januari 2004
Postat: 2004-01-29 kl. 17.31
international & cross-platform
Fränt. Det där verkar ju otroligt intressant. De säljer tydligen både AAC- och WMA-filer, vilket ju faktiskt är precis vad alla borde göra - i alla fall i den här världen, egentligen borde ju alla format vara kompatibla.
Men just nu får jag inte komma in i tjänsten. De har tagit ner den för att uppgradera den.
Macnytt och Macfeber säger att den är kompatibel med iTunes. MacMinute, där storyn kommer ifrån, utvecklar med att det behövs ett kit, eller kanske rättare sagt en plugin, för att hantera deras DRM-teknologi. Vilket troligtvis motsäger det Macfeber hävdar, att musiken fungerar i en iPod.
iPod:ens mjukvara klarar numera att hantera flera DRM-teknologier samtidigt, men jag tror inte det är implementerat ännu i iPod:en. Till exempel fungerar ju inte Reals Helix DRM, även om Real klarar Apples FairPlay. Nuphas lär ju inte vara FairPlay eftersom en plug-in behövs.
Jäjä. Igår kom jag på vad min primära användning av iTMS skulle vara förresten. Singlar. Jag har alltid varit en sucker för de där extraspåren på singlar, varför jag alltid hamnar i situationer där jag köper 69 kr+ för en extra-låt och en mix. Igår såg jag, via it's a trap, att Jaga Jazzist släpper en singel av "Day". Om de bara legat på Warp istället för NinjaTune, då hade jag redan köpt b-spåren via Bleep.
Postat: 2004-01-27 kl. 00.19
Den inte helt okända portalen Lunarstorm blir nu alltså först med att sälja musik i digital form över Internet i Sverige, det är tillsammans med Sony man erbjuder sin tjänst kallad Volym.
Inte helt oväntat att de gör en sån tjänst, men det måste väl bli en nische-produkt, annars har jag återigen underskattat värdet av såna där communities.
(Jag vill in och titta på tjänsten, om den ens finns ännu, men jag vill fan inte registrera mig.)
Jag hittar ingen annan artikel om tjänsten. Finns det musik från alla majors eller bara Sony? Hur som helst kostar 192 kbps WMA 15 spänn per singel.
Postat: 2004-01-27 kl. 00.15
"We will be here this year. I'm not going to announce the date at this time, but we are working very hard." Cue told music industry executives that the "layers of bureacracy in the European music industry were limiting the number of songs it could offer consumers here".
Usch. Det där låter precis som det jag var rädd för. Fan också. Vilken jävla chans det skulle vara annars. Förstå om The Knife (Rabid), David & the Citizens (Adrian) och Fireside (Startracks) kunde släppa musik på samma villkor som Michael Jackson (utan pedofilanklagelser dårå). Okej okej, visst skulle de inte uppmärksammas på samma sätt i hanteringen av musik via butiken, men folk över hela världen skulle ha chansen att köpa musiken.
Det är ju det här Digfi DSP borde syssla med. Inte att göra sin egen teknik och försöka kränga. Fatta om de jobbade hårt för att få ut svensk musik till hela världen istället för att lägga krutet på att sälja det till svenskar på cdon. Ok om de gjorde både och, då vore jag nöjd. Men att bara satsa på sin egen ko, det är galet.
Postat: 2004-01-24 kl. 00.30
Putting together a home-brewed compilation of songs used to be an act of love and art. Now it's just too damn easy to be worth caring about.
Visst. Jag saknar det också. Det var fantastiskt roligt. När man hittade den där perfekta avslutningen på bandet, så den vita delen rullade ut från rullen precis när sista låten hade tonat ut. När bandet blev så där perfekt som bara blandband kan bli.
Eller battle-band när alla fick välja i tur och ordning. När nästa person kom med den perfekta uppföljaren som antingen svarade på förra låten eller utvecklade temat.
Jag hade min värsta period av blandbands-inspelningar precis innan jag blev tonåring. Pappa klagade på att jag i stort sett gjorde samma band hela tiden. Det gjorde jag inte, även om jag plockade från ett alldeles för litet antal skivor. Men stämningarna var hur som helst inte samma. Det var då min lust för musik väcktes på riktigt, tror jag.
