DN har läst The Long Tail

Postat: 2007-05-30 kl. 07.36

Man kan ju lätt få för sig att DN fått in ganska många läsex av The Long Tail de senaste veckorna, när först Fredrik Strage refererar (och missuppfattar) den i sin Pirates of the Caribbean-recension:

Enligt Chris Andersons omtalade bok "The long tail" kommer vi snart att få uppleva kioskvältarens död. Internetekonomin påstås göra det lönsamt för nöjesindustrin att satsa på små och nischade projekt i stället för stora och folkliga. Det vore skönt om den utvecklingen accelererade en smula så att vi slapp en fjärde "Pirates of the Caribbean".

DN "Pirates of the Caribbean. Vid världens ände" (2007-05-23)

Och sen idag när Niklas Wahllöf publicerade sin anmälan av boken (som fått det aningen märkliga svenska namnet Long Tail, den översättningen känns nästan lika märklig som att den brittiska utgåvan har en hästsvans på omslaget). Jag kan inte hjälpa att tycka den är ganska svag.

Ett knappt år efter diskussionen gick som bäst har Niklas knappt problematiserat bokens innehåll alls.

Jag påstår inte att författaren har fel på en enda punkt, den allra mest välmående delen av världen står säkert inför en ännu rikare tillvaro tack vare oändliga valmöjligheter i överflödets ekonomi. Men alla som i mitten av 1990- talet genomled Maranataliknande föredrag om hur den nya "funky businessen" skulle förändra hela mänsklighetens beteende, om gående, kommer för all framtid att vara marinerade i skepsis.

DN Chris Anderson: "Long Tail" (2007-05-29)

Det som vore intressant är ju att analysera om långa svans-effekten är tillräcklig på en liten språksfär/kultursfär som den svenska. Tillämpbar är den ju oavsett, som jag skrev när jag tog upp boken i höstas. Men räcker effekten för att den ska vara relevant att leva efter även på en liten marknad?

En annan intressant diskussion är den om slentrianköpens betydelse. Barry Sosnick skrev att kärlek till den långa svansen kommer sluta med hjärtesorg i en artikel i The Register i höstas:

Another example is playing out in music retail. The two segments that gained market share over the last few years were the online sellers and the mass merchants. Apple's iTunes Music Store for digital downloads, and Amazon.com for compact discs have excellent user interfaces that make searching for a specific title significantly easier than driving to a Tower Records, searching through the bins in the hope that the desired title is in stock. Online selling attracts destination shoppers. However, impulse purchases account for most of music sold. Wal-Mart, the largest music seller in the world, places music in highly visible locations at low prices to tempt its shoppers that visit its largest stores twice a week on average. Wal-Mart needs a limited selection (about 3,000 titles in 500 square feet) to entice shoppers with the hits - it could not succeed with a broad selection - so it makes a choice: it deliberately concedes the destination shopper of niche product and older titles to the online sellers, in order to dominate the mass market.

The Register Long Tail will end in heartbreak (2006-08-13)

I Sverige skulle väl motsvarigheten vara Statoil-inköpen ... Det hade jag velat läsa om, från en skribent med lite resurser bakom sig.

Men, så kan det gå när inte haspeln är på, som Niklas skulle sagt.

Dagens diss punkt com

Postat: 2006-07-10 kl. 22.43

Alltså är Kants filosofi ansvarig för Ali Esbatis politik, och Foucault är ansvarig för Piratbyrån – förutsatt att vi kan lita på Bokusmetoden.

Så varifrån hämtar Johan Norberg, för att nämna en annan bokaktuell bloggare, den filosofiska grundvalen för sina samhällsanalyser? Låt oss använda samma metod och kolla vilka övriga böcker dess läsare köper!
Well, det närmaste filosofi vi hittar blir då titeln Feng Shui för svenska hem. Ni får dra era egna slutsatser.

