2578: Jonas Hassen Khemiri "Montecore – En unik tiger"

Postat: 2007-07-10 kl. 01.56

Titel: Montecore – En unik tiger

Författare: Jonas Hassen Khemiri

ISBN 10: 911301546X

Förlag: Norstedts

Utgiven: 2006

Format: Inbunden

Utläst (var, datum): 2007-02-20

BKTJD: 2578

Köpt: Av en snubbe på forumet

Köp: adlibris.se / amazon.com / amazon.co.uk / bokus.com/se

När jag läst Ett öga rött trodde jag aldrig jag skulle läsa något mer av Jonas Hassen Khemiri. Jag tyckte stilen var sökt och mest fånig. Jag tyckte han gjorde det lätt för sig och att han spelade på tok för mycket på fördomar.

Jag kommer inte ihåg vem det var som fick mig att köpa och läsa Montecore också, men någon var det (minnesbilden säger Mattias Ahlström, men jag förstår inte hur). Jag är hur som helst tacksam för det, för Montecore är en riktigt bra bok.

Dessutom gör den Ett öga rött bättre. Han förklarar och gör skäl för språklarvandet i debutromanen och gör det nästan trovärdigt. Vrångt och truligt. Jag tyckte språket var ihåligt och dumt, även med metaperspektivet. Det var för mycket form över innehåll. Men nu när jag tänker efter kanske det var mest mitt eget fel? Jag gick på alla skriverier om invandrarslangen och hur fint och bra och fint det var. Och sen kunde jag inte läsa den för vad det var.

Montecore är en roman om Jonas Hassen Khemiri, ett metajag och hans pappa – även om pappor är frånvarande i hela boken – utom i tredje person. Verklighet och fiktion vävs ihop till något tredje.

I en intervju i Aftonbladet inför boksläppet sa han att det är just det som är nyckeln:

– Det finns mycket i ”Montecore” som lockar läsaren att tro att det finns en sanning i historien. Pappan i boken är från Tunisien. Hans son heter Jonas Khemiri. Mamman är från Sverige.
Så långt stämmer det med verkligheten.
– Men om man leker med osäkerheten ställer det krav på vaksamhet hos läsaren och det tycker jag om.

Aftonbladet Han leker med sanningen (2006-01-30)

Rolig, smart och tankeväckande. Om språk, personlighet samt språk och personlighet. Om berättelser, sanning och lögner.

Stephen Farran-Lee skriver i pressmaterialet till boken:

Boken gestaltar ett “sant” förlopp, vare sig det har hänt eller ej, och vare sig det handlar om personliga tragedier eller internationell brottslighet. Den förklädnad som fiktionen är, är bara ett nödvändigt ont, ett medel. Men så finns författare som Jonas Hassen Khemiri. Som tycker att förklädnaden är nog så intressant i sig, och som använder sig av den för att utmana vårt invanda sätt att acceptera vad som sägs. Inte minst i en roman.

Khemiri Stephen Farran-Lee om Montecore [pdf] (2006)

Jag kommer inte läsa om Ett öga rött, men jag kommer vänta på Khemiris tredje bok med spänning.

Om Montecori (tigern):

Titeln? Ja, den är en historia för sig. När den Las Vegasbaserade tyska tigertämjarduon Siegfried & Roy skulle uppträda en gång för några år sedan, så vägrade en av tigrarna att göra sitt trick. När han skulle tillrättavisa den genom att slå sin mikrofon i huvudet på tigern så gick den till attack. Den var inte så tam som den såg ut. Den tigern hette Montecore.

Khemiri Stephen Farran-Lee om Montecore [pdf] (2006)

Men storyn i Wikipedia är att tigern i själva verket försökte undsätta Roy:

Horn fell during the act and Montecore was attempting to drag him to safety, as a mother tigress would pull one of her cubs by the neck.

Wikipedia Siegfried & Roy: Horn's tiger injury (2007)

2579: Nina Hemmingsson "Jag är din flickvän nu"

Postat: 2007-07-04 kl. 00.05

Titel: Jag är din flickvän nu

Författare: Nina Hemmingsson

ISBN 10: 9189632583

ISBN 13: 9789189632585

Förlag: Kartago

Utgiven: 2006

Format: Häftad

Utläst (var, datum): 2007-02-06, Slottsgatan

BKTJD: 2579

Köpt: bokus.com/se

Köp: adlibris.se / amazon.com / amazon.co.uk / bokus.com/se

Jag blev lätt förälskad direkt när jag såg DN Kultur den där dagen i januari när Nina Hemmingsson var omslaget och ett uppslag.

Omslaget var en enrutesstrip och några till följde på uppslaget där de presenterade henne:

DN Bildspecial. Nina Hemmingssons serieteckningar. (2007-01-16)

Nina Hemmingsson har en svart, rå humor. Hennes karaktär säger allt det där fula som man bara tänker, som aldrig får komma ut för då skulle det kännas som man aldrig får komma in i ett rum med andra människor igen.

Upplever jag den råare för att den kommer från en tjej? Kanske. Eller så retar den bara fler fördomar därigenom och gör serierna roligare? Eller så är det helt enkelt bara så jävla bra.

Johan Wirdelöw skrev det väl när han recenserade albumet på dagensbok.com:

Det finns något i den där brutala taktlösheten som direkt förmedlar känslan av ren och skär befrielse. Det handlar om det genuint härliga i att bemöta en klyschig vardagsreplik med något så fullständigt plötsligt och opassande som möjligt. Oavsett om den förste menar väl eller inte.

dagensbok.com "Jag är din flickvän nu" av Nina Hemmingsson (2006-12-21)

Nina kan följas på Aftonbladets sajt, men det är lite för oregelbundet. Man vill ju helst slippa gå in och hoppas att de uppdaterat. Så serieboken var ett bättre alternativ.

2580: John le Carré "Absolute Friends"

Postat: 2007-07-03 kl. 00.02

Titel: Absolute Friends

Författare: John le Carré

ISBN 10: 0340832908

Förlag: Coronet Books

Utgiven: 2003 (utgåvan 2004)

Format: Storpocket

Utläst (var, datum): 2007-02-05

BKTJD: 2580

Köpt: amazon.co.uk

Köp: adlibris.se / amazon.com / amazon.co.uk / bokus.com/se

Jag köpte och läste Absolute Friends för att jag diskuterade litteratur med min kollega Lars Olof Berg. Jag berättade att jag har svårt för deckare, att jag tycker det oförutsägbara är för oförutsägbart och att formen inte riktigt ger mig någonting.

Då sa han: Pröva Absolute Friends. Och det gjorde jag såklart då.
Men det här är väl ändå ingen deckare.

Absoluta vänner, som den heter på svenska, utspelar sig i ett tidsspann mellan efterkrigstiden och nu där Ted Mundy och Sasha träffas och blir absoluta vänner i sextiotalets explosiva revolutionära Berlin och så småningom till ett nutidsengland där vännernas band flyttas isär och binds ihop igen.

Men det här är ingen deckare, det är ju en agentroman, typ. Jag har läst dem förut och gillat dem för vad de är, men de är ju just bara det.

Eftersom jag hade den ansatsen satt jag mest och väntade på deckarintrigen de första hundra sidorna, tills jag listade ut att jag inte behövde fundera längre. Det här var vad jag fick.

Boken är en ganska frän kritik mot vår terrormisstänkande och xenofobiska samhälle, men också ganska lättsam sådan. John le Carré pekar ut hur fel det kan vara och dramatiserar det, men sen är det inte så mycket mer med det. Och fine, det är helt OK. Jag bara inte bryr mig så mycket.

2581: Michel Onfray "Handbok för ateister"

Postat: 2007-07-01 kl. 23.30

Titel: Handbok för ateister - En ateologisk betraktelse

Originaltitel: Traité d'athéologie. Physique de la métaphysique

Författare: Michel Onfray

Översättare: Jim Jakobsson

ISBN 10: 9157804834

Förlag: Nya Doxa

Utgiven: 2006

Format: Häftad

Utläst (var, datum): 2007-01-08, Slottsgatan

BKTJD: 2581

Köpt: Bokus

Köp: adlibris.se / amazon.fr (franska) / amazon.com (engelska) / amazon.co.uk (engelska) / bokus.com/se

Någon gång under förra året landade jag i insikten att jag inte längre kunde stödja den svenska kyrkans verksamhet. Troende vet jag inte om jag någonsin varit. Avsaknaden av gud varit min grundinställning. Jag har svårt att ställa mig frågan Finns gud?, för då måste jag på något sätt anta att det finns en möjlighet att gudar finns. Frågan känns och har känts konstig och onödig.

Jag har då och hävdat att jag kanske är agnostiker, eftersom jag inte kan veta vad som en gång startade big bang, eller vad det nu var som startade alltihop (om det nu måste haft en start). Men det har mer varit spetsfundigheter i diskussioner än en riktig övertygelse.

FN menar att det jag gör är också att tro, när jag sätter min tillit till vetenskapen. Och kanske är det så, men tron vilar bara på vilka teorier som gör saker gällande – inte på att världen har vetenskapliga förklaringar i sig. Det ser jag bara som självklart och utan tro. (Well, det låter ju helt otroligt självklart när jag skriver det så här, men ändå.)

Jag har varit med i Svenska kyrkan och betalat kyrkoskatten för att jag tycker kyrkan gör bra saker för människor, med sitt arbete med hemlösa och hjälp till människor i sorg (och glädje för all del). Men det jag till slut kom fram till var att även om verksamheterna i sig är bra, så borde inte ett trosförbund göra dem. Det jag alltså borde göra istället är att skänka jämförbar mängd av min årliga inkomst till organisationer jag tycker ska syssla med den verksamhet jag gillar. Och bröllop sköter staten redan så bra, eller bättre rättare sagt eftersom de inte gör lika stor skillnad på kärlek och kärlek. (Och bättre blir det när utredningen om könsneutrala äktenskap kommer fram till det enda rätta. Fast Kd lär väl göra vad de kan för att sätta käppar i hjulet.)

I oktober förra året lyssnade jag på Filosofiska rummet, programmet Ateismen - Vad kan den erbjuda? som bland annat tog upp Michel Onfrays Handbok för ateister. De talade om vad man baserar en ny icke-religiös etik på när vi inte längre är rädda för gud.

Väl sammanfallande till att jag fick hem boken släppte Wired sitt nummer 14:11 The New Ateism.

Men jag måste tyvärr säga att jag är ganska besviken. Omslagsstoryn i Wired var på ganska låg nivå, då den mest handlade om hur den nya ateismen organiserar sig, även om det fanns poänger i artikeln. Och visst fick jag ut en del av En handbok för ateister, men mest klappar på ryggen för att jag valt sida. Som Wired skrev: Are they winning converts, or merely preaching to the choir?.

Handbok för ateister är nämligen inte alls en handbok för ateister - möjligen för de som vill bli ateister, med ammunition för att skjuta sönder argument från en tänkt motståndarsida; inte hur vi bygger en ny etik på ickereligiös grund. Det är istället en frän attack mot våra tre monoteistiska religioner. Och ärligt talat känns det lite fånigt. När jag läste den tänkte jag att första delen kan vara en sågning av religionerna för att sedan gå vidare, men det var istället allt den var. Michel Onfray verkar knappt ha kunnat hejda sig för att få berätta mer, såga mer. Och jag är ärligt talat ganska ointresserad av det. Jag vet att religionens skrifter är nys. Jag vet att de är ihopsatta under århundraden och att de sammanfogats av olika källor för att bäst passa makten. Jag konstaterar att de är några av historiens mest spridda böcker och att jag antagligen borde läsa dem någon gång, för det är litteratur som påverkat vårt samhälle på ett omvälvande sätt.

Onfray var mer moderat när han intervjuades i Människor och tro, under promotionturnén för hans bok. Vilket jag tyvärr inte respekterar honom mer för. Det känns ointressant att tala om hur värdelös religionerna och dess skrifter är när diskussionen borde handla om hur man går vidare.

Men nu när jag har gått ur Svenska kyrkan så roas jag över några saker. Varför beter de sig som en ond bokklubb man lätt kan halka med i, men har mycket lurigare att gå ur när ansökningshandlingar för att gå med finns på webbplatsen, men ansökan om utträde måste beställas per telefon eller utträde göras på plats? (Egentligen räcker det väl med att skriva ett eget brev, men det är ju också worky.) Varför måste jag betala kyrkoskatten hela 2007 också bara för att jag gick ur efter november 2006?

Och den kanske mer intressanta frågan är väl vad jag ska göra med tiondet efter 2007?

Citat från boken:

Jag föraktar inte de troende, jag finner dem varken löjliga eller ömkansvärda, men jag känner förtvivlan när jag ser hur de föredrar barnens lugnande fiktioner framför de vuxnas visshter. Hellre en tro som lugnar än ett förnuft som oroar – även om priset är en evig mental infantilism.

Handbok för ateister, s 21

Människorna, som är dödliga, änglida och begränsade, som plågas av dessa begränsningar och hemsöks av idén om fullkomlighet, uppfinner en makt utrustad med precis motsatta egenskaper: genom att vända ut och in på sina brister, som fingrarna på en handske, fabricerar de egenskaper som man sedan faller på knä och krälar i stoftet för. Är jag dödlig? Gud är odödlig. Är jag ändlig? Gud är oändlig. Är jag begränsad? Gud är obegränsad. Vet jag inte allt? Gud är allvetande. Kan jag inte allt? Gud är allsmäktig. Har jag inte förmågan att vara överallt? Gud är allestädes närvarande. Är jag skapad? Gud är oskapad. Är jag svag? Gud är den förkroppsligade allsmäktigheten. Lever jag på jorden? Gud finns i himlen. Är jag ofullkomlig? Gud är fullkomlig. Är jag ingenting? Gud är allt. Och så vidare.

Religionen blir därmed ett enastående främmandegörande: den innebär att människan avskiljs från sig själv och skapar en fantasivärld där sanningen återfinns i fiktig förklädnad.

Ibid, s 52

Att dekonstruera monoteismerna, avmytologisera den judisk-kristna traditionen – men förvisso även islam – och därefter demaskera teokratin: där har vi tre inledande uppgifter för ateologin. Med detta som utgångpunkt kan vi sedan påbörja arbetet med att etablera en ny etisk grund, som kan skapa en moral där kroppen inte längre är en bestraffning, jorden en tåredal, livet en katastrof, njutningen en synd, kvinnorna en förbannelse, intellektet en förhävelse, vällusten en fördömelse.

Till detta kan sedan fogas en politik mer fascinerad av livsdriften än av dödsdriften.

Ibid s 83-84

Medan kyrkan under och efter kriget förblir tyst i fråga om nazismen försummar den inte att inskrida mot kommunisterna. I fråga om marxismen visar Vatikanen prov på en engagerad, militant och kraftfull hållning , som bara kan önska att den använt för att bekämpa och ifrågasätta det nazistiska riket. Trogen kyrkans tradition, från Piux IX och Pius X, att fördöma mänskliga rättigheter som stridande mot kyrkans läror, bannlyser Pius XII, påven som blivit ryktbar för sin vänskap med nationalsocialismen, i ett svep all världens kommunister redan 1949. Som ett av skälen för sitt beslut hävdar han att judarna och bolsjevikerna är i maskopi med varandra.

Man måste komma ihåg detta: ingen nationalsocialist, varken i partiets bas eller bland de högt uppsatta och medlemmarna i rikets generalstab, har blivit bannlyst, ingen grupp har uteslutits ur kyrkan för rasistiska eller antisemitiska uttalanden eller handlingar, eller för att ha satt gaskamrarna i verket. Adolf Hitler bannlystes inte, hans bok Mein Kampf har aldrdig förts upp på kyrkans index. Låt oss erinra om vilka författare detta beryktade Index Librorum Prohibitorum har fogat till sin lista efter 1924, det år då Hitlers bok kom ut: vid sidan om Pierre Larousse, skyldig till Grand Dictionnaire universel (!), finner man Henri Bergson, André Gide, Simone de Beauvoir och Jean-Paul Sartre. Adolf Hitler har aldrig funnits med på listan.

Ibid s 219

2582: Orhan Pamuk "Snö"

Postat: 2007-01-08 kl. 21.40

Titel: Snö

Originaltitel: Kar

Författare: Orhan Pamuk

Översättare: Inger Johansson

ISBN 10: 9172637765

ISBN 13: 9789172637764

Förlag: Norstedts

Utgiven: 2002 (På svenska 2005, utgåvan 2006)

Format: Storpocket

Utläst (var, datum): 2006-12-29, Slottsgatan

BKTJD: 2582

Köpt: Bokus

Köp: adlibris.se / amazon.com (turkiska) / amazon.co.uk / bokus.com/se

Efter att ha läst Snö är det omöjligt att se årets nobelpris utan se det politiskt. Men lika glad är väl jag för det, i och för sig.

Det jag vet, efter att ha läst Snö, är att jag inte vet särskilt mycket alls om Turkiet. Turkiet är schysst charter tror jag, men man åker inte dit på grund av att det är oschysst.

För jag tror jag vet en massa saker. Som att ett armeniskt folkmord tog plats i början av 1900-talet, att kurderna har förtryckts. Men ärligt talat vet jag mest det här från tidningsrubriker.

Det jag vet nu, som jag inte visste innan är vilken ung historia Turkiet har. Turkiet är bara 84 år gammalt 2007. Och bilden av Atatürk fascinerar mig. Kan det verkligen vara sådan hjältedyrkan som Snö låter förmedla? Det är ju lätt att misstänka det med åtal för förolämpningar av nationen, som bland andra Orhan Pamuk utsattes för 2005:

Rättegången gäller en intervju som Orhan Pamuk gav i den schweiziska tidningen Tagesanzeiger i februari. Där tog han upp frågan om folkmordet på armenier och andra kristna 1915 och övergreppen mot kurder under kriget mot PKK-gerillan, som 1984 inledde ett uppror.

”30 000 kurder och en miljon armenier mördades i dessa områden och ingen utom jag vågar tala om det” sade Pamuk, vilket väckte starka reaktioner i Turkiet. Han ansågs därmed ha brutit mot en lag som förbjuder förolämpande av den turkiska republiken som grundades av Kemal Atatürk på 1920-talet. Lagen talar om att ”turkiskhet” inte får angripas.

[...]

På torsdagen sade Rehn i uttalande inför rättegången att ”det är inte Orhan Pamuk som står inför rätta i morgon, det är Turkiet”.

Amnesty Rättegången mot Orhan Pamuk avbruten (2005-12-16)

Orhan skrev själv om åtalet i The New Yorker, där han jämförde sig med Ka från Snö när han gick i ofrivillig exil för att undvika kontroversen.

Åtalet lades ned av någon anledning, men andra har blivit dömda och väntar fortfarande på domar efter samma lagparagraf. Märkligt, minst sagt, för ett modernt land.

Och nu när Turkiet inlett – eller rättare sagt försökt inleda – förhandlingar om att gå med i EU, vill jag veta mer om landet. Jag hoppas på tanken att EU inte behöver vara en religiös hegemoni utan att EU kan ta in medlemsländer som domineras av en annan gudom än den i resten av den europeiska gemenskapens länder. Det skulle visa att religionen inte är något vi bygger vår gemenskap på.

Om vi därmed även får ett av Europas största länder att börjar respektera mänskliga rättigheter bättre är det ju fint.

Boken då? Det är mycket satiriskt, skriver Östgöta-Correspondentens recensent i ett citatbrott på omslaget. Men jag är inte säker på att det är så jag väljer att se på den. Poeten Ka kommer till Kars, i östra Turkiet, efter 12 år i exil i Tyskland. Han säger att han kommer för att skriva om Kars självmordsflickor, för en artikel i en västerländsk tidning. Väl där strider han med sina egna känslor för religionen, med andras förväntningar och med kärleken till en gammal flamma. Och genom hans konflikter och omgivningens belyser han Turkiets konflikter.

Svenska Dagbladets recensent skriver det bättre:

Han tror på moderniteten, men avskyr det våld med vilket Atatürk moderniserade Turkiet. Han avskyr den islamska extremismen, men tilltalas av de troendes fromma trygghet. Och helst vill han bara skriva dikter och älska med Ipek.

SvD Pamuk knyter ihop trådarna (2005-09-12)

Och modernt, som Brett Easton Ellis, Douglas Coupland och vår egen Jonas Hassen Khemiri, glider Orhan själv igenom fiktionen som berättaren som gör sig till känna mer och mer ju längre romanen lider.

2983: Alexander McCall Smith "Damernas detektivbyrå"

Postat: 2006-11-29 kl. 08.11

Titel: Damernas detektivbyrå

Originaltitel: The No. 1 Ladies' Detective Agency

Författare: Alexander McCall Smith

Översättare: Peder Carlsson

ISBN: 9170012458

Förlag: Månpocket

Utgiven: 2003 (På svenska 2005, utgåvan 2006)

Format: Pocket

Utläst (var, datum): 2006-11-21

BKTJD: 2983

Köpt: Lånat

Köp: Adlibris / Bokus / Amazon UK

Jag vet inte riktigt ... deckare är helt enkelt inte för mig. Och jag kan inte komma ifrån känslan att Alexander McCall Smith översimplifierar livet i Botswana.

