållning och kommunikation
• Henrik tror att uppkopplade klienter utanför webbläsaren är en stor möjlighet i framtida utveckling (som Joost)
  • Jag frågade om XUL/XAML som möjlig applikationstillverkning som klienter men nästan i webbläsaren
  • Jag skrev om XUL vs XAML för några år sedan
  • Firefox och Songbird är byggt i XUL och någon på Connection07 sa att Joost är byggt i XUL (Och Wikipedia bekräftar det. Artikel om Joost och XUL.)

Design för den mobila webben

Anna Grandt från 3 pratade om mobil utveckling och mycket om 3:s tjänster.

• När 3 skulle lansera bestämde man sig för att inte prata om internet i mobilen, det var för belastat med WAP-upplevelsen – jag tycker det är ett misstag
• De ville heller inte prata om Planet3 som en portal, också på grund av tidigare belastning
• 3 vill inte bygga en walled garden, men vill samtidigt gärna tjäna pengar på sina tjänster
• Don't shrink - re-think, om utveckling av mobila tjänster
• Anna såg fem problem för den mobila webben: nytt medium, inga standarder, oklar prissättning, svår navigering och kontext
  • Nytt medium: Anna menade att det inte finns några motsvariga tjänster att jämföra med och att använda som referenser
  • Inga standarder: Olika webbläsare i olika telefoner, även inom samma tillverkare. De flesta med dåligt webbstandardstöd. Olika Java- eller Symbian OS-versioner för klientutveckling.
  • Prissättningen är oklar på den mobila webben. Precis som modemets tickande taxameter var en bromskloss för internet innan bredbandet är känslan av att det kan komma en stor räkning i slutet av månaden en bromskloss för den mobila webben. Därför är allt på Planet3 gratis, tills man köper en tjänst eller vara som kostar. Då ska den varans/tjänstens pris skrivas ut tydligt och enligt de avtal användarna har (Har musikpaket: Musiktjänsterna kostar 0 kr).
  • Svår navigering: Olika telefoner använder olika sätt att navigera med webbläsaren. Vänster och höger kan vara skrolla eller gå framåt bakåt i historiken. Andra funktioner kan också skilja sig.
• Vet utvecklarna/produktcheferna vad kunden vill ha? Nej.
• Vet kunderna vad kunden vill ha? Nej.
• 3:s lösning är att testa prototyper och inte vara rädda att stänga en tjänst som inte fungerar
• Orb är en tjänst som strömmar innehållet från din dator till mobilen, ompaketerat för mobil konsumtion (bilder, ljud, film)
• MSN i mobilen har inte kannibaliserat SMS-trafiken trots att det skickats 600 000 meddelanden i tjänsten
• Musiken är en viktig tjänst för 3
  • 3 har givit ut en artist som man tog fram med ett Idol-koncept (Encore). Encore har varit 2:a som högst på Digilistan, 3:a på totala singellistan. Då är endast försäljning från Planet3 medräknad. Försäljningen på svenska iTunes räknas in på Digilistan.
• Jag funderar på hur utvecklingen av webbläsare som visar webben som den ser ut i en vanlig webbläsare påverkar utvecklingen (Nokia Web Browser, Nokias implementation av Webkit på Nnn-modellerna struntar helt i om det finns ett mobilt stylesheet, men den skalar om p-taggar för att passa skärmbredden. Safari i iPhone kommer med största sannolikhet göra samma sak.)

Design för dagens internet: Webbstandarder och tillgänglighet

Roger Johansson från NetRelations pratade om tillgänglighet och webbstandarder.

• Roger använder en sunt förnuft-definition av tillgänglighet: Att göra det möjligt för alla att använda webben - oavsett webbläsare, operativsystem eller funktionshinder
• Han gjorde poänger av att visa på de ekonomiska aspekterna av att stänga ute upp till 600 000 möjliga svenska kunder från en webbplats för att de har funktionshinder när det är helt onödigt. Vilken marknadschef vill inte utöka sin möjliga kundstock med 600 000 bara genom att bygga rätt.
  • Min kommentar: Diskussionen blir väldigt tydlig när man tar Mac-marknaden som exempel. Om man stänger ute dem mister man direkt 4% av sina möjliga kunder. Och om man tar omsättningen för ett företag och har en chans att öka den med 4% är det lätt att räkna hem en investering. Det är inte många åtgärder som kan ge en 4%-ig ökning direkt.
• Exempel på illa byggda webbplatser: Apoteket, CSN och Ica
  • Om man går in till Apotekets startsida med Javascript avstängt får man en tom sida. Om man förstorar texten alls bryter den layouten helt.
  • CSN:s webbplats använder massor av spacer gifs som alla har alt-texten Typografisk luft vilka allihop läses upp av en textläsare som besöker sidan.
  • ICA fungerar inte heller utan Javascript påslaget

Case Study: Podradio.nu

Rasmus Sellberg från Daytona berättade om utvecklingen av Podradio.nu.

• Rasmus berättade om Podradio.nu som en case study för hur Daytona arbetar med framkantsprojekt för att dels utbilda sig själva (Daytona University) och för att testa ny teknik för att vara redo för kunders behov
  • Jag tycker det låter som en efterhandskonstruktion att det var så planerat. Jag förstår att det är resultatet för Daytona, men jag tvivlar på att det var så planerat. Det lät inte så när det lannserades i alla fall. Men jag är imponerad om det var så.
• Daytona har använt kunskapen när de utvecklade för Aktiespararna (webbplats med dess community-funktioner för en målgrupp på 55+) och Nokia (kampanjer för N73)
• Snart kommer en ny version av Podradio.nu med Digg-funktioner, bättre personalisering och mer incitament att använda funktionerna - egoistisk rättvisa

Ge dig in i samtalet - Så påverkar webbtrenderna företag och organisationer

Webbrådgivaren Fredrik Wackå pratade om hur företag ska ta till sig utvecklingen av sociala sajter.

• Fredrik höll dagens bästa anförande. Han blir bättre och bättre på det där.
• En av de viktigaste punkter fick jag härifrån då Fredrik tog upp Edelman Trust Barometer
  • “a person like me” experienced a significant jump in credibility as a spokesperson in both the U.S. (22% in Jan '03 to 56% in Jan '05) and in Europe (33% in Jan '03 to 53% in Jan '05). Edelman Trust Barometer 2005
  • Global opinion leaders say their most credible source of information about a company is now “a person like me”, which has risen dramatically to surpass doctors and academic experts for the first time, according to the seventh annual Edelman Trust Barometer, a survey of nearly 2,000 opinion leaders in 11 countries. In the U.S., trust in “a person like me” increased from 20% in 2003 to 68% today. Opinion leaders also consider rank-and-file employees more credible spokespersons than corporate CEOs (42% vs. 28% in the U.S.). Edelman Trust Barometer 2006
  • “A person like me” is the most trusted spokesperson across the European Union, North America, and Latin America. In Asia, it is second to physicians. For the second consecutive year, “a person like me” or a peer is the most trusted spokesperson in the United States at 51%. A peer is tied with doctors as the most trusted messenger across the big three economies of Europe, at 45%. Edelman Trust Barometer 2007
• Tre saker:
  1. Wisdom of crowds
  2. Förtroende
  3. Vi måste visa vad vi tillför

Personligen tyckte jag det var lite roligt att flera av talarna tog upp mig som exempel på saker. Och att jag dessutom sa till hela den församlade gruppen att jag även är en slackerdåre på jobbet. Jag diskuterade personligheter i en person och hur vi vill olika saker i olika situationer - att jag kan vara mitt privatjag även på jobbet och interaktionsdesigner på Happy User även en lördagmorgon hemma.