Copyriot Bokusmetoden (2006-07-08)

Jag tänker på plagiat verkshöjd

Postat: 2006-05-03 kl. 22.33

Malcolm Gladwell skriver om plagiat på sin blogg i samband med en skandal där Kaavya Viswanathan sägs ha plagierat stycken från Megan McCafferty:s tonårsromaner:

This is teen-literature. It's genre fiction. These are novels based on novels based on novels, in which every convention of character and plot has been trotted out a thousand times before. If I wrote a detective story, set in 1930's Los Angeles, about a cynical, hard-bitten private eye, with a drop dead gorgeous secretary and a series of lonely housewife clients, would anyone bat an eye? Of course not. It may be a stolen premise. But we accept that within the category of genre fiction a certain amount of borrowing of themes and plots and ideas is acceptable—even laudable. I buy lots of spy novels, not because they diverge from the spy novel model, but because they conform to it. I want my spy to have a troubled home life, and an inpenetrable gaze and to be handy with a revolver. But once we have conceded that in genre fiction its okay to borrow themes, why do we get so upset when genre novelists borrow something a good deal less substantial—namely phrases and sentences? Surely an idea is more consequential than a sentence.

gladwell dot com Viswanathan-gate (2006-04-30)

Han återvänder till tankar från en artikel i The New Yorker från 2004:

Old words in the service of a new idea aren't the problem. What inhibits creativity is new words in the service of an old idea.

And this is the second problem with plagiarism. It is not merely extremist. It has also become disconnected from the broader question of what does and does not inhibit creativity. We accept the right of one writer to engage in a full-scale knockoff of another—think how many serial-killer novels have been cloned from "The Silence of the Lambs." Yet, when Kathy Acker incorporated parts of a Harold Robbins sex scene verbatim in a satiric novel, she was denounced as a plagiarist (and threatened with a lawsuit).

gladwell dot com something borrowed (2004-11-25)

Vad är det unika? Vad är verkshöjd?

Utan att sätta mig in alltför mycket i sakfrågan, jag är inte säker på att det är så intressant, läser jag ett inlägg som tar Kaavya i försvar:

Let's dispose of copyright infringement first. Even if Ms. Viswanathan had copied 24 passages literally from Ms. McCafferty's work she would not be guilty of copyright infringement because those 24 passages constitute a tiny fraction, less than 1%, of both novels and there is no sense in which they are of any particular importance. That falls well within the amount of copying permitted by the Fair Use doctrine. I doubt very much that any court would decide in favor of Ms. McCafferty on this point.

Language Log In defense of Kaavya Viswanathan (2006-04-25)

Kaavya Viswanathan:s How Opal Mehta Got Kissed, Got Wild and Got a Life kommer inte tryckas i en ny upplaga som var planerat och de kvarvarande exemplaren ska dras in.

Om skönhet

Postat: 2006-05-01 kl. 14.10

Jag läser Maria Schottenius recension av Zadie Smith:s On Beauty:

Elaine Scarry, som Zadie Smith tackar i sitt efterord, behandlar i sin essä "On Beauty and Being Just" från 1999 som handlar om skönhetens inverkan på människans moral och sätt att vara. I den senare delen tar Scarry upp fyra aspekter av skönhet: människans, Guds, trädgårdens och diktens, och essän blir hos Smith plattform för en blodfull och kaotisk gestaltning.

DN Högljutt läsparty i full fart (2006-04-29)

Jag blir nyfiken, läser vidare och hittar en gammal Salon-artikel där David Bowman intervjuar Elaine Scarry:

Beauty restores your trust in the world. During this past 13 years I've been working on a big project about nuclear weapons and the fact that the current military arrangements we have are not compatible with democracy. The more I work on that, the more it happens that I need to read poems. And work my garden. Beauty restores your trust in the world.

Salon Does beauty really equal truth? (1999-11-09)

Jag tänker på Sveriges förlorade oskuld när Palme mördades, på Blink och Broken Windows-teorin samt på något sätt dessutom snyggast.se i senaste Bon (jag vill kunna permalänka till Bon-artiklar).

orebro.bookcrossing.se

Postat: 2006-04-21 kl. 15.59

Sverige ska prata om Bookcrossing i helgen, på världsboksdagen:

Sverige! uppmärksammar UNESCO:s Världsbokdag. Författaren Håkan Nesser berättar vilka tio böcker som vi måste läsa innan vi dör. Hemliga nätverk på internet sysslar med "bookcrossing", det nya sättet att distribuera böcker.

SVT Sverige (2006-04-21)

Örebro Universitet ska besökas apropå att de börjat släppa böcker i bibliotekscaféet:

Söndag 23 april, Världsbokdagen.