Lite ouppmärksamt läste jag boken med förväntningen att författaren var en svart kvinna från Botswana. När jag väl läste på omslaget och såg namnet Alexander McCall Smith, kollade upp honom, kändes det väldigt märkligt. Jag tänker, kanske lite översittande och på något sätt xenofobiskt, att Alexander antagligen har svårt att tänka sig in i Precious Ramotswes liv och hennes prövningar.

FN hävdar i och för sig tänkvärt att Alexander är en Anthony Hegarty, att Alexander egentligen vill vara den där tjocka svarta kvinnan i sina romantiska självdrömmar där han föreställer sig ett enklare liv, mer i kontakt med naturen, kärleken och alla andra romantiska ideal som han trängtar.

Men själv känner jag att det mer är cyniskt och kommersiellt överslag han använder för att särskilja Damernas detektivbyrå från resten av alla myror i deckarstacken.

2984: David Allen "Getting Things Done"

Postat: 2006-11-22 kl. 19.17

Titel: Getting Things Done: How to Achieve Stress-free Productivity

Författare: David Allen

ISBN: 0749922648

Förlag: Piatkus

Utgiven: 2001 (Utgåvan 2006)

Format: Storpocket

Utläst (var, datum): 2006-11-14

BKTJD: 2984

Köpt: Amazon

Köp: Adlibris / Bokus / Amazon UK

Jag har haft en extremt tung arbetsperiod under hösten, mest beroende på min egen oförmåga att få saker gjort. Därför beställde jag i september den här boken och läste den och försökte implementera en del av idéerna under projektens gång.

Nyckeln till Allens modell är att sätta handlingar till allt som pågår i ens liv, allt ifrån privata projekt om att rensa i garderoben till att lansera Örebro Konserthus nya webbplats. Men till och med innan det ska allt samlas in och sedan göras (direkt), skjutas upp, delegeras eller släppas helt.

En viktig poäng är att det är nästa handling som ska göras något med, inte projektet i sin helhet (ett projekt är något med flera handlingar i, även om det är litet så det bara innehåller två handlingar). Poängen är att röra sig framåt, även om det känns som det stora hela är ett ogenomträngligt monster.

Naturligtvis har jag ännu inte haft tid att implementera hela modellen, men jag planerar att göra det framåt juletiden.

Det ska tilläggas att det är en hel del hajp kring GTD-modellen, vilket bländar en del. Men det spelar inte så stor roll. För David själv rekommenderar att man använder roliga saker för att motivera sig att få saker gjort. Som att skaffa en ny rolig gadget för att hantera listor (som en Palm Pilot [hey, boken är skriven på det tidiga 2000-talet]).

Mig har det fått att köpa en värdelös programvara, som jag hoppas blir bättre när barnsjukdomarna är borta (det är bara att titta på hur långsamt bakgrundsbilden på hans sajt laddas för att se vad som är problemet med hans program.

Jag tror jag ska försöka börja på papper helt enkelt. Och det är också så jag försökt börja implementera saker så smått.

Det som är roligt med hajpen är att det finns ganska mycket material på nätet. 43 Folders med dess podradiokanal (särskilt serien Productive Talk med David Allen själv) och Wiki, David Allen Company har en del material att ta del av.

2985: Cory Doctorow "Eastern Standard Tribe"

Postat: 2006-11-20 kl. 22.01

Titel: Eastern Standard Tribe

Författare: Cory Doctorow

ISBN: 0765310457

Förlag: Tom Doherty Associates

Utgiven: 2004 (Utgåvan 2005)

Format: Storpocket

Utläst (var, datum): 2006-10-05, Slottsgatan

BKTJD: 2985

Köpt: Amazon

Köp: Adlibris / Bokus / Amazon UK

Efter att ha läst om och av Cory Doctorow på nätet i flera år och efter att dessutom ha citerat från boken vid ett flertal tillfällen (när jag skrivit om nedladdningsmarknaden, utan att egentligen vetat vad jag pratade om annat än det jag läst om att boken innehåller) tänkte jag att jag skulle göra slag i saken och faktiskt läsa en av hans böcker också (puh, lång och dålig mening).

Men Cory är inte för mig, är väl det jag konstaterar. Jag sympatiserar med mycket av det han gör men jag bryr mig för lite om hans fiktion. Och problemet är att det gör han också. För, när han precis som många andra författare, skriver runt en idé så väntar inte Cory tills idén fungerar tillräckligt väl. Det behövs inte. Han forcerar texten och boken och får in både taffliga kärleksskildringar och dåliga personporträtt.

Men hey, jag har ingenting principiellt emot det. Jag tycker bara det är trist.

Fast visst är idén om den virala musikspridningen, som konflikten i boken centreras ikring (men inte på upphovsrättsområdet, utan snarare kring affärsutvecklingen kring idén). Men jag tror inte ens den håller riktigt.

2586: Neil Strauss "Spelet"

Postat: 2006-11-20 kl. 21.52

Titel: Spelet - En inträngande analys av raggningsexperternas hemliga sällskap

Originaltitel: The Game

Författare: Neil Strauss

Översättare: Ingela Bergdahl

ISBN: 9127112454

Förlag: Natur och Kultur

Utgiven: 2006 (2005)

Format: Inbunden

Utläst (var, datum): 2006-09-22, Slottsgatan

BKTJD: 2586

Köpt: Av någon på nätet

Köp: Adlibris / Bokus / Amazon UK (originalspråk)

När jag läste om och så småningom skrev om Jenna Jamesons självbiografi Att älska som en porrstjärna tänkte jag att den säkert skulle bli ett lika populärt inlägg som det jag en gång skrev om boken Fittor av Juan Manuel de Prada. Och jag fick rätt, men inte av det skäl jag trodde.

Kanske beror det på att Jenna är bättre sökmotoroptimerad än fittorna och att hon därför täcks upp av andra sajter än den här lilla ynkliga. Men mer intressant är att alla som kom till boken efter att ha googlat den kom dit på grund av Neil Strauss.

Och det ledde mig slutligen att införskaffa och läsa Spelet. Antagligen hade jag väl gjort det till slut ändå, men den artefaktstatus den verkar ha fått efter en så kort tid fascinerar. Titta bara på reaktionerna på en sågning av boken på dagensbok.com. Anna Larsson inte bara sågas, hon attackeras. Det finns något väldigt skört över pojkars reaktioner till den här boken. En vilja att det ska vara sant. En vilja att det ska hjälpa ... oss.

Och det skulle säkert många av råden göra också, om man följde dem. Det går garanterat lättare att landa en brud om man pratar med dem än om man inte gör det. Sen tvivlar jag på att spelet kan eller bör spelas så fullt ut som grabbarna i Project Hollywood sägs göra. Boken ska vara självupplevd, men jag kan inte hjälpa att tvivla. Det är ganska god underhållning ändå. Särskilt i stunder som de när Courtney Love försöker leka husmor.

Den mest bestående tanken av alla från läsningen är att Tom Cruise borde göra allt i sin makt för att få Neil att skriva hjälpa till med en själv om honom. Efter alla misslyckade pr-historier gav Spelet mig lite ny respekt för Tomkat, något jag trodde var helt omöjligt nu för tiden. Neil beskriver honom som en alfahanne av rang som fullkomligt förödande tar över det rum han tar i besittning.

Som bok är Spelet tyvärr rätt trist. Och om den funkar som självhjälpsbok är jag inte intresserad av att ta reda på. Men hey, hjälper den till att höja självförtroendet för någon så fine. Bara de inte tror på kvinnobilden som målas upp så ...

2587: Jan Guillou "Madame Terror"

Postat: 2006-10-08 kl. 15.42

Titel: Madame Terror

Författare: Jan Guillou

ISBN: 9164201805

Förlag: Piratförlaget

Utgiven: 2006

Format: Inbunden

Utläst (var, datum): 2006-09-04

BKTJD: 2587

Köpt: Adlibris

Köp: Adlibris / Bokus

Jag trodde det här skulle bli riktigt olidligt när han hade tryckt in vilken usel hund George W. Bush är två gånger de första tjugo sidorna. Som tur är lät han de värsta klyschorna vila efter det.

Jag tyckte inte jag kunde låta bli när jag läst allt annat, inklusive den usla lilla Hamlon, i serien. (Jag märker att jag fortsätter försöka försvara mig själv när jag läser sån här litteratur. Jag har helt enkelt inte ryggrad nog att stå för att jag gillar det här. Märkligt av mig.) Och som vanligt är Guillou en effektiv berättare. Det är inte så många överraskningar, men heller ingen riktig dötid. En klassisk agentroman, helt i formeln. Hjältarna är hjältemodiga, motståndarna är korkade.

Guillous egen stjärtighet lyser igenom lite för mycket här bara, något som han lyckades dölja bättre i Arn-serien - även om tjyvnypen var riktade åt precis samma håll nu som då (framför allt i Tempelriddaren). Jag vet inte om jag var för ung för att se det förr, men jag störde mig inte lika mycket på det då i alla fall.

Men det sämsta med boken är omslaget. Kaj Wistbacka har illustrerat omslaget, precis som vanligt - men med en mycket sämre idé än tidigare. Men det är framför allt Arne Öström Ateljén som misslyckats med formgivningen. Det är så uselt att jag blir upprörd. Boktiteln satt i ett barnsligt typsnitt som jag skulle vilja namnge till Comic Arab. Eftersom det ser ut som en Comic Sans med smak från arabiska skrivtecken. Talanglöst. Det är väl dessutom samma grupp som illustrerat, formgivit och misslyckats med alla omslag till nyutgåvorna av Hamilton-böckerna på Piratförlaget.

2588: "Halo Graphic Novel"

Postat: 2006-10-02 kl. 23.38

Titel: Halo Graphic Novel

Författare: Lee Hamock, Simon Bisley, Jay Faerber, Ed Lee, Andrew Robinson, Brett Lewis, Jean "Moebius" Giraud och Tsutomu Nihei

ISBN: 0785123725

Förlag: Marvel

Utgiven: 2006

Format: Inbunden

Utläst (var, datum): 2006-08-26, Slottsgatan

BKTJD: 2588

Köpt: Bokus

Köp: Adlibris / Bokus / amazon.co.uk

I min värld har Bungie knappt gjort något alls fel sedan de släppte Marathon. Från Marathon till Myth till Halo har de bara gjort bra saker (OK, Oni är en bättre idé än vad det är ett bra spel, men det var Bungie West som utvecklade också.)

Jag funderade på om de slutligen fått storhetsvansinne när de kom fram till att de skulle göra en film av Halo och att Peter Jacksons bolag skulle producera den. Men eftersom de ju är inkapabla att göra fel så slutade jag oroa mig.

Och av samma skäl köpte jag Halo Graphic Novel, en inbunden novellsamling av fyra historier från Halo-universumet. Och den är en stor besvikelse. Den största novellen, The Last Voyage of the Infinite Succor av Lee Hammock och Simon Bisley, är allra sämst. Ful och trist story. Den bästa är den utan ord av Tsutomu Nikei. Snyggast och bäst.

Vilket naturligtvis får mig att tvivla på Halo-filmen också. Den kanske blir lika dålig som den där läskiga proggrocklåten i Halo 2. Eller lika dåligt som att inte erbjuda ett flöde till sitt podradioprogram. (OK, de har gjort dåliga saker förr då.).

2589: Klas Östergren "Gangsters"

Postat: 2006-10-02 kl. 23.19

Titel: Gangsters

Författare: Klas Östergren

ISBN: 9100107980

Förlag: Albert Bonniers Förlag

Utgiven: 2005

Format: Inbunden

Utläst (var, datum): 2006-08-26, Slottsgatan

BKTJD: 2589

Köpt: Fått

Köp: Adlibris / Bokus

I våras läste jag Gentlemen och under sommaren fortsatte jag med Gangsters. Den tar vid och expanderar från den första boken och ändrar även betydelsen för delar av Gentlemen.

Jag vet inte om jag egentligen gillade den så mycket, men jag vet att jag hade velat prata med Anders om den. (Jag saknar dig kompis.)

2590: Chris Anderson "The Long Tail"

Postat: 2006-10-02 kl. 23.10

Titel: The Long Tail: Why the Future of Business Is Selling Less of More

Författare: Chris Anderson

ISBN: 1401302378

Förlag: Hyperion

Utgiven: 2006

Format: Inbunden

Utläst (var, datum): Slottsgatan, 2006-08-15

BKTJD: 2590

Köpt: Amazon

Köp: Adlibris / Bokus / amazon.co.uk

Det Chris Andersons bok framför allt är, är tankeväckande. När Chris summerar boken i slutet får han ihop det till två imperativ:

1. Gör allt tillgängligt
2. Hjälp mig hitta det

Sen har han brutit ned det i nio regler för att bli en lyckosam aktör i den långa svansen:

1. Flytta ditt sortiment långt in ... eller långt ut
2. Låt dina kunder göra jobbet
3. En distributionsform passar inte alla
4. En produkt passar inte alla
5. Ett pris passar inte alla
6. Dela information
7. Tänk "och." inte "eller."
8. Lita på att marknaden kommer göra ditt jobb
9. Förstå kraften av gratis

Jag har strukit under massor i boken och hundörat nertill dit jag vill återkomma. Snygga citat som:

Britannica doesn't have an entry on the Long Tail phenomenon (yet), but Wikipedia's entry is not only well written and thourough, it's also 1,500 words long (and none of it was written by me!).

[...]

When the tools of production are available to everyone, everyone becomes a producer.

The Long Tail, s 73 [min länk]

En av de viktigaste invändningarna man kan ha mot tanken på den långa svansen är om det är värt att producera någonting, då de stora vinnarna i den här modellen är de som aggregerar producerat material. Anderson påpekar att motiven att producera saker inte är desamma i huvudet (där hitsen finns) som i svansen. Han visar på producenter (författare, musiker) som tar produktionen i sina egna händer, eftersom det inte är värt att jaga sig in i den traditionella bok- eller skivbranschen. Istället gör man en liten insats och plockar de frukter som oändligt innehåll som driver köp nedåt längs svansen ger.

Barnes & Nobles vd konstaterar att de sålde 20 % fler unika böcker 2005 än vad de gjorde 2004 och han ser att utvecklingen kommer fortsätta: 'Over the next few years, the traditional definition of what a 'published book' is will have less meaning,' he says.. Och det är sant för allt fler branscher. Release early, release often är en tes i samma anda, en skiva är en skiva även om den aldrig tryckts på en plastdisk, en film är en film även om den bara finns på YouTube.

Det som riktigt vattnar i munnen är de inkomster som kommer från den del av svansen som inte traditionella butiker ens har. De boktitlar Amazon har som inte får plats i en stor fysisk bokaffär och hur stor andel av kunderna som köper enstaka verk från den delen. Samma sak för lokala videohökaren och Lovefilm, lokala skivhandlaren (i alla fall om det inte handlar om begagnat-marknaden) och iTunes, artiklar i Britannica och Wikipedia.

Minska kostnaderna för att erbjuda varor och tjänster

En av de viktigaste poängerna om man ska försöka använda svansen för att förstärka sin verksamhet är att kostnaderna för att ha varor och att skicka dem till konsument måste sänkas. Den allra bästa modellen är den som är helt och hållet lagrat i ettor och nollor, då är marginalkostnaden för produktion och distribution närmare 0 än något annat, men i andra branscher måste man göra vad man kan för att sänka sina kostnader. För att ta in ett mycket större utbud måste kostnaden per vara bli mindre.

Amazon rör sig i den riktningen, med både en print-on-demand-verksamhet där varorna bara finns digitalt tills de köps, vilket inte ger någon lagerhållningskostnad alls och stora möjligheter för ett enormt utbud. Chris blir alldeles till sig och tänker sig att man kanske en dag kan erbjuda alla böcker som någonsin givits ut och även om han blir lite för vattnig i munnen så är tanken svindlande. På samma sätt har Amazon även tillskansat sig en dvd-on-demand-tjänst så filmer skulle kunna hanteras på samma sätt, om bara filmbolagen moderniserade sig.

Men när man är där, med oändligt innehåll, är den viktigaste uppgiften att reda upp innehållet så kunderna inte drunknar i varor som inte passar dem (skräp) och istället hittar strået i höstacken med hjälp av filter. Och det är viktigt att påpeka att en mans skräp är en annans juvel.

Down there in the low-selling side of the curve, there are also products that just aren't very good. The challenge of filtering is to be able to tell one from the other. If you've got help – smart search engines, remommendations, or other filters – your odds of finding something just right for you is actually greater in the Tail. Best-sellers tend to appeal, at least superficially, to a broader range of taste. Niche products are meant to appeal strongly to a narrow set of tastes.

The Long Tail, s 119

En av hans viktigaste poänger, som de som tittar snabbt på teorin brukar avfärda den med, är att för att kunna ha en lång svans så måste man också ha ett huvud. För att det som har ett brett anslag och många köpare hjälper till att leda andra kunder neråt i svansen, med hjälp av köpvanor. A gillar X men också Y, kanske gillar även B Y? X måste då vara en produkt som har stort genomslag så både A och B når den, annars kan de aldrig hjälpa varandra nedåt.

For the recommendations industry, recommendations are a remarkably efficient form of marketing, allowing smaller films and less mainstream music to find an audicence. For consumers, the simplified choice that comes from following a good recommendation encourages exploration and can reawaken passions for music and film, potentially creating a far larger entertainment market overall.

The Long Tail, s 218

En fråga jag har haft i huvudet sedan jag läste Chris Andersons första artikel om den långa svansen i Wired, hösten 2004. Och det är hur ett land med liten kundbas kan dra nytta av svansen i stort. Finns det helt enkelt tillräckligt många för att en djup nische ska kunna löna sig att arbeta i? Och svaret tror jag blir kanske. Dels måste man tänka på den premissen att motivet att arbeta i en nische inte är detsamma som att arbeta med hits.

Folio Magazine intervjuar Chris och skriver:

In his Publishing 2.0 blog, Scott Karp made the observation that while Web 2.0 and the Long Tail Theory may democratize voice on the Web, it doesn’t redistribute revenue in a similar fashion. He says Google and Yahoo will probably continue to control most of the revenue with the remaining online players fighting over the crumbs. Karp writes, “When Google found a way to monetize the Long Tail through AdSense it became the ‘head’ of a new Long Tail. We shouldn’t mistake Long Tail economics to mean that everyone will get a share of the wealth.”

[...]

“Long Tail economics means that companies can make a lot of money off the tail but it doesn’t mean that the tail itself can make any money. This is of course why Web 2.0 Long Tail companies have only one strategy—get bought by the head. But unless this beast is going to eat its own tail, that strategy will work for a lucky few and the rest of the tail will toil on in service to the head’s profits.”

Folio Magazine The Long Tail (2006-08-25)

Och det är ju absolut en poäng. Att leva på svansen i svansen är antagligen inte möjligt för de allra flesta, men man kan ändå dra nytta av effekterna så att det som ändå görs lönar sig mer (och lönar sig kan betyda ganska många saker i det här fallet). För nischerna finns trots allt där ändå och fanns där ändå innan internets utbredning som bara gjort distributionen enklare. Ta svensk musik som exempel. Tidigare har marknaden varit ganska liten (Sverige är litet) men med hjälp av filtrering ner i svansen hittar musiken ut på fler sätt än tidigare. Ta till exempel utländska sajter som helt och hållet fokuserar på svensk musik, gärna på svenska, som It's a Trap, swedesplease eller Absolut Noise (som har Mattias Alkberg BD som favorit, utan att förstå svenska - go figure).

Konkretisera: Musikbranschen

För att konkretisera mina tankar har jag försökt applicera dem på vad olika aktörer i musikbranschen faktiskt ska göra för att dra nytta av den långa svansens effekter:

• Banden behöver hjälpa sina fans att följa kunna dem och knyta sig till tjänster som CDBaby och kanske Snocap Mystore om inte de traditionella skivbolagens dörrar är öppna och man inte kan tänka sig att gå gratisvägen mot andra inkomstkällor.
• Skivbolagen ska se till att sitt material finns tillgängligt. Sälj själva om kostnaden är liten, men låt inte den säljkanalen vara istället för någon annan bara för att vinsterna är större om försäljningen går den vägen. Den totala kakan är större än smulorna direkt. Se till att kom med i digitala butiker och att ni finns för distributörerna, även om det bara är en post i en databas. Kanske ska man till och med betala distributörerna för att lagerhålla ens varor? Amazon har en sån tjänst för mindre förlag och enskilda författare. Det är inte värt det för butiken att ha varorna tillgängliga om nischen är tillräckligt liten, men det är värt det för producenten eftersom en liten nische är fortfarande större än 0 och om man inte är tillgänglig finns man inte.
• Distributörerna behöver knyta fler skivbolag till sig. Kanske ska de till och med agera aktivt för att hantera lösningen med att låta skivbolag betala för lagerhållning av deras material. Sälj direkt till en kundkrets som litar på dig, men inte istället för att finnas överallt.

