juli 2006
Postat: 2006-07-24 kl. 02.19
-
Timer för tidrapportering. Typ. Eller för att hålla koll på tiden åtminstone. Jag kommer säkert försöka hitta tillbaka till den någon gång, så det är väl lika bra att bokmärka den.
-
Inkludera mediafiler i webbsidor med webbstandarder i alla webbläsare.
Postat: 2006-07-24 kl. 02.10
I en intervju med Chris Stephenson, som är general manager för marknadsföring av MSN Entertainment Business, säger han att Zunes butik inte är en nylansering av MSN Music vilket kan ge ganska intressanta konsekvenser:
Left hanging in all this is the fate of the existing MSN Music service. According to Stephenson, Zune is not a relaunch of the MSN service, but rather a new branded service altogether. While he says Microsoft will continue to support the service, it won't be included in the Zune advertising efforts.
With all the company's resources focused on Zune, it appears likely MSN Music will be left to die on the vine.
Microsoft har fortfarande inte bekräftat att den nya spelaren kommer fungera med deras PlaysForSure-strategi och när CNet frågar Microsofts tidigare samarbetspartners (inklusive MTV:s Urge) om Zune kommer vara kompatibel med deras tjänster så svävar alla på målet:
One of the big question marks surrounding Zune is whether any Microsoft music service will work with all of the third-party players out there, such as the Clix and devices from Samsung, Creative and others. Also unclear is whether rival music services, such as Urge, RealNetworks' Rhapsody and Napster, will work with Microsoft's upcoming player.
An MTV Networks representative said the company couldn't say what if any role MTV and Urge would play with Zune.
"We're talking with Microsoft on a number of levels and we can't comment on those discussions at this time," the representative said. The representative said MTV is committed to "nurture and evolve" Urge, which it says has received a positive response since launching in test form two months ago. Urge is built into Windows Media Player 11, with the software available as a download for Windows XP, and it will be an integrated part of Windows Vista when it ships next year.
Dana Harris, a spokeswoman for Napster, said the company isn't worried about competing with Microsoft. "We've held our position as the No. 2 service through the launch of MSN and Urge and a host of others," she said. As far as any device goes, Harris said Napster would welcome a cool product that works with its service, but declined to comment on whether the Zune player would, in fact, work with Napster.
A RealNetworks representative declined to comment.
Det kan alltså innebära att musik köpt, eller prenumererad på, med någon av de tjänster Microsoft märkt med PlaysForSure för att man ska vara helt säker på att de ska fungera med alla deras produkter inte kommer PlayAtAll i Zune.
Till och med musik från MSN Music alltså. Och om ryktena som gör gällande att de kommer ersätta den musik som köpts i iTMS när man köper en Zune, genom att köpa dem åt konsumenten en gång till, så kommer det vara bättre att ens musik inte PlaysAtAll än PlaysForSure.
(Äh. Jag är trött. Det där var inte roligt. Jag märker det själv. Jag tar inte bort det ändå. Trots att jag egentligen inte ens tror på att de skulle överge PlaysForSure-strategin helt, med tanke på hur mycket de snackat upp den genom åren. Det vore evil.)
Postat: 2006-07-23 kl. 21.06
I England har nedladdningsköpen växt sig så stora att de utgör hälften av försäljningen på singelmarknaden (som traditionellt varit mycket större i England än i exempelvis Sverige).
The Scotsman skriver:
Download formats now account for more than half of all singles sales, and together, single-track downloads and bundles combined to more than compensate for declining physical format sales.
The Scotsman Digital downloads to hit 50m mark (2006-07-11)
The Digital Music Weblog kommenterar artikeln:
For all of you that have commented about the death of the full album, and how the lack of whole album sales can never be compensated for by increased "cherry-picking", I want you to pay special attention.
"More than compensate for declining physical format sales". Couple that with larger margins on digital tracks than physical CDs, and the sum of all parts becomes this; While they complain about piracy, the labels that make up BPI are raking in actual bucketloads of money on digital downloads.
SvD skrev samma vecka en artikel om den svenska marknaden (som iofs mest ojar sig över varför iTunes försäljningsstatistik inte syns på nedladdningstopplistan):
Det säljs fler låtar genom laglig nedladdning i Sverige än det säljs cd-skivor, visar nya siffror.