Då kommer ett TV-inslag från Örebro universitet, bibliotekscaféet om när länsbibliotekarien Peter Alsbjer invigde en bookcrossinghylla och släppte de första böckerna. Christoffer Barnekow från TV i Malmö hade hittat hit och intervjuade och filmade oss och studenter som satt i caféet om bookcrossing.

E-post Kultur på campus (2006-04-21)

Synd att de lyckats göra olika platser av biblioteket bara, ett i Närke och ett i Örebro län.

Skulle jag ha en GPS skulle jag geocache-bookcross:a.

k-märkt v4 2006

Postat: 2006-01-29 kl. 22.20

1. The Knife Like a Pen låt

   Ny sajt Roger: knifefeber.se.

2. Zeigeist Tarheart låt

   Kate Bush, The Knife, nytt.

3. Burnt Friedman & Jaki Liebezeit Secret Rhythms 2 låt

   Burnt Friedman tolkar om såväl rytm som Nine Horses.

4. Teriyaki Boyz HeartBreaker låt

   Japanskt Beastie Boys/Fannypack + Daft Punk.

5. Edward Castronova Virtual Worlds bok

   Fascinerande.

Autistiskt autentisk

Postat: 2006-01-18 kl. 12.31

Johan Hilton kommenterar kontroverser kring JT LeRoy och James Frey

Autenticiteten skapade, av allt att döma, både läsvärdet och dolde de uppenbara formbristerna i de båda författarskapen.
Vilket i sin tid öppnar upp för en intressant diskussion om dikotomin fakta och fiktion. Särskilt i en tid präglad av reality shows.
Vilken betydelse har de falska realityförespeglingarna egentligen för det litterära verket? Var slutar verkligheten och var börjar storytelling? Hur avgör vi skillnaden?
Slutsats?
Möjligen att dokumentär gör sig bäst som fiktion.
Så länge man tror att det är på riktigt.

Expressen Autentiska bluffar (2006-01-18)

I sammanhanget vore det relevant att diskutera Dan Brown:s succé härom året. Det berör ju precis samma sak, men från andra hållet. James Frey skriver självbiografiskt, fast tydligen fiktion. JT LeRoy är i sig själv en fiktiv figur som skrivit fiktiva verk. Dan Brown skriver fiktiva verk och hävdar att de har autentiskt innehåll.

Spelar det någon roll? Vad är sanning?

k-märkt v2 2006

Postat: 2006-01-16 kl. 17.09

1. Kullrusk All That I Need låt

   Kullhammar, Ruskträsk, Sven Lindvall och Martin Jonsson gör Heikki-låt. Bra grej.

2. Zadie Smith On Beauty bok

   Visst, jag har 1/4 kvar av boken, men den är mycket bättre än Vita tänder. Jag var så misspepp av den att jag inte ens läste Autografjägaren. Jag är glad för att jag chansade med den här. Booker-prisnomineringen är att tacka.

3. The Tiny And Everything Else skiva

   Det är lätt att gilla ljuvliga Elle-Kari.

4. Kjell Alinge legend

   Skönt att någon större mediepersonlighet har fattat. Jag frågade honom lite tongue-in-cheek om han tyckte det var roligt att börja sända Eldorado igen. Han svarade att han ju redan sänt det i ett år. För det är ingen skillnad vilken distributionsform programmet har; FM är inte mer riktigt än internet.

5. Sandy Mouche In the Sand låt

   På Junks nyårspodradioprogram stod en låt ut från resten. Love is all that matters ... But I don't love you.

Ny teknik slösar pengar på Google Book Search

Postat: 2005-11-23 kl. 11.28

Ny Teknik letade upp en engelsk reseguide om Sverige på 563 sidor från 2003. Vid "normal" sökning stämmer Googles löften till bokförlagen. Men det var ganska lätt att kringgå begränsningarna. Efter 20 minuter med upprepade sökningar samt några ut- och inloggningar på bibliotekstjänstens webbplats hade exempelvis Ny Teknik lyckats kopiera hela det 44 sidor långa kapitlet om Stockholm, inklusive några kartor. Textsidorna i form av bildfiler gick utmärkt att läsa på skärmen.

Sidorna kunde emellertid inte skrivas ut direkt. Men med hjälp av upprepade skärmdumpar där allt innehåll på bildskärmen sparas som bildfiler var inte heller utskrift några problem.