• Butikerna bör ta in allt eller åtminstone ha öppna kanaler till att kunna få tag i allt. (Nu senast köpte jag en skiva från CDON som påstods ha 2-4 dagars leveranstid, men nu 2-4 dagar senare har jag fått ett brev från dem där de skriver att de inte kan sätta något leveransdatum alls. Då hade det varit värt att ta fraktkostnaden från USA direkt och det är inte ett acceptabelt meddelande när jag redan betalt för varan. Pisses me off.) Butikerna bör också ta med både huvudet och svansen i sortimentet. Jag pratade om det här med Anders Bersten på Dotshop.se och han menade att han skulle döda sin butik om han även erbjöd huvudet i sin butik. Han menade att hans urval är det som gör att kunderna kommer till honom. Jag tror att han har fel, förutom att jag menar att han bör ha tillgång till huvudet, även om han inte gör ett särskilt stort nummer av det. Jag har många gånger dragit mig från att handla i en butik om jag ska ha en nische-produkt men också en hit-produkt samtidigt, då köper jag hellre i en butik som har båda. Och dessutom så finns det en hit/nische-funktion även längre ner i svansen.

  Det är till exempel en funktion av det som tas upp när Chris Anderson gästade Dr. Moira Gunn på Tech Nation för några veckor sedan, då han berättade om ett möte med Ecasts vd Robbie Vann-Adibé. Chris tog då upp ett företag som var ett av de som ledde honom in till idén att undersöka den långa svansen. Han tar även upp det i originalartikeln och i inledningen av boken:

  This book began with a quiz I got wrong. One of the things I do as the editor of Wired is give speeches about technology trends. Because I started my career in the science world and then learned economics at The Economist, I look for those trends first in hard data. And, fortunately enough, there has never been more data available. The secrets of twenty-first-century economics lie in the servers of the companies that are around us, from eBay to Wal-Mart. Although it's not always easy to get the raw numbers, the executives at those companies swim in that data every day and have a great intuitive feel for what's meaningful and what isn't. So the trick to trend-spotting is to ask them.

  Which is what I was doing in January 2004, in the offices of Robbie Vann-Adibé, the CEO of Ecast, a "digital jukebox" company. Digital jukeboxes are just like regular jukeboxes – a big enclosure with speakers and blinking lights, often found in bars – with the difference that rather than a hundred CDs, they have a broadband connection to the Internet and patrons can choose from thousands of tracks that are downloaded and stored on a local harddrive.

  During the course of our conversation, Vann-Adibé asked me to guess what percentage of the 10,000 albums available on the jukeboxes sold at least one track per quarter.

  I knew, of course, that Vann-Adibé was asking me a trick question. The normal answer would be 20 percent because of the 80/20 Rule, which experience tells us applies practically everywhere. That is: 20 percent of products account for 80 percent of sales (and usually 100 percent of the profits).

  But Vann-Adibé was in the digital content business, which is different. So I thought I'd go way out on a limb and venture that a whopping 50 percent of those 10,000 albums sold at least one track a quarter.

  Now, on the face of it, that's absurdly high. Half of the top 10,000 books in a typical book superstore don't sell once a quarter. Half of the top 10,000 CDs at Wal-Mart don't sell once a quarter; indeed, Wal-mart doesn't even carry half that many CDs. It's hard to think of any market where such a high fraction of such a large inventory sells. But my sense was that digital was different, so I took a chance on a big number.

  I was, needless to say, way, way off. The answer was 98 %

  "It's amazing, isn't it?" Vann-Adibé said. "Everyone gets that wrong." Even he had been stunned: As the company added more titles to its collections, far beyond the inventory of most record stores and into the world of niches and subcultures, they continued to sell. And the more the company added, the more they sold.

  The Long Tail, s 7-8

  En av de viktiga poängerna med ovanstående är att svansen finns oavsett var man sätter ner fingret i säljledet. I den nische som Anders försöker kapa åt sig, special music for special people (höhö), så har han hits och missar. Och filtrering är ett sätt att leda besökarna ner i de nischeförgreningar som blir i hans utbud också.

  På Webbstrategi.se skriver Robert Sahlin:

  Men det finns exempel på framgångsrika mindre aktörer som helt valt att rikta in sig på den långa svansen och inte saluför produkter som kan kategoriseras som storsäljare i branschen. Ett exempel är svenska Dotshop.se (läs gärna artikel i Internetworld nr. 7, 2006) som specialiserat sig på att distribuera musik från smalt nischade artister till återförsäljare och slutkunder. Vad som är den långa svansen kan givetvis diskuteras i det här fallet, då även Dotshop säkerligen har ett antal storsäljare och ett större antal lågvolymartiklar. Men sett ur ett branschperspektiv och det samlade musikutbudet kan nog Dotshops urval betraktas som den långa svansen (som viftar utan kropp).

  Webbstrategi.se Kan den långa svansen vifta av sig självt? (2006-09-15)

  Jag skulle säga att Dotshop.se redan spelar under svansens spelregler. Anders själv är ett filter med vad han tar in, han arbetar för att ta in många (små) skivbolag under sitt paraply och blir glad när han får in ännu ett (bra skivbolag i och för sig, som med rätta gör honom glad), men kostnadsökningen för Dotshop.se när de tar in mer innehåll är mindre än vinsten de får genom att kunna erbjuda mer produkter.

• Media borde bli bättre på att filtrera vidare. Vi på dagensskiva.com borde skriva om mer musik. Vi borde använda våra läsare mer och låta dem använda varandra. Vi borde länka mer till sånt som vi inte skriver om, men ändå vill visa på. Vi bör filtrera ner våra läsare så de hittar guldkornen i all bråten.

Fildelning

På Copyriot skriver Rasmus Fleischer om teorin och kommer bland annat fram till att Chris Anderson går ner sig i "content"-träsket:

Oförmögen att tänka i andra affärsmodeller än att ta betalt för information, diskuterar han vad det "rätta" priset för en ljudfil med musik ska vara, och verkar känna sig jätteradikal i sin plädering för att rättighetsindustrin borde sänka priset till 20 cent.

Copyriot Långsvansteorin (2006-09-28)

Jag tycker att just fildelningsbranschen är väldigt dålig på nischematerial, något som brukar vara ett av Piratbyråns huvudargument för fildelning (att nischerna finns att få tag i där alltså). Hitsen finns alltid tillgängliga, men missarna finns inte där då för få har ett incitament för att dela med sig av dem. Därför betalar jag gärna för att få tillgång till en marknad där allt material finns enkelt tillgängligt, istället för gratismaterial som finns sällan.

Sist

Sen borde jag kanske skriva något om att Martin Gelin och Emil Arvidsson (i senaste Sonic) tycker sig skrivit om den här idén länge utan att ha ett klatchigt namn på fenomenet. Men det lämnar jag därhän. (Jag påpekar ändå att Universal fortfarande är världens största skivbolag.) För det här blev långt och svamligt nog ändå.

Det viktigaste är ändå att boken är läsvärd, främst för att den väcker tankar.

2591: Bengt Ohlsson "Gregorius"

Postat: 2006-08-16 kl. 00.45

Titel: Gregorius

Författare: Bengt Ohlsson

ISBN: 9100108200

Förlag: Bonnier Pocket

Utgiven: 2004 (Utgåvan: 2005)

Format: Pocket

Utläst (var, datum): Äsön, 2006-07-27

BKTJD: 2591

Köpt: Pocketklubben

Köp: Adlibris / Bokus

Jag tänkte länge och väl efter jag läst Doktor Glas hur Bengt Ohlsson skulle beskriva Gregorius. Detta as till man, denna vämjelighet.

Det gick som en aha-upplevelse genom mig när det till slut gick upp för mig: sympatiskt.

Ja, han är fortfarande en ganska ond man som behandlar sin hustru väldigt illa. Det är fortfarande en man som beskrivs i smått pederastiska drag när han tidigt utser sin unga brud. Men han är också sympatisk.

Där jag efter Doktor Glas närmast såg något som liknade Jean-Baptiste Grenouille från Patrick Süskinds Parfymen ser jag nu en mycket mer levande och mångfascetterad man.

Jag tänker också på Gentlemen som jag ju också nyss läst, där Klas Östergrens karaktär skriver om Röda rummet lagom till dess 100-årsjubileum, precis som Bengt Ohlsson gjort. Ur helt andra vinklar, med helt andra perspektiv.

2592: John Battelle "The Search"

Postat: 2006-08-16 kl. 00.45

Titel: The Search: How Google and Its Rivals Rewrote the Rules of Business and Transformed Our Culture

Författare: John Battelle

ISBN: 1591840880

Förlag: Portfolio

Utgiven: 2005

Format: Inbunden

Utläst (var, datum): Slottsgatan, Örebro, 2006-07-12

BKTJD: 2592

Köpt: Amazon

Köp: Adlibris / Bokus / Amazon UK

FN frågade mig om varför jag läste The Search, lite omformulerat - eller åtminstone hur jag tolkade frågan, om det var för business or pleasure. Jag hade inget bra svar då, men jag tänkte på det när jag läste färdigt boken.

Sök har förändrat mitt liv (jag skrev först våra liv, men det lät rakare när jag siktade på mig själv). Googles devis organisera världens information och göra den tillgänglig och användbar överallt är något mycket större än Google.

Möjligheten att finna kunskap ökar vår kunskap. Möjligheten att strunta i kunskap, förutom i indexerad form, eftersom vi kan hitta den igen ger oss möjligheter att få plats med mer (indexerad) kunskap.

Var fjärde sökning är en ny sökning, skrev Googles vd Eric Schmidt i Financial Times i våras. Så det är inte bara gammal kunskap som aggregeras i sökmotorerna. Även om grundmaterialet måste finnas någonstans i världen för att man ska kunna göra något av den.

Därför behöver jag förstå sök. Hur det fungerar och varför. Google är ledstjärnan och en ny typ av företag, säger hajpen, även om brödsmulorna från pengaspåret säger att Google bara är ett annonsföretag. Men de är också mer än så. De är innovations- och kunskapsdrivna och ändå pragmatiska.

De har dessutom tidsåldern i sin hand. Google publicerar sin zeitgeist varje år (och mer däremellan), men de består också precis av det kulturella klimatet av vår era. Det är vad Google indexerar. Allt Google gör betraktas dessutom som en nyhet, även om andra gjort precis det där nya som Google precis lanserat. Om Sergey Brin och Larry Page kivas om vem som ska ha en hängmatta i Googles nya Boeing 767 blir det en story i Wallstreet Journal.

Battelle sätter dessutom fingret på att faktumet att David Filo och Jerry Yang startade Yahoo! som en länkkatalog ger avtryck i hela deras verksamhet, ända till Kevin Sites värv i Yahoo!:s mantel contra Googles ursprung i en matematisk formel som gör hela skillnaden för vilka sajter de är. Och det ger världens mest besökta webbplats (nej, Myspace är bara större än Yahoo! Mail) samt världens mest använda sökmotor.

Allt detta behöver förhållas till, både för business och pleasure.

Och för sitt större grepp är The Search värd att läsa, även när tidens tand fräter på en av de snabbast utvecklande marknaderna som finns.

2593: Douglas Coupland "JPod"

Postat: 2006-08-16 kl. 00.44

Titel: JPod

Författare: Douglas Coupland

ISBN: 1596911042

Förlag: Bloomsbury

Utgiven: 2006

Format: Inbunden

Utläst (var, datum): Härbret i Öna, Mora, 2006-06-26

BKTJD: 2593

Köpt: Amazon

Köp: Adlibris / Bokus / Amazon UK

JPod är Generation X all over again, fast mycket sämre. Om man vill se Microslavar som Generation X 2.0 så går dock inte linjen att dra vidare till JPod utan vidare, som många försökt göra gällande. Det är snarare 1.0 + The Office.

I framför allt Eleanor Rigby, men också i All Families are Psychotic, tyckte jag en ny mer komplett Coupland växte fram. I JPod försöker han jämka ihop den nya och den gamla och det funkar inte särskilt bra.

Sidorna med mellanspel, som var så briljant i Generation X, är här mest meningslösa. Där ramade de in och skapade mening, här irriterar de och slösar på träd.

Karaktärsutvecklingsepisoderna är krystade där de i Eleanor Rigby var trovärdiga i sin galenskap. De hålögda karaktärerna är själsligt tomma, som alltid på ytan i Couplands romaner, men här stannar det inte vid ytan. Hans egna cameos är mest märkliga och känns mest desperata: Se på mig, jag är meta as fuck.

Men det är förstås också sant. Det är meta as fuck. Det är något en författare som Douglas Coupland skulle kunna ha med i sin dieges. Men här sätter det mer the suspension of disbelief ur spel.

Det sagt så finns det naturligtvis de mest fantastiska små guldkorn i boken, som alltid i Couplands romaner. Men de känns färre och mer meningslösa än de brukar. Han försöker sätta ned boken i tiden med Kina, spelmarknaden och ett uppdaterat nätsamhälle, men roligt blir det först i detaljerna - som Blixa Bargeld i Kina.

2594: Dr. Les Carter "The Anger Trap"

Postat: 2006-08-16 kl. 00.41

Titel: The Anger Trap: Free Yourself from the Frustrations That Sabotage Your Life

Författare: Dr. Les Carter

ISBN: 0787968803

Förlag: Jossey-Bass

Utgiven: 2003

Format: Häftad

Utläst (var, datum): 2006-06

BKTJD: 2594

Köpt: Amazon

Köp: Adlibris / Bokus / Amazon UK

Lite skön självhjälpslitteratur är väl ett tecken på begynnande 30-årskris om något (om inte medlemska i Viktklubben och en relativt nyfunnen joggingvana vore nog) och fler böcker ska det bli. (TL:s reklam fick mig att lägga med den där Självkänsla nu i senaste bokbeställningen, även om den i princip får det att krypa i kroppen på mig.)

The Anger Trap är en bok om att lära sig hantera ilska i alla dess former. Och gud vet att jag behöver det. Jag tycker det är lite pinsamt att erkänna det, men så är det ju.

Jag köpte två vid inköpstillfället. Jag hoppas den andra är bättre. Det är något som liksom vänder sig i magen på mig när jag lär mig att samma författare, Dr. Les Carter (America's Anger Expert), även skrivit The Anger Workbook for Christian Parents.

Men även om exemplen känns väldigt tillrättalagda för att passa bokens struktur så finns det lärdomar att dra här och jag hoppas att jag tar till mig dem. Det är inte svårt att finna bevis mot att jag är långtifrån färdiglärd, naturligtvis. Men bättre. Kanske. Förhoppningsvis. Och snart. Förhoppningsvis. (Annars jävlar.)

2595: Klas Östergren "Gentlemen"

Postat: 2006-08-16 kl. 00.32

Titel: Gentlemen

Författare: Klas Östergren

ISBN: 9100108030

Förlag: Albert Bonniers Förlag

Utgiven: 1980 (Utgåvan: 2005)

Format: Inbunden

Utläst (var, datum): Slottsgatan, 2006-05-29

BKTJD: 2595

Köpt: Fått: Akademibokhandeln

Köp: Adlibris / Bokus

Jag läste mest Gentlemen som en föreberedelse för att läsa Gangsters, vilket säkert satt sina spår i läsupplevelsen. (Och jag funderar på om jag borde läst Röda rummet innan för att ta till mig eventuella kopplingar dit, då ju Klas Östergren [i boken] krönikerar bröderna Morgans öden och äventyr istället för att uppdatera Röda rummet som han kontrakterats för.)

Det jag funderar mest över när jag läser är folkrörelsernas död. Att vi inte är grupper längre, vi är nischer. Och att det känns sorgligt på sitt sätt. I individens rike är allt ensamt.

Men samtidigt vet jag ju att det där inte riktigt är sant heller. I gruppernas tyranni var individerna tvingade att passa in, i nischernas rike hittar man gemenskaper i det som passar. Jag tror det måste ske en utveckling som kan infoga solidariteten i fler enskilda ställningstaganden. Och jag tror pendeln kommer svänga tillbaka till något nytt och bättre. Men just nu ... är det ganska kallt.

[Lite bloggmeta så tror jag att jag bytt från Alfakrull till Knuff för ISBN-aggregering nu. Även om jag gillar Alfakrull i princip är det många saker jag stör mig på, rent tekniskt. Och dessutom är den rätt livlös nu för tiden.]

2596: Douglas Coupland "Hej Nostradamus!"

Postat: 2006-05-07 kl. 22.58

Titel: Hej Nostradamus

Originaltitel: Hey Nostradamus

Författare: Douglas Coupland

Översättare: Jessica Gedin

ISBN: 9170012407

Förlag: Månpocket

Utgiven: 2003 (Utgåvan 2005)

Format: Pocket

Utläst (var, datum): Slottsgatan, 2006-05-05

BKTJD: 2596

Köpt: Lånad av The Starks

Köp: Adlibris / Bokus / amazon.co.uk (På engelska)

Nej, jag blev inte helt bortsköljd av Hej Nostradamus!. Jag vet inte ens om jag tyckte om den särskilt mycket. Coupland är alltid trevlig att läsa, när man läser den, men när det är som sämst så lämnar det jag läser mig helt oberörd. Jag vill helst stanna upp och tänka. Undra.

Hey Nostradamus! är en historia som är inspirerad av Columbine-massakern 1999 i Colorado (men Wikipedia hävdar att den påbörjades innan massakern). Den är uppdelad på fyra delar, med fyra röster och perspektiv. The Guardian menar att det är för att Coupland blivit vuxen som gör att han låter alla komma till tals, för någon slags objektivitets skull. Jag är inte helt säker på det.

Jag tycker inte att hans karaktärer varit själlösa karikatyrer för att de sett ytligt på världen runt omkring sig, snarare tvärtom. Det är de små, till synes ytliga greppen som lyser upp deras inre. Det är inte det faktum att det bara finns yta som gör att Couplands böcker fungerar, det har det aldrig varit.

2597: Dan Brown "I cirkelns mitt"

Postat: 2006-05-07 kl. 22.22

Titel: I cirkelns mitt

Originaltitel: Deception Point

Författare: Dan Brown

Översättare: Ola Klingberg

ISBN: 9100106062

Förlag: Albert Bonniers förlag

Utgiven: 2005 (2001)

Format: Inbunden

Utläst (var, datum): Slottsgatan, 2006-04-27

BKTJD: 2597

Köpt: Adlibris

Köp: Adlibris / Bokus / amazon.co.uk (Engelsk utgåva)

Jag ska väl nämna på en gång att den här texten innehåller en del spoilers för boken. Men i princip vet du redan allt jag kommer berätta om bokens innehåll jag kommer berätta, redan innan du fått reda på något alls om vad boken handlar om. Det ligger i popcornfilmromanens natur. Så on with it.

Dan Brown skriver som tonåringar skriver uppsatser. Ingen tanke får vänta med att tänkas. Ingen tråd får lämnas därhän för att den ska få växa av sig själv, i läsarens sinne. Allting måste berättas på en gång och de twists som kommer måste ändå antydas för att inga obehagliga överaskningar ska ske.

När den kvinnliga huvudpersonen Rachel Sexton först träffar det som vi alla förstår kommer bli hennes romantiska motpart får vi snabbt reda på varför den framgångsrike, snygge och charmiga Michael Tolland är singel, tillgänglig och i kraftigt behov av kärlek trots att inte ens han själv riktigt vet om det.

I Tvål! Kärlek, svek och härligt hat på teve hade Göran Everdahl ett bra ord för vad alla bokens alla kapitel avslutas med, jag tror han kallade det såpablicken. Ni vet den där blicken, musiken och vilande kameran som alla scenbyten i serier som Days of Our Lives avslutas med.

Men så vadå då? Jag gillar popcorn. Jag gillar hollywood-action. Jag gillar att bara bli underhållen. Ibland. Jag känner att jag hela tiden vill försvara det här beteendet. Lite som en knarkare som försöker hävda att det är OK med en till. Men jag står för det också. Fast det var ett samtal med Ola som övertygade mig att ta med två Dan Brown-böcker från bokrean när jag beställde sist. Jag är inte stark nog att synda själv. Men jag försöker.

Fast med det sagt så kan jag ändå inte hålla sig från att skratta när jag läser den allra sista sidan i boken. För presumtiva läsare kan jag säga att det här är det absolut värsta exemplet i hela boken. Så här dåligt är det inte annars. Men det här är fantastiskt och värt att lyfta fram i evighetens ljus:

Han kände Rachel dra honom mot sängen, och hon viskade mjukt i hans öra. "Du tycker väl inte att fiskar är romantiska på riktigt?"
"Jo, det gör jag", sa han och kysste henne igen. "Och du skulle se maneternas parningsakt. Otroligt erotiskt."
Rachel fick honom att lägga sig på rygg på tagelmadrassen och lade sin slanka kropp ovanpå.
"Och sjöhästar ..." sa Tolland andlöst medan han avnjöt hennes beröring genom den tunna sidenpyjamasen. "Sjöhästarna utför ... en otroligt sensuell kärleksdans."
"Nu räcker det med fiskprat", viskade hon och knäppte upp hans pyjamas. "Vad vet du om högtstående primaters parningsritualer?"
Tolland suckade. "Jag håller tyvärr inte på med primater."
Rachel drog av sig fotbollströjan. "I så fall, naturkillen, får du lära dig illa kvickt."

I cirkelns mitt, s 515

2598: Peter Morville "Ambient Findability"

Postat: 2006-05-07 kl. 22.22

Titel: Ambient Findability: What We Find Changes Who We Become

Författare: Peter Morville

ISBN: 0596007655

Förlag: O'Reilly Media

Utgiven: 2005

Format: Häftad

Utläst (var, datum): Slottsgatan, 2006-04-22

BKTJD: 2598

Köpt: Amazon

Köp: Adlibris / Bokus / amazon.co.uk

Ambient Findability fokuserar på hur vi hittar till saker och hur vi förstår det vi hittar. Peter Morville har ett teoretiskt perspektiv och försöker bygga upp hur vi hittar från många vinklar.