Artikeln redovisar att försäljningen det första halvåret 2006 innebär:
- Singlar: 510 000
- Album: 6 667 000
- Digitala köp: 10 190 000
(I de digitala köpen räknas även ringsignaler, TrueTones, in.)
Postat: 2006-07-23 kl. 20.12
För första gången erbjuder en stor musikbutik en majorlabel-artist till försäljning som DRM-fri mp3-fil. Det är Yahoo! Music som flera gånger har pläderat för att få sälja musik utan DRM som tar klivet:
As you know, we’ve been publicly trying to convince record labels that they should be selling MP3s for a while now. Our position is simple: DRM doesn’t add any value for the artist, label (who are selling DRM-free music every day — the Compact Disc), or consumer, the only people it adds value to are the technology companies who are interested in locking consumers to a particular technology platform.
The offer is a major break from how most music downloads are sold today. For example, tracks purchased through Apple Computer's iTunes Music Store and RealNetworks' Rhapsody service include DRM locks that prevent songs from playing on some devices, and limit the number of copies consumers are allowed to make.
Att det är just Jessica Simpson och hennes A Public Affair är en större sak än man kan tycka från början (jämfört med till exempel Björk och Bleep). För bilden av Jessica Simpson är just den av en skivbolagspaketerad artist och kan hennes material säljas utan DRM så ...
Låten säljs för $2, vilket är dubbelt så mycket som för DRM-skadad musik, men Yahoo! själva säger att priset beror på att låten kan personifieras (med namnet Jessica sjunger sin kärlek till i texten utbytt mot ditt namn) och de avslutar sitt inlägg om händelsen på sin blogg med orden:
We hope you see the importance of this, too, and pick up a copy for yourself and/or a loved one, even if you don’t love JS and think that $1.99 is too much to spend on an MP3.
Postat: 2006-07-23 kl. 02.21
Postat: 2006-07-22 kl. 02.25
-
Mina, Fifis och Johns bilder från Sthlm Jazz 2006. Kommer upp fler efter hand. Torbjörn Zetterberg Allstars, Jonas Kullhammar Quartet, Maceo Parker, Kanye West och Ola Bengtsson Kvartett.
Postat: 2006-07-18 kl. 02.28
-
Välformulerat om demokratiska verktyg och lathet.
-
Närvaromedveten tjänst för symbian-telefoner. Logga in och se dina kontakter. Det måste varit det här som Jyri pratade om på Bloggforum för något år sedan.
-
Om man vill komma undan beskrivningen från dmoz i listningen på Google, MSN Search med mera.
-
Postat: 2006-07-17 kl. 23.31
Skivbutiken är inte längre en samlingspunkt för ungdomen.
“We don’t see the kids anymore,” said Thom Spennato, who owns Sound Track, a cozy store on busy Seventh Avenue in Park Slope, Brooklyn. “That 12-to-15-year-old market, that’s what’s missing the last couple of years.”
Men varför skulle det vara det? Skivbutikerna är tråkiga och själlösa nu för tiden.
Men det ena ger naturligtvis det andra. Det är inte genom skivbutikerna man upptäcker musik längre. Men kunde det inte bli det igen? Jag tror det. Det handlar mer om engagemang. Skivhökarna måste jobba mer för det. Personal shopper är the way to go.
Postat: 2006-07-17 kl. 13.57
För en vecka sedan publicerade Seattle Times en artikel om Argo-projektet och Engadget publicerade en bild på spelaren, som senare under veckan böt namn till Zune.
Digital Music News sammanfattar veckans nyheter:
Part of the plan to attract those users involves a “Live Anywhere” architecture, which includes WiFi-based sharing, a “we not me” community approach, and “connected entertainment”. Driving the project will be the Xbox team and philosophy, which confirms earlier reports.
Executive sources to Digital Music News have also pointed to those capabilities, which will enable "close range, face-to-face sharing." But there are limitations to the experience according to recent sources. Sharing can only happen between a maximum of ten different people within a WiFi range, and the experience centers around streaming content. If a user wants to purchase shared material, tracks can be bookmarked and later purchased when the device is synched to the computer.