Och naturligtvis kommer jag ihåg minnesvärda blandband. Särskilt ett när jag blev ombedd att introducera AG till hårdare musik. Det var ett fantastiskt roligt band att göra.
Eller när man skulle på en resa och gjorde det där överdjävligt fantastiska bandet som liksom gjorde att resan vore värd att göra bara för bandets skull.
Men precis som han säger i artikeln så går det inte att gå tillbaka. Jag har inte längre någon bandare kopplad till stereon. Den gick sönder någon gång för länge sen och det har aldrig känts prioriterat att köpa en ny. Det är ju i alla fall så mycket enklare att göra en blandskiva. Och det problemet hade jag redan innan jag hade en brännare själv. Det tar sån extremt lång tid att göra ett blandband. Och jag kan inte använda det själv på samma sätt som jag gjorde då. Jag åker aldrig bil, jag har ingen kassett-walkman längre. Men det går ju heller inte att leva med shuffle.
Shuffle är verkligen en styggelse. Du får låtar i ordning där de inte alls passar ihop med varandra och intron som behandlas som låtar och låtar utan intron.
Så seriös behandling av spellistor måste vara modellen (när man inte lyssnar på hela skivor, för det är ju oftast the way to go - i digital som i fysisk form). Spellistorna måste utformas genom att lyssna på slutet av låten och början på nästa för att verkligen höra om de funkar ihop. Att inte den ena smaken skär sig med sin efterföljare.
Det är ju aldrig samma tillfredsställelse. Det går inte att vara lika nöjd med en spellista som det tog någon halvtimme att sätta ihop som ett blandband som man höll på med en hel kväll. Men det är gott nog. Och resultatet blir, om inte lika bra eftersom känslorna inte är med, så åtminstone en fantastisk samling musik.
Postat: 2004-01-23 kl. 18.58
Socialdemokraten Lars Burström har enligt tidningen Nerikes Allehanda tagit stort intryck av Naomi Kleins debattbok No Logo. "Reklamen invaderar varje ledigt utrymme i samhället. Ockuperar människors tankar och drömmar, formar deras livsstilar" skriver Lars Burström i sin motion.
Det offentliga utrymmet privatiseras och begränsar yttrandefriheten, sa Lars Burström i debatten där han även efterlyste en kommunal styrning av reklamens utbredning i stadsmiljön och i skolmiljön.
Resumé tar i lite i sin rubriksättning. Men det är ok, för det resulterade i den här kommentaren som gav artikeln sitt existensberättigande:
2004-01-23 10:18 andy
Lars Brun ger veckans boktips:
" Det var en oerhörd tjock bok att ge sig på. Såklart att jag inte läste alla sidor, bara 3-18 plus sid 178. Den sistnämnda sidan var riktigt bra. Massor av svåra ord. Det sjuka är att boken är skriven liksom på riktigt. Som Biggles eller Arn.Den var verklig. Typ Big Brother eller Farmen du vet. Dokubok. Jag gillar ju normalt inte läsa. Sånt bör man lämna till kärringar och dom fiiina katedralskolgossarna.Men No Logo kan jag verkligen rekommendera. Jag ger den 4 starka sosserosor. Stort minus för avsaknaden av stora bilder och att det stod så jävla lite om allsvensk fotboll. Klein, hon är judisk va? Jaja, det förklarar allt. Tre rosor. Max. Helvete är hon amerikanska också? Två rosor driekt. Lurendrejeri på högsta nivå. Den var ju skriven på svenska?? Dom är sluga dom där. Härmed förbjuder jag den i Örebro. Jag fattar inte varför vi måste ta in utlänska författare hela tiden. "
Visst känns det lite galet. Särskilt beroende på hur det är formulerat (jag hittar inte motionen någonstans). Men väl en inställsam artikel av Peter Dahlgren, den spjuvern, på Socialdemokraternas webbplats.
Men visst tycker jag också att kommunal styrning av reklamens utbredning /.../ i skolmiljön kan vara en bra idé, men när de blandar in yttrandefriheten och stadsmiljön blir jag orolig.
Det måste finnas fria rum där yttrandefriheten kan utövas utan påverkan från kommersialism
Hur stoppar reklamen yttrandefriheten i det offentliga rummet? Och kanske den viktigaste frågan i alltihop: Vem avgör vad som är ok och på vilka grunder?
När man ska börja begränsa yttrandefriheten i yttrandefrihetens namn är man ute på farlig mark.