Andra bloggar om: Connection07

k-märkt går i ide

Postat: 2007-01-18 kl. 15.49

Idag och för en tid framöver går k-märkt i ide.

Vår jordplätt som vi odlat de här senaste åren ska bli industriområde och vi letar nya betesmarker. Så snart vår traktorserver får en ny plats att tröska på kommer vi tillbaka för att återigen skriva bara för vår egen skull.

Väl mötta på andra sidan.

Egoläsning i iPlay

Postat: 2006-11-27 kl. 23.02

Dagens artikel i Expressen om podtv (egentligen internet-tv i allmänhet),

Sajter som "Youtube" får tittarna att skippa tv:n för att i stället kolla på podcasts och amatörvideo.
Det visar en undersökning som gjorts åt tv-bolaget BBC.
43 procent av de som hade kollat på video på nätet eller på mobilen den senaste veckan uppgav att de därför också sett mindre på tv.
Enligt undersökningen tittar tre av fyra mer på nedladdad film än för ett år sedan.

Expressen Tittarna ratar tv - nu är det Internet som gäller (2006-11-27)

fick mig att tänka på att jag skulle posta om att jag ju var med i månadens iPlay i en artikel av Rasmus Sellberg. Jag citerar för att spara:

Kal Ström på dagensskiva.com, en av de svenska podsändningspionjärerna, menar att det bästa med podmediet är att själv kunna välja när man vill ta del av innehållet.

- Jag missar ingenting, för det jag vill prenumerera på kommer fram till mig när det finns tillgängligt, säger Kal. Prenumerationsformen kommer slå igenom, det blir den gemensamma plattformen.

Har du några favoritprogram?

- Jag lyssnar mycket på podradio. Mina favoritprogram är Gillmor Gang, Voccine, TWiT och Spanarna. Jag tittar ibland på Happy Tree Friends och Strongbad Emails som pod-tv. Det är stor skillnad på konsumtion av pod-tv och poddradio. Poddradio lyssnar jag på medans jag gör något annat (går, springer, cyklar, färdas, arbetar). Poddtv måste jag koncentrera mig på.

iPlay Några röster om Pod-TV, s 74

Det är inte jag som stavade fel på podradio och pod-tv, det gjorde redigerarna åt mig. Och sen misslyckades de kapitalt med att få med fotografens namn. Särskilt olyckligt eftersom det var JNjr som tog bilden och jag försöker få dem att få någon sorts respekt för upphovsrätten, bland annat genom att vara tydlig med att fotografens namn skulle med (det är inte Rasmus fel heller, redigerarna igen).

Tyvärr redigerade Rasmus bort det bästa ur hans korta intervju med mig:

3. Kommer YouTube mfl (streamade program) att vinna över podtv (nedladdade program), eller kommer de att samexistera? Hur? Varför?

Prenumerationsformen kommer slå igenom, det blir den gemensamma plattformen.
Och då för allt egentligen, inte bara YouTube. Snarare även för SVT och andra niche-kanaler.

E-post Re: podd-tv (2006-10-11)

Det roligaste med hela intervjun var ju det där som ser ut som ett syftningsfel, men som i själva verket var lömskt uttänkt. Jag hoppades att någon skulle näpsa mig för det så kunde jag få skratta dem hånfullt i ansiktet när jag konstaterade hur många tittare YouTube har och att SVT, även om det är de största svenska tv-kanalerna, så är det bara en ynklig liten nisch i det stora internätet.

Och sen svarade jag faktiskt att jag inte tittar på podtv idag (även om jag ibland sett Happy Tree Friends och Strong Bad Emails). Den podtv jag sett mest frekvent var PC för allas irriterande IT-panel, men det har jag inte sett sen de klantarna sumpade sitt rss-flöde. Jag har inte orkat leta upp det igen. Och det sa jag heller inte i intervjun.

(Och dessutom är ju podradio även podtv, det är ju en förkortning av iPod och rundradio för bövelen.)

Ledare om fildelningen

Postat: 2006-10-26 kl. 19.01

Första domen mot en privatperson som delat musikfiler i Sverige ger eko på ledarredaktionerna i våra tidningar. (Enligt Ifpi hade mannen 13 000 filer utdelade, men han dömdes för fyra av dem - Roxette It Must Have Been Love, Eurythmics There Must Be an Angel, Mauro Scocco Sarah och Jakob Hellman Vara vänner - som alla är rätt dåliga exempel på de artister som inte klarar sig på grund av att deras musik laddas ned - kunde de inte lagt på några tusen på straffet för tråkig smak? Nästa gång borde han dela Gwen Stefanis Sound of Music-rökare istället.)

I söndags var det Expressen:

Det blev åttio dagsböter, igen. Mannen som häromdagen dömdes för att ha delat ut fyra låtar fick samma straff som tre småskaliga fildelare tidigare. 80 dagsböter är också vad exempelvis sexuellt ofredande och misshandel brukar ge. Den nya lagen tolkas alltså så: Att dela ett par filer är lika allvarligt som att upprepade gånger slå och sparka någon i huvudet.

Lagen skulle enligt Bodström sätta dit personer som "tjänar miljoner på brott". Det är bara det att ingen av de dömda tjänat en krona på verksamheten.

[...]

Det finns två möjliga vägar att gå. Antingen försöker man blockera själva infrastrukturen. Lyckas det mot förmodan stryper man ett enormt kulturutbud samt förstör möjliga affärsområden. Det vore betydligt rimligare att inse att människor kommer fortsätta fildela och att detta innebär enorma möjligheter. Icke-kommersiell fildelning släpps fri och film- och musikindustrin får klara den digitala omställningen utan statlig hjälp.

Expressen Legalisera fildelning (2006-10-22)

Copyriot kommenterar applåderande:

Fast det gäller att se till att fildelningsdebatten inte reduceras till en fråga om legalisering eller inte. Då riskerar fokus att vridas från sanktionsdirektiv och annat som händer just nu, och från det faktum att fildelningen kan vara fri även utan en formell legalisering. Ett självklart första steg vore att differentiera straffskalan, så att det görs klart att ringa upphovsrättsintrång inte motiverar de extraordinära tvångsmedel som det nu lobbas hårt för att få till stånd.

Copyriot Expressen: "Legalisera fildelning!" (2006-10-22)

Ifpi svarar genom sitt husorgan Musikindustrin:

Utvecklingen av musiktjänster i olika former går otroligt snabbt just nu och att backa utvecklingen genom att tillåta brott mot upphovsrättslagen känns väldigt främmande och bakåtsträvande. För en levande svensk musikbransch behövs en tydlig och välfungerande upphovsrätt.

Musikindustrin Varför illegal fildelning när det finns lagliga alternativ? (2006-10-25)

Idag var det DN. Karin Rebas refererar domen och kommenterar debatten på Internetdagarna där Oscar Swartz satt på ena sidan och Ifpi på andra:

Det blev straffet för den 44-årige boråsare som i förra veckan dömdes i tingsrätten för att ha gjort fyra upphovsrättsskyddade låtar tillgängliga på internet. Mannen riskerar nu att få betala sammanlagt 20 000 kronor i böter för att ha spridit 80-talshits som Jakob Hellmans "Vara vänner" och Mauro Scoccos "Sarah" till andra fildelare.

[...]

"Skivbolagen har inget existensberättigande längre," hävdade IT-debattören Oscar Swartz. Han vill förändra upphovsrätten radikalt, och förutspår att framtidens kultur kommer att skapas av ett myller av nya låtskrivare och filmmakare som använder sig av den digitala tekniken för att sprida sina verk.

