Postat: 2006-07-06 kl. 01.34
Utan att ha följt debatten särskilt nära så reagerar jag ändå på dess skvalp i bloggosfärens hav (jag kom in i diskussionen lite från sidan, via Resumé).
Karolina Lassbo skriver, i ett inlägg i raden till försvar för hennes modellerande för Markus Andersson, att alla kulturskribenter bara smutskastar honom oförskyllt och att alla borde skaffa sig en egen uppfattning genom att fråga Markus själv:
Det var tydligen några kulturskribenter, Ingela Lind och Mårten Arndsen, som var först med att smutskasta Markus Andersson. De hävdade att hans syndabocksserie på Moderna Museet hade tydliga nationalsocialistiska antydningar, och plötsligt var hela Andersson som person en nationalsocialist. Andra skribenter var sen inte sena med att haka på. Utan att vare sig tänka själva, lära känna Markus Andersson som person, eller fråga hur han står politiskt, så blev Lind och Arndsen citerade i artikel efter atikel.
Det Sigge Eklund skrev var (apropå ett inlägg där han lite svepande kallade honom den nationalsocialistiske konstnären
):
Konstnären Markus Andersson har aldrig tagit ställning för nationalsocialismen. Detta borde jag klargjort från början. Jag ber om härmed om ursäkt till Markus Andersson!
Bloggvärldsbloggen Ursäkt (2006-07-02)
För det första är det värt att påpeka att det inte är Markus Anderssons som ställt ut på Moderna, utan snarare Dorinel Marks som använt Markus Anderssons serie Svenska syndabockar som ready-made. Intressant i sammanhanget är hur Dorinel kom i kontakt med Markus för första gången. Markus skickade nämligen ett brev till juryn på Liljevalchs vårsalong 2002 under pseudonymen Theoderik. Brevet är citerat i en intervju med Dorinel som publicerades i samband med Moderna-utställningen:
Såg häromdagen den illavarslande utställningen på Liljevalchs. Det enda den bekräftade var att Oswald Spengler hade fullkomligt rätt i att så kallade konstnärer var de mest föraktliga varelser man kunde tänka sig när en kultur passerat sin mogna ålder vilket med god marginal vi redan gjort.
Utställningen på Liljevalchs vittnar om ett så perverterat och destruktivt ideal att jag ser en tröst i det kommande Ragnarrök.
Juryn till detta spektakel borde sättas i skampåle på huvudstadens torg, till allmänt bespottande och hån.
/Theoderik
Theoderik är ett namn Markus använt flera gånger och som han även använder för sitt eget galleri Theoderik Hall.
Utan att dra alldeles för stora växlar på det var Oswald Spengler en tysk filosof och historiker som var inflytelserik på nationalsocialismens idébildning. 1935 skrev Herbert Tingsten i tiden om Spenglers inflytande på nazismen:
De betydelser, som de nationalsocialistiska ideologerna för närvarande inlägga i begreppet socialism, kunna ledas tillbaka till många tidigare politiska och vetenskapliga riktningar. Man erinrar sig de på 1840-talet uppträdande "tyska socialister", som gått till eftervärlden tack vare Marx' och Engels' ironiska kritik, och de "sociala" partier, vilka i olika länder, främst i Tyskland, sökt profitera av socialismbegreppets prestige. Här skola vi endast dröja vid några utanför naziströrelsen ståede moderna författare, som genom sina definitioner av ordet socialism utövat ett påtagligt inflytande på den nationalsocialistiska ideologin.
Första rummet tillkommer utan tvivel Spengler. Skillnaderna mellan Spenglers lära och den officiella nazismen äro visserligen betydande, och Spenglers sista bok, "Jahre der Entscheidung", har skarpt kritiserats av framskjutna nationalsocialister. På viktiga punkter har dock Spengler påverkat nazistiskt tänkande. Icke minst är detta fallet med hans arbete "Preussentum und Sozialismus" (1921); den framställning, han där ger av den "sanna" socialismen, har varit vägledande för många av det tredje rikets teoretiker.