Dessutom, den verkar ju märkligt innehållslös den där motionen. Vad säger den egentligen? Att kommunen ska styra vad gäller var reklam får finnas på offentlig plats. Har de inte alltid gjort det? Man får ju inte annonsera var som helst. Och i övrigt är det väl stadsarkitekter med flera som också har sitt att säga till om.
NA:s artikel
Postat: 2004-01-22 kl. 23.42
Jag fascineras av det oerhört personliga tilltalet i "31 Songs". Både i hur han resonerar om den musik han tycker om och hur han knyter den till sig själv.
Det är nästan en bok i blogg-form. Men där det inte är länkar utan låtar.
Men alltid när jag läser böcker om musik lider jag så av att inte höra den. Alla låtar jag inte hört ville jag lyssna på när jag läste om dem i boken. Några av dem går inte ens att få tag i, skriver han själv. Det är ju bara oerhört frustrerande.
Men det är väldigt charmigt att han väljer att inte välja mellan högt och lågt. En låt får vara en låt, ibland helt utan kontext och ibland bara i en kontext. Precis som det är.
Jag kommer fram till att vi inte har samma smak, men att vi delar förälskelsen. Och det är egentligen allt som är viktigt. Hornby skriver om musik på ett sätt som lyfter fram kärleken till musik på ett tydligt sätt. Något som är svårt att beskriva i ord, men lätt att känna när man träffar rätt låt.
- "Your Love Is The Place That I Come From" Teenage Fanclub
- "Thunder Road" Bruce Springsteen
- "I'm Like A Bird" Nelly Furtado
- "Heartbreaker" Led Zeppelin
- "One Man Guy" Rufus Wainwright
- "Samba Pa Ti" Santana
- "Mama, You Been On My Mind" Rod Stewart
- "Can You Please Crawl Out Your Window?" Bob Dylan
- "Rain" The Beatles
- "You Had Time" Ani DiFranco
- "I've Had It" Aimee Mann
- "Born For Me" Paul Westerberg
- "Frankie Teardrop" Suicide
- "Ain't That Enough" Teenage Fanclub
- "First I Look At The Purse" J. Geils Band
- "Smoke" Ben Folds Five
- "A Minor Incident" Badly Drawn Boy
- "Glorybound" The Bible
- "Caravan" Van Morrison
- "So I'll Run" Butch Hancock and Marce LaCouture
- "Puff The Magic Dragon" Gregory Isaacs
- "Reasons To Be Cheerful" Ian Dury
- "Calvary Cross" Richard and Linda Thompson
- "Late For The Sky" Jackson Browne
- "Hey Self-Defeater" Mark Mulcahy
- "Needle In A Haystack" The Velvelettes
- "Let's Straighten It Out" O.V. Wright
- "Röyksopp's Night Out" Röyksopp
- "Frontier Psychiatrist" The Avalanches
- "No Fun / Push It" Soulwax
- "Pissing In A River" Patti Smith
Jag är mycket frestad att göra listan i "rätt ordning", dvs med artisten först, men det vore att göra boken orätt.
Postat: 2004-01-21 kl. 17.24
The retailer imported cheap CDs from Asia and sold them in Western Europe. CDs are cheaper in Asia, because the music industry deploys differential pricing. Briefly, record companies charge more in Europe because they can.
Det känns som det där borde vara så länge sen. Jag trodde det var omkostnader som gjorde det. Och att CD Wow sålde så stora volymer. Men tydligen inte.
En process i Tyskland är på väg. Så antagligen är det väl på väg hit också snart. Svenska musikbranschen brukar ju inte direkt gå i bräschen, men väl stå där och sparka på den redan besegrade.
Men nu är ju hemligheten avmystifierad i alla fall.
Postat: 2004-01-21 kl. 15.25
Nyhetsbrev om vidareutveckling av 24-timmarswebben
24-timmarswebben är Statskontorets vägledning för utformning av bra och användbara webbplatser. Projektet för vidareutveckling av vägledningens råd och rekommendationer har i dagarna givit ut det första numret av sitt nyhetsbrev.
Usch. Jag har irriterat mig på 24-timmarsmyndighetswebben sen den först slog upp sina portar. Hur kan man göra en webb som ska vara ledstjärna i arbetet för att göra 24/7-myndigheter av vanliga traditionella och ibland stelbenta myndigheter och göra den så usel?