I förordet listar han kapitlen, vad de handlar om och listar dessutom lämpliga sökord/nyckelord för kapitlen:

Chapter 1, Lost and found

Explains findability and findable objects with definitions, examples, and stories. Explores the value and values of ambient findability. Keywords: Treo, GPS, RFID, Long Tail.

Chapter 2, A Brief History of Wayfinding

Connects animal and human navigation in natural and built environments to transmedia wayfinding in the 21st century. Keywords: Turtles, Labyrinths, Maps, Myst, Metaphor.

Chapter 3, Information Interaction

Exposes the long now of information-seeking behavior through the hard lens of evolutionary psychology. Keywords: Power Laws, Relevance, False Drops, Gossip.

Chapter 4, Intertwingled

Explores findability, findable objects, and wayfinding at the wavefront of ubiquitous computing and corporal convergence. Keywords: Ingestibles, Everyware, Privacy.

Chapter 5, Push and Pull

Describes how findability and the Web are transforming the marketplace and reshaping the rules of marketing. Keywords: Bananas, Spam, Search Costs, Personalization.

Chapter 6, The Sociosemantic Web

Bridges the gap between social software and the Semantic Web by placing ontologies, taxonomies, and folksonomies into context. Keywords: Tags, Popularity, Authority.

Chapter 7, Inspired Decisions

Concludes with a safari through the tangled hierarchies of artificial intelligence, irrational decision making, and human behavior. Keywords: Mazes, Memory, Neocortex, Colour.

Safari Bookshelf Ambient Findability: Organization of This Book (2005)

Ett centralt tema är Mooer's Law som säger:

An information retrieval system will tend not to be used whenever it is more painful and troublesome for a customer to have information than for him not to have it.

Peter Morville Ambient Findability, s 44

Morville förklarar också att Mooer inte bara, om alls, pratar om användbarhet. Istället citerar han honom mer (citatet är kortare i boken):

In the building and planning of our informtation handling and retrievig systems, we have tended to believe implicitly, and to assume throughout our writings, that having information easily available was always a good thing, and that all people with access to an information system would want to use the system to get the information. It is now my suggestion that many people may not want information, and they will avoid using a system precisely because it gives them information.
Having information is painful and troublesome. We all have experienced this. If you have information, you must first read it, which is not always easy. You must then try to understand it. To do this, you may have to think about it. The information may require that you make decisions about it or other informtation. The decisions require may require actions in the way of a troublesome program of work, or trips, or painful interviews. Understanding information may show that your work was wrong, or that your boss was wrong, or may show that your work was needless. Having informtation, you must be careful not to lose it. If nothing else, information piles up on your desk--unread. It is a nuisance to have it come to you. It is unformfortable to have to do anything about it. Finally, if you do try to use the information properly, you may be accused of puttering instead of working. Then in the end, the incorporation of the information into the work you do often may not be noticed or appreciated. Work saved is seldom recognized. Work done--even in duplicate--is well paid and rewarded.

Thus not having and not using information can often lead to less trouble and pain than having and using it.

Fundamentals of information science Mooer's Law

Det mest intressanta kapitlet är The Sociosemantic Web. Det handlar mycket om metadata och ontologier, taxonomier, folksonomier och när jag läste det tyckte jag det här var extra smart (nu glömmer jag varför eller vad jag tänkte apropå det, kanske kommer fram så småningom):

Despite this revolution at the document core, we should not focus solely on the center, for as one might expect of a boundary object, there's serious action at the edges. We're talking about the blurring at the borders between data and metadata, a phenomenon with great relevance to findability. As usual, Mr. Weinberger is on top of this trend. He writes:

There used to be a difference between data and metadata. Data was the suitcase and metadata was the name tag on it....Data was the contents of the book and metadata was the Dewey Decimal number on its spine....[Now], all data is metadata....Data is all surface and no insides. It's all handles and no suitcase. It's a folder whose content is just another label. It's all sticker and no bumber.

David Weinberger The End of Data? (2004-10-15)

Ambient Findability s 149

Sen är jag inte helt nöjd med boken. Jag tycker han beskriver mycket utan att komma särskilt mycket framåt. Jag läser för mycket bloggar helt enkelt. Mångt och mycket känns som skåpmat.

Fast med det sagt så är det också intressant. De här frågorna kommer bara bli mer viktiga, inte mindre.

2599: Jonathan Safran Foer "Extremt högt & otroligt nära"

Postat: 2006-05-05 kl. 00.10

Titel: Extremt högt & otroligt nära

Originaltitel: Extremely Loud & Incredibly Close

Författare: Jonathan Safran Foer

Översättare: Hans-Jacob Nilsson

ISBN: 9113014374

Förlag: Norstedts

Utgiven: 2006

Format: Inbunden

Utläst (var, datum): Slottsgatan, 2006-04-12

BKTJD: #2599

Köpt: Fått

Köp: Adlibris / Bokus / amazon.co.uk (På engelska)

När jag försöker sammanfatta mina tankar om Extremt högt & otroligt nära kommer jag tillbaka till ett stycke i Ola Larsmo:s DN-recension för en månad sedan:

"Allt är upplyst" passade väl in i den nya våg av yngre amerikansk litteratur [...]: böcker som kan påminna om slutreor på alla idéer författaren någonsin haft, samtidigt som de är besatta av historiska sammanhang och pulsar genom drivor av "dokumentära" fakta. Foers bägge romaner kan låta som om man kört Paul Auster, Douglas Copeland [sic] och Kurt Vonnegut i en mixer. Dokumentärnaivism, kanske.

DN Annekterade katastrofer (2006-03-13)

Det jag har svårt med med boken är Oskars ålder. Han är så lillgammal och företagsam att jag inte klarar av att komma till suspension of disbelief. Det jag till slut kom fram till var att det inte spelar så stor roll. Men det är ändå lite störande.

Det jag gillar mest med boken är dess multimediala anslag, såväl i typografi som i bildanvändning. Det känns som en bok som blickar ut från sina egna sidor. Inte första gången det gjorts, alls. Det är väl till och med ganska vanligt nu för tiden. Men det är sällan gjort så konsekvent som här.

2601: Hjalmar Söderberg "Doktor Glas"

Postat: 2006-04-05 kl. 21.47

Titel: Doktor Glas

Författare: Hjalmar Söderberg

ISBN: 9100109614

Förlag: Albert Bonniers förlag

Utgiven: 1906 (Utgåvan: 2005)

Format: Pocket

Utläst (var, datum): 2006-03-25

BKTJD: #2600

Köpt: Fått

Köp: Adlibris / Bokus

Jag läste Doktor Glas som förberedelse för att läsa Gregorius, fick den i födelsedagspresent av FN. Eller ja, inte bara därför naturligtvis, men jag fick Gregorius som månadsbok i Pocketklubben (som jag måste komma ihåg att gå ur) och ville inte läsa den först.

Det som fascinerar mest är hans beskrivning av staden som fortfarande känns modern och på pricken. Visst längtar stadsbor kanske efter en tomt med sjöutsikt, men det är staden som ger oss det vi behöver.

Med risk för att vara lite spoiler så roas jag också av vichy-vattnet och att slutet aldrig skulle skrivits så nu för tiden. Det är ju liksom källan till hälsa, harmoni och balans vettu.

Hela boken finns att läsa på Projekt Runeberg, men inte att ladda ner som man vill eftersom Söderberg inte dog förrän 1940. Men om fyra år så ...

(Jag förstår inte riktigt hur Bengt Ohlsson ska bygga en bok på Gregorius. Och jag förstår ännu mindre hur man ska kunna leva med att läsa om den jäveln. Men det ska bli spännande att upptäcka.)

2600: Urban Lindstedt & Christer Pettersson "Sökmotormarknadsföring"

Postat: 2006-04-05 kl. 20.57

Titel: Sökmotormarknadsföring: Så får du fler besökare och kunder via sökmotorerna

Författare: Urban Lindstedt & Christer Pettersson

ISBN: 9197606200

Förlag: No Digit Media

Utgiven: 2006

Format: Häftad

Utläst (var, datum): På tåget från Sthlm, 2006-03-31

BKTJD: #2600

Köpt: Direkt

Köp: Adlibris / Bokus

Ärligt talat känns Sökmotormarknadsföring lite tunn. 140 sidor och dessutom flera omtag i kapitlen för nästan 400 spänn (nästan hälften på Adlibris). Det som är bra med den är att det är en bok om sökmotoroptimering/-marknadsföring på svenska. Jag kan mycket väl tänka mig att skicka den vidare till en kund som är nyfiken, som introduktion. Men den räcker inte till så mycket mer, vilket kanske är meningen. Oavsett vilket känns det som alldeles för lite.

För läsare som följer bloggar om internetutveckling med åtminstone ett halvt öga är det välbekanta teman som gås igenom om sökmotoroptimering. Det finns snabbare sätt att ta till sig samma tankar, som Roger Johansson:s inlägg från för några månader sen.

Det som gav mig mest var genomgången av hur sökordsmarknadsföringen hos Google, Yahoo! och Eniro fungerar. Det är en sån där grej som jag tänkt att ta reda på så många gånger, men aldrig orkat. Det kapitlet kommer jag gå tillbaka till, även om inte det heller var mer än grundläggande.

(Borde inte boken dyka upp när jag söker på sökmotormarknadsföring på Google förresten? Jo, det borde den. Åtminstone som sponsrad länk.)

(Dessutom. Har man tid är det bättre att följa Uppkopplat och Internetbrus istället.)

2602: Edward Castronova "Synthetic Worlds"

Postat: 2006-04-05 kl. 20.45

Titel: Synthetic Worlds: The Business and Culture of Online Games

Författare: Edward Castronova

ISBN: 0226096262

Förlag: University of Chicago Press

Utgiven: 2005

Format: Inbunden

Utläst (var, datum): Slottsgatan, 2006-03-23

BKTJD: #2602

Köpt: Adlibris

Köp: Adlibris / Bokus / Amazon UK

Trots ett intressant ämne höll jag knappt på att komma igenom Synthetic Worlds. Problemet med hela boken, som Jonas Thente recenserade i DN 24:e februari (inte på nätet vad jag vet), är att den är på tok för tråkig.

Det är inte särskilt ofta som jag läser uppsatser som är roligare än boken som kommer efteråt för att samla ihop och klargöra. (Jaja, nu läser jag inte uppsatser som blir böcker så särskilt ofta heller, men ändå ...) Grejen är att Castronova här har försökt få med alla i texten. Han tar varje fråga från grunden och gör exemplen generella, vilket gör allt så mycket mer livlöst.

I sina uppsatser har han tagit exempel från sitt eget spelande, det han upplevt. Mest från Everquest. I Synthetic Worlds tar han fiktiva exempel om tomtar och troll för att göra boken generell (och mindre tidssatt antar jag), men det gör exemplen fåniga och döda.

Det andra problemet är att han försöker ta varje ämne som kan tänkas finnas, istället för att fokusera sina tankar. Det är hur spelen fungerar, hur ekonomin fungerar, hur den fysiska världen förhåller sig till den virtuella, hur den fysiska världens myndigheter kan förhålla sig till den virtuella, lite till plus några framåtblickar. Det ger tådippningar och dessutom utvikningar i ämnen som han inte känns rätt för.

Hans working papers är så mycket mer fokuserade och tankeväckande. BH sa något om att den här boken kanske är till för beslutsfattare, mest. Men jag tror inte det. Beslutsfattare gillar inte heller tråkiga böcker.

2603: Barbro Lindgren "Loranga, Mazarin och Dartanjang"

Postat: 2006-04-05 kl. 20.31

Titel: Loranga, Mazarin och Dartanjang

Författare: Barbro Lindgren

ISBN: 9129654483

Förlag: Rabén & Sjögren

Utgiven: 1969 (Utgåvan: 2001)

Format: Kartonnage

Utläst Högläst (var, datum): Slottsgatan, 2006-01

BKTJD: #2603

Köpt: Nej

Köp: Adlibris / Bokus

Det är antagligen inte rätt utgåva som jag länkar till, jag har knappt ens tagit i boken. Istället fick jag den högläst av FN. Otroligt bra sätt att förtära böcker.

Dessutom är det en väldigt rolig bok. Jag läste väldigt lite såna här böcker när jag var liten och jag kan inte minnas att mina föräldrar läste något dylikt för mig heller. Barbro Lindgren är väldigt knäpp. Det gillar jag.

Och sen gillar jag att jag kan gå på en av de lokala pizzeriorna nu och tänka att den där boken, som de citerar i taket, den har jag läst (ja, typ).

Loranga, Mazarin & Dartanjang från Flickr.

2604: Zadie Smith "On Beauty"

Postat: 2006-04-05 kl. 19.05

Titel: On Beauty

Författare: Zadie Smith

ISBN: 0241142938

Förlag: Penguin

Utgiven: 2005

Format: Inbunden

Utläst (var, datum): Slottsgatan, 2006-01

BKTJD: #2604

Köpt: amazon.co.uk

Köp: Adlibris / Bokus / Amazon UK0241142938

Känns som länge sen nu, men jag gillade verkligen On Beauty. Jag försöker komma ihåg varför nu, men det var inget specifikt. Det var det rika persongalleriet och hennes förmåga att särskilja deras röster och personlighet åt.

Jag köpte den i samband med nomineringen till Man Booker-priset, trots att jag inte gillade Vita tänder särskilt mycket.

Ärligt talat är det väl mest ett Hollywood-drama med bättre språk, men det trivs jag rätt bra med.

(Bland Amazon:s kundrecensioner gläfs det om hennes engelska uttryck, istället för amerikanska dårå. Det stör inte mig alls. Och om man vill kan man ju faktiskt rättfärdiga det med att barnen faktiskt är födda i England.)

2605: John Banville "The Sea"

Postat: 2006-01-27 kl. 23.38

Titel: The Sea

Författare: John Banville

ISBN: 0330483285

Förlag: Picador

Format: Inbunden

Utläst (var, datum): 2005-12-20, Slottsgatan

BKTJD: 2605

Köpt: amazon.co.uk

Köp: Adlibris / Bokus / amazon.co.uk

En vacker sentimental nostalgisk ordström till historia som vann årets Booker-pris.

Jag är väldigt nyfiken på hur översättaren kommer tackla boken för en svensk utgåva, om det ens kommer en sådan. Jag hittar ingen annan Banville-bok översatt till svenska på Adlibris. För det är verkligen en ordström. Nyanser, synonymer och ord som jag aldrig sett förut eller visste att de existerade. Men det är inte heller krystat. Det är vackert.

2606: Jenna Jameson & Neil Strauss "Att älska som en porrstjärna"

Postat: 2006-01-27 kl. 23.10

Titel: Att älska som en porrstjärna: En sedelärande berättelse

Originaltitel: How to make love like a porn star: A cautionary tale

Författare: Jenna Jameson & Neil Strauss

Översättare: Niclas Nilsson

ISBN: 9185453021

Förlag: Modernista

Format: Inbunden

Utläst (var, datum): Slottsgatan, 2005-12-16

BKTJD:

Köpt: Tjuvlånad (och återlämnad innan hämtning!) från dagensbok.com

Köp: Adlibris / Bokus / Amazon UK (originalspråk)

Neil Strauss verkar ha fastnat i det där med att berätta dekadenta livshistorier. The Dirt är överlägset bäst hittills.

Att älska som en porrstjärna är i mångt och mycket en sorglig berättelse. Hon beskriver hur allt gått till och försöker få det att se ut som hon varit stark och gått genom det med högt huvud. (OK, hon är nere i skiten ibland. Men hon blir bara starkare. Ya know.) Men det är ju inte så. Hon har haft tur som överlevt. Man får lite ömhetskänslor för henne, men samtidigt är hon extremt osympatisk i stunder. Det är mycket droger, mycket våld (sexuellt som annat) och naturligtvis mycket sex.

Samtidigt kan jag inte låta bli att fascineras av henne. Hon har någonting. Star quality liksom. Och hon har lyckats med jävligt mycket, från i stort sett ingenting. Sista åren verkar hon haft rätt bra makt över sin karriär och sitt liv. Och det är väl lite respeck, som Ali G skulle sagt.

Och säkert har My Mäin Män Mäts påverkat min bild av henne också. Han var/är ju så fascinerad av henne. Jag kommer aldrig glömma den där nöjda minen han hade på den där bilden med Jenna i knät.

Det sämsta med boken är avsaknaden av metadata. Det är väldigt mycket bilder i boken. De flesta är på Jenna, men en tredjedel är på andra människor. Då och då sitter det en bildtext på bilderna, men alldeles för sällan. Det skulle göra boken bättre om man fick lite ansikten till personerna hon skriver om. Kanske förväntas jag ha koll på alla porrstjärnor, men jag har inte det. Jag känner igen några namn här och där och de flesta av rockstjärnorna runt omkring. Men jag skulle fortfarande vilja veta mycket mer om bilderna. Till och med bilderna på henne. De är liksom inte satta relaterat till innehållet på något sätt. Förutom vilka som är på bilderna skulle jag vilja veta, tid (åtminstone ungefärligt), fotograf och vart bilderna publicerats. Men jag får inte veta någonting. Kanske låter märkligt, det är ju trots allt mest utvikningsbilder på Jenna. Men när hon skriver om sina olika perioder i livet skulle man ju kunna få se om det syns också, nu finns ingen sån koppling. Det är synd.

Sen är boken alldeles för lång också. Men får man betalt per ord så ...

2607: Steve Krug "Don't Make Me Think"

Postat: 2005-12-15 kl. 20.29

Titel: Don't Make Me Think - A Common Sense Approach to Web Usability (Second Edition)

Författare: Steve Krug

ISBN: 0321344758

Förlag: New Riders

Format: Paperback

Utläst (var, datum): Slottsgatan 2005-11-19

BKTJD: 2607

Köpt: Amazon UK

Köp: Adlibris / Bokus / Amazon UK

Jag har haft den här boken på inköpslistan hur länge som helst. Ända sedan bokstafetten faktiskt. Men jag kan inte hitta vem det var som satte dit den. Jag trodde det var Henrik Torstensson, men han förnekar. Jag trodde det var Roger Johansson, men det var det inte.

En bok om webbutveckling som man sitter och håller med när man läser. På ett ganska bra sätt. Och några nya tankar. Genom att läsa innehållsförteckningen blir det ganska klart vad den går ut på:

1. Don't make me think! - Krug's first law of usability
2. How we really use the web - Scanning, satisficing, and muddling through (exempelkapitel)
3. Billboard Design 101
4. Animal, vegetable, or mineral? - Why users like mindless choices
5. Omit needless words - The art of not writing for the web
6. Street signs and Breadcrumbs - Designing navigation
7. The first step in recovery is admitting that Home page is beyond your control - Designing the Home page
8. "The Farmer and the Cowman Should Be Friends" - Why most Web design team arguments about usability are a waste of time, and how to avoid them
9. Usability testin on 10 cents a day - Why user testing – done simply enough – is the cure for all your site's ills.
10. Usability as common courtesy - Why you Web site should be a mensch
11. Accessibility, Cascading Style Sheets, and you - Just when you think you're done, a cat floats by with buttered toast strapped to its back
12. Help! My boss wants me to _____. When bad design decisions happen to good people

Den är bra både som tankeväckare och idéstärkare. Jag gillade tanken på hans expertutvärderingar av användbarhet som han vägrar leverera i rapportform, utan istället i form av ett konferenssamtal där han tillsammans med arbetsgruppen kommer fram till lösningar för problemen. (Samtidigt som jag själv varit med om att känna att vi fick en usel leverans när en konsult levererade i form av ett konferenssamtal - men då pratade vi heller inte lösningar utan bara undersökningsresultat. Och då hade vi dessutom beställt en rapport.)

Det som är nytt från första upplagan är ett större fokus på css-design och en omskrivning av kapitlen om användbarhetstester (från 3 till 1). De tre kapitlen från den första versionen finns tillgängliga på Krug:s webbplats.

2608: Malcolm Gladwell "The Tipping Point"

Postat: 2005-12-14 kl. 22.59

Titel: The Tipping Point

Författare: Malcolm Gladwell

ISBN: 0349113467

Förlag: Abacus

Format: Paperback

Utläst (var, datum): 2005-11-17

BKTJD: 2608

Köpt: Amazon UK

Köp: Adlibris / Bokus / Amazon UK

Jag köpte den när jag lyssnat på Qritiq om boken. Jag hade ju läst hört Blink och hade tänkt komma till The Tipping Point så småningom ändå, men Qritiq triggade mig.

Det som återkommer i Blink från den här boken är tanken om att kaosfjärilens vingslag kan orsaka stormar på andra sidan jorden, alltså att små orsaker kan påverka stora skeenden. Såväl New York:s brottslighet som USA:s frigörelse från britterna.

Gladwell listar några orsaker för när The Tipping Point uppstår:

• The Law of the Few (som har tre typer som gör den möjlig:
  • Connectors
  • Mavens
  • Salesmen
• The Stickiness Factor
• The Power of Context

Precis som Blink är den lite tunn här och där. Han väljer fakta som passar honom och andra skulle kunna användas för att slå sönder hans argumentation. Men idéerna han driver är intressanta nog ändå, även om de inte är hela sanningen.