[...]

Men det är också svårt att tro på den utopiska bilden av ett internet där alla är "kreatörer" och glatt delar med sig av sina alster. [...] Internet har gjort kulturutbudet bredare, roligare, mindre hitbundet - och vi är bara i början av utvecklingen.

Men mot den helt fria fildelningen talar att artister också i fortsättningen kommer att vilja leva på sina yrken. Det blir svårt utan en fungerande upphovsrättslagstiftning. Dessutom är Sverige bundet av internationella överenskommelser och kan därmed inte tillåta så kallad uppladdning av upphovsrättsskyddat material.

En pragmatisk mellanväg skulle kunna se ut så här: nedladdning tillåts, för privat bruk. Nöjesbranschen får sedan anpassa sig till den nya verkligheten och se till att bli bättre på att erbjuda filmer, låtar och tv-serier i format och till priser som kunderna vill ha.

[...]

De som tvivlar på att många skulle vara beredda att betala för någonting som är tillgängligt "gratis" på internet måste underskatta människors lättja. Visst är utbudet på nätet enormt. Men för den som är oinsatt är det inte helt enkelt att komma åt alla filmer, låtar och teveserier. Och många av de legala nedladdningstjänster som finns idag lider av besvärliga barnsjukdomar.

DN En miljon fildelare kan inte ha fel (2006-10-26)

Jag tycker i och för sig att utvecklingen av nya singellistan tyder på att hitbundenheten också blivit värre på den digitala marknaden. Jag tror att huvudet växer i höjd, men blir samtidigt smalare samtidigt som svansen växer åt båda håll.

Men den viktigaste poängen finns i sista stycket som citeras. Jag har inte tid att leta filer på fildelningsnätverken. Det spelar ingen roll att jag slipper betala 2 kr, 10 kr eller 119 kr. Jag har inte tid krångla. Ge mig butiker som säljer mig varor på ett sätt som är lättillgängligt och utan praktiska hinder som drm-skador. AllofMP3.com har kommit närmast hittills. Och då tänker jag främst inte på priset.

GooTube: Dårfinkarna 2

Postat: 2006-10-09 kl. 23.49

Via Björn Jeffery hör jag vad som väl kommer bli den mest diskuterade teknologi-storyn för oktober 2006: Google köper YouTube för $1,65 miljarder:

Google Inc. (NASDAQ: GOOG) announced today that it has agreed to acquire YouTube, the consumer media company for people to watch and share original videos through a Web experience, for $1.65 billion in a stock-for-stock transaction. Following the acquisition, YouTube will operate independently to preserve its successful brand and passionate community.

The acquisition combines one of the largest and fastest growing online video entertainment communities with Google's expertise in organizing information and creating new models for advertising on the Internet. The combined companies will focus on providing a better, more comprehensive experience for users interested in uploading, watching and sharing videos, and will offer new opportunities for professional content owners to distribute their work to reach a vast new audience.

Google Google To Acquire YouTube for $1.65 Billion in Stock (2006-10-09)

Ska de lyckas göra YouTube lönsamt, med AdSense-modellen? Den stora frågan är väl om de kan göra det lagligt?

Google har ju fascinerat förr i och för sig, med framför allt sin framsynta syn på geografisk data (som väl är det närmaste sånt här proprietärt innehåll vi kommer i en egen Google-tjänst). Där licensierar de all satellitdata, men på ett sätt som ingen trodde de skulle innan de gjorde det. Kan de licensiera material på samma sätt för videomarknaden? Det är större pengar på spel, men om de kan hitta intäktsströmmar till innehållsleverantörerna så kan mycket hända.

Med köpet överbrygger de YouTubes avtal med Warner Music för båda sina videotjänster:

Warner Music Group Corp. (NYSE: WMG) and Google (NASDAQ: GOOG) today announced a strategic business relationship designed to give Google users the ability to stream on-demand WMG's extensive music video collection for free, through an ad-supported revenue sharing agreement, or to purchase videos online for download.

Google Google and Warner Music Group Announce Agreement to Offer Google Video Users WMG's Music Video Content (2006-10-09)

Det som är tråkigt med det är att de fortsätter boxa in Nordamerika och tillåter bara fri visning av Warners innehåll för kunder där. Det är inte att organisera världens information och göra den universellt tillgänglig.

Samtidigt gör de klart med ett avtal med världens näst största skivbolag, Sony BMG som går ut på samma sak:

SONY BMG MUSIC ENTERTAINMENT and Google (NASDAQ: GOOG) today announced a strategic business relationship designed to make the music company's expansive music video collection available for online streaming at no cost to users.

Google Google Signs Agreement with SONY BMG MUSIC ENTERTAINMENT to Give Users Access to Expansive Catalog of Music Videos (2006-10-09)

De ska finansiera verksamheten genom Adsense (texten finns i bägge pressmeddelandena med företagsnamnet utbytt):

WMG will be able to monetize its music video content online by leveraging Google's extensive advertiser network of hundreds of thousands of advertisers. WMG's music video catalog will be sponsored by Google advertisers, making it free to all users. The resulting generated advertising revenue will be shared by WMG and Google. Besides providing ad-supported content on Google Video, select WMG's music videos will immediately be available for purchase as downloads on Google Video for $1.99.

Google Google and Warner Music Group Announce Agreement to Offer Google Video Users WMG's Music Video Content (2006-10-09)

Och dessutom möjliggöra för användarna att använda musiken i egenproducerat material (eller hindra desamma från att göra just det; igen är texten i stort sett likadan med företagsnamnen utbytta):

SONY BMG MUSIC ENTERTAINMENT and Google will also work together to create a groundbreaking new service that will allow music fans to access user-created music video content featuring certain material from SONY BMG MUSIC ENTERTAINMENT's library of recorded music, while at the same time respecting the rights of artists and copyright holders.

Google Google Signs Agreement with SONY BMG MUSIC ENTERTAINMENT to Give Users Access to Expansive Catalog of Music Videos (2006-10-09)

Det är intressant att det är en unik ny tjänst, fast för båda två. Med skillnaden att med Warners innehåll finns avtalet redan med YouTube.

Frågor i sammanhanget? Är inte det här en roll-up, som Jason Calacanis dissade så hårt i senaste Gillmor Gang? Tycker Mark Cuban att Dårfinkarna är en bra film?

Billionaire investor and dot-com veteran Mark Cuban had harsh words on Thursday for YouTube, the online site that lets people share video clips, saying only a "moron" would purchase the wildly popular start-up.

Cuban, co-founder of HDNet and owner of the NBA's Dallas Mavericks, also said YouTube would eventually be "sued into oblivion" because of copyright violations.

Reuters Mark Cuban: Only a "moron" would buy YouTube (2006-09-28)

It will be interesting to see what happens next and what happens in the copyright world. I still think Google Lawyers will be a busy, busy bunch. I dont think you can sue Google into oblivion, but as others have mentioned, if Google gets nailed one single time for copyright violation, there are going to be more shareholder lawsuits than doans has pills to go with the pile on copyright suits that follow. Think maybe how Google discloses what they perceive the copyright risk to be in the SEC filings might be an interesting read ?

Blog Maverick I still think Google is crazy :) (2006-10-09)

Jag är dock fortfarande inte så exalterad över tv på webben. Men visst. Om man tänker en kedja från webben, via en iTV/DVR till tv:n så kommer det förändra tv-mediet som vi känner det.

