R.L. is the criminal inside of me

Postat: 2005-09-02 kl. 20.48

En av bluesens riktigt stora har lämnat oss i och med att det rapporteras att R.L. Burnside dog på ett sjukhus i Memphis idag. R.L. Burnside blev 78 år gammal.

dagensskiva.com R.L. Burnside död (2005-09-01)

På eftermiddagen den 2:a juni 1996 träffades Robert Louis Burnside, Jon Spencer, Judah Bauer och Russell Simins på Lunati Farms i Holly Springs, Mississippi för att spela blues. Ungtupparna (de var inte särskilt unga, men det går inte att säga något annat i relation till den store Burnside) med respekt och förväntan i sinnet. De skickade runt en flaska sprit och började spela in. Eftermiddagen blev till kväll, kvällen blev till natt och den lilla skaran blev fullare och fullare. Ut kom skitig jävla blues som bara kan sprida ett stort leende. Blues som vet att det fantastiska med kärleken är möjligheten till sveket och sorgen. Som vet att utan den skulle det söta aldrig smaka lika sött.

/.../

R.L. blåser upp sig till Man. Man med stort m. Ett svin. Han skiter i allt. Han ger fingret till snuten, han super, slåss och skjuter ner alla jävla idioter med sin feta revolver och avslutar med att ropa efter mamma. En riktig karl. Han skrävlar och ljuger ihop sagor om det han varit med om och alla lyssnar andäktigt. Jon och Robert möts i tunga konversationer där Jon Spencer försöker låna 40 nickles för att få råd att köpa en liten påse chips och R.L. svarar: I tell you what. If you don't get out of here and make it fast, I'm gonna put my foot right in your ass. Stenhårt.

Det är det här de menar när de säger att någon har distans. Distans till sig själv och sådan självsäkerhet att man kan göra bort sig hur mycket som helst och ändå vara stencool. R.L. behöver inte bevisa något. Han är kung.

dagensskiva.com Play the blues, punk (2004-10-01)

R.L. är färdig. Jag lyfter mitt glas till tonerna av The Criminal Inside of Me. När tankarna går till R.L. hör jag alltid hans ylande svar till Jon Spencer. Och svaret på frågan How many? blev 78.

(Dessutom kommer jag alltid ha varma minnen till Walkin' Blues som vi använde till vår film på Filmvetenskap B. Jag var ganska trött på den då. Men jag kan antagligen återskapa gitarrljudet i tanken varje vaken sekund. Fantastisk låt.)