2610: Paul Auster "Orakelnatten"

Postat: 2005-11-17 kl. 22.54

Titel: Orakelnatten

Originaltitel: Oracle Night

Författare: Paul Auster

Översättare:

ISBN: 9170012741

Förlag: Månpocket

Format: Pocket

Utläst (var, datum): Slottsgatan,

BKTJD: 2610

Köpt: Pocketklubben

Köp: Adlibris / Bokus

Jag ville skriva massor av smarta saker om den här boken. Jag hade dem på tungan då, men fick aldrig riktigt ur det.

Jag ville skriva om tabula rasa: tomma anteckningsböcker med kraft att välta världen, självuppfyllande ord och skrivkramp. Men det blev aldrig så. Ännu värre blev det när jag läste artikeln Erik länkade till för några veckor sedan. Artikeln stjälpte över mina tankar och de har inte lugnat sig ännu. I och för sig var implikationerna större för Vad jag älskade, men jag funderar ändå i precis samma banor som jag gjorde om Orakelnatten. Magiska ord.

Jag klipper in ett långt citat från artikeln, mest för att inte glömma:

In 1979, Auster concluded his Portrait of an Invisible Man, of his father, with these words:

"Past two in the morning. An overflowing ashtray, an empty coffee cup, and the cold of early spring. An image of Daniel now, as he lies upstairs in his crib asleep. To end with this.

"To wonder what he will make of these pages when he is old enough to read them.

"And the image of his sweet and ferocious little body, as he lies upstairs in his crib asleep. To end with this."

It was these words that touched me, and made me curious to investigate what had become of this little boy. Now I am filled with a profound sense of sadness.

In Hustvedt's book, What I Loved, the father of the troubled boy dies of a broken heart. But this is fiction. Auster is as productive as ever, still averaging a book every eighteen months. Of his most recent book, Oracle Night, Guardian critic Sean O'Hagan says that its "noir shadings... and shockingly violent interludes... are indicative of a late style that is both darker than the Auster of old, and somehow more life affirming. They speak of endurance, survival, reinvention; the trajectory that one does not give up, follows loss, attends to the grieving process."

"Every life is inexplicable," says Auster's narrator in The Locked Room, the final novella in The New York Trilogy. "No matter how many facts are told, no matter how many details given, the essential thing resists telling... We all want to be told stories... We imagine the real story inside the words, and to do this we substitute ourselves for the person in the story, pretending that we can understand him because we understand ourselves. This is a deception."

Eclectica Magazine Reflections on glass (2005-10)

2609: Sarah Dunant "Venus födelse"

Postat: 2005-11-15 kl. 09.58

Titel: Venus födelse

Originaltitel: The Birth of Venus

Författare: Sarah Dunant

Översättare: Anna Strandberg

ISBN: 9132435177

Förlag: Wahlströms

Format: Pocket

Utläst (var, datum): Slottsgatan, 2005-11-08

BKTJD: 2609

Köpt: Pocketklubben

Köp: Adlibris / Bokus

Tantsnusk är skiten, måste pocketklubben tänkt när de valde ut den här boken som månadsbok. Fine tänker jag. Jag har ju trots allt gått igenom såväl Jean M Auel (även om mina minnen av Jon Dalar inte är lika levande som andra jag talat med om böckerna om grottbjörnar, hästdalar och mammutjägare).

Det som möjligen är intressant är väl frågan om sodomi, i dessa dagar av prästdeklarationer och åkegreenska cancersvulster, men i stort är boken ganska kass. Men precis som dåliga actionfilmer så finns det väl poänger med att läsa även snusk då och då. (Förresten är jag kanske lite orättvist, det är alldeles för lite snusk för att vara riktig snusk, men ändå.)

2611: Joyce Carol Oates "Snygg"

Postat: 2005-10-27 kl. 14.44

Titel: Snygg

Originaltitel: Sexy

Författare: Joyce Carol Oates

Översättare: Helena Ridelberg

ISBN: 9163845431

Förlag: Bonnier Carlsen

Format: Inbunden

Utläst (var, datum): Slottsgatan, 2005-10-19

BKTJD: 2611

Köpt: Läseklubben

Köp: Adlibris / Bokus

Ännu en bok vi glömde avbeställa från Läseklubben. (Ungarna läser aldrig böckerna längre.) Men jag blev nyfiken på en Oates-bok som de tänker på som en ungdomsbok. Inte för att jag läst något av henne förut, men jag hade planerat att göra det.

Men visst. Det fungerar som kapitelbok. Korta kapitel om en ung mans självbild, uppblommande sexualitet och vaknande integritet. Skulle säkert kunna användas i skolan med en handledning till.

2612: Eyvind Johnson "Romanen om Olof"

Postat: 2005-10-24 kl. 17.54

Titel: Romanen om Olof

Författare: Eyvind Johnson

ISBN: 9100572276

Förlag: Albert Bonniers Förlag

Format: Kartonnage

Utläst (var, datum): Slottsgatan, 2005-10-17

BKTJD: 2612

Köpt: Adlibris

Köp: Adlibris / Bokus

Jag köpte Romanen om Olof efter Eriks svar i bok-memet. Strax efter det tog boken slut på förlaget (Erik är åtminstone medskyldig).

Jag har läst om boken att det är något av ett experiment av stream of conciousness, likt James Joyce:s Odysseus, men jag är inte helt övertygad. Visst är det en inre monolog, men ganska konkret förutom sagoberättelserna i varje del: Sagan om dimman och lungsoten, Sagan om Johanna, Sagan om Brasiliens land och Sagan om de själiska nöjenas och den andliga flärdens land eller Möte med Spanjorskan. Den sista sagan, som han själv skriver i ett efterord, tar en omväg kring verkligheten i drömmens form. Det var delen i hela romansviten jag uppskattade mest. Där finns verkligen tankens strömmar och associationens kreativitet. Och även om han säger att det inte är så är det lätt att läsa den som en feberdröm.

Passande i tiden skrev Anders Öhman en gästrecension på dagensbok.com i helgen om Romanen om Olof:

Olofs dilemma var till stor del även Eyvind Johnsons. På grund av faderns sinnesslöhet, som Eyvind Johnson först som medelålders förstod var stendammslunga, växte han upp som fosterbarn hos sin moster och hennes man. Det var inte bara det att han tidigt lärt sig att borta var hemma, och hemma borta. Han hade också ärvt föräldrarnas upplevelse av att leva i exil i Norrbotten. Fadern kom från Värmland och modern från Blekinge. När de träffades arbetade bägge vid den järnväg som drogs upp genom industrialiseringens Norrland och hamnade till sist utanför Boden, där de aldrig kände sig hemma.

dagensbok.com "Romanen om Olof" av Eyvind Johnson (2005-10-22)

• Eyvind Johnson-sällskapet
• Wikipedia Eyvind Johnson
• Wikiquote Eyvind Johnson

Sidospår

Man kan säga vad som helst om Amerika tämligen ostraffat, men till sist kommer man fram till, att USA:s styrka är den för närvarande enda fullviktiga garanten för vår egen trygghet. Om Amerika är starkt - och med Amerika Västeuropa - betyder det för oss här, att vi ännu har möjligheten till vårt folks självbestämmanderätt kvar. Ifall den styrkan mattas eller drar sig tillbaka i isolationism återstår oss det andra: att omfattas av, pressas in i en östlig världs intressen, att bli provinsen eller guvernementet Sverige i protektoratet Europa. Förebilden är de så kallade folkdemokratierna med så kallade folkdomstolar, inför vilka själva tanken på västerländsk demokrati betraktas som ett grovt brott, som lands- och statsfientlig verksamhet, värd dödsstraff. Bilden kan tyckas schematisk och onyanserad men den är inte gjord av drivande rök; den speglar aktuell europeisk verklighet.

Wikipedia Eyvind Johnson (2005-09-15)

Jag funderar på hur Eyvind hade sett på det där nu? Knappast på samma sätt i alla fall. Vårt folks sjävbestämmanderätt är ganska kraftigt beskuret med antiterroristlagar som knappast kommer från våra egna behov. Men kanske har han rätt ändå, för det är knappast Amerikas styrka som lett till detta. Och när den styrkan mattats av pressas vi in i en västlig världs intressen, att bli provinsen eller guvernementet Sverige i protektoratet Nato där den fria tanken betraktas som grovt brott, som lands- och statsfientlig verksamhet. Bilden kan tyckas schematisk och onyanserad men den är inte gjord av drivande rök, den speglar aktuell europeisk verklighet.

2613: Hilde de Clercq "Mamma, är det där ett djur eller en människa?"

Postat: 2005-10-14 kl. 10.08

Titel: Mamma, är det där ett djur eller en människa?

Originaltitel: Mama, is dit een mens of een beest?

Författare: Hilde de Clercq

Översättare: Inger M Alves

ISBN: 9176565904

Förlag: HLS Förlag

Format: Häftad

Utläst (var, datum): Slottsgatan, 2005-09

BKTJD: 2613

Köpt: Från förlaget

Köp: Adlibris / Bokus

Kort bok av Hilde de Clercq som forskar om autism vid Theo Peters Opleidingscentrum Autisme i Antwerpen. Boken fokuserar kring överselektivitet, hur thin slicing fungerar utan att se till helheten.

Jag tänker återigen på Blink och hur ytligt autism-kapitlet var.

Jag läser för att bättre förstå. Men det jag förstår är att jag inte förstår. Förhoppningsvis hjälper det mig ändå.

2614: Jens Ganman "Blod och död"

Postat: 2005-10-13 kl. 21.18

Titel: Blod och död

Författare: Jens Ganman

ISBN: 9137127284

Förlag: Forum

Format: Inbunden

Utläst (var, datum):

BKTJD: 2614

Köpt: Tjuvlånad från dagensbok.com

Köp: Adlibris / Bokus

Det här är en av de mest irriterande böcker jag läst klart. Jag snodde den ur bokhögen för dagensbok.com eftersom jag fått tips av MJ och DH om Mess att den var läsvärd. Varför inte försöka med uppföljaren?, tänkte jag.

Dum idé. Blod och död är smörja. Värsta sortens skit. Det känns som en bok skriven för kvällstidningslöpens skull. Inte för läsarna, för bokhandlare som ska sälja flera ex när Svensk författare hånar Tom Cruise! - Inga kommentarer, säger Tom. Hela boken är som en kvällstidningschock.

Naturligtvis har han dessutom försökt hänga på en annan trend utan att förstå hur den fungerar också. Bloggromaner har vi haft många i år, vad det verkar, men det här är ett kapitalt misslyckande att försöka efterlikna formen. Det känns bara oärligt och dumt. Lögnerna är för små (i uppräkningen av låtar dyker Povel Ramel upp i den amerikanska dokusåpan som boken utspelar sig kring), de populärkulturella referenserna som utger sig för att vara djupa är istället ytligt fåniga. Jens har dessutom försökt hålla boken aktuell och därmed refererat ganska närliggande händelser i kändisvärlden, men det gör också att han tappar perspektivet vilket också tvingar mig ur diegesen.

Jag vet inte om jag vågar läsa Mess efter det här. Blod och död är en av de sämsta böckerna jag läst på väldigt länge.

2619: J.K. Rowling "Harry Potter and the Half-Blood Prince"

Postat: 2005-09-09 kl. 10.44

Titel: Harry Potter and the Half-Blood Prince

Författare: J.K. Rowling

ISBN: 074758110X

Förlag: Bloomsbury

Format: Inbunden

Utläst (var, datum): 2005-07-, Vättervikscampingen

BKTJD: 2619

Köp: Adlibris / Amazon.uk / Bokus

Det har blivit en semestertradition att läsa en ny Potter-bok på campingsemestern och den kom ju lägligt även i år. Jag kan inte hjälpa att känna att det är än mer en transportsträcka den här gången.

Och utan att försöka röja något så är slutet outhärdligt fånigt.

Men det var inte det jag funderade på när jag skulle posta det här nu på morgonen, två månader after the fact. Istället funderar jag kring iTunes-lanseringen av Potter-böckerna för nedladdningsköp:

JK Rowling har länge varit motståndare till att låta sina populära böcker om Harry Potter finnas tillgängliga för nedladdning i ljudformat. Nu har hon gett upp den kampen och samtliga böcker finns tillgängliga för nedladdning.

SvD Klart att ladda ner Potter-böckerna (2005-09-08)

För det första: Varför har hon länge varit motståndare till det? Det verkar ju helt galet. Vad är problemet liksom? Om de säljs i ljudboksform på skiva lär det ju vara ett större problem att de rippas och läggs upp än om de säljs via DRM-förlamande butiker? Det måste väl rimligen vara så att hon tänkt sig att få en dos cash för att exklusivt lägga ut böckerna någonstans? Eller missar jag någonting?

Nu har ju Apple inte bara fått exklusivitet, de säljer dessutom en Harry Potter-iPod i begränsad upplaga med Hogwarts-emblemet. (Fast den verkar bara säljas till amerikanska kunder? Jag hittar den inte i svenska Apple Store.) Så det är väl lite extra cash där antar jag.

Men det jag inte kan komma över är priserna. Den senaste boken har inte dykt upp ännu i iTunes Music Store, men den förra Harry Potter and the Order of the Phoenix finns att köpa för 749 spänn. Jag upprepar: 749 spänn. På Amazon får jag köpa boken för 94 kr, cd-versionen för 772 kr och kassettversionen för 669 kr. Den första insikten är att ljudböcker är hutlöst dyra. Den andra är att det är helt galet att nedladdningsversionen kostar nästan lika mycket som cd-versionen och mer än kassettversionen. Det är ingen produktionskostnad per fil (och inläsningen är redan gjord), ingen materialkostnad, köpet medför ingen portokostnad, ingen lagerkostnad innan den säljs (ja, visst behövs det diskutrymme – men det är försumbart) och man kan sälja samma exemplar av produkten hur många gånger som helst utan att den slits eller blir mindre värd.

1. Det är fin förtjänst på ljudböcker.
2. Capitalism is indeed organized crime and we're all victims.

Technoratietiketter: audiobook, harrypotter, ipod, jkrowling, the-refused-party-program

2617: David Ogilvy "Confessions of an Advertising Man"

Postat: 2005-09-09 kl. 09.51

Titel: Confessions of an Advertising Man

Författare: David Ogilvy

ISBN: 1904915019

Förlag: Southbank Publishing

Format: Häftad

Utläst (var, datum): 2005-08-09, Slottsgatan

BKTJD: 2617

Köp: Adlibris / Bokus / Amazon UK

Det roligaste med den här boken är att Ogilvys regel om att aldrig sätta text negativt bryts över hela omslaget. Jag tror aldrig han hade godkänt formgivningen för den här nya upplagan.

Den har dessutom såna där vikkanter, som skyddsomslaget till inbundna böcker har och som är perfekta att använda till hålla koll på var man håller till. Men de är alldeles för korta i den här upplagan. Defekt. Sidorna böjer sig om man använder dem.

Boken är intressant och det finns mycket att lära av Ogilvy. Han beskriver branschen mer som ett hantverk än den magiska gryta av kreativitet den ofta romantiseras som. Men jag tror inte det är riktigt så enkelt längre heller. Visst är det också en rest av den romantiska bild jag har av reklambranschen och som antagligen aldrig skulle infinna sig om jag hittade dit, men ändå. Ogilvy säger att man måste sälja varan med fakta, men hur skulle han då se på image-kampanjer? Ta till exempel Apple:s mest framgångsrika reklamfilmer, 1984 och Think Different. De innehåller nästan ingen information om hårdvaran, som är det Apple tjänar pengar på. Men kampanjerna gör reklam för märket som i sin tur säljer produkterna. Att sen TBWA/Chiat/Day även gjort många kampanjer om produkter som berättat om deras förtjänster med faktainnehåll så är det imagekampanjerna som fastnat mest, åtminstone för mig (men då vet jag ju också att jag är en sucker för allt Apple).

Det jag är mest förvånad över med David Ogilvy är att det finns så lite om denna legendariska copywriter på nätet. Jag förväntade mig att hitta många sajter som var dedikerade till hans arbete, med transcripts av hans copy och allt. Men jag har bara hittat ett fåtal sidor.

• DotCommune Advertising in the 1950s. Nathaniel Binzen, art director på Ogilvy/Mathers mellan 1952-1960 berättar om Schweppes- och Puerto Rico-kampanjerna.
• David Ogilvy Ogilvyisms
• Wikiquote David Ogilvy
• Ogilvy
• About.com Five Step Ad Design Formula Based on Work of David Ogilvy

Technoratietiketter: ogilvy, reklam

2616: Siri Hustvedt "Vad jag älskade"

Postat: 2005-09-07 kl. 23.53

Titel: Vad jag älskade

Originaltitel: What I Loved

Författare: Siri Hustvedt

Översättare: Ulla Roseen

ISBN: 9170012237

Förlag: Månpocket

Format: Pocket

Utläst (var, datum): 2005-08-24, Slottsgatan

BKTJD: 2616

Köpt: Adlibris

Köp: Adlibris / Bokus / amazon.co.uk (Originalspråk)

Paul Auster är min favoritförfattare. Det jag gillar allra mest med honom är att hans böcker är så centrerade kring en idé som han sedan benar kring. Därför blev jag inte särskilt förvånad när jag, efter att ha läst ungefär halva boken, upptäckte att Siri är Pauls fru.

De har inga direkta likheter i stil, men i denna idé. I bokens inledning köper protagonisten Leo Hertzberg en tavla av Bill Wechsler som Bill beskriver som ett självporträtt. Det är ett verk i en svit där han har avbildat Violet Om jag minns rätt är det en ganska ekivok bild av Violet som håller en leksaksbil i handen. Den projiceringen eller överföringen av personligheten är central i boken. Frivillig, ofrivillig och omedveten. Dubbelhet. Violets forskningsobjekt ramar in tankarna och ger dem syre. Bills verk utvidgar dem. Leo betraktar.

Själva historien som byter karaktär ganska ordentligt efter hand är jag mindre intresserad av. Alltså, det är inte dåligt. Det är bara inte det viktiga. Utan att ha läst Bret Easton Ellis läser jag in blinkningar dit, från mitt rent populärkulturella intag av Ellis verk.

När jag var precis i slutet av boken började jag dyka djupare i Xiu Xiu:s nya skiva La Fôret. I låten Saturn inspireras Jamie Stewart av Goya:s Saturn som tas upp på flera ställen i boken. Även om Jamie verkar tolka tavlan galet. Det är fascinerande med sådana upplevelser. Den där funktionen som gör att man känner det som att man är i synk med världen, men i själva verket bara är mottaglig för referenserna just då. Jag tycker ändå att känslan är skön så jag väljer att inte analysera sönder den för mycket.

• Henry Holt and Company What I Loved, by Siri Hustvedt, Reading Group Guide
• Identity Theory Siri Hustvedt interview
• dagensskiva.com Xiu Xiu "La Fôret"
• The Observer Look out - he's behind you En essä om Goya av Siri Hustvedt

2615: Malcolm Gladwell "Blink"

Postat: 2005-09-07 kl. 14.11

Titel: Blink: The Power of Thinking Without Thinking

Författare: Malcolm Gladwell

ISBN: 0713997273

Förlag: Time Warner Audiobooks

Format: Ljudbok (AAC)

Utläst (var, datum): 2005-09-01, på väg till jobbet

BKTJD: 2615

Köp: Adlibris (pappersbok) / Amazon UK (pappersbok) / Audible / Bokus (pappersbok)

Blink blev den första ljudboken jag köpte. Jag gjorde ett försök att pirata hem den för att pröva om jag ens gillade upplevelsen, efter ett tidigare misslyckat försök med Da Vinci-koden. Men jag märkte ganska snart att jag snarare förlorade på att försöka få hem den gratis än på att köpa den, i rent byte mellan tid och pengar alltså. När jag dessutom hittade en butik som faktiskt hade boken för nedladdning så var valet enkelt.

Upplevelsen att läsa en bok medelst iPod var märkligt trivsam märkte jag. Även om det var svårt att göra andra saker samtidigt. Men att gå på promenad med Malcolm Gladwells stämma i öronen var en skön upplevelse. Jag funderar till och med på att skaffa ett sånt där prenumerationskonto på Audible för att fortsätta. Det som ändå irriterar mig med ljudböcker är att de inte använder ISBN-nummer. När böcker har världens bästa sätt att katalogisera sig själva så försöker inte ljudböckerna för nedladdning följa med. Det är korkat. ISBN-nummer gör det enkelt att referera till, hitta fram till och köpa. Men för ljudböcker har man struntat i det. Ljudböckerna har ISBN på cd och kassett, men inte nedladdning.

Att sen ISBN borde kompletteras med en relationstabell som talade om vilka format en viss bok fanns i är en annan sak. Det vore en bra tjänst som någon kunde göra. Man kunde ju tycka att Amazon skulle tjäna på att göra ett sådant klusternummer, men de översätter bara ISBN till sitt ASIN-nummer. Det vore kanske något för samlingstjänsterna som Alfakrull och Reader² att göra kanske? (Men då måste ju faktiskt alla format ha någon form av identifikationsnummer ...)

Jag blev intresserad av Blink när jag lyssnade på ett program från IT Conversations: Tech Nation med Malcolm Gladwell från februari i år strax efter att jag hittat fram till och gjort Implicit Association Test några veckor tidigare.