Kompatibilitet:
Helt otroligt fungerar webbplatsen bara som den ska i Explorer för PC. Numera funkar den ju i alla fall att använda i Mozilla-läsare, men det är fortfarande en massa fel. Som det klassiska scroll-felet som finns i alldeles för många statliga webbplatser. Något css-fel. Och egentligen är inte det problemet. Problemet är att de verkligen inte verkar ha testat webbplatsen mot någon annan plattform än Windows och Explorer. Hur dyrt är det att köpa in? Hur dyrt är det att göra rätt?
De, om några, borde leda i att använda standarder, semantiskt korrekt kod, validerande html-kod och css-kod. Vilket leder mig fram till nästa del.
Webbkunskapen:
Om de ska leda får de försöka ha lite visioner. Webbplatsen är så stel och dålig så jag blir förbannad. Är det det som är tanken med myndighetswebbar i 24/7-version? Göra tråkiga webbplatser som man inte vill använda? Är man korrekt då?
Ta bara det senaste exemplet. Nyhetsbrevet om vidareutveckling av 24-timmarsmyndigheten. Arbetsgruppen har lagt upp en sida som berättar om nyhetsbrevet, sen har man designat ett nyhetsbrev och sparat det som pdf. Nyhetsbrevet i sig är nästan helt innehållslöst.
Bortsett från det meningslösa i att göra en pdf av material som passar bättre som direkt text på en webbsida, men över huvud taget - formen? Vill de vara i spetsen borde de väl snarare göra en blogg av det hela? Hur tar de emot synpunkter och idéer i gruppen? Finns det någon form av feedback-funktion? Självklart inte. Gruppen i sig är helt skild från insyn, trots att poängen med nyhetsbrevet är att öppna upp och visa vad arbetet går ut på.
Postat: 2004-01-20 kl. 12.52
myCokemusic.com - packed full of exclusive, pre-release, new & old tracks to download.
Coca-Cola lanserar nätmusiktjänst. All right. Men varför stänger de ner tjänsten för att uppdatera när de håller på att lansera den? Det verkar ju oerhört korkat.
Men det ska vara Windows Media-filer och de säger själva att de ska ha fler låtar till försäljning än konkurrenterna. 500 000+ alltså. iTunes Music Store är uppe i 500k nu och jag tror Napster var där redan när de startade.
Det som faktiskt är lite spännande är att den finns på den här sidan av atlanten. I Storbritannien närmare bestämt.
Coca-Cola today launched a website offering albums for download in what the drinks giant has described as "the first consumer branded, legitimate downloadable music site".
80 p/låt och £ 6.40/skiva. Man ska även kunna lyssna för 1 pence åt gången. Det är ju rätt schysst.
De lockar även med att de kommer ha exklusiva låtar, ibland sex veckor innan de kommer ut i affärerna. Men då får de nog ta i lite mer än så här:
The 1980s band Tears For Fears, who have reformed after the success of the Gary Jules cover Mad World, will release their new single, Closest Thing To Heaven, exclusively on the site.
Postat: 2004-01-16 kl. 18.10
Jag skulle så gärna velat att den var mer intressant. Men min känsla från när det begav sig var rätt.
Marilyn Mansons autobiografi är en skrytig bok om folk som gillar knark och att vara kända. Fast en mycket sämre sån än "The Dirt". Nog för att Mötley Crüe-killarna verkar ganska mycket dummare än Manson. Men de är roligare. Och framför allt ser de sin värld som så självklar. Manson vill skina i smutsen. Mötley skiner av bara farten.
Jag har varit jävligt nere med Manson i flera år. Och framför allt då, under tiden när boken skrevs och tiden den handlar om.
Första delen är om Mansons uppväxt. Hade hört det mesta redan. Effektsökande trams om hans barndom - främst koncentrerad på hans morfar och hans bästa kompis djävulsdyrkande brolla. Och om tjejerna han ville ligga med och de han fick ligga med. Testosteronstinn runkglättade sidor.
Sen var det en del nytt kring hur de bildade bandet. Och hur den nedåtgående spiralen började accellerera.
Men jag tycker så jävla mycket bättre om Manson när han slappnar av. Han har något att säga och han är inte dum. Men han tycker lite för bra om sig själv ibland. Det kanske ingår i LaVeys satanism som han verkar ha varit jävligt nere med just då. Men ändå.