Med samma metod som för Sverigeboken hämtade Ny Teknik dikter från en upphovsskyddad bok. Boksidorna i form av bildfiler bearbetades sedan i ett textigenkänningsprogram, så kallad OCR.

Ny Teknik Google bryter löften i nya biblioteket (2005-11-23)

Oh no! Ny Teknik har överlistat Google! Panik! Panik!

Eller så kan man beskriva det som att Ny Teknik är fän.

Den tiden de nyss lagt på upprepade skärmdumpar som sammanfogas, sparas och skrivs ut har de med största säkerhet kunnat köpa hela boken i fråga flera gånger om.

Jag anar nästa skandalartikel: Stadsbiblioteken bryter löften: Ny Teknik har skrivit av hela NE och tänker skriva in det på data och sen skriva ut det på bläckstråleskrivare och därmed förlora tusentals kronor. Skandal! Stadsbiblioteken kommer ruinera förlagen Ny Teknik.

Poetic lie-sense

Postat: 2005-11-17 kl. 23.41

Lysande svamlande krönika om sanning i litteratur från Björn Waller på dagensbok.com (som firar fem-årsdag på Satin i Örebro på lördag):

Man vill ju gärna tro att någonting antingen är sant eller också inte. Men det fina med skönlitteratur är ju att det är varken eller; kalla't poetic lie-sense, att säga något meningsfullt i en lögn. När man börjar kritisera romaners kvalitet med "den är inte sann" (well... duh) tar man ett litet litet steg på den väg som slutar med att man utfärdar fatwas mot romanförfattare man ogillar.

dagensbok.com Poetic lie-sense (2005-11-15)

(Dessutom är dagens bok Cory Doctorow:s Someone Comes to Town, Someone Leaves Town.)

Google Print

Postat: 2005-10-20 kl. 15.27

Ibland funderar jag på hur Computer Sweden nyhetsvärderar. Idag hade de en artikel om Google Print och stämningen från AAP, som i stort sett upprepar vad de skrivit om stämningen från Authors Guild:

Förlagen vill få det fastställt att Google ägnar sig åt upphovsrättsbrott när företaget skannar in hela böcker, utan att författarna får möjlighet att ge sitt godkännande. Tidigare har författarorganisationen Authors Guild och tre författare stämt Google i samma fråga.

Google meddelade i augusti att företaget stoppar skanningen fram tills den 1 november för att ge förlag och författare en chans att ta reda på vilka av deras böcker som de vill se och inte vill se skannade. Den 1 november fortsätter dock projektet.

Computer Sweden Upprörda författare stämmer Google (2005-10-20)

Det jag hade velat ha från Computer Sweden är analys, inte en upprepad artikel.

Björn Hagström går lite utanför pressmeddelandevärlden och försöker delvis analysera frågan:

Jag förstår att man som författare är skeptisk. Man har lagt ner både tid och arbete på en bok och så kan vem som helst hitta den gratis på nätet. Det kan ju inte vara bra. Eller?

Jag tror i och för sig att det kan vara bra. Titta bara på Cory Doctorow som lägger ut alla sina böcker på nätet för gratis nedladdning. Han gör det dessutom samma dag som boken släpps i bokhandeln. Den uppmärksamhet det ger honom skapar mer försäljning än vad han förlorar på att boken laddas ner. Det finns en hel del nackdelar med nedladdningsbara böcker. Saker bara en fysisk bok kan ge dig.

dagensbok.com Boksök hos Google - ett hot? (2005-10-18)

Visionen från Google är inte heller något att förakta, enligt det Eric Schmidt skriver i Wall Street Journal:

Imagine one giant electronic card catalog that makes all the world's books discoverable with just a few keystrokes by anyone, anywhere, anytime.

Google Blog The Point of Google Print (2005-10-18)

Nu är ju inte Google riktigt så altruistiska som debattartikeln antyder, men att de också tjänar något på Google Print (deras index blir bättre och mer relevant) ser jag inte som något dåligt - även om de då utnyttjar författares verk.

Men det författare och förläggare borde ha i åtanke är, som sagts många gånger och som jag kommenterade Björns artikel, det största problemet för en bok är att bli upptäckt. Svansen är ju som bekant lång.

Bokstafettpinne

Postat: 2005-05-30 kl. 15.24

Ah! Äntligen. Jag gick och surade för att jag inte fick den där musikaliska batongen som gick runt i designbloggarna jag följer. Så får jag en i ett annat ämne från Sanna.