Testet är fascinerande och obehagligt och de bakomliggande mekanismerna påverkar mig garanterat i olika situationer. Liksom det gör andra:

Nicely Flickred comparison of two press reports - the black person “looted” food, while the white people “found” food. (Thanks to Dustin3000) (though maybe Metafilter was first on this)

jill/txt unequal [via Sum of My Parts] (2005-08-31)

Visst har bägge nyhetsorganisationerna försvarat sig med att AP:s fotograf såg afroamerikanen ta mat från en affär och AFP:s fotograf såg inte hur svennefamiljen fick tag på sin:

Vid det här laget har väl femtielva miljoner människor sett den här bilden. I ett fall där en mörkhyad man bär på varor handlar det om “plundring” och i ett annat fall där ett ljushyat par bär på varor så har de “hittat” dem.

Snopes har mer information, och beskrivningen i just det här fallet kanske inte är helt fel ändå. AP:s fotograf såg vad mannen på bilden gjorde, och valde att kalla det för plundring. Getty/AFP:s fotograf såg inte när paret fick tag på varorna, och kunde därför inte kalla det för plundring. [...]

Sänd mina rötter regn Plundra och hitta [via Blind Höna] (2005-09-02)

Men den förklaringen kommer lätt just för de implicita fördomarna skull. Man ser vad man väntar sig. Likväl som man hör vad man väntar sig.

Trombonisten Abbie Conant sökte till Münchens filharmoniska orkester på 1980-talet. Det var allmänt ansett att kvinnor inte hade kraft nog att vara solistblåsare i symfoniorkestrar vid den tiden. Den audition hon blev kallades till skulle ske bakom en skärm eftersom en av orkestermedlemmarnas söner var med bland de sökande och man ville inte att sina förutfattade meningar skulle ta överhanden.

She was sixteenth to play and no candidates who played after her were selected for the second round. When the finalists’ numbers were called, there was amazement that trombone sixteen was a woman.

William Osborne & Abbie Conant “You Sound Like A Ladies Orchestra”: Sixteen Is A Woman! (1994)

Hon vann platsen men motarbetades sedan under en lång period enligt principen: You know the problem, we need a man for the solo trombone.

Även om Conant inte lät sämre vid blindtest så gjorde hon det när orkesterledaren samtidigt visste att hon var kvinna. Tydligare exempel på implicita fördomar som påverkar oss kan väl inte göras.

Jag vill fortsätta med en tanke som jag haft länge, den handlar om skivor och omslag, enligt principen från en Missil-krönika från några år sedan: En snygg kapsåg är en bra kapsåg.

I Blink skriver/pratar Malcolm om blindtest av glass och hur testpersonerna tyckte att glass ur en rund burk var godare än glassen ur en fyrkantig burk, även om det faktiskt var exakt samma glass i båda. Och naturligtvis är det så. Det är bland annat därför det är gott att äta på en bra restaurang. Vi förbereder oss själva omedvetet genom att vilja ha en trevlig stund, trevligt sällskap och dessutom genom att ögonen tar in vackert upplagd mat. Då är maten godare.

Är glassen eller maten godare egentligen? Kanske inte, men vad spelar det för roll? Den är godare. Punkt. Därför är också en skiva med ett fint omslag/bra förpackning/bra runtomkring-arbete en bättre skiva. Alltså, musikaliskt bättre. Snygga skivor är ofta bättre skivor. Kanske kan det också ha att göra med att om de har bra smak så har de god smak även vad det gäller musik. Men så enkelt är det inte heller. Naturligtvis kan även fula skivor vara bra, men det hör inte hit. Min poäng är att snygga skivor blir bättre än om de skulle vara annars. Jag tänker också på mp3-filer och hur den könlösa upplevelsen påverkar min musikupplevelse, men det är en annan text.

Blink:s slutsatser

Det Gladwell kommer fram till är att vi måste bli medvetna om att vi påverkas av undermedvetna signaler så vi kan kompensera för det. Och trots att Gladwell kritiserats för inkonsekvens för det så är den andra slutsatsen att vi måste ta kontroll över det första intrycket så det inte påverkas på ett felaktigt sätt. Det första intrycket måste fås i rätt kontext, annars blir det meningslöst. (Ta till exempel The Pepsi Challenge där ett sip test var meningslöst eftersom en munfull Coca Cola inte sa allt och där kom också New Coke:s fall.)

2618: Morgan Spurlock "Jag och extra allt"

Postat: 2005-08-29 kl. 15.30

Titel: Jag och extra allt

Originaltitel: Don't eat this book

Författare: Morgan Spurlock

Översättare: Stefan Lindgren

ISBN: 9146212116

Förlag: Wahlström & Widstrand

Format: Häftad

Utläst (var, datum): 2005-08-02, Slottsgatan

BKTJD: 2618

Köpt: Tjuvlånad från dagensbok.com

Köp: Adlibris / Bokus / Amazon UK (Originalspråk)

Jag läste boken före jag såg filmen, men har sett den sen dess (brafilm). Boken känns inte riktigt lika slarvig som filmen gör. Och den utvecklar lite mer.

Framför allt är det intressant att läsa om effekterna av filmen, Fast Food Nation och andra som uppmärksammat frågan de senaste åren.

Framför allt ur ett marknadsekonomiskt perspektiv. De hittar alltid tillbaka till våra plånböcker. Hur många produkter har inte lanserats i år utan tillsatt socker? Nu med fullkorn?

Som The Economist påpekade var ingenting av detta en betydande omsvängning för McDonald's grundläggande mission att vända hamburgare. "Sallader sänder ett budskap till miljontals kunder: det är nu acceptabelt att äta på McDonald's igen eftersom menyn är 'hälsosammare' – även om den stora majoriteten fortfarande beställer en hamburgare och pommes frites."

Hälsa genom blotta samröret med sallad igen. Redan genom att sälja sallader får de ju folk att tro att på något magiskt sätt, genom grönsaksosmos, allting annat på deras syltor blivit nyttigare. Artikeln i The Economist fortsatte:

"Det är ingen tvekan om att vi tjänar mer pengar på att sälja hamburgare och ostburgare", säger Matthew Paull, McDonald's chefsekonom. Försäljningsökningen drivs, säger han, av "gloriaeffekten" av att hälsosammare mat dyker upp på menyn ...

Jag och extra allt, s 265-266

Till och med gloria-effekten är antagligen kalkylerad.

Förresten, att en sorts flingor nu har lågt sockerinnehåll betyder i bästa fall att de bara är lite mindre skadliga. Bara för att de mexikanska kött- eller kycklingrätterna eller glassen är "kolhydratfattig" är det inte säkert att man kan proppa i sig och ändå gå ner i vikt.

Inget bolag erbjuder dessa nya "förbättrade" produkter för att de bryr sig om din hälsa. De bara reagerar på förändringar på marknaden och konkurrerar med varandra om din uppmärksamhet. Affärer är affärer.

Ibid, s 274

En sak som känns slarvig i filmen är hur han hanterar Subway-killen. I filmen är det som hämtat från ett Subway-pressmeddelande. I korthet: Fet kille blev smal på Subway-mackor. Filmen visar honom på ett Subway-event där han traditionsenligt får visa upp sina brallor. Men de nämner inte alls vad han gjort för skillnad, förutom att byta diet. Snubben hade börjat träna. Ett ganska ambitiöst program. Så Subway-målen han åt varje dag hade inte så mycket med hans förändring att göra. I boken har Morgan gjort lite mer research och visar dessutom upp andra Subway-mackor med mer än ett dagsbehov av kalorier.

Egentligen har jag problem med fokuset på vikt och smal. Men jag har ännu större problem med hälsoproblemet motsatsen leder till. Jag vill inte vara en del av eskalerande sjukhuskostnader på grund av slarvig livsföring. Jag slutade inte röka för att jag tyckte det var äckligt. Jag slutade inte snusa (igen) för två veckor sedan för pengarnas skull. Jag gick inte med i Viktklubben för att bli snygg.

Det låter ju extremt högfärdigt. Men ett av mina största motiv för förändring är samhället. Samhället ska inte bära sjukhuskostnader som jag orsakat genom sånt jag kunnat låta bli. Att vara en bättre förebild för JN och JNjr i andra hand och min hälsa i tredje. Kanske lurar jag mig själv. Men när jag försöker analysera mig själv landar jag där.

Problemet med att ta ställning är att det, på sätt och vis, lägger en börda på omgivningen. Jag har varit involverad i alldeles för många samtal om vikt de senaste månaderna. Och jag vrider mig lika obekvämt i stolen varje gång. Jag gör mina val och de är mina. Jag vill inte lägga börda på någon annan, egentligen. Och jag blir en del av smalkulturen oavsett vad jag lurar mig själv att mina principer lutar sig på. Och frågan är komplex då både arv och miljö styr vårt beteende.

Nästa ställningstagande bör väl hur som helst bli att knulla mer:

Om man livet i genom är riktigt sexuellt aktiv, och har sex tre-fyra gånger i veckan så halveras risken för en stroke.

Aftonbladet Rädd för höstförkylning? Ha sex! (2005-08-29)

2620: Bodil Jönsson "I tid & otid – hemma och på jobbet"

Postat: 2005-07-28 kl. 02.44

Titel: I tid & otid – hemma och på jobbet

Författare: Bodil Jönsson

ISBN: 9176089029

Förlag: Brombergs

Format: Pocket

Utläst (var, datum): Slottsgatan, 2005-07-15

BKTJD: 2620

Köpt: Fått

Köp: Adlibris / Bokus / Amazon UK

Sällan har jag fått så dåligt samvete för att jag jobbar för mycket som när JNjr sa att jag inte ens hade haft tid att läsa den där boken de gav mig. Den där boken var den här, I tid & otid av Bodil Jönsson.

Jag har lite svårt för såna här hjälp till självhjälpsböcker. De har alltid en ton av förnumstighet och alldeles för mässande. Och jag blir alltid misstänksam när någon tas emot med så vidsträckt öppna armar som Bodil Jönsson gjort i morgonsoffor och i paneler.

Jag måste kämpa emot min personlighet för att ta till mig det hon skriver. För det ... behöver jag. Ibland i alla fall. Jag har börjat om i boken flera gånger för att jag lagt ifrån mig den för länge. Sista gången kom jag igenom den 140 sidor korta och lättlästa boken. Mest för att jag ville döva samvetet tror jag.

Någon av de första gångerna jag försökte fick jag mig en tankeställare och det är när Bodil skriver om ställtid. Tiden det tar att ställa om sig från en sak till en annan. Känslan av splittrad tid tror jag många (de flesta?) med mig bär med sig i dagens arbetsliv. Det är kommunikationskanaler, spretande arbetsuppgifter, möten, deadlines, brödjobb och i bästa fall när jag och min arbetsgivare tillåter mig lite lyx: tid att tänka. Jag har aldrig varit med om och kommer antagligen aldrig heller få vara med om (jag vet inte ens om jag vill) en tid när jag bara arbetar med en sak. Och tiden det tar att ställa om sig från en arbetsuppgift till en annan räknar jag aldrig i kalendern. Eller jag gjorde i alla fall inte det innan det här. Det är fortfarande svårt. Det är inte få dagar där möten och produktleveranser sitter rygg mot rygg i kalendern. Känslan av att inte riktigt hinna med är allestädes närvarande. Numera försöker jag planera in ställtid.

Men så finns det såna här passager också:

Än en gång: det finns en koncentration i vår kultur på det målinriktade, på rörelsen, medan intresset för den nödvändiga vilan och tillväxten och läkningen under vilan är så mycket mindre. Några exempel:

Det finns så många dataspel som stimulerar adrenalinproduktion via rädsla och tävlingsinstinkt. Men var är alla datorspel som låter oss vinna genom att vara goda, vara hjältar, hjälpas åt, vara nära, beröra och beröras? Oxytocinstimulatorer, alltså?

Det finns varje dag en aldrig sinande ström av nyheter om våld och övergrepp, krig och fasor. Men när 27 000 (!) scouter samlades i Skåne sommaren år 2001, var massmedierapporteringen marginell. Tänk vad alla dessa människor gjorde tillsammans. Deras improviserade samhälle klarade på många sätt sina problem bättre än vad vårt permanenta gör: transporter, mat, ickevåld, ickestöld, ickeknark och ickesprit, ickenedskräpning och mastodontnöjesaktiviteter, bland annat jättekonserter, utan ett enda olyckstillbud. Vilken nyhet detta skulle ha kunnat vara och vilken nyfikenhet som skulle kunnat uppammas om vi stimulerats till frågan: Hur gjorde de för att klara allt detta? Media är inte bara olycks- och eländesfixerade. De är också individfixerade. Vinnaren, individen, kan man skriva spaltkilometer om, men vad gör man med dem som var mästare i samarbete?

I tid & otid, s 112-113

För det första vill jag att Bodil läser Everything Bad Is Good for You, sen vill jag att hon spelar The Sims 2 och några MMORPG-spel. Sist men inte minst vill jag veta vilka nyheter jag skulle vilja läsa om från scoutlägret? Jag ser artiklarna ibland. Typ vid varje sånt där stort scoutläger. (Tror jag. Ofta i alla fall.) Men vad är nyheten? Pelle gjorde upp en eld. Stina knöt en knop. Visst går det att göra en artikel om de vänskaper som skapas under dylika förhållanden och det görs också. Men hur ska man kunna täcka dem som nyheter?

Och sen har jag inte ens börjat att smått irriterat skriva om alla självklarheter och plattityder hon slänger omkring sig. Fast, som jag brukar säga när folk frågar vad jag får ut av böcker: Får jag bara en ny tanke så är jag nöjd. Så jag är väl det då.

Technoratietiketter: bodil, bodiljönsson, jönsson, ställtid, tid

2621: Khaled Hosseini "Flyga drake"

Postat: 2005-07-27 kl. 16.56

Titel: Flyga drake

Originaltitel: The Kite Runner

Författare: Khaled Hosseini

Översättare: Johan Nilsson

ISBN: 9146211837

Förlag: Wahlström & Widstrand

Format: Pocket

Utläst (var, datum): Slottsgatan, 2005-07-11

BKTJD: 2621

Köpt: Pocketklubben

Köp: Adlibris / Bokus / Amazon UK

Det är för såna här böcker jag vill vara med i en bokklubb. För Flyga drake är verkligen en sån bok som jag aldrig skulle plockat upp i en affär, om jag inte fått tips om den från någon. En pojke med en drake i handen, tagline i omslagets nederkant som lyder En skakande berättelse om en pojke från Afghanistan. Jag fick den av misstag. För att jag glömde ändra månadsbok i Pocketklubben. Skakande berättelser får mig alltid att rygga. Det brukar alltför ofta vara smetigt och trist. Men ...

Flyga drake är berättelsen om Amir som växer upp i ett Afghanistan i tiden innan Sovjetunionen invaderar Afghanistan. Slående är hur Khaled lyckas sätta mig som läsare in i platser och händelser med en närvaro få förunnat, mycket tack vare hans inblandning av persiska i språket. Många gånger blir ett annat språk i flödande text nästan ett avbrott i diegesen, men här görs översättningarna snabbt den första gången ett uttryck används för att sedan endast kvarstå som persiska begrepp i resten av historien.

Men en afghansk flicka – åtminstone om hon var anständig och mohtaram – skulle aldrig fråga sin far om en ung man, såvida inte mannen i frågar var en khastegar, en friare, som hade gått anständigt till väga och skickat sin far att anhålla om flickans hand.

Flyga drake, s 147

(Ett ganska trist exempel, men det var det första jag hittade.)

Vilket också är det andra som sätter mig in i och gör berättelsen trovärdig. Nog för att jag aldrig skulle kunna få se alla märkliga seder och traditioner i ett normalt afghanskt liv på något annat sätt och därför får lita på Khaled Hosseini.

• Khaled Hoseini
• Author's on the Web Author's Summer Reading List - Khaled Hosseini

Technoratietiketter: afghanistan, drakflygare, hosseini, khaled

2622: J.M. Coetzee "I väntan på barbarerna"

Postat: 2005-07-13 kl. 23.11

Titel: I väntan på barbarerna

Originaltitel: Waiting for the Barbarians

Författare: J.M. Coetzee

Översättare: Thomas Preis

ISBN: 917608891X

Förlag: Brombergs

Format: Pocket

Utläst (var, datum): Slottsgatan, 2005-06-30

BKTJD: 2622

Köp: Adlibris / Bokus / Amazon UK

Jag var inte lika begeistrad den här gången och jag roas över att han tycks ha en fäbless för att skriva om äldre män i maktposition som använder sig av unga kvinnor för att ... hela sig själva. Ungdomens källa? Det är som om protagonisten behöver rena sig för att kunna bli sann. För att tänka klart. Den unga kvinnan har ungefär samma roll i Onåd. För att kunna resa sig behöver syndafallet komma. (Det gör mig i och för sig mest nyfiken på vilka skandaler han själv har i garderoben.)

För mig är det centrala i berättelsen, som kan appliceras på många skeenden i historien, de funktioner som flockbeteende får för hur man ser på de andra. När (den påstådda) felkällan hittas kan alla problem finna sin förklaring där. Det är de som är problemet. Utan dem skulle det bli bättre, trots att de (flesta av de) andra levde likadant och påverkade lika mycket innan man hittade någon att peka fingret mot.

Muslimerna är de senaste barbarerna.

Technoratietiketter: barbarer, coetzee, terrorism

2623: Jean Sasson "Mayada - dotter av Irak"

Postat: 2005-07-11 kl. 21.54

Titel: Mayada - dotter av Irak

Originaltitel: Mayada – Daughter of Iraq

Författare: Jean Sasson

Översättare: Joakim Sundström

ISBN: 9146211934

Förlag: Wahlström & Widstrand

Format: Pocket

Utläst (var, datum): Slottsgatan, 2005-06-21

BKTJD:

Köp: Adlibris / Bokus / Amazon UK9146211934

Abu Ghraib är det enda jag egentligen tänker på när jag läser Mayada - dotter av Irak. USA använde Iraks frihet som främsta skäl, framför allt i efterhand, som det som skulle legitimera invasionen av Irak. Man skulle lära Irak frihet och demokrati.

Om man ska sätta sig på en hög häst måste man kräva ännu högre standarder för sig själv. Man var tvungen att vara en motsats till Saddam Husseins Abu Ghraib och andra fängelser som Baladiyat där Mayada satt för att visa sig som ett alternativ och inte bara en i raden av förtryckare som förstört Irak.

Boken är en sörja av antingen usel översättning, men antagligen av den tråk som Jean Sasson i vanliga fall skriver. Hon har valt att dramatisera den på ett ganska meningslöst sätt vilket gör att den känns så fånigt långt ifrån sanningen, trots att den antagligen bygger mycket på åtminstone en version av sanningen.

Alltför mycket stinker av tillrättalagda åsikter och pådyvlande åsikter. Men det är ändå en skildring av den ondska som skapas i diktaturer. Om man tillåter sig att sila lite.

Svenska Dagbladets recension säger ganska mycket om varför jag aldrig kommer prenumerera på den tidningen förresten.

• Jean Sasson Mayada Excerpt

Technoratietiketter: Irak

2624: Charles Barkley och Roy S. Johnson "Outrageous!"

Postat: 2005-07-08 kl. 00.50

Titel: Outrageous!

Författare: Charles Barkley och Roy S. Johnson

ISBN: 0380721015

Förlag: Simon & Schuster

Format: Inbunden

Utläst (var, datum): Slottsgatan, 2005-06-12

BKTJD: 2624

Köp: Slut på förlaget

As far as I'm concerned, fans have the right to come to the games and express themselves any way they choose. They can say almost anything. Almost. I even think booing is a sign of respect, especially at home, because it shows me that the fans know we're capable of performing at a higher level, that some of us aren't giving our best effort. In those instances, we deserve to get booed.

Outrageous, s 45

Jag läste mesta delen av Charles Barkleys första självbiografi under maj när Örebro SK gick sin kräftgång i Superettan. Då och efter det uttalade sig spelare och tränare i ÖSK sitt missnöje med att publiken buade åt dem. De kände sig påhoppade. Patrik Anttonen kommenterade att publiken till och med buade när det stod 3-0 i inledningsmatchen mot Boden. Buhu.

Jag läser citatet från Charles Barkley en gång till och tänker: Så kan man också ta kritik. Vid ställningen 3-0 mot Boden släppte ÖSK allt spel. Istället för att köra över motståndarna och sätta sig i respekt inför nästa match gick man och lallade på planen. Passningskvalitén var undermålig och inställningen hos spelarna direkt pinsam.

Den inställningen fortsatte i elva matcher. Elva matcher utan vinst. För första gången sedan 1987 när ÖSK låg i Division 1 förra gången slutade jag gå på matcherna. Jag hade knappt missat en hemmamatch på 17 säsonger, förutom när jag varit på semester utomstads. Det har gått dåligt många gånger. Att vara ÖSK-supporter är många gånger att lida. Men det har varit OK, för de har åtminstone visat lite hjärta. Efter 0-5-förlusten mot AIK klarade jag inte av att se det längre. Om inte de satsar tänker inte jag göra det.

Fredrik Samuelsson uttalade sig om publikens burop och pep ynkligt om att det inte direkt hjälpte laget. Nej, visst. Men se då för i helvete till att åtminstone försöka så jag slipper bua.