2590: Chris Anderson "The Long Tail"

Postat: 2006-10-02 kl. 23.10

Titel: The Long Tail: Why the Future of Business Is Selling Less of More

Författare: Chris Anderson

ISBN: 1401302378

Förlag: Hyperion

Utgiven: 2006

Format: Inbunden

Utläst (var, datum): Slottsgatan, 2006-08-15

BKTJD: 2590

Köpt: Amazon

Köp: Adlibris / Bokus / amazon.co.uk

Det Chris Andersons bok framför allt är, är tankeväckande. När Chris summerar boken i slutet får han ihop det till två imperativ:

1. Gör allt tillgängligt
2. Hjälp mig hitta det

Sen har han brutit ned det i nio regler för att bli en lyckosam aktör i den långa svansen:

1. Flytta ditt sortiment långt in ... eller långt ut
2. Låt dina kunder göra jobbet
3. En distributionsform passar inte alla
4. En produkt passar inte alla
5. Ett pris passar inte alla
6. Dela information
7. Tänk "och." inte "eller."
8. Lita på att marknaden kommer göra ditt jobb
9. Förstå kraften av gratis

Jag har strukit under massor i boken och hundörat nertill dit jag vill återkomma. Snygga citat som:

Britannica doesn't have an entry on the Long Tail phenomenon (yet), but Wikipedia's entry is not only well written and thourough, it's also 1,500 words long (and none of it was written by me!).

[...]

When the tools of production are available to everyone, everyone becomes a producer.

The Long Tail, s 73 [min länk]

En av de viktigaste invändningarna man kan ha mot tanken på den långa svansen är om det är värt att producera någonting, då de stora vinnarna i den här modellen är de som aggregerar producerat material. Anderson påpekar att motiven att producera saker inte är desamma i huvudet (där hitsen finns) som i svansen. Han visar på producenter (författare, musiker) som tar produktionen i sina egna händer, eftersom det inte är värt att jaga sig in i den traditionella bok- eller skivbranschen. Istället gör man en liten insats och plockar de frukter som oändligt innehåll som driver köp nedåt längs svansen ger.

Barnes & Nobles vd konstaterar att de sålde 20 % fler unika böcker 2005 än vad de gjorde 2004 och han ser att utvecklingen kommer fortsätta: 'Over the next few years, the traditional definition of what a 'published book' is will have less meaning,' he says.. Och det är sant för allt fler branscher. Release early, release often är en tes i samma anda, en skiva är en skiva även om den aldrig tryckts på en plastdisk, en film är en film även om den bara finns på YouTube.

Det som riktigt vattnar i munnen är de inkomster som kommer från den del av svansen som inte traditionella butiker ens har. De boktitlar Amazon har som inte får plats i en stor fysisk bokaffär och hur stor andel av kunderna som köper enstaka verk från den delen. Samma sak för lokala videohökaren och Lovefilm, lokala skivhandlaren (i alla fall om det inte handlar om begagnat-marknaden) och iTunes, artiklar i Britannica och Wikipedia.

Minska kostnaderna för att erbjuda varor och tjänster

En av de viktigaste poängerna om man ska försöka använda svansen för att förstärka sin verksamhet är att kostnaderna för att ha varor och att skicka dem till konsument måste sänkas. Den allra bästa modellen är den som är helt och hållet lagrat i ettor och nollor, då är marginalkostnaden för produktion och distribution närmare 0 än något annat, men i andra branscher måste man göra vad man kan för att sänka sina kostnader. För att ta in ett mycket större utbud måste kostnaden per vara bli mindre.

Amazon rör sig i den riktningen, med både en print-on-demand-verksamhet där varorna bara finns digitalt tills de köps, vilket inte ger någon lagerhållningskostnad alls och stora möjligheter för ett enormt utbud. Chris blir alldeles till sig och tänker sig att man kanske en dag kan erbjuda alla böcker som någonsin givits ut och även om han blir lite för vattnig i munnen så är tanken svindlande. På samma sätt har Amazon även tillskansat sig en dvd-on-demand-tjänst så filmer skulle kunna hanteras på samma sätt, om bara filmbolagen moderniserade sig.

Men när man är där, med oändligt innehåll, är den viktigaste uppgiften att reda upp innehållet så kunderna inte drunknar i varor som inte passar dem (skräp) och istället hittar strået i höstacken med hjälp av filter. Och det är viktigt att påpeka att en mans skräp är en annans juvel.

Down there in the low-selling side of the curve, there are also products that just aren't very good. The challenge of filtering is to be able to tell one from the other. If you've got help – smart search engines, remommendations, or other filters – your odds of finding something just right for you is actually greater in the Tail. Best-sellers tend to appeal, at least superficially, to a broader range of taste. Niche products are meant to appeal strongly to a narrow set of tastes.

The Long Tail, s 119

En av hans viktigaste poänger, som de som tittar snabbt på teorin brukar avfärda den med, är att för att kunna ha en lång svans så måste man också ha ett huvud. För att det som har ett brett anslag och många köpare hjälper till att leda andra kunder neråt i svansen, med hjälp av köpvanor. A gillar X men också Y, kanske gillar även B Y? X måste då vara en produkt som har stort genomslag så både A och B når den, annars kan de aldrig hjälpa varandra nedåt.

For the recommendations industry, recommendations are a remarkably efficient form of marketing, allowing smaller films and less mainstream music to find an audicence. For consumers, the simplified choice that comes from following a good recommendation encourages exploration and can reawaken passions for music and film, potentially creating a far larger entertainment market overall.

The Long Tail, s 218

En fråga jag har haft i huvudet sedan jag läste Chris Andersons första artikel om den långa svansen i Wired, hösten 2004. Och det är hur ett land med liten kundbas kan dra nytta av svansen i stort. Finns det helt enkelt tillräckligt många för att en djup nische ska kunna löna sig att arbeta i? Och svaret tror jag blir kanske. Dels måste man tänka på den premissen att motivet att arbeta i en nische inte är detsamma som att arbeta med hits.

Folio Magazine intervjuar Chris och skriver:

In his Publishing 2.0 blog, Scott Karp made the observation that while Web 2.0 and the Long Tail Theory may democratize voice on the Web, it doesn’t redistribute revenue in a similar fashion. He says Google and Yahoo will probably continue to control most of the revenue with the remaining online players fighting over the crumbs. Karp writes, “When Google found a way to monetize the Long Tail through AdSense it became the ‘head’ of a new Long Tail. We shouldn’t mistake Long Tail economics to mean that everyone will get a share of the wealth.”

[...]

“Long Tail economics means that companies can make a lot of money off the tail but it doesn’t mean that the tail itself can make any money. This is of course why Web 2.0 Long Tail companies have only one strategy—get bought by the head. But unless this beast is going to eat its own tail, that strategy will work for a lucky few and the rest of the tail will toil on in service to the head’s profits.”

Folio Magazine The Long Tail (2006-08-25)

Och det är ju absolut en poäng. Att leva på svansen i svansen är antagligen inte möjligt för de allra flesta, men man kan ändå dra nytta av effekterna så att det som ändå görs lönar sig mer (och lönar sig kan betyda ganska många saker i det här fallet). För nischerna finns trots allt där ändå och fanns där ändå innan internets utbredning som bara gjort distributionen enklare. Ta svensk musik som exempel. Tidigare har marknaden varit ganska liten (Sverige är litet) men med hjälp av filtrering ner i svansen hittar musiken ut på fler sätt än tidigare. Ta till exempel utländska sajter som helt och hållet fokuserar på svensk musik, gärna på svenska, som It's a Trap, swedesplease eller Absolut Noise (som har Mattias Alkberg BD som favorit, utan att förstå svenska - go figure).