Guiding the approach is a "closed ecosystem paired with a branded device," which essentially describes iPod+iTunes. But that approach is fairly inconsistent with the PlaysForSure architecture, which attempts to offer flexibility between a wide range of WMA-compatible MP3 players and digital download stores. And with the upcoming release, Microsoft appears to be taking a departure from that philosophy. [...] [T]he ecosystem will be "incompatible with other Windows Media services," placing the focus squarely on one device, and one jukebox and store. Also, the sources pointed to "Xbox and PC connectivity," part of a larger plan to engage an energized gaming audience. Meanwhile, community aspects will be an important part of the release, and MySpace will be a guiding a model for some of the social connectivity features.
The music store itself also offers several eye-openers. In the marketing materials, Microsoft mentions that it will deliver "bundling, variable pricing, and subscription" upon launch.
In terms of size, the marketing campaign will be "equivalent to the launch of the Xbox," beginning with a fall splash.
Det som är riktigt spännande är delningen av musik med andra i närheten. Låter nästan Eastern Standard Tribe. Men vad händer med batteritiden? Vill jag verkligen att andra ska suga ut min batteritid för att det är coolt? Kanske.
Butiksintegrationen och kretsloppet är avgörande för om de verkligen ska klara av att ta de 20 % av marknaden som Microsoft siktar på. Kretsloppet, drm-tekniken och coolhet. Marknadsföringsinsatsen i storlek med Xbox-lanseringen kanske klarar av att få upp ögonen för den och kanske är J Allard cool nog för att göra Zune en kulturell artefakt, precis som iPod:en är. Kopplingen till Xbox ger också möjligheter och dessutom en redan tillgänglig och övertygad fanbase (men rätt fanbase?).
Steget att inte göra den kompatibel med PlaysForSure är märkligt med tanke på hur Microsoft slagit på trumman förut. Jag tror det först när jag ser det. Men om de gör det så skulle jag börja oroa mig för DOJ igen, om jag var dem. Det är skillnad på ett slutet system om man är en så stor spelare som Microsoft. Jag tror inte ens Apple kan vara helt på den säkra sidan.
Prenumerationsmodellen ska bara vara en av sätten att hantera butiken, inte den främst utpekade. Och med nätverksmöjligheterna som typ MySpace erbjuder så är prenumerationsmodellen ganska tilltalande. Som ersättning för radio.
Uppdatering (14.35)
Värt att nämna är väl också ryktena som gör gällande att spelaren ska analysera ditt musikbibliotek för att se vilka låtar du köpt med iTunes Music Store och Apples FairPlay-drm och därefter köpa dem åt dig i Microsofts affär och därmed betala skivbolagen för låtarna en gång till.
To attract current iPod users Microsoft is going to let you download for free any songs you've already bought from the iTunes Music Store. They'll actually scan iTunes for purchased tracks and then automatically add those to your account. Microsoft will still have to pay the rights-holders for the songs, but they believe it'll be worth it to acquire converts to their new player.
Intressant taktik och om den är sann lägger de verkligen ekonomiska muskler bakom lanseringen.
Postat: 2006-07-16 kl. 02.22
Postat: 2006-07-14 kl. 08.32
När de första digitala nedladdningsbutikerna i Europa lanserades var det OD2 som låg bakom dem.
OD2/Loudeye är en DSP (Digital Service Provider) som säljer digitala musikbutiker som en tjänst. OD2 har tekniken, avtalen mot skivbolagen, hanterar musiken och köpprocessen. OD2:s kunder varumärker tjänsten och marknadsför den mot slutkund.
I Europa har OD2 varit väldigt framgångsrika och totalt servar de omkring 75 butiker världen över, med en övervägande majoritet i Europa. I Sverige driver de MSN Music och Home Downloads.
En av butikerna som var först ut i Europa, MyCokeMusic.com, ska snart stänga sina digitala dörrar för gott. Butiken var en gång i tiden den butik som sålde mest musik av alla (framför allt för att de var tidigt ute).
