k-märkt

Banned by the BPI, or?

Postat: 2006-08-20 kl. 23.51

Storbritanniens motsvarighet till IFPI, British Phonographic Industry (BPI) hamnade i en liten pr-kris i veckan.

Eftersom BPI gillar hits-tänkandet fortfarande hade skivbolagsorganisationen tänkt sig att börja sammanställa en ungdomstopplista med namn My Music.

My Music will focus on 10 tracks featuring new British artists – ranging from pop to classical, folk and jazz - and will culminate in the first ever Schools’ Top 10 chosen by students from all over England, compiled by the Official UK Charts Company.

The 10 tracks will form the focus of a week of activities designed to reflect young people’s passion for new music and give them the tools to understand a variety of genres. Events will culminate in pupils exchanging music tokens in stores for their favourite tracks, and making history by collectively choosing a Schools’ Top 10.

.

En av artisterna, tolvåriga Amy Thomas, som ville bli en av tio artister på en skiva som skulle skickas ut till skolor runt om i Storbritannien hade blivit utslängd från skivan, rapporterade brittiska The Inquirer:

Amy had been chosen as one of ten young artists to feature on the My Music chart that launches in October across 1,400 UK schools.

But her inclusion was blocked by the BPI after its snoops discovered she is signed to Flowerburger Records, an independent record label which is running an online petition drumming up oposition to the BPI's policy of suing music fans who use p2p websites.

Skälet till varför Amy Thomas inte kunde få vara med på skivan ska alltså ha varit hennes skivbolag, independentbolaget Flowerburger Records, kritiserat den brittiska musikindustrin för att de stämt musikfans för att de laddat ned musik med p2p-verktyg:

Flowerburger Records fully supports the proper payment of musicians and the creators of music but believes there are better ways of achieving this than suing fans.

De berättade vidare att Amy indignerat skrev om detta på sin sida på Bebo, en social nätverkssajt likt Myspace som är populär i Storbritannien, och att hennes fans där fått ihop en flashmob framför BPI:s högkvarter där fansen höll i ballonger med låttiteln från Amys singel tryckt på. När Inquirer skrev hängde främst P2P-sajterna på. Och allt verkade vara ännu en pr-blunder från skivindustrin.

Tyvärr grumlades storyn när företrädare för BPI gick ut och förnekade att Amy Thomas blivit bortplockad från skivan. De sa till och med att hon aldrig ens varit på frågan, då hon inte varit med i uttagningen. Det sköter nämligen skivbolaget, men de anmälde henne aldrig:

We didn't decide to ban the artist - not only is it untrue that we made a decision to ban her from the campaign - she was never in the running in the first place. We don't know what her views are on downloading, and even if we did, we don't condone censorship. Since we did not ban her, it's untrue to suggest we did so on the basis of her personal views.

Mark Mulligan på Jupiter Research började gräva i storyn och hade först svårt att hitta Amys sida på Bebo. Det fanns två Amy Thomas, men ingen verkade vara den rätta.

So who are Flowerburger records. Well if the definition of a record label is releasing records then Flowerburger don’t quite seem to fit the bill. But they’ve done a lot to protest against the BPI and even the RIAA. A click on their one banner advert takes you to savethemusicfan.com which is run by Terry McBride, famed for his vociferous opposition to the RIAA. And who, by sheer coincidence [sic] keeps cropping up in stories and blog entries in conjunction with a certain Chris Thomas, who just happens to be the founder of Flowerburger records.

Added to all this, it transpires that Amy had an expensive PR agency behind her protest and the BPI weren’t actually asked to comment. I’ll leave you to conclude what you think the real story is.

Jupiter Research When things aren’t quite what they seem (2006-08-17)

Synd. Jag håller ju egentligen med om Flowerburger, att det inte är rätt väg framåt att stämma fans.

Sen är kanske frågan också om BPI verkligen vinner något på deras My Music-aktivitet, i längden. I projektet ingår att deltagande skolor ska få presentkort på musik som de ska kunna använda i butiker som deltar i projektet. Men om meningen är att visa på att musik har ett monetärt värde, är det verkligen rätt att dela ut gratismusik då?

Bakåtspårning (Trackback)

Bakåtspårnings-URL för det här inlägget:
http://k.digitalfarmers.com/mt/mt-tb.cgi/1136

Kommentarer

Kommentera


(visas aldrig på sajten men måste anges)


Kom ihåg mig?

(du får använda html-kod)