1. Hur många böcker äger du?

   Dunno. Flera. Några bokhyllor. Men jag har slängt ganska mycket. Och packat ner. Och givit bort. Jag vill ge bort mer.

2. Senast köpta bok?

   Någon bok från Pocketklubben som jag egentligen inte ville ha.

3. Senast lästa bok?

   Choke av Chuck Palahniuk . Kass. Den var förresten #2625.

4. Fem böcker som betyder mycket för mig (m.a.o. böcker jag läst minst tre gånger)

   Jag har inte läst om någon bok tre gånger. Det är inte ens särskilt många jag läst om över huvud taget. Sagan om Ringen-trilogin, som jag läste om i samband med premiären av första filmen, var ett stort skäl till varför jag började känna en lust att läsa. Den och Disney-bokklubben (Finns den kvar? Inte va?). Men böcker som betytt mycket för mig förutom den (4 kvar): Paul Austers New York-trilogin, Douglas Couplands Generation X, Jeffrey Zeldmans Developing with Web Standards för att den fick mig att reda ut mina tankar kring hur jag borde arbeta med webbutveckling (jag läste aldrig ens färdigt den, jag började jobba istället) och slutligen någon bok från en 5-poängskurs under MKV B som breddade mitt sätt att se på kultur. Jag har för mig att John Fiskes Reading the Popular var ganska tråkig, men det är den enda jag minns till titel.

5. Utse 5 personer som också ska besvara dessa frågor

   De flesta jag är nyfiken på har nog redan fått frågan. Men va fan: Erik Stattin, Henrik Torstensson, Linda Skugge, Richard Gatarski och Roger Johansson (trots att han ju faktiskt alldeles nyss uttalade sitt ogillande för den här typen av företeelser).

Coupland hatar inte samtiden

Postat: 2005-03-31 kl. 11.31

FN tipsade om en recension/krönika av/om Eleanor Rigby:

Detta är en roman jag ändrar åsikt om många gånger. Å ena sidan får man ibland andnöd av Douglas Couplands med tiden ganska förutsägbara hat mot allt samtida, som ibland känns mer cyniskt än det han vill utmåla som cyniskt. Hans pulpetstränga moral och sagans ganska läskiga determinism är litet för rå för en ickereligiös. Å andra sidan har dessa hans dogmer aldrig varit så läckert stiliserade som i "Eleanor Rigby". Obehagligt elegant, kan vi säga.

Sydsvenskan Björn af Kleen läser Douglas Coupland (2004-11-29)

Jag förstår verkligen inte vad Björn får det ifrån? Precis som FN sa i en kommentar så omfamnar Coupland snarare samtiden och visar att den inte är farlig. Att visa på dess brister är inte att hata den, det är att förhålla sig till den. Och förhålla sig måste man i samtiden.

Bookrunner.se - kassast på nätet

Postat: 2005-02-22 kl. 16.10

Ärligt talat, jag trodde det blivit något fel. Bookrunner är en chock av fulhet. När lärde sig de göra webbplatser? Get off my Internet.

När jag läste notisen i DN tänkte jag att det där är väl bra. Att det ju finns tjänster som gör det där redan, men att konkurrens är väl bra. Fast en av de viktigaste sakerna när man ska konkurrera är att man måste vara bättre än de man ska konkurrera med, åtminstone för att vinna. Ta en titt på bookrunner.se. Vad ska de försöka vara bättre på?

Hur kan de få en artikel i DN? Hur gick det till? Tittade de aldrig på sajten? Ligger de med varandra? OK, bookrunner.se har tips från kändisar. Men de har inte ens lyckats länka de boktipsen till köp i de bokhandlare de säger att de ska guida till.

Utgå alltid från Bookrunner.se när du skall köpa böcker

Bookrunner.se Tickerscrollerthing

Varför då? Bookrunner.se är kassa. Pinsamma. Varför skulle jag inte gå till Bokfynd eller Bokpris istället?

Ta bara deras visa sätt att köpa annonser hos Google. Om jag söker på bookrunner får jag inte bookrunner.se på första träfflistsidan. Det är OK, de har inte varit med så länge och dessutom har de en usel frame-lösning som gör det lite svårare att få bra sökträffar. Men de har köpt en Google-annons, det är bra tänkt för de som söker efter dem när de sett artiklar om dem. Men de har inte köpt sökorden böcker eller bok.