Konkretisera: Musikbranschen

För att konkretisera mina tankar har jag försökt applicera dem på vad olika aktörer i musikbranschen faktiskt ska göra för att dra nytta av den långa svansens effekter:

• Banden behöver hjälpa sina fans att följa kunna dem och knyta sig till tjänster som CDBaby och kanske Snocap Mystore om inte de traditionella skivbolagens dörrar är öppna och man inte kan tänka sig att gå gratisvägen mot andra inkomstkällor.
• Skivbolagen ska se till att sitt material finns tillgängligt. Sälj själva om kostnaden är liten, men låt inte den säljkanalen vara istället för någon annan bara för att vinsterna är större om försäljningen går den vägen. Den totala kakan är större än smulorna direkt. Se till att kom med i digitala butiker och att ni finns för distributörerna, även om det bara är en post i en databas. Kanske ska man till och med betala distributörerna för att lagerhålla ens varor? Amazon har en sån tjänst för mindre förlag och enskilda författare. Det är inte värt det för butiken att ha varorna tillgängliga om nischen är tillräckligt liten, men det är värt det för producenten eftersom en liten nische är fortfarande större än 0 och om man inte är tillgänglig finns man inte.
• Distributörerna behöver knyta fler skivbolag till sig. Kanske ska de till och med agera aktivt för att hantera lösningen med att låta skivbolag betala för lagerhållning av deras material. Sälj direkt till en kundkrets som litar på dig, men inte istället för att finnas överallt.

• Butikerna bör ta in allt eller åtminstone ha öppna kanaler till att kunna få tag i allt. (Nu senast köpte jag en skiva från CDON som påstods ha 2-4 dagars leveranstid, men nu 2-4 dagar senare har jag fått ett brev från dem där de skriver att de inte kan sätta något leveransdatum alls. Då hade det varit värt att ta fraktkostnaden från USA direkt och det är inte ett acceptabelt meddelande när jag redan betalt för varan. Pisses me off.) Butikerna bör också ta med både huvudet och svansen i sortimentet. Jag pratade om det här med Anders Bersten på Dotshop.se och han menade att han skulle döda sin butik om han även erbjöd huvudet i sin butik. Han menade att hans urval är det som gör att kunderna kommer till honom. Jag tror att han har fel, förutom att jag menar att han bör ha tillgång till huvudet, även om han inte gör ett särskilt stort nummer av det. Jag har många gånger dragit mig från att handla i en butik om jag ska ha en nische-produkt men också en hit-produkt samtidigt, då köper jag hellre i en butik som har båda. Och dessutom så finns det en hit/nische-funktion även längre ner i svansen.

  Det är till exempel en funktion av det som tas upp när Chris Anderson gästade Dr. Moira Gunn på Tech Nation för några veckor sedan, då han berättade om ett möte med Ecasts vd Robbie Vann-Adibé. Chris tog då upp ett företag som var ett av de som ledde honom in till idén att undersöka den långa svansen. Han tar även upp det i originalartikeln och i inledningen av boken:

  This book began with a quiz I got wrong. One of the things I do as the editor of Wired is give speeches about technology trends. Because I started my career in the science world and then learned economics at The Economist, I look for those trends first in hard data. And, fortunately enough, there has never been more data available. The secrets of twenty-first-century economics lie in the servers of the companies that are around us, from eBay to Wal-Mart. Although it's not always easy to get the raw numbers, the executives at those companies swim in that data every day and have a great intuitive feel for what's meaningful and what isn't. So the trick to trend-spotting is to ask them.

  Which is what I was doing in January 2004, in the offices of Robbie Vann-Adibé, the CEO of Ecast, a "digital jukebox" company. Digital jukeboxes are just like regular jukeboxes – a big enclosure with speakers and blinking lights, often found in bars – with the difference that rather than a hundred CDs, they have a broadband connection to the Internet and patrons can choose from thousands of tracks that are downloaded and stored on a local harddrive.

  During the course of our conversation, Vann-Adibé asked me to guess what percentage of the 10,000 albums available on the jukeboxes sold at least one track per quarter.

  I knew, of course, that Vann-Adibé was asking me a trick question. The normal answer would be 20 percent because of the 80/20 Rule, which experience tells us applies practically everywhere. That is: 20 percent of products account for 80 percent of sales (and usually 100 percent of the profits).

  But Vann-Adibé was in the digital content business, which is different. So I thought I'd go way out on a limb and venture that a whopping 50 percent of those 10,000 albums sold at least one track a quarter.

  Now, on the face of it, that's absurdly high. Half of the top 10,000 books in a typical book superstore don't sell once a quarter. Half of the top 10,000 CDs at Wal-Mart don't sell once a quarter; indeed, Wal-mart doesn't even carry half that many CDs. It's hard to think of any market where such a high fraction of such a large inventory sells. But my sense was that digital was different, so I took a chance on a big number.

  I was, needless to say, way, way off. The answer was 98 %

  "It's amazing, isn't it?" Vann-Adibé said. "Everyone gets that wrong." Even he had been stunned: As the company added more titles to its collections, far beyond the inventory of most record stores and into the world of niches and subcultures, they continued to sell. And the more the company added, the more they sold.

  The Long Tail, s 7-8

  En av de viktiga poängerna med ovanstående är att svansen finns oavsett var man sätter ner fingret i säljledet. I den nische som Anders försöker kapa åt sig, special music for special people (höhö), så har han hits och missar. Och filtrering är ett sätt att leda besökarna ner i de nischeförgreningar som blir i hans utbud också.

  På Webbstrategi.se skriver Robert Sahlin:

  Men det finns exempel på framgångsrika mindre aktörer som helt valt att rikta in sig på den långa svansen och inte saluför produkter som kan kategoriseras som storsäljare i branschen. Ett exempel är svenska Dotshop.se (läs gärna artikel i Internetworld nr. 7, 2006) som specialiserat sig på att distribuera musik från smalt nischade artister till återförsäljare och slutkunder. Vad som är den långa svansen kan givetvis diskuteras i det här fallet, då även Dotshop säkerligen har ett antal storsäljare och ett större antal lågvolymartiklar. Men sett ur ett branschperspektiv och det samlade musikutbudet kan nog Dotshops urval betraktas som den långa svansen (som viftar utan kropp).

  Webbstrategi.se Kan den långa svansen vifta av sig självt? (2006-09-15)

  Jag skulle säga att Dotshop.se redan spelar under svansens spelregler. Anders själv är ett filter med vad han tar in, han arbetar för att ta in många (små) skivbolag under sitt paraply och blir glad när han får in ännu ett (bra skivbolag i och för sig, som med rätta gör honom glad), men kostnadsökningen för Dotshop.se när de tar in mer innehåll är mindre än vinsten de får genom att kunna erbjuda mer produkter.

• Media borde bli bättre på att filtrera vidare. Vi på dagensskiva.com borde skriva om mer musik. Vi borde använda våra läsare mer och låta dem använda varandra. Vi borde länka mer till sånt som vi inte skriver om, men ändå vill visa på. Vi bör filtrera ner våra läsare så de hittar guldkornen i all bråten.

Fildelning

På Copyriot skriver Rasmus Fleischer om teorin och kommer bland annat fram till att Chris Anderson går ner sig i "content"-träsket:

Oförmögen att tänka i andra affärsmodeller än att ta betalt för information, diskuterar han vad det "rätta" priset för en ljudfil med musik ska vara, och verkar känna sig jätteradikal i sin plädering för att rättighetsindustrin borde sänka priset till 20 cent.

Copyriot Långsvansteorin (2006-09-28)

Jag tycker att just fildelningsbranschen är väldigt dålig på nischematerial, något som brukar vara ett av Piratbyråns huvudargument för fildelning (att nischerna finns att få tag i där alltså). Hitsen finns alltid tillgängliga, men missarna finns inte där då för få har ett incitament för att dela med sig av dem. Därför betalar jag gärna för att få tillgång till en marknad där allt material finns enkelt tillgängligt, istället för gratismaterial som finns sällan.