Problemet med deras modell är att alla får samma butik, med kosmetiska förändringar. Vissa butiker har lägre priser och vissa har exklusiva skivsläpp för en tid, men allt står i samma bibliotek. Och samma butik mot samma marknad ger knappast slutkunden en bra marknad. När marknaden var omogen spelade OD2 en viktig roll då de kunde knyta avtal som en enskild butik inte orkade med. Men nu när marknaden mognat och skivbolagen börjar förstå poängen med nätet försvinner den fördelen.
I USA, där konkurrensen är hårdare, har Loudeye redan sålt sin verksamhet till Muze. I maj förnyade de sitt avtal med Microsoft för fortsatt drift av MSN-butikerna runtom Europa, men den verksamheten har de bara tills Microsoft bestämmer sig för att veckla ut sin egen teknik på Europa-marknaden.
I Sverige konkurrerar OD2 framför allt med Inprodicon som har 20 butiker (bland annat Poplife från Aftonbladet och Gunvor från Lunarstorm), 24/7 Musicshop (CDON Downloads) samt lilla Klicktrack (som framför allt koncentrerar sig på lösningar för specifika skivbolag).
Postat: 2006-07-13 kl. 02.27
Postat: 2006-07-12 kl. 01.12
What seemed like a potential harbinger of the eventual deconstruction of the record label system has itself been dismantled. After five years of independent music experimentation, Prince has pulled the plug on the NPG Music Club[.]
I ett brev till medlemmarna skriver Prince (han måste väl ha en generator för d3t där?):
Once the NPG Music Club won the 2006 Webby Award, discussions within the NPG began 2 center on what was next. [...]
In a world without limitations and infinite possibilities, has the time come 2 once again make a leap of faith and begin anew? These r ?s we in the NPG need 2 answer. In doing so, we have decided 2 put the club on hiatus until further notice.
The NPG Music Club was a first step; the lessons learned will last 4ever. Now comes a time of great reflection and restructuring. The future holds nothing but endless opportunity and we plan on seizing it wholeheartedly.
Ibid
Vad det verkar kan det dock vara något mycket mer praktiskt som stängt ner klubbens webbplats då Nature Publishing Group stämt Prince och NPG Music Club för varumärkesintrång, lite sent påkommet kan man tycka. The New Power Generation har ju kallats för NPG sen Prince började ge ut skivor med dem.
Postat: 2006-07-12 kl. 00.40
I måndags kväll såg jag delar av reprisen av Easy Riders, Raging Bulls som tog filmpubliken från den döende gyllene eran via influenser från franska nya vågen till blockbuster-eran.
Det är intressant att de visar den just nu, när blockbustern är döende. Till och med George Lucas säger det:
"The market forces that exist today make it unrealistic to spend $200 million on a movie," said Lucas, a near-billionaire from his feverishly franchised outer-space epics. "Those movies can't make their money back anymore. Look at what happened with 'King Kong.'" [...] "In the future, almost everything that gets shown in theaters will be indie movies," Lucas declared. "I predict that by 2025 the average movie will cost only $15 million."
(Även om han hade fel om King Kong, som ArcTechnica skriver.)
Igår publicerade Svenska Dagbladet en artikel av Martin Gelin om blockbusterns räddning och Pirates of the Caribbean-trilogin. Han skriver om den långa svansen, utan att nämna den vid namn:
De senaste åren har Hollywood fått allt svårare att producera filmer som både kammar hem stora summor pengar och etablerar sig i folks medvetanden. Nu hoppas producenten Jerry Bruckheimer rädda blockbustern med Pirates of the Caribbean-trilogin.
[...] Långfilmens ställning som det alltomfattande kollektiva helgnöjet är hotad, i takt med att underhållningsalternativen ökar och vi tillbringar mer tid hemma och vid datorn.
Dvd-formatet har varit lukrativt för filmindustrin, men det har också inneburit att filmutbudet blivit mer splittrat. Oberoende filmbolag kan lättare sprida sina filmer (exempelvis genom att sälja en film direkt på nätet). Dvd-uthyrare som Netflix har revolutionerat sättet man ser på film i USA. De hyr dagligen ut omkring 40 000 olika titlar, vilket står i skarp kontrast till de fem, sex filmer som konkurrerar om biotoppen varje vecka.