Men det ska också tilläggas att Oswald Spengler tog kraftigt avstånd från nazismen i slutet av sitt liv med boken Jahre der Entscheidung 1934, två år innan sin död.
Värre är Theoderiks andra eskapader, bland annat i en diskussion bland kommentarerna till Alexandra Pascalidous (?) Metro-krönika från i december förra året. Där räknar han bland annat upp fem av de personer han gjort tavlar av i syndabocksserien och skriver bland annat:
Jag tycker alla inklusive alla miljoner vänster-nissar, kan ägna en tanke åt alla heroiska väst Europeer som slagits för friheten i det Euroeiska skymningslandskapet.
[...]
Daniel Wretström. Du tilllät dig att söka och vågade ha en egen åsikt. Det kostade dig ditt liv.
Må du stå upp på domens dag.
Alla ni stora forskare med integritet som vågar ifrågasätta den dogmatiska historieskrivningen om andra världskriget och nu på grund av detta sitter i fängelse i det " demokratiska " väst Europa. Erat budskap passar bra på julen som borde vara en tid för en innerlig uppriktighet under sanningens stjärna.
Daniel Wretström var en ung nazist som Theoderik/Markus Andersson avbildat på en tavla som ingick i Dorinel Marc presenterar Markus Andersson, en målande samtidsskald. Daniel Wretström mördades på en busshållplats mellan Rönninge och Salem 2000 och betraktas av flera svenska vit makt-grupper som en martyr, de genomför årligen Salemmarschen till hans ära trots att hans föräldrar tagit avstånd från manifestationen.
När Theoderik frågas ut om det sista stycket som citeras ovan från diskussionen på Metros webbplats försöker han klargöra:
I både Tyskland och Österrike sitter människor fängslade för sk kallade hatbrott.
Deras " brott " kan ha bestått i att ha ifrågasatt detaljer i den så kallade förintelsen.
En del av dessa personer i likhet med David Irving är seriösa forskare och historiker tror jag.
Och även om de inte är det, dvs om de är klåpare som fabulerar och ifrågasätter självklarheter, så finns INGEN anledning att beröva dem ett uns av deras medborgerliga rättigheter.
Brunmurrigt och unket? Nationalsocialism? Avspänt är hur som helst inte ordet.
Och en sak till. Eftersom Lassbo beundrar ursäkter för svepande kommentarer så kanske hon ska be Ingela Lind eller åtminstone Mårten Arndtzén om ursäkt. De talade båda om unkna värderingar, nationalsocialistiska värderingar i verken och brunmurrighet. Men ingen av dem säger i deras artiklar att personen Markus Andersson är nationalsocialist, åtminstone har jag inte hittat en sådan referens. Det är istället Björn af Kleen som tillskriver Ingela Lind ett citat om att Markus själv är nationalsocialist.
Postat: 2006-07-05 kl. 15.02
När jag kommer ifrån det här med att blogga ett tag så glömmer jag bort att det mins viktiga är det roligaste att blogga om. Således vill jag göra en poäng av min jeans-etikett. FN förevigade etiketten från mina jeans, som tyvärr skavdes av en hel del i första tvätten.
Efter AP-storyn i december började det yras om bojkott utrikes:
Logo designer Bjorn Atldax says he's not just trying for an antiestablishment vibe.
"It is an active statement against Christianity," Atldax told The Associated Press. "I'm not a Satanist myself, but I have a great dislike for organized religion."
[...]
In more religious countries, that might raise a furious response, maybe even prompt retailers to drop the brand.
Men tyvärr var Mel Gibsons utfall bara en ploj. Hur som helst är det i alla fall extra roligt att de efter det där har modellen No666 5692, i vårkollektionen, med etiketten som lyder:
CHEAP MONDAY JEANSWEAR
VASASTAN STHLM
SINCE 1753 ÖVER MIN DÖDA KROPP
No. 666
UNITED LESIONS
WE ALL LOVE SATAN
LATTJO LAJBAN VINTAGE
TWO BAT BRAND
BY MTWTFSS WEEKDAY.