Sist

Sen borde jag kanske skriva något om att Martin Gelin och Emil Arvidsson (i senaste Sonic) tycker sig skrivit om den här idén länge utan att ha ett klatchigt namn på fenomenet. Men det lämnar jag därhän. (Jag påpekar ändå att Universal fortfarande är världens största skivbolag.) För det här blev långt och svamligt nog ändå.

Det viktigaste är ändå att boken är läsvärd, främst för att den väcker tankar.

Carl Sjogreen Nuggets

Postat: 2006-09-14 kl. 21.50

The Future of Web Apps avslutades idag i San Fransisco. De säljer konferensen med ord om utvecklingen av teknologi du kommer använda imorgon:

Discover how the web's most successful sites and applications were built, plus get expert practical advice from the best in the business on creating your own web app. Whether you're a developer, business owner or entrepreneur, join us for this exclusive two-day audience with the biggest names in web development.

Carson Workshop Summit The Future of Web Apps (2006-09)

Carl Sjogreen som arbetat med utvecklingen av Google Calendar pratade om utvecklingen av tjänsten och jag plockar godbitar:

1. Easy is the most important feature
- “simple things should be simple and complex things should be possible” ALan Kay, Disney
[...]

3. Visual design matters
“Great Design” it’s that ineffeable quality that certain incredibly successful product have that makes people fall in love with them desptie their flaws.” –Joel Spolsky
- great design = usability + visual joy
[...]

Rakesh Agrawal’s Blog The road to Google Calendar (talk by Carl Sjogreen of Google) (2006-09-14) [via Torstensson]

2592: John Battelle "The Search"

Postat: 2006-08-16 kl. 00.45

Titel: The Search: How Google and Its Rivals Rewrote the Rules of Business and Transformed Our Culture

Författare: John Battelle

ISBN: 1591840880

Förlag: Portfolio

Utgiven: 2005

Format: Inbunden

Utläst (var, datum): Slottsgatan, Örebro, 2006-07-12

BKTJD: 2592

Köpt: Amazon

Köp: Adlibris / Bokus / Amazon UK

FN frågade mig om varför jag läste The Search, lite omformulerat - eller åtminstone hur jag tolkade frågan, om det var för business or pleasure. Jag hade inget bra svar då, men jag tänkte på det när jag läste färdigt boken.

Sök har förändrat mitt liv (jag skrev först våra liv, men det lät rakare när jag siktade på mig själv). Googles devis organisera världens information och göra den tillgänglig och användbar överallt är något mycket större än Google.

Möjligheten att finna kunskap ökar vår kunskap. Möjligheten att strunta i kunskap, förutom i indexerad form, eftersom vi kan hitta den igen ger oss möjligheter att få plats med mer (indexerad) kunskap.

Var fjärde sökning är en ny sökning, skrev Googles vd Eric Schmidt i Financial Times i våras. Så det är inte bara gammal kunskap som aggregeras i sökmotorerna. Även om grundmaterialet måste finnas någonstans i världen för att man ska kunna göra något av den.

Därför behöver jag förstå sök. Hur det fungerar och varför. Google är ledstjärnan och en ny typ av företag, säger hajpen, även om brödsmulorna från pengaspåret säger att Google bara är ett annonsföretag. Men de är också mer än så. De är innovations- och kunskapsdrivna och ändå pragmatiska.

De har dessutom tidsåldern i sin hand. Google publicerar sin zeitgeist varje år (och mer däremellan), men de består också precis av det kulturella klimatet av vår era. Det är vad Google indexerar. Allt Google gör betraktas dessutom som en nyhet, även om andra gjort precis det där nya som Google precis lanserat. Om Sergey Brin och Larry Page kivas om vem som ska ha en hängmatta i Googles nya Boeing 767 blir det en story i Wallstreet Journal.

Battelle sätter dessutom fingret på att faktumet att David Filo och Jerry Yang startade Yahoo! som en länkkatalog ger avtryck i hela deras verksamhet, ända till Kevin Sites värv i Yahoo!:s mantel contra Googles ursprung i en matematisk formel som gör hela skillnaden för vilka sajter de är. Och det ger världens mest besökta webbplats (nej, Myspace är bara större än Yahoo! Mail) samt världens mest använda sökmotor.

Allt detta behöver förhållas till, både för business och pleasure.

Och för sitt större grepp är The Search värd att läsa, även när tidens tand fräter på en av de snabbast utvecklande marknaderna som finns.

Jacob Nielsen om den långa svansen av sidvisningar

Postat: 2006-08-15 kl. 19.44

It's now clear that we have a drooping tail: the site simply doesn't have enough content to supply the predicted demand at the low end.

[...]

So, what would happen if our sample site could wag its traffic tail up to the straight line representing the traffic potential the theory predicts?
In my analysis, current traffic with 1,000 pages was 2.6 M pageviews over an 8-week period. With 260,000 pages, the site could expect traffic to increase to 4.8 M pageviews over the same period. [...]

Now, if we extend the 8-week period to a full year, the total traffic would almost double -- from 16.9 M to 32.2 M pageviews -- giving each new page an average of 58 views.

[...] In the long term, non-search advertising's value will drop to 0.1 cents or less per page.

So, at the expected long-term value of 0.1 cents per view, 58 pageviews have a value of about 6 cents. If we assume the new pages can attract traffic for five years, and then discount future cash flow by 10% per year, the present value of each new page is 24 cents.

Not much. But we're expecting to add 259,000 pages, so the total value would be $62,000.

[C]ould the site create 259,000 new pages for $62K? Obviously not[.] The only feasible approach is that chosen by many sites these days: to con users into contributing content for free.

Jacob Nielsen's Alertbox Data Visualization of Web Stats: Logarithmic Charts and the Drooping Tail (2006-08-14)

Delen av mig som inte gillar Jacob Nielsen tycker det låter som han pratar om spam, men ändå.

Viggo om upphovsrätten

Postat: 2006-06-16 kl. 10.51

För mig som publicist är upphovsrätten lika helig som äganderätten. I grunden är de två samma sak. Jag förstår att Ohly tummar på den. Han är ju socialist. Men att Reinfeldt funderar på samma sak är minst sagt chockerande.

Resumé Fildelningspopulismen bäddar för rattfyllon och svartjobbare! (2006-06-12)

Amazon och one-click-shopping

Postat: 2006-05-24 kl. 16.45

En av de sjukaste patenten i internetvärlden kanske kommer rivas upp, enligt CNN. Det är Amazons patent på one click-shopping, där kunderna kan spara sina kunduppgifter hos butiken och därefter ha möjligheten att köpa varor direkt utan att behöva fylla i några uppgifter om var varorna ska skickas och hur de ska betalas, som återigen är i blickfånget:

Online retailer Amazon.com faces the possibility of no longer having the rights to its "one-click" shopping feature now that it faces a re-examination of its original patent, according to a report published Thursday.

[...]

The "one-click" feature, which allows customers to shop without having to enter their shipping and billing information every time they make a purchase, is said to have "substantial new question of patentability," a patent examiner told the paper.

CNN Amazon 'one-click' feature seen questioned (2006-05-18)

Amazon har tidigare stämt och vunnit mot Barnes and Noble i ämnet. Men nu är det alltså patentet i sig som ifrågasätts. Jag funderar på hur till exempel Apple fått igenom att använda det i sina butiker? Minns jag fel om jag har för mig att Jeff Bezos satt i Apples styrelse ett tag?

