Klick! Ola! Pocketboktidningar!

Postat: 2004-11-29 kl. 21.03

Apropå Döda dagstidningar och intresserade läsare.

Det som egentligen bara var en liten nonsenslista för att fylla ut några spaltcentimeter i slutet av Puls växte sig snabbt till något betydligt större. Inte minst rent bokstavligt, när Hjelte mot slutet hade ett helt uppslag. Människorna i listan var för det mesta redan på förhand kända genom insatser inom populärkulturen, men med tiden kom alltfler av platserna att upptas av människor vars enda mediala insats var att vara med i en dokusåpa. Ibland inte ens det – i vissa fall skapades nya kändisar enbart på att de plockats med i listan. Inne-/ute-listans makt kom snart att sprida sig långt utanför Puls-bilagans sidor, när fraser som "har toppat Aftonbladets Puls inne-/ute-lista" kom att återfinnas även i beskrivningar av väletablerade mediapersonligheter.

(dagensskiva.com: Om Klick! och den nya kulturen)

Ola formulerar början till Klick!, tydligare än vad Gradvall ens försökte.

Torstensson fortsätter argumentera. Mot vad förstår jag inte riktigt.

Läsarna vill inte plöja igenom läsning motsvarande en pocketbok varje dag i alla fall.

(Torstensson: Mer om tidningar vs allting annat)

Jag hoppas han har fel. Jag vill snarare ha mer djuplodande texter, inte mindre. Det är därför jag läser bloggar. Även om de kan vara ytliga så finns det nästan alltid fördjupning att finna. Hur många pocketböckers information innehåller en samling rss-prenumerationer? Därmed inte sagt att jag vill läsa allt, det vill jag inte. Men det jag väl vill läsa om måste vara fullt av innehåll, typ som en pocketbok.

Peter Löfgren har mer rätt bland kommentarerna till samma text.

På kvällen har man däremot lite mera tid och då är det trevligt att fördjupa sig i intressanta ämnen. Bakgrunder till händelser och fenomen, längre artiklar och personporträtt är bra exempel. Det här borde vara dagstidningens viktigaste roll för att jag ska fortsätta läsa och prenumerera på dem.