Webbdesignen för sidan vill jag inte ens nämna. Det skulle vara en skam för branschen. Det där är inte webbdesign. Såna där sidor finns inte längre 2005. Definitivt inte i helt nya projekt.

Sen är det här roligt också:

Vanligtvis vill journalister vara först med sina nyheter. Att någon annan tidning har skrivit är snarare en anledning till att inte skriva. Varför skulle det vara ett argument skriva en artikel på en nyhet som inte längre än en nyhet?

- Fast är nyheter alltid sånt man är först med?… Det är ju många tidningar som har läsare som inte läser DN. Då kan det ju bli det en nyhet för deras läsare.

Resumé Men hallå Jonas Werngren ... (2005-02-22)

Muhaha. De har lagt upp en ny version. Jag får varningar om Possible IDN Spoofing Detected när jag klickar på Sida 3 som är en e-postlänk. Talanglöst.

Elfriede Jelinek

Postat: 2004-10-07 kl. 13.10

Är det samma "Die Klavierspielerin" som Hanekes "Pianisten" bygger på?

Senare:

Tack Erik, jag hittade ingen information just då. Glömde IMDB.

Michael Hanekes "Pianisten" är en av de obehagligaste filmerna jag sett på ett tag. Jag var inte medveten om att den byggde på en bok, "Die Klavierspielerin". Jag bara antog att Haneke skrivit den, likväl som "Funny Games". de följer varandra bra i fråga om obehag.

De fick ju ganska rätt, gissarna i alla fall. Även om jag inte sett just Elfriedes namn någonstans. Men att priset skulle gå till en kvinna var väl ganska låga odds på. Fast det känns obehagligt att tänka så.

Fan vad dåliga de är på att få ut hennes böcker på bokhandlarna. Bokus fick åtminstone ut det efter ett par timmar och Internetbokhandeln har det nu, tittade inte runt ett-snåret.

• Nobelpriset i litteratur år 2004 tilldelas den österrikiska författarinnan Elfriede Jelinek
• Elfriede Jelineks hemsida

Ranelid-affären

Postat: 2003-10-29 kl. 21.23

- Natalia, du sa en intressant sak. Det har ingen betydelse om hon talar sanning eller inte. Där finns en väldig skillnad då mellan kanske en äldre generation kritiker och de kritiker du företräder.
Vi försöker tala sanning.

SVT Höstens stora kulturbråk

Sanning? På kultursidorna? Sanning om kultur? I recensioner? Jag och Magnus Eriksson och jag står väldigt långt ifrån varandra i den frågan.

Det var en intressant debatt i Debatt igår (som jag tacksamt hittade på webben idag eftersom jag missade det när det gick, SVT är mycket bra på sina samhällsprogram på webben).

Det var ju fantastiskt spännande hur det här utvecklade sig. Björn Ranelids försvarstal i debatt var bara patetiskt. Herregud, vem tror den mannen att han är. Han sa bara korkade saker, jag blir helt fascinerad. Men det följer bilden jag har av Ranelid. Idiot.

Mer Magnus Eriksson:
(På fråga om inte debatten livat upp kultursidorna på sistone)

Jag vet inte om det någonsin varit så tråkigt att läsa kultursidorna, de är väl inte tråkigare än någonting annat i en tidning. Det finns ingenting som säger att ekonomisidorna ska vara roliga. De ska vara sakinriktade, de ska vara seriösa.

Varför? Vad är kultur? Alltså, jag håller med - De ska vara seriösa och sakinriktade också. Också.

Lennart Persson: Vart är Expressens kultursida på väg?
Magnus Eriksson: En intellektuell förslumning.

För om inte Magnus gillar det, då är det utan existensberättigande. För det har de ju sagt även i Per Svenssons hus. DN. Jojo.

Mot slutet ifrågasatte Ranelid Per Svenssons rätt att ifrågasätta att Björn har ett eget språk genom att räkna upp vilka priser han fått och meningen "Ska du ifrågasätta det?". Och det är ju precis det han ska. Eller kan. Eller får. Precis som att jag får det. Precis som du får det. Precis som alla får det. Ett pris säger ingenting om kultur, mer än att någon eller några tycker si och så. Inte någonting om verket i sig. Vissa priser är tyngre än andra, men det ändrar inte grundprincipen.