Postat: 2006-07-04 kl. 20.59
En kultur vidmakthålls genom de ritualer och institutioner den kan skapa. Ju mer energi människorna kan ägna åt dessa, desto livskraftigare blir kulturen. Kulturen, kanske framför allt religionen, ger människorna en motivation att använda sitt överskott av kraft och tid till att upprätthålla och utveckla ritualerna och institutionerna, vilket i sin tur gynnar samarbetet inom samhället. Religionen skyddar därför människan mot hennes egoism.
OK, jag kanske sträcker det lite långt. Det här är ju mer människors sätt att leva i ett visst samhälle
, men ändå. Kulturen räddar oss. Vi behöver den, rent evolutionärt, för att överleva.
(Och jag kan inte hålla mig från att klippa in lite mer för framtida referens:)
Ur det evolutionära perspektivet är det bättre att ibland se spöken än att missa ett överfall från en annan människa. Vi reagerar därför nästintill automatiskt med att se en varelse bakom ett skeende. En enbuske i skymningen blir en mörkklädd man, ett knarrande ljud från loftet blir en gengångare och så vidare.
När väl den automatiska varelsedetektorn är i funktion och det inte går att hitta något konkret som orsak till en märklig händelse, så uppfinner vi med lätthet en övernaturlig varelse som kan ta rollen som orsakare. Gud är människans avbild.
Ibid
Postat: 2006-05-15 kl. 19.41
25 min: Kubanerna hävdar att "ÅFF har sämre klack än Forward". Det är inte särskilt vänligt.
Jag följer NA:s direktrapportering av den pågående ÖSK-matchen mot Åtvidaberg. Jag tycker ÖSK är värda ett till mål bara för det.
Postat: 2006-04-18 kl. 15.11
Dorinel Marc bjöds in som konstnär till Moderna-utställningen för samtidskonst på Moderna Muséet som pågår just nu.
I P1:s Kulturnytt Debatt diskuterar Mårten Arndtzén Dorinel Marc presenterar Markus Andersson, en målande samtidsskald:
En tavla som visas på Moderna museet har väckt debatt. [...] Den är målad av Markus Andersson, föreställer Christer Pettersson och är enligt fotografen Jonas Lemberg ett plagiat av ett foto han själv tagit.
Många har istället efterlyst en annan debatt: en diskussion om konstens innehåll och kontroversiella budskap. Men än så länge har ingen sådan tagit fart. Och det kommer inte att bli någon heller, menar Mårten Arndtzén.
Nej, och vet ni varför? För att Markus Andersson inte är någon konstnär, inte på Moderna museet i alla fall. Titta i katalogen, eller i Modernautställningens deltagarlista får ni se: här finns både Christian, Torsten, Henrik och Karin Mamma Andersson med – men ingen Markus!
Honom hittar ni först under M, som i Marc. Dorinel Marc. Född 1964 i Rumänien, utbildad vid Konstfack och officiellt inbjuden till Modernautställningen 2006. ”Dorinel Marc presenterar Markus Andersson, en målande samtidsskald” – så heter Dorinel Marcs bidrag till Modernautställningen, ett konstverk bestående av ett tjugotal målningar gjorda av… Markus Andersson.
Så visst är han väl konstnär i någon mening han med, han målar bevisligen tavlor i all fall. Brunmurriga, deprimerande flacka och livlösa saker täckta med tjocka lager blank fernissa. Kitschigt idealiserande porträtt av ”martyrer” som Theo van Gogh och Pim Fortuyn; stormande hav och nakna blondiner utspillda över djurfällar.
Smaklöst, politiskt suspekt och illa utfört alltså. Och det är förstås just därför Markus Andersson får vara med här. Som ett exempel på all den moraliska och estetiska undermålighet som lurar där ute i buskarna, utanför den sanktionerade kulturens prydliga rabatter. Ett stycke skitig verklighet placerat i finsalongen av den sanktionerade konstnären Dorinel Marc. En sorts ready-made alltså - av samma slag som Marcel Duchamps pissoarer och cykelhjul från 1900-talets början.