Jag är mest nyfiken på hur Neil Strauss egentligen skriver. Jag vill helst läsa hans egen text. Och då inte i intervjuform.
Postat: 2004-01-13 kl. 12.01
General manager of Microsoft's Windows digital media division David Fester has suggested that iTunes' emerging dominance would be bad for consumers.
Är det där verkligen något Microsoft kan använda som argument?
Postat: 2004-01-12 kl. 17.06
There are other features, he says, that could attract users to the legitimate download market. "If you look at things that have done particularly well on the internet as a whole, such as Amazon, very few people have tapped nearly as well the peer recommendation element," says Johnston. "If you could trawl for ages and hear about people's favourite albums of the year, and get a choice of eight different recommendations every time you type in anything [and] then wed those kind of peer recommendation features and chat forums with the ability to acquire music, you'd have the dream service."
Where do I sign up?
Fan jag vill göra det där. Det går att göra riktigt bra, tror jag.
---
Sony vill, sent om sider, vara med:
Sony's new service, Connect, will be launched in spring and initially work only with Sony's range of music players, although the company says it will offer music downloads for users of other devices in the future. Connect will offer a range of music and pricing similar to its rivals, with 500,000 songs from all the major record labels for 99 cents (54p) a time, and entire albums for $9.95.
Så Sony hänger på alltså. Men det kan ju inte gärna vara helt okontroversiellt för de andra majorbolagen. Att hjälpa en konkurrent att lansera sin egen tjänst. Så de till och med tjänar pengar på Universal, (BMG, är det klart med samgåendet?), EMI och Warners musik. Men det där har ju alltid varit Sonys problem. De vill vara bra för konsumenter av hårdvara, samtidigt som de är överbeskyddande för sina kulturella produkter. Hörde någonstans att Sonys dvd-spelare är de sämsta att modda till regionsfrihet, för att Sony (filmbolaget) inte vill att man ska kunna göra det.
---
Äh. Det jag började skriva om var ju egentligen det här:
En viss Peter Jamieson som är chairman i the British Phonographic Industry säger till tidningen Times att han hoppas att skivbranschen och Apple snart skall komma fram till en överenskommelse och att handel ska komma igång i april i år.
Sweet! Det känns som det borde dykt upp för så länge sen så jag inte är spänd längre. Det intressanta i sammanhanget blir ju bara om det blir samma utbud eller ej? Jag börjar tvivla. Kan tänka mig att vem som får vilka stålar är en av de största stötestenarna för att lansera i europa.
Ta The Jon Spencer Blues Explosion. De släpper på Matador i USA men inte Matador Europe (Hupp! Sidan finns inte, vad nu då?). I europa är det istället Mute Liberation Technologies som ger ut Jon Spencer. Antagligen har de sinsemellan någon skön uppdelning av kostnader och intäkter, men vem är det som får stålarna när man laddar ner från Sverige?
Eller ta The White Stripes som jag fortfarande inte blivit klok på. De signades till V2 under buller och bång (Oindie! Helgerån! Aaah!) men i europa släpptes "Elephant" fortfarande på XL.
Postat: 2004-01-11 kl. 23.28
Den första 3D-förrättningen är nu färdig i Skåne! Kontoret i Malmö har i dagarna registrerat en förrättning med 3D-fastighetsutrymme. Det är en gångbro i Staffanstorp som sammanbinder Magnoliagårdens (ett äldreboende) två byggnader med varandra.
Det är ju inte ofta man blir lite upphetsad över lantmäteriförrättningar. Men 3d-fastighetsindelning är fan coolt. Funderar på om inte just det här skulle kunna vara en hjälp i den eventuellt stundande fastighetskrisen också.
Den stora frågan är väl om man behöver såna där röda och gröna brillor när man går över den där gångbron.
Postat: 2004-01-10 kl. 02.04
D'Angelo Voodoo
Ibland glömmer jag bort hur jävla bra den är. När jag inte lyssnat på ett tag alltså. Men det krävs inte lång tid för att åter övertygas.