Hur som helst känns det som ännu ett galet patent som behöver rivas upp. Tur att vi inte behöver bry oss om det för svenska butiker. Eller behöver vi det?

Mobilt internet är demokrati och det ökar vår kunskapsnivå

Postat: 2006-05-23 kl. 22.33

På bussen på väg till Stansted i måndags passade jag på att läsa en artikel från Googles vd Eric Smidt om mobilt internet som publicerades i måndagens Financial Times.

Huvudbudskapet i artikeln är att det är mobilt internet som kommer få världens kunskap att sprida sig till alla världens hörn. Jag tror han har rätt, men mest för att all utveckling kommer röra sig däråt. Varför lägga kablar när man inte behöver? (Trots Debatt om Det trådlösa samhället.)

Istället var det uppgiften om att var tredje fjärde sökning på Google, som hanterar 91 miljoner sökningar om dagen (enligt Search Engine Watch), är en ny sökning som aldrig använts förut:

The extent of human ingenuity was brought home to me recently when I discovered that about one-quarter of all searches carried out on Google are new. This astonishing statistic demonstrates that far from "dumbing down" our intelligence, as some claim, the internet is feeding people's curiosity - encouraging them to ask new questions and to expand the boundaries of their knowledge.

Financial Times Let more of the world access the web (2006-05-22)

PC för alla:s IT-panel: Bygg ut

Postat: 2006-05-09 kl. 22.59

När man vill väcka sina livsandar kan man ibland behöva något att uppröras över. Ett tips är PC för allas IT-panel som får kommentera samtiden i ett videopodradioprogram.

Jag har roats och oroats av programmet tidigare, men det senaste från femte maj slog rekord. Första ämnet som avhandlas var internetcensur. Pernilla Widér från Nätverk & Kommunikation inleder med bravur:

Jag tycker man gör det lite lätt för sig när man pratar om åsiktsfrihet, för det är ju jättefint. Men man måste ju skilja på åsiktsfrihet och att visa sånt som är rent brottsligt, eller rent av uppviglande.

PC för alla IT-panelen 5 maj 2006 (2006-05-05)

Hon säger också det där med jättefint med en ironisk skakning på kroppen, så hon får lite extra obehaglig touch på uttalandet. Tycker hon inte ens att åsiktsfrihet är bra, på riktigt?

Man blir ju lite sugen på att föreslå att Pernilla ska flytta till Kina, där gillar de också censur av Internet. Där har de dessutom sköna brandväggar och annat som hennes tidning gillar. Hon har nu naturligtvis ingen som helst koll på hur det fungerar i resten av mediavärlden och antar på fullt allvar att allt som kommer ut förhandscensureras. Hon tar till exempel upp exemplet filmcensur som det självklara exemplet på att censur redan används och är helt OK. Det hon inte förstår i sammanhanget är ju att det bara är om film ska visas på biografer som film behöver förhandsgranskas och godkännas av Statens biografbyrå. Hon nämner inte att biograffilm också är den enda mediet i Sverige som får förhandsgranskas av staten över huvud taget.

Efter tre minuter och en helt oavslutad diskussion så byter de raskt ämne och griper in på ämnet Linux. Programledaren Petter Ahmstedt ställer frågan Är det värdelöst så till vida att vanliga användare aldrig kommer ta sig till det. En inte alls ledande fråga kan man tycka, men Fredrik Granlund från PC för alla drar det ett steg till. Han konstaterar helt enkelt att Linux är dynga och fortsätter så småningom med att beskriva det som bara skräp.

Höjden på diskussionen är löjeväckande och till och med försvararna lyckas inte ta någon slags höjd för tanken när de diskuterar, något ämne. Ingen nämner till exempel att vanliga användare använder Linux varje dag. Många gångar om dessutom. Frågan är om de inte använder flera Linux-maskiner per dag än de använder Mac OS eller Windows-maskiner.

Andelen av webbplatser som drivs av webbservern Apache är 64,76 %, enligt Netcraft.

Den senaste statistiken för användningen av sökmotorer (från november 2005) som jag hittar vid en snabb sökning säger att 46,3 % av alla sökningar görs på Google. Yahoo! används vid 23,4 % av sökningarna. Google använder en egen Linux-version och Yahoo! använder Free BSD. Webben är en plattform och den står på Linux. Har du testat att använda Linux frågar Fredrik Granlund, som tidigare i programmet erkänt (tror jag) att han oftast inte brukar kunna ladda webbsidor eller söka på nätet (det måste varit det han sa), retoriskt. Jag tror att alla datorlitterata människor borde svara Ja på den frågan. Och dessutom tillägga: Varje dag.

2598: Peter Morville "Ambient Findability"

Postat: 2006-05-07 kl. 22.22

Titel: Ambient Findability: What We Find Changes Who We Become

Författare: Peter Morville

ISBN: 0596007655

Förlag: O'Reilly Media

Utgiven: 2005

Format: Häftad

Utläst (var, datum): Slottsgatan, 2006-04-22

BKTJD: 2598

Köpt: Amazon

Köp: Adlibris / Bokus / amazon.co.uk

Ambient Findability fokuserar på hur vi hittar till saker och hur vi förstår det vi hittar. Peter Morville har ett teoretiskt perspektiv och försöker bygga upp hur vi hittar från många vinklar.

I förordet listar han kapitlen, vad de handlar om och listar dessutom lämpliga sökord/nyckelord för kapitlen:

Chapter 1, Lost and found

Explains findability and findable objects with definitions, examples, and stories. Explores the value and values of ambient findability. Keywords: Treo, GPS, RFID, Long Tail.

Chapter 2, A Brief History of Wayfinding

Connects animal and human navigation in natural and built environments to transmedia wayfinding in the 21st century. Keywords: Turtles, Labyrinths, Maps, Myst, Metaphor.

Chapter 3, Information Interaction

Exposes the long now of information-seeking behavior through the hard lens of evolutionary psychology. Keywords: Power Laws, Relevance, False Drops, Gossip.

Chapter 4, Intertwingled

Explores findability, findable objects, and wayfinding at the wavefront of ubiquitous computing and corporal convergence. Keywords: Ingestibles, Everyware, Privacy.

Chapter 5, Push and Pull

Describes how findability and the Web are transforming the marketplace and reshaping the rules of marketing. Keywords: Bananas, Spam, Search Costs, Personalization.

Chapter 6, The Sociosemantic Web

Bridges the gap between social software and the Semantic Web by placing ontologies, taxonomies, and folksonomies into context. Keywords: Tags, Popularity, Authority.

Chapter 7, Inspired Decisions

Concludes with a safari through the tangled hierarchies of artificial intelligence, irrational decision making, and human behavior. Keywords: Mazes, Memory, Neocortex, Colour.

Safari Bookshelf Ambient Findability: Organization of This Book (2005)

Ett centralt tema är Mooer's Law som säger:

An information retrieval system will tend not to be used whenever it is more painful and troublesome for a customer to have information than for him not to have it.