Att ge sig på Markus Anderssons unkna värderingar vore med andra ord att göra sig skyldig till en missuppfattning – ungefär som att kritisera Duchamps pissoar för att den är luktar illa.
Björn af Kleen följer upp med en artikel i Sydsvenskan på Långfredagen:
Någon stor mediedebatt har dock inte följt på Dorinel Marcs installation. Publiken har inte kastat tomater. Uppmärksamheten har i stället gällt en plagiat-anklagelse. Ett fotograf hävdar att Markus Andersson kopierat en pressbild föreställande Christer Pettersson.
Ingela Lind på Dagens Nyheter är förbluffad.
– Jag saknar en diskussion om hur en konstinstitution ska göra i en sådan här situation. Vilka gränser har man? Kan man i princip ha en konstnär som styckar lik? Det är kanske vad Marc avslöjar: den liberala konst-institutionen vågar inte ta debatten om var dess gränser går.
Ingela Lind vägrar ställa upp på sensmoralen i Markus Anderssons budskap: Att utnämna en ung nazist eller en ministermördare till syndabock, som Andersson gör, innebär att vi alla är medskydliga till deras död.
Att inte fler reagerat mot tavlorna tror Ingela Lind beror på att intellektuella i dag är rädda för att stämplas som fundamentalister, som konstnärliga bakåtsträvare och motståndare till yttrandefriheten.
[...]
Mårten Arndtzén, konstkritiker på Sveriges Radio, förstår tystnaden.
– Markus Andersson deltar inte i Modernautställningen som konstnär, utan som Dorinel Marcs ready-made. Ett stycke läskig verklighet, omgärdat av feta citattecken. Och hur fan debatterar man med ett sådant?
En ready-made är enligt NE ”en benämning på ett konstverk som vanligen består av massproducerade föremål, eller delar av sådana, vilka har tagits ur sitt ursprungliga sammanhang och placerats i en ny konstnärlig kontext”. I den nya kontexten ändras innebörden.
– Om Moderna museet själv bjudit in Andersson hade det däremot tagit hus i helvete. Då hade man varit tvungen att ta honom på allvar. I synnerhet om han hade kunnat måla också.
Jag blir inte klokare på Dorinel Marcs egentliga avsikter med att läsa en intervju i SARTS:
Jag är medveten om att folk kan uppleva mig som provokativ men jag vill inte provocera. Jag arbetar inte med provokation som metod. Folk kan bli provocerade av mina konstnärliga och pedagogiska metoder men jag vill inte skada utan lyfta fram missförhållanden, diskutera, analysera, debattera, ge goda råd, förändra
Postat: 2006-03-29 kl. 10.53
I förra veckan skrev jag om den aktuella syndabocken på Moderna. Nu har polisen lagt ned utredningen:
Det blir inget plagiatåtal mot konstnären Marcus Andersson och hans Christer Pettersson-porträtt på Moderna museet i Stockholm.
Polisen har lagt ner förundersökningen med hänvisning till att brottsmisstanke saknas.
Och som Fifi sa: Christer Pettersson hade ju i princip bara ett ansiktsuttryck, en jacka och en frisyr så länge han var kändis.
Uppdatering (11.08)
Men Jonas Lemberg ger inte upp. Det verkar som han inte tycker den uppmärksamhet och reklam han fått inte riktigt räcker:
Fotografen Jonas Lemberg ger inte upp. Efter beskedet att polisen lägger ned sin förundersökning om plagiat mot konstnären Markus Andersson säger Jonas Lemberg att han planerar vidare åtgärder.
[...]
Efter beskedet från polisen säger Jonas Lemberg att han funderar över tre åtgärder. Förutom att kontakta polis och diskutera beslutet, kan Lemberg vända sig direkt till åklagare eller välja att inleda en civilrättslig process mot konstnären Markus Andersson.
