Hello Spaceboy
Det var inte en särskilt bra konsert. Men jävlar. Jag var helt begeistrad i David Bowie.
Bandet, låtvalet, scenbygget - nja.
Inspelade instrument (det värsta var under "Bring Me the Disco King", en inte särskilt bra låt från början - men inspelade vispade trummor?), inget blås och för lite jävlar anamma.
Vilket i sin tur berodde på låtvalet som var ganska slappt. Jag har aldrig riktigt orkat med den bombastiska rock-Bowie.
Scenbygget var ju knappt något. De märkliga glaserade träden som hängde upp och ner längs två ramper var helt förvirrade. Med ett undantag. Skärmarna var alldeles utmärkta, bra användning av snygga bilder, kameror på scenen och mönster. Frågan är om jag sett någon bättre användning av skärmarna, någonsin?
Ljudet var uselt, Globen är verkligen en hemsk konsertlokal - den där jävla rundgången är helt outhärdlig.
Men Bowie. Vilken man. Snygg som få, cool som bara han. Och vilken röst. Så otroligt säker. Han tog scenen som det vore det allra mest naturliga i hela världen. Det syntes att han njöt av att stå där. Men utan att var upprymd, det var hans grej helt enkelt. Vilket i och för sig ledde till lite nonchigt mellansnack ibland. Men det var samtidigt lite kul att lyssna på honom.
Bäst var "I'm Afraid of Americans".
Tyvärr är ju nyheten som Musikjournalen gått ut med bara nys. Enligt dem (med flera) ska man kunna använda en kod på konsertbiljetten för att bli gratis medlem i Bowies fanclub och att man därmed skall komma åt exklusivt innehåll från bland annat Reality-turnén. Tyvärr gäller bara detta i USA och Kanada. I resten av världen måste man faxa in biljetten och invänta svar inom två veckor (oerhört smidigt, eller hur).
Länkar: davidbowie.com
Andra tycker: Aftonbladet
Istället/också: E-biogiget (för sent, jag vet, men det är ganska fränt), David Bowie (backkatalog)
Kommentarer
Kommentera