Det innebär att storfilmernas roll i masskulturen blivit mer osäker, till förmån för ett mer individualiserat filmtittande.
Långfilm må ha varit 1900-talets viktigaste konstform, men kommer den att överleva 2000-talet?
Hollywoods svar just nu verkar vara trilogier och uppföljare.
Chris Anderson som skrivit en bok om den långa svansen (billig på Adlibris, surt för mig som förhandsbeställde på Amazon) skriver om Pirates of Caribbean: Dead Man's Chest:
Does this mean that the blockbuster is back, contradicting my thesis?
Well, first of all I've always said that Hollywood was going to be the last bastion of the blockbuster (most of the hits-in-decline examples I've been focusing on are in music and TV), so I'm not surprised that the hit-making machine still manages to fire off a few sparks. But before we concede Hollywood as the exception that proves the rule, let's look at the big picture. So far this year, box office receipts are up 6% from last year, but still down 4% from 2004. And when you correct for inflation and population growth, the picture doesn't look quite as good as the celebratory headlines might suggest: in 2002 dollars this year's up just 3% after a scary 11% decline last year[.]
Den stora frågan blir inte om blockbustern kan överleva, utan istället om det går att göra pengar i svansen. Att svansen i sig tjänar pengar är en sak, men går det att producera i stor skala för svansen? De bolag som klarar den omställningen är någonting på spåren. Och det är väl där som experiment från filmmakare som Robert Rodriguez blir riktigt spännande (även om han knappast kan anklagas för att göra lågbudgetproduktioner, men förhållandevis ändå).
I senaste numret av Wired återvänder Chris Anderson till sin inledande artikel om svansen och konstaterar att blockbuster-eran är så över, men att vi inte ska misströsta:
Before you shed too many tears for the declining hit, remember that the era of the blockbuster was an anomaly. Before the Industrial Revolution, culture was mostly local – niches were geographic.
[...]
If your goal is to make a hit movie – but not necessarily a good movie – you must follow the Hollywood rules. Do pay as much as you can for the biggest-name star you can lure to the project. Don't try to be “too smart.” Do have a happy ending. Don't kill off the star. If it's an action movie (and, all things being equal, it probably should be an action movie), more effects are better than fewer. Certainly it's possible to break these rules and still have a hit, but why take chances? After all, you're investing a lot of money.
This hit-driven mindset has leaked out of Hollywood boardrooms and into our national culture. We have been conditioned by the economic demands of the hit machine to expect nothing less. We have internalized the bookkeeping of entertainment risk capital. [...]
If it's not a hit, then it's a miss. It has failed the economic test and, therefore, never should have been made. This Hollywood mindset is now how we allocate space on store shelves, fill time slots on television, and build radio playlists. It's all about allocating scarce resources to the most “deserving,” which is to say, the most popular.
Ultimately, our response to hit culture is to reinforce hit culture. The world of shelf space is a zero-sum game: One product displaces another. Forced to choose, each link in the entertainment industry naturally selects the most popular products, giving them privileged placement. By putting our commercial weight behind the big winners, we amplify the gap between them and everything else. Economically, this is the same as saying, “If there can be only a few rich, let them at least be super-rich.”
But now the audience is turning to a distribution medium that doesn't favor the hits alone. [...]
The mass market is yielding to a million minimarkets. Hits will always be with us, but they have lost their monopoly. [...] MTV and Tower Records no longer decide who will win. You do.
Uppdatering (10.06)
Chris Anderson är på pressturné för sin bok och förtydligar om hits:
Bottom line: In a Long Tail world many top-down hits get smaller, but even more bottoms-up hits get bigger. It's not the end of the hit--it's the rise of a new kind of hit.
Postat: 2006-07-11 kl. 09.40
Rockmiljardären Bono i U2 har blivit hatobjekt för tunga kändisdebattörer i USA.
Han har investerat i ett våldsamt dataspel som får debattörerna att se rött.
Expressen får ju ta och skriva ut vilket spel det gäller så man slipper göra egen research:
Mercenaries 2: World in Flames™ is an explosive open-world action game set in a massive, highly reactive, war-torn world. A power-hungry tyrant messes with Venezuela's oil supply, sparking an invasion that turns the country into a warzone.