I första svängen försökte Jonas driva debatt genom att yra om att han minsann skulle kunna fota ett verk på en vägg på Moderna och så skulle det bli ett verk. Och ja, så är det Jonas, om bara ditt syfte är konstnärligt. Jag gissar att det kommer bli ett rätt trist verk, men ändå. Jag tycker Jonas ska fokusera mer på att ta bra bilder igen än på att pipa.
Uppdatering (2006-04-18)
Jonas Lemberg + Markus Andersson + Kal Ström = Svenska plagiatörer
Relaterade inlägg:
Postat: 2006-03-23 kl. 09.52
På Moderna museet i Stockholm hänger en målning som i stora drag liknar ett fotografi taget av Jonas Lemberg. Ett brott mot upphovsrättslagen, enligt Catharina Ekdahl, jurist på Svenska fotografers förbund. Inte alls säger konstnären.
Moderna museets intendent John Peter Nilsson tycker inte att det är en fråga om plagiat.
Konsten har ända sedan kubismens dagar använt sig av massmediebilder. Om man ska dra det här vidare blir det mer av en filosofisk frågeställning: Vad är upphovsrätt? Kan man tala om att en massmediebild inte får bearbetas?
Markus Andersson har också GJORT en tavla anser SFF:s jurist Catharina Ekdahl - inte bara målat en. Ett solklart brott mot upphovsrättslagen, anser hon.
Som "grädde på moset" har det visat sig att Markus Andersson även har plagierat geten på målningen. Catharina Ekdahl:
"Den återfinns ursprungligen på en målning av William Holman Hunt (1827-1910). Se denna länk! denna länk!" [sic]
Hon fortsätter:
"Nu har visserligen Hunt varit död i mer än 70 år, så målningen är fri att använda, men det visar att Markus Andersson inte är särskilt nyskapande..."
Svenska Fotografers Förbund Fotograf Jonas Lemberg polisanmäler konstnär för bildstöld (2006-03-15)
Borde det inte gått upp ett litet ljus vad Markus Andersson gjort när de upptäckte William Holman Hunt:s bild?
'Surely he hath borne our Griefs, and carried our Sorrows/Yet we did esteem him stricken, smitten of GOD, and afflicted.' (Isaiah LIII, 4)
'And the Goat shall bear upon him all their iniquities unto a Land not inhabited.' (Leviticus XVI, 22)
Liverpool Museum 'The Scapegoat', William Holman Hunt (1854)
+
=
Jag tänker på Marianne Lindberg De Geer när hon tänker på Lena Cronqvist:
Marianne Lindberg De Geer
Jag tänker på Lena Cronqvist (I am thinking of Lena Cronqvist), (2001)
Art description:
Marianne Lindberg de Geer bought six copies of Lena Cronqvict printed artworks to use in her famus “I think of…” series. Both Lindberg de Geer and Cornqvist are well recognized artist in Sweden. On the prints Lindberg de Geer glued on her face like she had done previously in the “I think of…” series. Finally she signed the work besides Cornqvist signature.
Incident:
After the exhibition opened and Cronqvist saw a picture in the newspapers. She felt offended and reported the works to the police and tried to sue Lindberg De Geer for copyright infringement. Cronqvist was represented by the National organization of practicing artists in Sweden (KRO) but the Swedish office of the public prosecutor did ruled in favor for Lindberg de Geer. They found the work to be an accepted from of meta-art and in accordance with Lindberg de Geers earlier work.
Current status:
The case was dropped.
(Via Copyriot och Vilks.net.)
Uppdatering (2006-03-26)
Jag passar på att hälsa alla besökare från Fotosidan och Kultur1 med en tanke:
Idag läste jag färdigt Hjalmar Söderberg:s Doktor Glas (#2601). Snart ska jag läsa Augustpris-belönade Gregorius. Är Gregorius ett plagiat? Är det någon skillnad på det stoff Bengt Ohlsson använt och det Markus Andersson använt? Är Doktor Glas ett verk? Jo, självklart. Är Gregorius ett verk? Augustpris-juryn tyckte uppenbarligen det. Är Jonas Lemberg:s foto ett verk? Självklart. Lika självklart som Markus Anderssons är det.