Postat: 2004-01-10 kl. 01.47
- Outkast "Speakerboxxx/The Love Below"
- Jaga Jazzist "The Stix"
- Xiu Xiu "A Promise"
- Fannypack "So Stylistic"
- Zongamin "W/T"
- The Knife "Deep Cuts"
- The Blood Brothers "Burn Piano Island, Burn"
- The Rapture "Echoes"
- Moneybrother "Blood Panic"
- Cat Power "You Are Free"
- Peaches "Fatherfucker"
- Tomahawk "Mit Gas"
- Björns vänner "Tappat halva hjärnan"
- Franke "Optimismens hån"
- Missy Elliot "This Is Not a Test"
- Laakso "I Miss You I'm Pregnant"
- Logh "The Raging Sun"
- Samling "Ragga Ragga Ragga 2003"
- Moloko "Statues"
- David & the Citizens "Until the Sadness is Gone"
- Erik de Vahl "Secrets Adrift"
- Yeah Yeah Yeahs "Fever to Tell"
- Aerogramme "Sleep and Release"
- The Come N' Go "Rhythm n' Blood"
- Deerhoof "Apple O'"
Postat: 2004-01-09 kl. 18.16
Sen att programmet kraschade när jag hade kommit så där långt, det är en annan sak. Men det gjorde Kung-Log också jämt när man hade lagt till nya saker bland custom html-taggarna.
Synd bara att det alltid händer när man installerat om programmet. Eftersom då har jag hunnit göra alla inställningar en gång som sedan glöms bort när programmet kraschar.
Postat: 2004-01-09 kl. 17.37
Downloading may be illegal. But 60 million people used Napster and only 50 million voted for Bush or Gore. We live in a democracy. If the people want to share files then the law should be changed to let them.
Det där är en helt galen siffra. Men det känns mer som att fler borde ta demokrati på allvar än något annat.
Bra artikel för övrigt. Skriven som pro till en contra-artikel om nedladdning, men struken från tidningen eftersom NYT Upfront inte ville uppmana tonåringar att bryta mot lagen.
Postat: 2004-01-09 kl. 16.18
Fast varför man vill ha en iPod i stället för en Jens of Sweden MP-100/110 eller en av iRivers iFP-spelare har jag svårt att förstå. Speciellt då iPoden är sämre på det som är viktigt: vikt (3-4 gånger tyngre) och batteritid (33 - 57 % av en iRiver eller JoS).
Torstensson är förvirrad.
Varför iPod? Överlägsen gui - så överlägsen att ingen annan kommer in på banan. Sen att den är snyggast, det är ju en smaksak. Så vi tar resten istället.
Storleken? Vi pratar ju lite äpplen och päron här (no pun intended). iPod:en är en hårddiskspelare, iRivers iFP-serie och Jens of Sweden har flash-minnen vilket gör dem avsevärt mycket sämre i det hänseendet. Det handlar om hur krångligt det är att välja vad man tar med sig. Och tiden man använder till att tömma/fylla. På det sättet vinner iPoden utom tävlan.
Men ok vi jämför dem ändå. På längden är iPod Mini längst (tillsammans med iRivers 300-serie (91 mm). Kortast är Jens of Sweden (80 mm).
Volymen då?
Jens of Sweden:
MP-100 (128/256 MB): 8,0 x 2,5 x 1,6 = 32 cm3
MP-110 (128/256/512 MB): 8,8 x 2,75 x 1,6 = 38,7 cm3
iRiver:
iFP-100-serien (128/256/512 MB): 3,1 x 2,85 x 8,2 = 72,4 cm3
iFP-300-serien (128/256/512 MB): 3,5 x 2,67 x 9,1 = 85 cm3
iFP-500-serien (256/512/1024 MB) 6,4 x 5,1 x 1,91 = 62,3 cm3
Apple [lägger till de större också för att ha att jämföra med]:
iPod Mini (4 GB): 9,1 x 5 x 1,3 = 59 cm3
[iPod (20 GB): 10,35 x 6,18 x 1,57 = 100,4 cm3]
[iPod (40 GB): 10,35 x 6,18 x 1,87 = 119 cm3]
Så iRiver försvinner helt. Och då jämförde jag inte ens med deras spelare som har mest plats och nästan kan jämföras mot en iPod (iGP-100, 1,5 GB, 148,8 cm3, 100 g). Jens of Swedens båda modeller vinner här, med iPoden som god tvåa (det skiljer 27 eller 20 cm3).
Vikten?