But for you, international crisis is all upside: You are a mercenary, and you profit from chaos. Mercenaries 2™ features a slew of potential clients, all willing to pay you to do their dirty work. Dirty deeds, done for exorbitant fees. These are world powers with deep pockets, deep grudges, and enough arms and ammo to start World War III. This is your kind of environment.
Mercenaries 2: World in Flames™ Game (2006)
Spelet utvecklas av Bioware/Pandemic Studios som är delvis finansierade av Bonos riskkapitalbolag Elevation Partners. Spelet utvecklas till PlayStation 3 och blev utnämnd till Runner up i kategorin Bästa spel för PS3 på E3, av IGN, härom sistens.
Om Expressens Micke Ölander orkat göra egen research så hade han ju passat på att göra en egen vinkel på att en av protagonisterna i spelet är svenske före detta fjälljägaren Mattias Nilsson från Arvidsjaur:
Mattias is a prodigiously gifted mercenary who makes his way in the world solving other people's problems with the skillful application of force. He knows not to ask too many questions, and lives by one guiding principle: "everybody pays".
Between jobs he parties as hard as he fights, and his life is a continuous cycle of filling then emptying his bank account - spending it on booze, gambling, and guns. Addicted to Swedish death metal and salted licorice, Mattias has a black sense of humor that shades into sadism.
Born and raised in the sub-Arctic north of Sweden by tough and salty Swedish hillbillies. Was a juvenile delinquent, and rarely attended school, preferring to hunt elk and ignite firecrackers.
Originaluppslaget kommer från början från en pr-kampanj som arbetar mot amerikansk inblandning i Venezuela. I pressmeddelandet uttalar sig spelmakarna om varför Venezuela valdes ut som spelplats:
Although Bono remains silent on the matter and Pandemic insists that "Mercenaries 2: World in Flames" is "a work of fictional entertainment" and "Venezuela was chosen for the setting of Mercenaries 2 (because it) is a fascinating and colorful country full of wonderful architecture, geography and culture[.]"
Det är väl inte bara jag som tänker på Joker va?
I wanted to see exotic Vietnam... the crown jewel of Southeast Asia. I wanted to meet interesting and stimulating people of an ancient culture... and kill them.
Postat: 2006-07-11 kl. 02.25
Postat: 2006-07-10 kl. 22.43
Alltså är Kants filosofi ansvarig för Ali Esbatis politik, och Foucault är ansvarig för Piratbyrån – förutsatt att vi kan lita på Bokusmetoden.
Så varifrån hämtar Johan Norberg, för att nämna en annan bokaktuell bloggare, den filosofiska grundvalen för sina samhällsanalyser? Låt oss använda samma metod och kolla vilka övriga böcker dess läsare köper!
Well, det närmaste filosofi vi hittar blir då titeln Feng Shui för svenska hem. Ni får dra era egna slutsatser.
Copyriot Bokusmetoden (2006-07-08)
Postat: 2006-07-10 kl. 02.18
Postat: 2006-07-06 kl. 02.23
Postat: 2006-07-06 kl. 01.34
Utan att ha följt debatten särskilt nära så reagerar jag ändå på dess skvalp i bloggosfärens hav (jag kom in i diskussionen lite från sidan, via Resumé).
Karolina Lassbo skriver, i ett inlägg i raden till försvar för hennes modellerande för Markus Andersson, att alla kulturskribenter bara smutskastar honom oförskyllt och att alla borde skaffa sig en egen uppfattning genom att fråga Markus själv:
Det var tydligen några kulturskribenter, Ingela Lind och Mårten Arndsen, som var först med att smutskasta Markus Andersson. De hävdade att hans syndabocksserie på Moderna Museet hade tydliga nationalsocialistiska antydningar, och plötsligt var hela Andersson som person en nationalsocialist. Andra skribenter var sen inte sena med att haka på. Utan att vare sig tänka själva, lära känna Markus Andersson som person, eller fråga hur han står politiskt, så blev Lind och Arndsen citerade i artikel efter atikel.