Uppdatering (2006-04-18)
Jonas Lemberg + Markus Andersson + Kal Ström = Svenska plagiatörer
Relaterade inlägg:
Postat: 2005-07-13 kl. 11.20
Jag tror att de kristna har inspirerats av THIS IS FUN TO MAKE A BLOG ON THE COMPUTER WEBSITE (SOM ÄR DEN ROLIGASTE WEBBPLATSEN PÅ 100 ÅR!!!).
HUNDEN ROPAR PÅ FÅGLARNA!! HAN HAR PÅ SIG SIN NÄSDUKSHALSDUK!! DOM SKRIKER OM BÖNORNA!!!! OCH DE HAR ALL SÅNG I HELA VÄRLDEN!!!
Postat: 2005-06-20 kl. 20.13
Häromdagen gick jag och funderade på valutor och värden. I helgen fick jag se World of Warcraft spelas för första gången (Håkan och Pontus rocks da house with the mighty Ragnaros any day now, or so they say). Vilket fick mig att återvända till tankarna om konceptet pengar.
Idag lyssnade jag på en gammal podcastradiosändning från IT Conversations med Peter Thiel (PayPal) och läste ett inlägg från Mike Davidsson.
Peter Thiel diskuterade om värdet av den virtuella ekonomin (inte spel då, utan allt online). Han sa att det hävdades att den virtuella ekonomin är en skimär eftersom allting som säljs över Internet i alla fall är fysiskt i någon form. Peter höll inte med:
The paradigm that the economy consists entirely of physical things is no longer true. The reality is that we are living in a world where more and more value exists in this virtual world.
Just den delen var väl inte så intressant, men diskussionen runt det var det. Och det som ledde fram till svaret på frågan (från publiken): [T]he interesting question will be: Are computers alive?
Peters svar var: I actually think the interesting question will be whether humans are alive. But maybe it's the same question?
Mike Davidsson skriver om guld och fortsätter Marc Cubans All the gold in Ft. Knox…Sell It (eftersom det ändå inte är värt något):
This concept, however, is almost completely obsolete in today’s society. In the case of a global economic meltdown, who is going to care about collecting bars of gold? These days, it’s things like oil, enriched uranium, and natural gas that become the real currency of survival in such dire times.
Mina tankar går mer kring barn och konceptet pengar. Jag kommer ihåg när JNjr tyckte att 10-kronor var rätt tuffa. Men jag antar att det där kommer minska efter hand. Alltså: Konceptet pengar i fysisk form som något ... alls.
Om inte mina pengar sitter på kontot så räknar jag mig själv som pank. Pengar i plånboken i fickan skulle kunna vara upp till tusen spänn, men jag räknar dem som spenderade så fort de inte längre sitter på kontot.
Funderingen går ungefär så här: Kommer det bli svårare att lära sig konceptet pengar i fortsättningen?
Jag kommer ihåg min första tusenlapp (när jag skulle köpa en Commodore 64). Jag har svårt att se att JN eller JNjr någonsin kommer få se en tusenlapp, om vi inte devalverar som fan. Spelar det någon roll? Vet inte. Men stora pengar är bara virtuella nu för tiden. Jag ifrågasatte aldrig konceptet pengar. Men det fanns också en självklar koppling. Jag lärde mig konceptet pengar genom att räkna med små teckningar och plastpengar i skolan. Men kommer det finnas kvar? Rita nu ett visa-kort lille vän.
(Dessutom: Om man vill återvända till Mike Davidssons artikel, devalverar bling-bling gulds värde?)
När kommer Googles egen valuta?
Uppdatering (2005-06-27)
Ärligt, jag hade inte läst om det här förut:
Schmidt said Google did not intend to offer a "person-to-person stored-value payments system" like PayPal's, in which money briefly resides in PayPal's control during the transaction, but he did not give details of how the Google system would differ.