Jens of Sweden:
MP-100 (128/256 MB): 37 g
MP-110 (128/256/512 MB): 41 g
iRiver:
iFP-100-serien (128/256/512 MB): 32 g (utan batteriet)
iFP-300-serien (128/256/512 MB): 32 g (utan batteriet)
iFP-500-serien (256/512/1024 MB): 60 g
Apple:
iPod Mini (4 GB): 102 g
[iPod (20 GB): 158 g]
[iPod (40 GB): 176 g]
Så visst är iPoden tyngst.
Men jämför då mängden musik du får med dig.
Musiken?
Jens of Sweden:
MP-100 (128/256 MB): 31/62 låtar
MP-110 (128/256/512 MB): 31/62/124 låtar
iRiver:
iFP-100-serien (128/256/512 MB): 31/62/124 låtar
iFP-300-serien (128/256/512 MB): 31/62/124 låtar
iFP-500-serien (256/512/1024 MB): 62/124/250 låtar
Apple:
iPod Mini: 1000 låtar
[iPod (20 GB): 5000 låtar]
[iPod (40 GB): 10 000 låtar]
Det är inte en smaksak vilken som vinner. Det gör iPod:en. Vilken av modellerna som helst.
Uppdatering: Torstensson blir förvirrad av för många siffror. Och kanske borde jag inte tagit med de större iPod:arna, för det var inte de jag ville jämföra med. Men ok. Jag förenklar. I jämförelse med iRiver är iPod:en minst (vilken av modellerna som helst). Jens of Sweden är mindre ändå och även lättare. Men den faller på det som verkligen spelar någon roll med en musikspelare: Musiken.
Jag kan ta med mig min iPod på morgonen utan att ha en aning om hur jag kommer känna mig under dagen. För jag vet att jag har den musik jag behöver med mig. Det är en ganska enorm skillnad att välja på 3 eller 6 skivor (om vi nu antar att en skiva har 10 låtar, vilket de sällan har) och 100. Där är hela hemligheten. Det är det som spelar någon roll. Det är väldigt sällan jag är utan el längre än åtta timmar åt gången. Det klarar iPoden.
Torstensson skriver: Men vill någon gå runt med 10 000 låtar på fickan, varav denne kan lyssna på 120 innan behovet av ett strömuttag blir skriande, så inte mig emot. Jag vänder på det. Jens of Sweden hävdar att man kan spela MP-110 i 14 timmar. Då kan man alltså lyssna på samma 31 låtar 7 gånger, 62 låtar 3,5 gånger eller 125 låtar nästan 2 gånger. Hur många gånger vill man höra samma skiva innan man behöver ladda batteriet?
Dessutom kan jag numera skippa att bränna blandskivor till mig själv, eftersom jag har iPodens docka vid stereon. Hur mår Jens nu då?
Ska vi prata USB vs Firewire/USB2 kanske? LCD-skärmen? GUI:t har jag redan nämnt, där är iPod:en utom tävlan.
När man gräver ner sig i tekniska specifikationer tappar Apple alltid mark till sina konkurrenter. Hehe. Ok, tappar mark till vilken konkurrent? Det var Torstensson som försökte hävda andra spelares överlägsenhet med tekniska specifikationer. Men ok. När de tekniska specifikationerna inte passar ...
Uppdatering 2: Om det är Apple som är problemet kanske HP Digital Music Player kan vara något.
Uppdatering 3: Woohoo. Korseld. David skriver i sitt månhus: Någonstans där glöms bort/skyls över att vikten och storleken trots allt spelar roll oavsett hur mycket den kan lagra. Nej, det är inte det jag menar. Jag menar att man måste sätta vikten och volymen i relation till lagringen av musik. Att bara ta volymen (JoS är mindre) eller vikten (JoS är lättare) och jämföra dem rakt av som om de vore likvärdiga i övrigt är det jag vänder mig mot. Hur mycket mindre och lättare är den i relation till en iPod Mini. Två ord: Inte tillräckligt.
Och då har vi inte berört GUI:t.
Uppdatering 4: Jag märker förresten att jag håller på att bevisar mig själv som helt dum i huvudet. Men märk väl, jag förstår att andra människor gör andra val än jag själv. Jag förstår också att de (jaja, läs Torstensson då) också har rätt (på sitt eget speciella måndanssätt). Men det är inte ens hälften så kul som att säga: Du har fel!