Per Svensson steg ytterligare några steg i min bok. Han är en rent livsnödvändig del av det svenska kulturetablissemanget.

För mig handlar Linda Skugges recension om att ta ner Ranelid. Hon sticker hål på ballongen. Inte mer, inte mindre. Hon gör det på ett ofint, osnyggt sätt. Till och med ett plumpt och ganska larvigt sätt. Men därmed inte sagt att hon inte får göra det. Om det inte vore för Ranelids självgodhet skulle det vara ointressant. Om det inte vore för att han alltid är lika brunbränd och skrytig skulle det inte vara någon mening med det.

Och Natalia Kazmierska gjorde bättre ifrån sig än i Studio Pop senast. Jag kommer nog lära mig att gilla henne.

Fascinerande att läsa diskussionen på dagensskiva.com efteråt. Några säger intelligenta saker som bekräftar att jag har rätt i att gilla dem (lo and behold ..., heythatsmybike med flera), några är dummare än vanligt och gör samma sak - fast tvärtom.

Måste bara kommentera en sak där:

Trip Fontaine 2003-10-28 22:59
promenad> En bokrecension kan väl ändå inte jämföras med en filmrecension på det sättet.
Det är i så fall ungefär som om du skulle läsa en recension av filmatiseringen av "Sagan om Ringen" och säga att filmerna suger hästpung eftersom Peter Jackson har ett fult skägg!

Men det vore det om Peter Jacksons person vore relevant för filmatiseringarna. Och det kan jag tycka att det gör på sätt och vis. Han är lönnfet och levnadsglad. Ser ut att vara en livsnjutare - på samma sätt gör han film.

"Fittor"

Postat: 2003-09-29 kl. 00.30

Det var en ganska dålig bok. Ovanlig, visst. Men dålig.

Kanske läste jag den på fel sätt, den hade nog fungerat bättre utan att läsa den i sträck. Det blev liksom lite mycket fittor. Som coffe table-bok kanske den passar som någon form av chocklitteratur hemma hos fånar.

Juan Manuel de Prada har skrivit en bok som hyllning till fittan, men jag tycker inte han hyllar den särskilt mycket. Han tjatar om den, om dofter och utseende och vad han gillar att bita i och tränga in i. Men han gör det väldigt kärlekslöst.

Den är skriven mer som en diktsamling. Och dikterna har titlar som "Försmak av fittan", "Hyresfittan", "Dockors fitta", "De drunknandes fitta" och "Tutsiernas fitta". Han använder fittan lite som romantikerna använde naturen, men där de använde naturen som bild för känslor (och för den sakens skull - fittor) använder de Prada fittorna som bild för känslor och tankar. Fast mest beskriver han fittor, rätt av. Hans mustiga beskrivningar av smak, lukt och utseenden roar en del, men i det stora hela är det ganska trist.

Och jag gillar inte människosynen han företräder i sina texter. Intolerant och dum är de enda orden jag vill beskriva honom med. Jag funderar på vad Måna Berger på Nerikes Allehanda menade med citatet som sitter på bokens baksida (från hennes recension): "Den som söker någonting extraordinärt i läsväg, utöver det vanliga, kan du sluta leta nu. Jag törs garantera att Fittor liknar ingenting annat ni läst tidigare." Annorlunda - positivt?

Andra tycker: nerikes.se
Istället/också: Stagnelius

"The Dirt"

Postat: 2003-08-24 kl. 21.07

Tommy Lee, Mick Mars, Vince Neil, Nikki Sixx ledda av Neil Strauss. En galen, galen bok.

Samtidigt som det är en burlesk skröna, en lögnaktig historia om överdrifter och drömmar så antar jag att mycket av det faktiskt är sant i en form eller en annan. Och oavsett hur mycket eller lite pryd man är så chockar de förr eller senare.

Sprit, knark, sex, Ozzy Osbourne, myror, mer sprit, mer knark och ännu mera sex. Och sen lite musik. Ungefär så skrivs deras historia. Det är sällan jag läst en musikbok utan att vara särskilt sugen på att höra musiken. Vissa delar av mig tyckte inte alls om att läsa den, men andra njöt som den förbjudna sidan som läser skvallerpress med behållning. Det är en fascinerande inblick i deras hjärnor. En saga om glammetalbandet som vände upp och ner och ut och in på sig själva, Tommy Lees limskalle och silikonbehov, Mick Mars utomjordingar och teorier om hur världen sitter ihop, Vince Neils brudar och Nikki Sixx kreativa dilemmor. Deras kärlek och hat till varandra.