Det Sigge Eklund skrev var (apropå ett inlägg där han lite svepande kallade honom den nationalsocialistiske konstnären
):
Konstnären Markus Andersson har aldrig tagit ställning för nationalsocialismen. Detta borde jag klargjort från början. Jag ber om härmed om ursäkt till Markus Andersson!
Bloggvärldsbloggen Ursäkt (2006-07-02)
För det första är det värt att påpeka att det inte är Markus Anderssons som ställt ut på Moderna, utan snarare Dorinel Marks som använt Markus Anderssons serie Svenska syndabockar som ready-made. Intressant i sammanhanget är hur Dorinel kom i kontakt med Markus för första gången. Markus skickade nämligen ett brev till juryn på Liljevalchs vårsalong 2002 under pseudonymen Theoderik. Brevet är citerat i en intervju med Dorinel som publicerades i samband med Moderna-utställningen:
Såg häromdagen den illavarslande utställningen på Liljevalchs. Det enda den bekräftade var att Oswald Spengler hade fullkomligt rätt i att så kallade konstnärer var de mest föraktliga varelser man kunde tänka sig när en kultur passerat sin mogna ålder vilket med god marginal vi redan gjort.
Utställningen på Liljevalchs vittnar om ett så perverterat och destruktivt ideal att jag ser en tröst i det kommande Ragnarrök.
Juryn till detta spektakel borde sättas i skampåle på huvudstadens torg, till allmänt bespottande och hån.
/Theoderik
Theoderik är ett namn Markus använt flera gånger och som han även använder för sitt eget galleri Theoderik Hall.
Utan att dra alldeles för stora växlar på det var Oswald Spengler en tysk filosof och historiker som var inflytelserik på nationalsocialismens idébildning. 1935 skrev Herbert Tingsten i tiden om Spenglers inflytande på nazismen:
De betydelser, som de nationalsocialistiska ideologerna för närvarande inlägga i begreppet socialism, kunna ledas tillbaka till många tidigare politiska och vetenskapliga riktningar. Man erinrar sig de på 1840-talet uppträdande "tyska socialister", som gått till eftervärlden tack vare Marx' och Engels' ironiska kritik, och de "sociala" partier, vilka i olika länder, främst i Tyskland, sökt profitera av socialismbegreppets prestige. Här skola vi endast dröja vid några utanför naziströrelsen ståede moderna författare, som genom sina definitioner av ordet socialism utövat ett påtagligt inflytande på den nationalsocialistiska ideologin.
Första rummet tillkommer utan tvivel Spengler. Skillnaderna mellan Spenglers lära och den officiella nazismen äro visserligen betydande, och Spenglers sista bok, "Jahre der Entscheidung", har skarpt kritiserats av framskjutna nationalsocialister. På viktiga punkter har dock Spengler påverkat nazistiskt tänkande. Icke minst är detta fallet med hans arbete "Preussentum und Sozialismus" (1921); den framställning, han där ger av den "sanna" socialismen, har varit vägledande för många av det tredje rikets teoretiker.
Men det ska också tilläggas att Oswald Spengler tog kraftigt avstånd från nazismen i slutet av sitt liv med boken Jahre der Entscheidung 1934, två år innan sin död.
Värre är Theoderiks andra eskapader, bland annat i en diskussion bland kommentarerna till Alexandra Pascalidous (?) Metro-krönika från i december förra året. Där räknar han bland annat upp fem av de personer han gjort tavlar av i syndabocksserien och skriver bland annat:
Jag tycker alla inklusive alla miljoner vänster-nissar, kan ägna en tanke åt alla heroiska väst Europeer som slagits för friheten i det Euroeiska skymningslandskapet.
[...]
Daniel Wretström. Du tilllät dig att söka och vågade ha en egen åsikt. Det kostade dig ditt liv.
Må du stå upp på domens dag.
Alla ni stora forskare med integritet som vågar ifrågasätta den dogmatiska historieskrivningen om andra världskriget och nu på grund av detta sitter i fängelse i det " demokratiska " väst Europa. Erat budskap passar bra på julen som borde vara en tid för en innerlig uppriktighet under sanningens stjärna.