Peter Morville Ambient Findability, s 44

Morville förklarar också att Mooer inte bara, om alls, pratar om användbarhet. Istället citerar han honom mer (citatet är kortare i boken):

In the building and planning of our informtation handling and retrievig systems, we have tended to believe implicitly, and to assume throughout our writings, that having information easily available was always a good thing, and that all people with access to an information system would want to use the system to get the information. It is now my suggestion that many people may not want information, and they will avoid using a system precisely because it gives them information.
Having information is painful and troublesome. We all have experienced this. If you have information, you must first read it, which is not always easy. You must then try to understand it. To do this, you may have to think about it. The information may require that you make decisions about it or other informtation. The decisions require may require actions in the way of a troublesome program of work, or trips, or painful interviews. Understanding information may show that your work was wrong, or that your boss was wrong, or may show that your work was needless. Having informtation, you must be careful not to lose it. If nothing else, information piles up on your desk--unread. It is a nuisance to have it come to you. It is unformfortable to have to do anything about it. Finally, if you do try to use the information properly, you may be accused of puttering instead of working. Then in the end, the incorporation of the information into the work you do often may not be noticed or appreciated. Work saved is seldom recognized. Work done--even in duplicate--is well paid and rewarded.

Thus not having and not using information can often lead to less trouble and pain than having and using it.

Fundamentals of information science Mooer's Law

Det mest intressanta kapitlet är The Sociosemantic Web. Det handlar mycket om metadata och ontologier, taxonomier, folksonomier och när jag läste det tyckte jag det här var extra smart (nu glömmer jag varför eller vad jag tänkte apropå det, kanske kommer fram så småningom):

Despite this revolution at the document core, we should not focus solely on the center, for as one might expect of a boundary object, there's serious action at the edges. We're talking about the blurring at the borders between data and metadata, a phenomenon with great relevance to findability. As usual, Mr. Weinberger is on top of this trend. He writes:

There used to be a difference between data and metadata. Data was the suitcase and metadata was the name tag on it....Data was the contents of the book and metadata was the Dewey Decimal number on its spine....[Now], all data is metadata....Data is all surface and no insides. It's all handles and no suitcase. It's a folder whose content is just another label. It's all sticker and no bumber.

David Weinberger The End of Data? (2004-10-15)

Ambient Findability s 149

Sen är jag inte helt nöjd med boken. Jag tycker han beskriver mycket utan att komma särskilt mycket framåt. Jag läser för mycket bloggar helt enkelt. Mångt och mycket känns som skåpmat.

Fast med det sagt så är det också intressant. De här frågorna kommer bara bli mer viktiga, inte mindre.

Saker som växer

Postat: 2006-04-28 kl. 09.03

Jonas sade:
27 april, 2006 kl.22:46
Men är ni seriösa ? Vilken person med sina sunda vätskor i behåll skulle vilja se en jävla planta växa för 34:50? herrejävlar…

Patrick sade:
27 april, 2006 kl.22:49
Givetvis är vi seriösa, Jonas. Det här så blodigt allvar det bara kan bli…

Suburbia Saker som växer - att göra en Skugge (2006-04-27)

Belopp: 34,50 SEK
Datum: 2006-04-28 08:55:07
Payson ref: xxxxxx
Paysongaranti: Nej: 0,00 SEK
Beskrivning/Vara: Saker som växer
Totalt belopp: 34,50 SEK
Mottagarens/Säljarens namn: Patrick Strang

Payson Kvitto på genomförd transaktion (2006-04-28)

2600: Urban Lindstedt & Christer Pettersson "Sökmotormarknadsföring"

Postat: 2006-04-05 kl. 20.57

Titel: Sökmotormarknadsföring: Så får du fler besökare och kunder via sökmotorerna

Författare: Urban Lindstedt & Christer Pettersson

ISBN: 9197606200

Förlag: No Digit Media

Utgiven: 2006

Format: Häftad

Utläst (var, datum): På tåget från Sthlm, 2006-03-31

BKTJD: #2600

Köpt: Direkt

Köp: Adlibris / Bokus

Ärligt talat känns Sökmotormarknadsföring lite tunn. 140 sidor och dessutom flera omtag i kapitlen för nästan 400 spänn (nästan hälften på Adlibris). Det som är bra med den är att det är en bok om sökmotoroptimering/-marknadsföring på svenska. Jag kan mycket väl tänka mig att skicka den vidare till en kund som är nyfiken, som introduktion. Men den räcker inte till så mycket mer, vilket kanske är meningen. Oavsett vilket känns det som alldeles för lite.

För läsare som följer bloggar om internetutveckling med åtminstone ett halvt öga är det välbekanta teman som gås igenom om sökmotoroptimering. Det finns snabbare sätt att ta till sig samma tankar, som Roger Johansson:s inlägg från för några månader sen.

Det som gav mig mest var genomgången av hur sökordsmarknadsföringen hos Google, Yahoo! och Eniro fungerar. Det är en sån där grej som jag tänkt att ta reda på så många gånger, men aldrig orkat. Det kapitlet kommer jag gå tillbaka till, även om inte det heller var mer än grundläggande.

(Borde inte boken dyka upp när jag söker på sökmotormarknadsföring på Google förresten? Jo, det borde den. Åtminstone som sponsrad länk.)

(Dessutom. Har man tid är det bättre att följa Uppkopplat och Internetbrus istället.)

CSS Naked Day

Postat: 2006-04-05 kl. 15.55

What happened to the design?

To know more about why styles are disabled on this website visit the
Annual CSS Naked Day website for more information.

CSS Naked Day (2006-04-05)

Marknadsför du dig? Not 2.0

Postat: 2006-03-21 kl. 18.56

Skön oneliner från Tim O'Reilly i en paneldiskussion om Open Source och Web 2.0 med Mitchell Baker (Mozilla) och Jonathan Schwartz (Sun):

If you have to advertise it, it probably isn't Web 2.0.

IT Conversations Web 2.0: Can Open Source Stay Open? (2005-10-06)

Pseudonymer, identiteter, synonymer

Postat: 2006-02-14 kl. 11.15

Två kommentarer om inlägg på dagensskiva.com:s forum på sistone. Alf:s är roligast. På b-sidan till Manchester Man sjunger han om en popestet som Kopplar upp och börjar skriva under pseudonym på dagensskiva. Den andra är Ronnie Sandahl som passar på att ge en känga åt forumskribenterna i samband med att han dissar Nöjesguiden:

Nu är i stället tidningens främsta dragplåster en Carl Reinholdtzon-Brynolfsson. Han inledde sin karriär med att beställa en gonzo-text från Hobbex som han sedan dess endast har brytt sig om att byta rubrik på.

Hade han inte haft Nöjesguiden som forum hade han antagligen varit ännu en i raden som skriver bittra inlägg under pseudonym på dagensskiva.com.

Där frodas den sortens bitterhet som biter hål.
Han skulle trivas där.

Aftonbladet Jag vill dansa på Nöjesguidens grav (2006-02-09)

Jag reflekterar över diskussionen om pseudonymer. Ingen av dem skriver det rakt ut, men nästan. Om anonymitet och feghet och jadajada.

Det är en missuppfattning att en pseudonym på nätet är anonym. Det är en identitet, precis som de identiteter du och jag visar upp varje dag när vi går upp, går till jobbet, går ut på krogen, träffar vänner, är alldeles ensamma. Alla situationer har roller vi spelar på olika sätt. En onlineroll har förväntningar på hur han/hon själv beter sig, hur andra förväntar sig att han/hon ska bete sig och ett rykte att tänka på. Många identiteter online behålls under flera år och är det främsta gränssnittet i många relationer mellan människor. Det är inte anonymt. Det är inte fegt. Det är bara inte som vanligt.

Ronnie hade en identitet när han gästrecenserade på dagensskiva.com, en helt annan som krönikör på Aftonbladet och med största säkerhet en helt annan hemmavid.

Alf spelar en roll som artist, en som privatperson och säkert en annan som textförfattare.

Jag spelar en roll som bloggare, en som dagensskiva-skribent, en som interaktionsdesigner, en som podcast:are, en som forumführer. Det är inget konstigt. Det är bara som vanligt.

En onlinepseudonym är inte anonym.