Postat: 2004-01-07 kl. 11.45
Är det bara jag som reagerar på att iPhoto 4 inte blir gratis?
Ok, det blir bättre. Men nu är det alltså inte längre kontroversiellt att i-programmen kostar pengar. Det ihåliga argumentet att iDVD är för stort för att ladda hem har ju alltid bara varit en lögn, men jag har accepterat det för länge sen.
Men iPhoto. Det är ju liksom inte den typen av programvara. Det är bara ett jävla sätt att hantera mina bilder. Och att beställa kopior av Kodak. Kom igen nu, det ska följa med operativsystemet. Inte beställas vid sidan av.
Och om någon har ett argument som liknar att det är värt priset eftersom det blir så mycket snabbare och har si och såna nya fräna grejer: Buggfixar borde inte räknas som features.
Postat: 2004-01-07 kl. 11.00
Lite för lång, men ganska trivsam bok. Många hyllningar till serieskaparna och konsten de utövar.
Boken lämnade mig med ett riktigt sug efter att läsa serier igen (och framför allt Joe Kavaliers "Golem"). Jag har haft en lucka sen jag lånade en hoper Frank Miller av BH förra året. Är riktigt sugen på att börja köpa på mig "Lone Wolf & Cub" igen. Har ju alla "Samurai" sparade i en låda i förrådet, men det är ju ganska långt ifrån hela serien. En fantastisk serie.
Postat: 2004-01-06 kl. 02.57
Jag har så extremt svårt för exhibitionismen inom bloggingvärlden. Jag har svårt för den över huvud taget. Jag funderar på om det är jante - en kulturellt betingad aversion mot att försöka hävda sig utan att ha något att hävda sig för - jag funderar på om det är en allmän ovilja för reklam.
Framförallt anser jag att det inte är så det ska vara. Jag söker efter någon form av renhet med nätet. Om något sprider sig sprider det sig som ett virus, inte genom mördande reklam - ingenting klarar sig om det inte håller måttet. Det smittar för att man kommer i kontakt med det. Den okontrollerade formen har jag alltid varit väldigt kär i. Därför att man KAN vinna/nå ut/kopplas samman bara genom att ha en sida. Genom att vara tillräckligt bra/intressant/fånig/nördig så hittar de som ska hitta dig fram.
Samtidigt inser jag att samma verktyg som används för att driva besökare till sin egen sida är bloggingkulturens största styrka. Den vidare diskussionen, sammanknytningen av tankar och idéer - en fortsatt diskussion i en spridd publicering. Det är ju det som får blodet att rusa och huvudet att fyllas av bubblor när jag tänker på bloggar.
Jag blir glad när jag ser den här ynkliga lilla sajten på Torstenssons och Eriks bloggrullor (bättre ord sökes), men jag gillar inte formen - bara för att det också används för att klia ryggar. Men jag hittar ju andras bloggar genom bloggrullor och det gillar jag ju. Och varför ska inte jag ge kredd till de jag läser? Om jag blir glad blir säkert någon annan det också.
Och sen gillar jag initiativet fredagsfyran. Bra idé och ett fint mindre nav för den svenska bloggosfären att binda ihop sig kring. Men att posta och trackbacka den känns så sökt, desperat. -Läs mig, läs mig. Och även om jag velat svara på frågorna några gånger så har jag låtit bli för att det känns fel i magen. Fast det kanske är något jag borde komma över eller sluta fundera på.
Men varför pingar jag weblogs.se då? För att jag tycker sajten är en bra idé. Det är dessutom automatiskt och inte påtvingande. Men samtidigt kunde jag ju låta bli och hoppas att de som kanske berörs av något skulle nås ändå genom indexerande sökmotorer. Jag skriver ju i alla fall egentligen bara för att jag blev inspirerad av HM. Och jag har lärt mig massor av att börja ta till mig bloggingvärlden. Om webbstandarder, om xhtml och css, om nätet, om världen, universum och allting.
Och naturligtvis är jag ju lite exhibitionistiskt lagd.
Postat: 2004-01-01 kl. 17.38
Årets ...
- film: "Adaptation"
- bok: "All Families are Psychotich"
- skiva: "Kamaal the Abstract"
- sorg: GS
- spel: "GTA: Vice City"
- överlevare av hjärtattacker: pappa