Tyvärr är ju de själva problemet med boken. De är lite för korkade för att göra det läsvärt, även om jag antar att Strauss styrt upp en hel del. Långa stycken skulle jag helst hoppat över, när jag läst färdigt dem. Men jag tvingas ju hela tiden framåt, för mer dirt, så att säga.

Tydligen har MTV Films och Paramount gjort allvar av planerna att göra boken till en film. Galenskaper. Med Johnny Knoxville som Nikki Sixx.

Länkar: Mötley Crüe, Motley Crue making a movie
Andra tycker: dagensbok.com, JAM!
Istället/också: "Looks That Kill" (låt), "Please Kill Me" (bok), "Dead or Alive II" (spel)

"All Families are Psychotic"

Postat: 2003-08-24 kl. 16.20

Det var ett tag sedan jag läste Douglas Coupland nu. Tröttnade lite på hans form och tematik. Men CA rekommenderade "All Families are Psychotic", så jag tänkte att jag skulle ge den en chans.

Och jag njöt mig genom hela boken. Väntade med att läsa de två sista kapitlen för att den inte skulle ta slut. Det var en njutning till bagatell. Lite som en film av Kevin Smith. Där innehållet sitter mellan innehållet. Där hela poängen går förbi mellan handlingarna. Visst är det alltid så Coupland varit som bäst.

Mitt förhållande till Coupland ändrades en del efter att jag läst intervjun i Sex. Blev förvånad att han var ett svin. Förväntade mig inte ett svin. Men jag vet inte på vilket sätt det förändrades. Antar att jag haft en hjältegloria över hans huvud, jag precis som andra patetiska sökare av innehåll i postmoderniteten. Och glorian ramlade av, egentligen utan att min bild av honom förändrades. Jag vet inte, har inte tänkt färdigt på det här ännu märker jag.

Hur som helst. Boken om familjen som sammanstrålar för att se dottern/systerns avfärd till rymden och deras äventyr är en dråplig skröna. Jag garvade flera gånger till boken, det är ett bra betyg.

Länkar: susning.nu, coupland.com, The View Askewniverse, News Askew - Your Daily Source For All Things Askew!
Andra tycker: dagensbok.com
Istället/också: "Clerks" (film), "Mallrats" (film), "Chasing Amy" (film), "Dogma" (film), "Jay and Silent Bob" (film), "Microslavar" (bok), "New York-trilogin" (~novellsamling)

"Den vidunderliga kärlekens historia"

Postat: 2003-08-24 kl. 15.50

Kanske var mina förväntningar för högt ställda. Jag har fått ut mycket av alla augustprisvinnarna, men jag har problem med flera saker i Carl-Johan Vallgrens bok.

Berättaren. Prologen som inleder ställer till problem med hela min läsning. Särskilt när Vallgren tröttnar på sin form och försöker byta perspektiv i berättandet. Det är barnbarnets historia och breven mellan kyrklighetens herrar är bara ett grepp och ett misslyckat sådant.

Originaliteten. Det är väl mitt eget fel, jag läste "Parfymen" först. Det är en bättre bok, på liknande tema. Språkdräkten i Patrick Süskinds bok är så otroligt rikare i färg och form. "Parfymen" är riktigt bra, om än obehaglig läsning. Det är inte "Den vidunderliga kärlekens historia".

Språket. Han faller för enkla saker som moderna ord. Eller rättare sagt, sätt att använda ord på sätt som absolut inte passar in i kontexten. Även om orden skulle kunna fungera i tidsåldern de är satta i så är inte användningen av dem desamma. Jag har inget exempel i huvudet, men jag störde mig oerhört på det vid ett flertal tillfällen.

Visst, jag fick ut något av den här boken. Men det får jag alltid. Även om böckerna jag läser är oerhört usla. Men jag gillade den inte. Varken särskilt originell eller gripande, som var augustprisets motivering.

Länkar: susning.nu
Andra tycker: dagensbok.com, skulle gärna haft en länk till bokmärkts recension här men de har byggt bort möjligheten att permalänka.
Läs också/istället: Patrick Süskind "Parfymen"