Daniel Wretström var en ung nazist som Theoderik/Markus Andersson avbildat på en tavla som ingick i Dorinel Marc presenterar Markus Andersson, en målande samtidsskald. Daniel Wretström mördades på en busshållplats mellan Rönninge och Salem 2000 och betraktas av flera svenska vit makt-grupper som en martyr, de genomför årligen Salemmarschen till hans ära trots att hans föräldrar tagit avstånd från manifestationen.
När Theoderik frågas ut om det sista stycket som citeras ovan från diskussionen på Metros webbplats försöker han klargöra:
I både Tyskland och Österrike sitter människor fängslade för sk kallade hatbrott.
Deras " brott " kan ha bestått i att ha ifrågasatt detaljer i den så kallade förintelsen.
En del av dessa personer i likhet med David Irving är seriösa forskare och historiker tror jag.
Och även om de inte är det, dvs om de är klåpare som fabulerar och ifrågasätter självklarheter, så finns INGEN anledning att beröva dem ett uns av deras medborgerliga rättigheter.
Brunmurrigt och unket? Nationalsocialism? Avspänt är hur som helst inte ordet.
Och en sak till. Eftersom Lassbo beundrar ursäkter för svepande kommentarer så kanske hon ska be Ingela Lind eller åtminstone Mårten Arndtzén om ursäkt. De talade båda om unkna värderingar, nationalsocialistiska värderingar i verken och brunmurrighet. Men ingen av dem säger i deras artiklar att personen Markus Andersson är nationalsocialist, åtminstone har jag inte hittat en sådan referens. Det är istället Björn af Kleen som tillskriver Ingela Lind ett citat om att Markus själv är nationalsocialist.
Postat: 2006-07-05 kl. 15.02
När jag kommer ifrån det här med att blogga ett tag så glömmer jag bort att det mins viktiga är det roligaste att blogga om. Således vill jag göra en poäng av min jeans-etikett. FN förevigade etiketten från mina jeans, som tyvärr skavdes av en hel del i första tvätten.
Efter AP-storyn i december började det yras om bojkott utrikes:
Logo designer Bjorn Atldax says he's not just trying for an antiestablishment vibe.
"It is an active statement against Christianity," Atldax told The Associated Press. "I'm not a Satanist myself, but I have a great dislike for organized religion."
[...]
In more religious countries, that might raise a furious response, maybe even prompt retailers to drop the brand.
Men tyvärr var Mel Gibsons utfall bara en ploj. Hur som helst är det i alla fall extra roligt att de efter det där har modellen No666 5692, i vårkollektionen, med etiketten som lyder:
CHEAP MONDAY JEANSWEAR
VASASTAN STHLM
SINCE 1753 ÖVER MIN DÖDA KROPP
No. 666
UNITED LESIONS
WE ALL LOVE SATAN
LATTJO LAJBAN VINTAGE
TWO BAT BRAND
BY MTWTFSS WEEKDAY.
Postat: 2006-07-04 kl. 20.59
En kultur vidmakthålls genom de ritualer och institutioner den kan skapa. Ju mer energi människorna kan ägna åt dessa, desto livskraftigare blir kulturen. Kulturen, kanske framför allt religionen, ger människorna en motivation att använda sitt överskott av kraft och tid till att upprätthålla och utveckla ritualerna och institutionerna, vilket i sin tur gynnar samarbetet inom samhället. Religionen skyddar därför människan mot hennes egoism.
OK, jag kanske sträcker det lite långt. Det här är ju mer människors sätt att leva i ett visst samhälle
, men ändå. Kulturen räddar oss. Vi behöver den, rent evolutionärt, för att överleva.
(Och jag kan inte hålla mig från att klippa in lite mer för framtida referens:)
Ur det evolutionära perspektivet är det bättre att ibland se spöken än att missa ett överfall från en annan människa. Vi reagerar därför nästintill automatiskt med att se en varelse bakom ett skeende. En enbuske i skymningen blir en mörkklädd man, ett knarrande ljud från loftet blir en gengångare och så vidare.
När väl den automatiska varelsedetektorn är i funktion och det inte går att hitta något konkret som orsak till en märklig händelse, så uppfinner vi med lätthet en övernaturlig varelse som kan ta rollen som orsakare. Gud är människans avbild.
Ibid