Jag kommer gå igen snart. Jag vill se den nya bulgaren Georgi Kyosev, kanadensaren Paul Munster och underbara Jon Lundblad som gjort en makalös comeback efter sin långa frånvaro för sina skadade knän.

Outrageous då? Det är en ganska kass bok. Alldeles för mycket jidder om statistik, byten och upprepningar. Vad gjorde Roy S. Johnson som skuggförfattare egentligen? Kunde han inte ha hjälpt till med att rensa bort det värsta åtminstone? Och diskussionen om Philadelphia 76ers känns så förlegad. Han gjorde sin bästa säsong efter han lämnat Sixers och gått till Phoenix Suns, då han nådde ända till finalen mot Chicago Bulls 1993.

Och sen innehåller den dessutom så mycket skitsnack. Antagligen för att klara sig undan böter från ligan. Både om vad han tog emot innan han blev proffs (Jag betalade tillbaka allt. Sure you did.), kvinnorna som alla andra spelarna hade on road games (oskyldig som ett litet lamm), betting med mera.

Antagligen är väl I May Be Wrong but I Doubt It en bättre bok, eftersom den gavs ut efter hans karriär. Outrageous finns hur som helst inte längre att köpa från förlaget.

Technoratitaggar: ÖSK, basket, barkley

2625: Chuck Palahniuk "Choke"

Postat: 2005-06-27 kl. 12.27

Titel: Choke

Författare: Chuck Palahniuk

ISBN: 0099422689

Förlag: Vintage

Format: Storpocket

Utläst (var, datum): Slottsgatan, 2005-05-22

BKTJD: 2625

Köp: Adlibris / Bokus / Amazon UK

Jag har faktiskt längtat efter att läsa Palahniuk sedan Fight Club. Ett tag hade jag hela hans bakkatalog på beställningslistan hos Amazon. Som tur var hade jag aldrig råd.

Choke marknadsförs som Fight Club för sexmissbrukare. Och visst innehåller den sexmissbruk och problem med att relatera till nutiden. Men det känns som väldigt få delar av boken är nya tankar.

Intressant blir det först när mamman yrar eller när det ständigt återkommande uttrycket What would Jesus not do? fylls av innehåll en liten stund.

Jag ska läsa någon till, tänker jag. Men jag slutade nog bry mig så mycket nu.

2626: Jonathan Safran Foer "Allt är upplyst"

Postat: 2005-05-13 kl. 06.55

Titel: Allt är upplyst

Författare: Jonathan Safran Foer

ISBN: 9170011133

Förlag: Månpocket

Format: Pocket

Utläst (var, datum): 2005-05-11, Slottsgatan

BKTJD: 2626

Köp: Adlibris / Bokus / Amazon UK

Jag tänker inte särskilt mycket om boken. Annat än att jag är lite besviken. Antingen var det verkligen inte så mycket här, eller så har jag varit för trött. Jag lutar åt det första. Överskattat.

2627: Haruki Murakami "The Wind-up Bird Chronicle"

Postat: 2005-04-13 kl. 16.04

Titel: The Wind-up Bird Chronicle

Originaltitel: Nejimaki-dori kuronikuru

Författare: Haruki Murakami

Översättare: Jay Rubin

ISBN: 0099448793

Förlag: Vintage

Format: Paperback

Utläst (var, datum): Slottsgatan, 2005-04-13

BKTJD: 2627

Köp: Adlibris / Bokus / Amazon UK

När jag träffade Hans Appelqvist för en intervju förra sommaren pratade han om Haruki Murakami. Han nämnde honom tillsammans med David Lynch för att förklara vad han försökt göra med Bremort.

Jag gillar brytpunkten mellan vardagen och något annat. /.../ Man rör sig i en verklighet som är lik den vardagsverklighet man lever i, men så kommer något extraordinärt. Något man inte kan förklara.

Gränssnittet Hans möter verkligheten (2005-09-06)

Det som slog mig när jag började läsa The Wind-up Bird Chronicle var just vardagen. Jag letade efter något som var fel i början. Det kändes konstigt. Till slut slog det mig vad det var: Mina fördomar.

Allt är så vanligt. Toru Okada äter frukost med sin fru, han går hemma och drar hela dagarna eftersom han är arbetslös. Tillvaron är händelselös och de små sakerna är stora aktiviteter. (Gå och hämta tvätten. Göra té. Hälsa Kumiko välkommen hem.) Jag tänkte att något gått förlorat i översättningen. Att Jay Rubin misslyckats med att överföra det japanska i texten till engelska. Till slut slog det mig att det är min bild som är märklig och en uppdelning i Vi och Dom.

Det fick mig att tänka på vad som skapat den känslan. Japan är ju så annorlunda. Men är det det?

Sofia Coppolas Lost in Translation, som så många andra, säger det. Allt är märkligt, distanserat och artificiellt. Något annat. (Samtidigt vilar vardagen där någonstans. Mer där än i andra uttryck i alla fall.)

Alla intryck därifrån går ut på ungefär samma sak. Positivt och negativt, men alltid med Vi och Dom-perspektivet. Japan är coolare. Japan är mer kinky. Japan är sprudlande energi. Japan är dödsstress.

Men jag vet ingenting om det själv. Och jag hör det aldrig eller sällan från japanska röster, bara genom ombud. Åtminstone med få undantag. Shall we dansu?, Cornelius och förstås en jävla massa spel. Jag behöver åka till Japan helt enkelt. Med risk för att det inte räcker med en semesterresa för att se förbi en yta jag byggt upp under hela uppväxten.

Boken då? Jo, det var en njutning att läsa. Men jag skulle aldrig fokusera på surrealismen som alla andra jag sett skriva om boken göra. Det är inte där det sitter. Precis som det inte är där det sitter hos David Lynch eller Hans Appelqvist.

2628: Mitch Albom "Fem personer du möter i himlen"

Postat: 2005-03-13 kl. 19.03

Titel: Fem personer du möter i himlen

Författare: Mitch Albom

ISBN: 9170012318

Förlag: Månpocket

Format: Pocket

Utläst (var, datum): Slottsgatan, 2005-03-12

BKTJD: 2628

Köp: Adlibris / Bokus / Amazon UK

Fem personer du möter i himlen är uppbyggd som en bluestolva. I introt dör Eddie sedan förs historien vidare genom bestämt formade chorus. En AAB-form. A Eddie möter en person i himlen. A Eddie får något förklarat av personen han möter. B Bakåtklipp till en födelsedag för att ge rymd åt berättelsen och för att bättre bygga karaktärerna.

Effektivt sätt att berätta. Lite för mycket en pappersidé kanske, men ändå. Jag har inte läst Tisdagarna med Morrie så jag kan inte jämföra, men det här är en bok du tar in som en romcom på eftermiddagen, med lite gott kaffe till. Där kaffet och den lugna stunden är viktigare än innehållet på filmen.

2630: Ulla-Carin Lindquist "Ro utan åror"

Postat: 2005-03-08 kl. 19.26

Titel: Ro utan åror

Författare: Ulla-Carin Lindquist

ISBN: 9172635959

Förlag:

Format: Pocket

Utläst (var, datum): Slottsgatan, 2005-02-13

BKTJD: 2630

Köp: Adlibris / Bokus / Amazon UK

Ro utan åror känns som en fördjupning av Andreas Franzéns dokumentär om Ulla-Carin Lindquist Min kamp mot tiden, men det är väl tvärtom. Eller rättare sagt, filmen är en sammanfattning. Ro utan åror är en varm, sorgsen bok om att försöka avsluta. Om känsla av otillräcklighet och rädsla för att vara sämre än man kan. Men också ett medel att hålla ångesten borta.

Hon porträtterar allt så känsligt. Middagen när Aktuellt-medarbetarna kommer till Ulla-Carin och utan att hon egentligen kan delta njuter hon av att de andra är där och att de har roligt tillsammans. Det känns tryggt på något sätt. Hennes språk är lite kallt konstaterande hela tiden, men hennes känslor finns mellan raderna. Mot slutet av boken och hennes liv är språket kargare, kortare men aldrig tråkigt språk. Det kanske mest beror på vetskapen om hennes situation. Men ...

Det var ett vackert terapeutiskt program och det är en vacker terapeutisk bok om långsam frustrerad död i ALS. Men också om att på sätt och vis komma till ro med sin verklighet.

Måste vara fördjävligt att vara så medveten om att tiden rinner bort.

2629: Monica Ali "Brick Lane"

Postat: 2005-03-08 kl. 15.13

Titel: Brick Lane

Författare: Monica Ali

ISBN: 9170012121

Förlag: Månpocket

Format: Pocket

Utläst (var, datum): Slottsgatan, 2005-03-07

BKTJD: 2629

Köp: Adlibris / Bokus / Amazon UK

Den andra boken jag köpte genom Pocketklubben. Den var seg och trist. Jag köpte den mest för att besöka Brick Lane igen. Men det fick jag knappt göra.

Den handlar om en bangladeshisk kvinna som följer sitt öde, men det kunde kvittat mig faktiskt. Varken trevligt språk eller innehåll. Att jag läste färdigt den ändå säger nog mer om mig än om boken.

2631: Björn Ranelid "David Puma och drottning Silvia"

Postat: 2005-02-21 kl. 18.18

Titel: David Puma och drottning Silvia

Författare: Björn Ranelid

ISBN: 9173249815

Förlag: Ordfront

Format: Pocket

Utläst (var, datum): Slottsgatan, 2005-02-05

BKAL: 2631

Köp: Adlibris / Bokus / Amazon UK

Jag hade två Ranelid-böcker på inköpslistan. Dels den här, på grund av Peter Dahlgrens recension där han refererade boken, dels Bär ditt barn som den sista droppen vatten Kvinnan är första könet, på grund av Ranelid-Skugge-fejden.

Jag valde David Puma och drottning Silvia för jag tänkte att jag aldrig skulle kunna komma förbi min ovilja mot Ranelid med den andra, den kändes för infekterad. Det var svårt även med David Puma, för varje gång jag tog upp den i början tänkte jag på glansiga läppar och vitt linne. Men det kom jag över till slut.

Vad jag däremot inte kom över var känslan över hur äcklig Björn Ranelid är. Hela boken genomsyras av dumhet, von Oben-perspektiv och förhärligande av horan. Texten är fördomsfull, snuskhumrig och oidipal. Greppet, att David Puma skriver ett brev till drottningen, känns bara krystat. Som en tonårings misslyckade försök att ta ett nytt grepp. Och ärligt talat vet jag inte vem som tänkt på sin mammas bröst på det sätt som David Puma gör eller som skulle beskriva dem som han gör, om och om igen. Den enda som verkar vara ärligt fokuserad vid dem är just Björn Ranelid. Vad det säger om honom och hans förhållande till sin mor vill jag inte ens tänka på. Ranelids sätt att tackla invandringen och utanförskapet tyder bara på dumhet och en oförmåga att sätta sig in i någon annans situation. Prosan sen, som ska vara så fantastisk hoppas jag är trist på grund av Davids perspektiv. Annars är jag inte imponerad.

Vilken bok borde jag läst? Den han fick Augustpriset för? Vilken skulle få mig att tycka mindre illa om honom? Questions, questions. Jag tycker det finns passager som är sympatiska, men som helhet blev jag mest äcklad och arg.

2632: PC Jersild "Den femtionde frälsaren"

Postat: 2005-02-04 kl. 17.05

Den femtionde frälsaren

PC Jersild

9100462292

Bonnier

Inbunden

Slottsgatan

2005-01-14

#2632

Adlibris

Bokus

Amazon UK

Så här i Da Vinci-kodtider läste jag en till bok om den helige gral. Vilket kanske var dumt eftersom det kändes rätt ospännande att läsa om det igen. Även om historierna i övrigt inte hade någon likhet. Var inte så imponerad. Rätt tråkig bok. Ska väl försöka med något annat så småningom, men ...

Det jag kommer minnas mest är ryssen som sökte audiens hos amiralen. Jag har redan använt det i några sammanhang, om Lantmäteriet som 24-timmarsmyndighet. Ryssen bad om hjälp att bli introducerad för Venedigs militära ledare (orkar inte kolla upp namn och jag har glömt bort dem). Inte för att göra något speciellt vid introduktionen, utan för att om han en gång blivit sedd skulle det bli lättare att bli sedd igen.

2633: Imre Kertész "Kaddish för ett ofött barn"

Postat: 2005-02-04 kl. 11.13

Kaddish för ett ofött barn

Imre Kertész

9172633883

PAN

Pocket

Slottsgatan

2005-01-10

#2633

Adlibris

Bokus

Amazon UK

För en gång skull ångrar jag att jag inte sträckläste en bok. Det är a stream of conciousness som egentligen inte kan läggas ner, för att få en riktig känsla för tanken.

• Nobelpriset i litteratur 2002
• Imre Kertész nobelföreläsning

2634: Douglas Coupland "Eleanor Rigby"

Postat: 2005-01-06 kl. 04.05

Titel: Eleanor Rigby

Författare: Douglas Coupland

ISBN: 0007193831

Förlag: Bazar förlag

Format: Häftad

Utläst (var, datum): Slottsgatan, 2005-01-06

BKTJD: 2634

Köp: Adlibris / Bokus / Amazon UK

Coupland uppehåller sig mer och mer med sin mortalitet, eller vår rättare sagt. Som om det moderna samhället sviker när det inte kan bota oss från dödligheten. Fascinationen över dödliga sjukdomar fortsätter. Man skulle väl nästan kunna koppla samman "Girlfriend in a Coma", "All Families are Psychotic" och "Eleanor Rigby". Framför allt de sista två. Liz och hennes familj skulle mycket väl kunna passa in i familjen Drummond.

"Eleanor Rigby" blev första gången jag läste om en blogg i en roman, det var ju lite roligt. Speciellt på sättet han gjorde det också, bara i förbifarten. Bloggar finns ju överallt, så varför hänga upp sig mer på det liksom.

Jeremy asked, "How many people with MS does it take to put in a light bulb?"

Ken didn't know how many.

"Five million – one person to do it, and four million nine hundred and ninety-nine thousand nine hundred and ninety-nine to write depressing on-line web logs."

Eleanor Rigby, s 110)

Sen var jag ju naturligtvis tvungen att roa mig med att googla rome disco liz 1976 high school canada också. Och naturligtvis blev det ju några träffar. Inte så coolt som jag hade hoppats, att Coupland eller hans förlag själva skulle gjort en mock-sajt med bilder från Liz resa, men bloggare är ju the next best thing.

Liten lätt spoilervarning, men man måste väl fundera på om namnet här är en tillfällighet (11:e träffen på Google):

November 30, 1954 1st meteorite known to strike a woman (Liz Hodges-Sylacauga Ala)

Town of Greenfield Park & Royal George HS, PQ, Canada, (and a few other fun things!) Today in History : November 30th

(Sist, men inte minst, måste man ju också påpeka att det måste vara en bra bok när man får The Beatles på hjärnan när man går upp på morgonen.)

2635: Elfriede Jelinek "Lust"

Postat: 2005-01-06 kl. 03.42

Lust

Elfriede Jelinek

9137127519

Forum

Inbunden

Slottsgatan

2004-12-30

#2635

Adlibris

Bokus

Amazon UK

Om hennes texter är kompositioner så är "Lust" en mordballad. Verser som kallt, långsamt och smutsigt berättar ett händelseförlopp. Refrängen består av kletiga, otrevliga knull som stånkas fram. Bilderna från refrängen liknar stumfilmstidens samlagsscener där penetrationen bytts ut mot ett lok på väg in i en tunnel, fast tvärtom. I "Lust" är det istället extremt explicit men tåget är utbytt mot någon frejdig beskrivning av en manslem och dess möte med snippan (eller vad var det nu som vann i Värsta språket?

Lusten är rå och föraktfull, utan kärlek. Till och med när man tror hon närmar sig kärleken så upprepas bara refrängen igen.

Jelinek är obehaglig. Det här är så långt ifrån en feel-good-movie som man kan komma. Jag tror jag måste läsa fler av hennes böcker. Men jag väntar en stund.

2636 Filip Hammar & Fredrik Wikingsson "Två nötcreme och en moviebox"

Postat: 2004-12-20 kl. 15.28

Två nötcreme och en moviebox

Filip Hammar

Fredrik Wikingsson

9185015318

Albert Bonniers förlag

Pocket

Slottsgatan

2004-12-15

#2636

Adlibris

Bokus

Amazon UK

Jag kan inte hjälpa att jag mest tycker boken är sorglig. Det kanske säger mer om mig och mitt 80-tal än om boken, i och för sig. Men samtidigt inte.

"Två nötcreme och en moviebox" är sorglig för att Filip och Fredrik är det. En av deras främsta drivmedel verkar vara skammen, främst sin egen. De lyfter upp den högst av allt och låter den styra det mesta av deras handlingar. Visst är det väl ofta så med komiker, men i deras fall ...

Jag tycker ju de är roliga. "High Chaparall" och "100 höjdare" (fast försök berätta om #1 för någon och ha en glad känsla i magen efteråt, det går inte) har haft fantastiska avsnitt. Men boken är liksom lite för nära hem för dem. När de hånar andra, med en ganska stor portion värme, funkar det. Men inte här.

2637: Dan Brown "Da Vinci-koden"

Postat: 2004-12-15 kl. 23.27

Da Vinci-koden

Dan Brown

9100102970

Albert Bonniers Förlag

Inbunden

Karbenning (På tåget från Gävle)

2004-12-14

#2637

Adlibris

Bokus

Amazon UK

Jag fascineras alltid av när något blir sådant allmängods som "Da Vinci-koden" blivit. När jag träffade JG för några veckor sedan berättade han att flera människor kommit fram till honom på stan när han gått med boken under armen. Och när händer det? Vad är det som händer när det blir en sådan kanon? Boken har ju inte ens kommit ut i pocket ännu. Massor massor massor av Svenskar har köpt boken inbunden. I och för sig billigt som fan, eftersom de kunnat masstrycka den så. Men ändå.

Samma Gävle-resa som när jag träffade JG gick jag förbi två personer som läste Dan Brown, medan jag gick av tåget, alltså på vägen genom en halv tågvagn.

Det är väl kombinationen av spänning, lite religion och lite sköna konspirationsteorier som gör det. Men jag har svårt att bli riktigt begeistrad. Visst, det är schysst. Som en hollywood-thriller med Denzel Washington. Lagom spännande, fast-paced. Jag tänkte att JG överdrev när han sa att det är en cliff hanger i varje kort kapitel, men han hade ju faktiskt rätt. Det är lätt att läsa vidare då. Men samtidigt är det inte heller förvånande. Alltså, jag blir aldrig förvånad i boken. Istället förväntar jag mig quirks och twists. Och då är de inte lika roliga.

Frågor: Hur många Google-frågor har boken orsakat? Spelar det någon roll om något är så sant som Dan Brown själv hävdar?

• Breaking The Da Vinci Code (Christianity Today)
• The Da Vinci Code (2006) (med Tom Hanks, manus av Akiva Goldsman och regi av Ron Howard, IMDB)
• The Real da Vinci Code (Wired)

2639: James Joyce "Odysseus"

Postat: 2004-11-25 kl. 19.49

Odysseus

James Joyce

9176435210

Månpocket

Pocket

Slottsgatan

2004-11-22

#2639

Adlibris

Bokus

Amazon UK

Det tog en jävla massa år att läsa boken. Jag köpte den när den kom ut på pocket för första gången. Hon som var butikschef för Akademibokhandeln på Örebro Universitet var alldeles eld och lågor och jag rycktes med. Läste första kapitlet med en gång men la därefter ifrån mig den i något år.

Då upprepade jag övningen och läste första kapitlet. Den här gången stannade jag någonstans i andra. Jag kom fram till att jag hade för svårt att läsa den. Mina tankar hann vandra iväg på annat istället för att koncentrera sig på vad jag läste. Och persongalleriet var förvirrande att följa med i.

När jag började om igen i somras försökte jag vara ambitiös och följa läsningen med anteckningar. Ett träd över personer i boken och deras relationer sins emellan. Det blev dock snabbt för tråkigt, speciellt när jag hittade en utmärkt sådan på nätet.

Nu har jag äntligen kommit igenom den. Men nä. Jag gillade den inte. Passager, ja, men inte helheten.

Problemet är att jag känner mig lite korkad, som med alla viktiga verk jag inte uppskattar. Jag ser en del av vad som influerat, men för boken självt har jag svårt att ha överseende.

Formen är hela tiden viktigare än innehållet. Strömmen av medvetande är delen som fungerar bäst, men att byta stil för varje kapitel fungerar ganska dåligt. Vissa passager är mest krystade i sin stilistik, formen är överstående innehållet.

Sen känner jag att jag saknar vissa nycklar till boken också. Jag kan inte göra några kopplingar till "Ilidaden" eller "Odyséen" och kan inte sätta in Joyce i relevant sammanhang litteraturhistoriskt heller.

Jag hoppas nästan få ut mer av boken när jag läser om den i fortsättningen än vad jag fick av att läsa den.

2638: Paulo Coelho "Alkemisten"

Postat: 2004-11-24 kl. 19.51

Alkemisten

Paulo Coelho

9170280010

Bazar förlag

Pocket

Stockholm Central (På tåget från Gävle)

2004-11-22

#2638

Adlibris

Bokus

Amazon UK

Man började ju ana oråd när mor tycker att det är den bästa boken hon läst. Och att man verkligen måste läsa den.

Men jag försökte bortse från det och läsa med öppet sinne.

Mysticism, religioner, filosofi, visdom. Spya.

Det kanske vore något att ha om det bara fanns någon poäng med språket. Men från början till slut är den skriven som en ostig porrnovell från nätet. Dött, tomt, färglöst och tramsigt. Jag har inget emot enkelt språk, tvärtom. Men tråkigt språk har jag något emot. Jag funderar på om det är översättarens fel, men jag tror inte det. Det är strukturen det är fel på.

Den är extremt lättläst, men även helt meningslös. Undvik med bästa förmåga.

2641: Hans-Christer Ericson "HCE urval"

Postat: 2004-11-04 kl. 15.39

HCE urval

Hans-Christer Ericson

9172032154

Friends of ED

Paperback

Slottsgatan

2004-09-16

#2641

Adlibris

Bokus

Amazon UK

En mycket märklig bok. Det är en självbiografisk bok. Det är en diktsamling. Det är en designbok. Allt i ett.

Den består av ett urval ur HC Ericsons produktion – material från "Ordbilder", "Isoleringslager", "Reningsverk" samt illustrationer från hans portfölj. I förordet berättar Ingrid Elam om när hon tillsammans med HC Ericson pratade om bokutgivning när han berättar att han tycker om pocketformatet, men att det är för fult. Inte omslaget, utan inlagan.

Tillsammans har det gjort något väldigt speciellt. En bok där jag minut för minut ändrade mig om formen eller innehållet var det viktigaste i boken. Och slutsatsen är den som det måste bli: Både och.

FN sa alldeles nyss när jag förberedde en presentation för en ledningsgrupp här på jobbet att: Design är ett verktyg för att få ut information, fast hon formulerade det mycket bättre.

Man skulle kunna argumentera för att vissa designinriktningar inte håller med, som till exempel den som David Carson (vilket påmminer mig om att jag vill köpa "Probes": citat från Marshall McLuhan, designad av Carson) varit framträdande i med sin form, för till exempel utdöda kulturtidningen Raygun. Men det är fel även där, för där var formen en del av innehållet och alltså information. Design har oftast inte den rollen, men den kan ha den.

Hur som, trevlig upplevelse. Dessutom är det trevligt med en designbok prissatt som en pocket (ehum, det är ju en pocket ...). Jag vill kolla upp mer som han gjort. "Corpus" nästa kanske?

2640: Jan Guillou "Tjuvarnas marknad"

Postat: 2004-11-04 kl. 14.29

Tjuvarnas marknad

Jan Guillou

9164201325

Piratförlaget

Inbunden

Slottsgatan

2004-11-03

#2640

Adlibris

Bokus

Jag får stora utslag på min snobbismmätare när jag läser Guillou. Jag gillar det, jag vet ju det. Men jag har lite svårt att erkänna det. Kommer helst med undanflykter som att – Man vill ju ha något lätt ibland. Men varför är det en undanflykt? Jag gillar ju att läsa det av precis den anledningen. Guillou skriver som en Hollywood-film. Och Hollywood-filmer är en av mina passioner. Jag gillar att bli underhållen för en stund för att sedan i stort sett glömma vad jag ägnat timmarna åt. Jag gillar att håna detaljer med dem, men i stort sett njuter jag bara av upplevelsen att begrava mig i underhållning. Jag skall helt enkelt försöka bejaka min underhållningssjäl.

Det största problemet med att läsa Guillou är han själv. Hans självgodhet och hans ton. Precis det man älskar att hata i hans krönikor och i hans övriga framträdanden. Det svåraste att ta är hans självbild i boken, med den fantastiska Erik Ponti som alter ego. Nu har jag inte läst "Ondskan", men hur hänger den nya bilden av Pierre ihop med hans historia i "Ondskan"? Den hänger inte ihop med filmen i alla fall.

"Tjuvarnas marknad" är den slarvigaste Guillou-boken jag läst och då har jag läst ganska många. Man riktigt märker hur han mest av allt kokade när han skrev den. Destillerat skulle man kunna se det som hans griniga krönikor som kommenterar samhällshändelser, i en för långt broderad form. Men mest av allt tänker jag på en blogg när jag läser.

Guillou kommenterar det som intresserar honom: försäkringsbolagen (bonussystem, krånglande utbetalningar till försäkringstagare, ohederlighet), polisen (otillräckliga utredningsresurser, SÄPO:s talanglöshet, internationella insatsstyrkans onödighet), rikedom (brats, kungafamiljen, girighet), ekonomisk brottslighet (contra vanligt tjyveri – straffskalor, utredningsresurser, svinighet). Och så plockar han in andra personliga intressen som konst, vin, jakt. En lång blogg löst sammanbunden i ett vitt, men personligt spektrum. Det skulle nästan vara intressant att leta tidningsartiklar till alla de syrligt nedskrivna detaljerna som hans språkrör i boken får uttala. För det är inte svårt att följa inrikesnyheterna som ligger till grund för kommentarerna. Naturligtvis har han även med en släng mot sin nya hang-up, oskyldigt dömda i pedofilmål, det ska ju nämligen hans nästa romanserie handla om satt i någon historisk kontext och jämförd med forntida häxjakter.

Och jag läser blogginlägget i boken som refererar till diskussionen i bloggosfären om karaktärer som finns i samma universum (glömt bort var jag såg den sist) när Anna Holt plockas med i historien. Där riktigt lyser det igenom av barnslig lycka i texten. Han verkar haft riktigt roligt när han lånat persondrag av Leif GW Perssons karaktär.

Men det är inte en särskilt bra bok. Just hans bubblande ilska gör det svårt för honom att hålla sig till formen. Han tappar formen och drivet, blir istället oftast mest agiterande. Har svårt att måla upp trovärdiga personligheter, särskilt i form av den kvinnliga huvudpersonen. Men ändock. Jag gillar det ändå. Trots, eller kanske till och med tack vare, att det inte är så bra.

2642: Kazue Koike & Goseki Kojima "Lone Wolf and Cub Volume 1: The Assassin's Road"

Postat: 2004-11-02 kl. 17.31

Lone Wolf and Cub Volume1: The Assasin's Road

Kazue Koike (text) & Goseki Kojima (illustrationer)

1569715025

Dark Horse

Pocketserie

Slottsgatan

2004-08-25

#2642

Adlibris

Bokus

Jag jagade länge efter alla utgåvor av "Samurai", serietidningen som publicerade "Kozure Okami" så långt det gick i Sverige. Jag fann den redan första året den gavs ut, men det tog något år i seriebodar för att hitta de första numren.

Det är den bästa serie jag läst. Historien funkar och bilderna är fantastiska. Om jag minns det hela rätt var det den amerikanska utgivaren som gick i konkurs, den svenska tidningen gick utmärkt men man hade inte resurser att själva fortsätta utgivningen genom egna översättningar av materialet.

Jag kommer inte ihåg exakt hur långt de hann, men serien avslutades någonstans runt två tredjedelar av historien.

Därför blev jag alldeles överlycklig när jag hittade nyutgivna versioner av den fullständiga serien. Jag har fortfarande bara hunnit köpa den första delen, men allihop är på min inköpslista.

Tyvärr är formatet helt fel. Det känns nästan sorgligt att läsa Goseki Kojimas fantastiska bilder i så litet format. Bilderna som var mer levande än rörliga bilder över hela uppslag är helt plötsligt bara en decimeter höga och detaljerna går förlorade. Men jag måste fortsätta. Jag vill ju veta hur det går.

2643: Dan Cederholm "Web Standard Solutions"

Postat: 2004-08-17 kl. 00.53

Web Standard Solutions – The Markup and Style Handbook

Dan Cederholm

1590593812

Friends of ED

Paperback

Slottsgatan

2004-08-17

#2643

Adlibris

Bokus

En snabb bok, lite väl grund kanske. Men med välformulerade tankar om semantik och webbstandarder. Hela boken kan väl ses som en förlängning av Dan Cederholms SimpleQuiz-frågor.

Jag känner mig lite för insyltad nu och kräver mer. Jeffrey Zeldmans (som skrivit ett oengagerat förord till boken) "Designing With Web Standards" är en mycket bättre bok för att verkligen komma in i nyttan med webbstandarder. Jag läste aldrig ens färdigt den, för jag var för sugen på att komma igång att arbeta. Och det måste väl vara det bästa betyget en sådan bok kan få.

Men det semantiska perspektivet är värt att diskutera mer. Just nu är jag till exempel i bryderier om hur man borde märka upp skivtitlar, låttitlar och artister för nästa version av dagensskiva.com. Allt blir verkligen så logiskt som det borde vara om man märker upp sidor semantiskt korrekt. Diskussionen bör alltså handla om vad som faktiskt är semantiskt korrekt och inte varför man borde använda det. Det finns så många fördelar, som att man får extra element att märka upp innehållet med via css samt att det faktiskt blir device independent.

Just därför vänder jag mig mot en passage i boken. Det fina med att märka upp allting semantiskt och sedan använda css för att designa är att det faller sönder så fint om (x)html-koden inte kan visas som avsett. En lista blir en lista, en text blir en text i rätt följd. Man kan ju till och med skapa en logisk struktur om man slår bort alla style-sheets. Men när Cederholm diskuterar drop caps tappar han tråden. I kapitlet Styling Text (en bit in Drop Caps, sid 196) använder Dan en span för att göra en anfang. Och det är ju verkligen helt galet i en bok som den han skriver. Han slår på trumman och säger att vi ska använda standarder, men så använd då de standarder som finns. Det funkar där det funkar och inte där det inte stöds. Pseudo-elementet first-letter är just till för just anfanger. Som så: p:first-letter {blaha blaha}. Ordningen borde varit – 1. Standardlösning. 2. Den lösning som fungerar för resten.

Men som helhet och som stöd för att börja tänka semantiskt fungerar boken. Även om jag aldrig skulle välja den istället för Zeldmans.

Mitt nästa inköp i ämnet blir Eric Meyers CSS Pocket Reference, som precis kom (eller ska komma) i ny version.

2644: J. M. Coetzee "Onåd"

Postat: 2004-07-28 kl. 02.03

Onåd

J. M. Coetzee

9176089272

Brombergs

Pocket

Böda sand

2004-07-24

#2644

Adlibris

Bokus

"Onåd" var verkligen en njutning att läsa. Språket är som balsam att stryka ut mjukt över kroppen. Soothing.

Jag slukar inte böcker. Aldrig. Ens på en plats som Böda sand, men jag hade svårt att lägga ner den.

Hans egen fascination över det engelska språket är det jag tyckte allra mest om. Paul Auster har ett liknande drag som jag alltid faller för. Meta.

2645: Michael Moore "Korkade vita män"

Postat: 2004-07-28 kl. 01.59

Korkade vita män

Michael Moore

9170370702

Ordfront

Pocket

Böda sand

2004-07-23

#2645

Adlibris

Bokus

Jag hatade verkligen kapitlet om miljön. Så enkel argumentation kommer han inte undan med. Det märks vilka ämnen han faktiskt tänkt ordentligt på och vilka som inte intresserar särskilt mycket. Det är inget skäl att sluta källsortera för att det eventuellt inte tas om hand ordentligt. Visst, det är sant att vi kanske gömmer oss bakom det ibland och klappar oss själva på ryggen för att vi gjort vår del – men att inte göra någonting är knappast bättre. Och sen gömmer han sina egna tillkortakommanden bakom romantiserade bilder och retorik. Fånigt.

Delen om Israel/Palestina, ex-Jugoslavien och Storbritannien/Nordirland faller även de på dumhet. Han verkar bara dum i kapitlet. En redaktör borde sagt åt honom att bara skära bort dem. De är i alla fall oengagerade och ogenomtänkta. Michael Moore är bäst när han gör billiga poänger och ändå är genomtänkt. Där nöjer han sig med bara de billiga poängerna.

Kapitlen om tillståndet i USA är roande läsning och han driver hem många poänger. Jag tycker att han borde ha hållit lite bättre i språket. Upprepningar för att övertyga är enkelt att använda, men det är tråkigt att läsa. Sen kan man ju önska att han kunde hålla sig ifrån de allra billigaste knepen, men det kanske är för mycket att begära.

På det hela taget är det väl läsvärt. Men samtidigt känns det lite gammalt. Det hade blivit en helt annan bok om den skrivits färdigt efter 911 istället för precis före.

2646: Jonas Hassen Khemiri "Ett öga rött"

Postat: 2004-07-28 kl. 01.53

Ett öga rött

Jonas Hassen Khemiri

9170011206

Månpocket

Pocket

Slottsgatan

2004-05-12

#2647

Adlibris

Bokus

Jag kom aldrig ifrån tanken på Ayo när jag läste "Ett öga rött". När FN tjatade med honom på Popstad nere i Malmö och han berättade varför han tidigare hade just det namnet. Eller om han kallades sig One Eye Red till och med.

Hur som helst. Jonas kommer lite för lätt undan tycker jag. Det ljublas över hans frejdiga språk och invandrarslang. Men jag tycker det mest är påklistrat. Inte alls särskilt naturligt. Fast vad vet jag.

Jag tycker nästan det mest intressanta med boken är ljudboken, som jag inte har hört. Där läser Jonas lillebror texten. Fränt. (Finns det inget skönt P2P-program som specialiserar sig på ljudböcker förresten? Det måste jag kolla på. Jag vägrar köpa en dyr ljudbok utan att pröva hur det är att läsa en bok på det sättet, först.)

2647: Paul Auster "Illusionernas bok"

Postat: 2004-07-28 kl. 01.48

Illusionernas bok

Paul Auster

9170010277

Slottsgatan

2004-05-02

#2647

Adlibris

Bokus

2648: Gunilla Gerlend "En riktig människa"

Postat: 2004-07-28 kl. 01.42

En riktig människa

Gunilla Gerlend

9197264105

Slottsgatan

2004-04-03

#2648

Adlibris

Bokus

2649: "Jack"

Postat: 2004-03-21 kl. 21.01

De första 100 sidorna spenderade jag med att försöka glömma att det var Ulf Lundell som talade genom sidorna. Jag lyckades till slut och i bokens andra del var jag inte ens störd över det, trots att hela pocketomslaget har hans nuna (Kanske det fulaste omslaget på en bok jag äger faktiskt.) Men sen i tredje delen, när Jack fick skivkontrakt och talade om sin skiva, då var det kört igen.

Det tog oerhört lång tid för mig att komma igenom Jack. Klarade inte av att läsa mer än någon sida åt gången. Vissa partier av boken var verkligen härliga att läsa, men andra var desto tråkigare.

Men jag tror det som jag vände mig mest mot faktiskt är min bild av Ulf Lundell själv. Jag tänker på den där Slitz-artikeln jag läste en gång, Fittstim-debatten, hans knarriga stöddiga röst och hans jävla uppsyn. Jag tror jag växte upp i fel tid helt enkelt för att kunna ta till mig Lundell på ett mer barmhärtigt sätt.

Mitt första Lundell-minne var när vi bodde på Gamla vägen i Örebro. Lundell spelade i Brunnsparken och vinden låg på åt rätt håll. Alla ljud från konserten lyftes bort till oss, någon kilometer därifrån. Det måste varit en lång konsert, för jag har för mig att jag låg på gräsmattan och lyssnade, gick in och åt, följde med min syster och hennes kompisar till parken för att planka in och se sista timmen av konserten. Jag tror det var "Kär och galen"-turnén, men jag kan ha fel. Jag hade inte börjat skolan ännu i alla fall, tror jag.

Det var ju spännande och så. Men jag var rädd för poliserna som skulle bura in mig för att jag plankat in på konserten. Mitt starkaste minne var att det var jävligt mycket folk och att alla sjöng med.

2650: "31 Songs"

Postat: 2004-01-22 kl. 23.42

Jag fascineras av det oerhört personliga tilltalet i "31 Songs". Både i hur han resonerar om den musik han tycker om och hur han knyter den till sig själv.

Det är nästan en bok i blogg-form. Men där det inte är länkar utan låtar.

Men alltid när jag läser böcker om musik lider jag så av att inte höra den. Alla låtar jag inte hört ville jag lyssna på när jag läste om dem i boken. Några av dem går inte ens att få tag i, skriver han själv. Det är ju bara oerhört frustrerande.

Men det är väldigt charmigt att han väljer att inte välja mellan högt och lågt. En låt får vara en låt, ibland helt utan kontext och ibland bara i en kontext. Precis som det är.

Jag kommer fram till att vi inte har samma smak, men att vi delar förälskelsen. Och det är egentligen allt som är viktigt. Hornby skriver om musik på ett sätt som lyfter fram kärleken till musik på ett tydligt sätt. Något som är svårt att beskriva i ord, men lätt att känna när man träffar rätt låt.

1. "Your Love Is The Place That I Come From" Teenage Fanclub
2. "Thunder Road" Bruce Springsteen
3. "I'm Like A Bird" Nelly Furtado
4. "Heartbreaker" Led Zeppelin
5. "One Man Guy" Rufus Wainwright
6. "Samba Pa Ti" Santana
7. "Mama, You Been On My Mind" Rod Stewart
8. "Can You Please Crawl Out Your Window?" Bob Dylan
9. "Rain" The Beatles
10. "You Had Time" Ani DiFranco
11. "I've Had It" Aimee Mann
12. "Born For Me" Paul Westerberg
13. "Frankie Teardrop" Suicide
14. "Ain't That Enough" Teenage Fanclub
15. "First I Look At The Purse" J. Geils Band
16. "Smoke" Ben Folds Five
17. "A Minor Incident" Badly Drawn Boy
18. "Glorybound" The Bible
19. "Caravan" Van Morrison
20. "So I'll Run" Butch Hancock and Marce LaCouture
21. "Puff The Magic Dragon" Gregory Isaacs
22. "Reasons To Be Cheerful" Ian Dury
23. "Calvary Cross" Richard and Linda Thompson
24. "Late For The Sky" Jackson Browne
25. "Hey Self-Defeater" Mark Mulcahy
26. "Needle In A Haystack" The Velvelettes
27. "Let's Straighten It Out" O.V. Wright
28. "Röyksopp's Night Out" Röyksopp
29. "Frontier Psychiatrist" The Avalanches
30. "No Fun / Push It" Soulwax
31. "Pissing In A River" Patti Smith

2651: "A Long Hard Road Out of Hell"

Postat: 2004-01-16 kl. 18.10

Jag skulle så gärna velat att den var mer intressant. Men min känsla från när det begav sig var rätt.

Marilyn Mansons autobiografi är en skrytig bok om folk som gillar knark och att vara kända. Fast en mycket sämre sån än "The Dirt". Nog för att Mötley Crüe-killarna verkar ganska mycket dummare än Manson. Men de är roligare. Och framför allt ser de sin värld som så självklar. Manson vill skina i smutsen. Mötley skiner av bara farten.

Jag har varit jävligt nere med Manson i flera år. Och framför allt då, under tiden när boken skrevs och tiden den handlar om.

Första delen är om Mansons uppväxt. Hade hört det mesta redan. Effektsökande trams om hans barndom - främst koncentrerad på hans morfar och hans bästa kompis djävulsdyrkande brolla. Och om tjejerna han ville ligga med och de han fick ligga med. Testosteronstinn runkglättade sidor.

Sen var det en del nytt kring hur de bildade bandet. Och hur den nedåtgående spiralen började accellerera.

Men jag tycker så jävla mycket bättre om Manson när han slappnar av. Han har något att säga och han är inte dum. Men han tycker lite för bra om sig själv ibland. Det kanske ingår i LaVeys satanism som han verkar ha varit jävligt nere med just då. Men ändå.

Jag är mest nyfiken på hur Neil Strauss egentligen skriver. Jag vill helst läsa hans egen text. Och då inte i intervjuform.

2652: "Kavalier & Clays fantastiska äventyr"

Postat: 2004-01-07 kl. 11.00

Lite för lång, men ganska trivsam bok. Många hyllningar till serieskaparna och konsten de utövar.

Boken lämnade mig med ett riktigt sug efter att läsa serier igen (och framför allt Joe Kavaliers "Golem"). Jag har haft en lucka sen jag lånade en hoper Frank Miller av BH förra året. Är riktigt sugen på att börja köpa på mig "Lone Wolf & Cub" igen. Har ju alla "Samurai" sparade i en låda i förrådet, men det är ju ganska långt ifrån hela serien. En fantastisk serie.

2652 böcker kvar att läsa

Postat: 2003-12-14 kl. 20.43

The grim calculus: I'm almost 35. Give me, optimistically, 50 more years. I can average a book a week. That's just twenty-six hundred more books, including the ones I want to re-read.

tectonic Unread. As Yet. [Via cityofsound])

Usch. Det är sånt där jag aldrig vill läsa. Det är bara då jag tänker på åldrande och på att livet faktiskt är ändligt och det på ett dåligt sätt.

Meddellivslängden för män i Sverige är ungefär 78 år. Om jag skulle snitta på en bok i veckan skulle jag läsa 52 böcker om året (det gör jag inte, men jag försöker tänka positivt här). Då har jag bara 2652 böcker kvar att läsa. Så varje gång jag bestämmer mig för att läsa något så minskar mina alternativ.

Ska man behöva göra det överslaget varje gång man väljer en ny bok att läsa? Hålla en nedräkning?