links for 2006-10-31
-
Är det nödvändigtvis så att den som gör den bästa musiken gör den bästa musiken?
-
Jan Gradvall om den långa svansen.
Permalänk | Kommentarer (0) | Bakåtspårning (0)
Kategori: del.icio.us
Permalänk | Kommentarer (0) | Bakåtspårning (0)
Kategori: del.icio.us
Permalänk | Kommentarer (0) | Bakåtspårning (0)
Kategori: del.icio.us
Första domen mot en privatperson som delat musikfiler i Sverige ger eko på ledarredaktionerna i våra tidningar. (Enligt Ifpi hade mannen 13 000 filer utdelade, men han dömdes för fyra av dem - Roxette It Must Have Been Love, Eurythmics There Must Be an Angel, Mauro Scocco Sarah och Jakob Hellman Vara vänner - som alla är rätt dåliga exempel på de artister som inte klarar sig på grund av att deras musik laddas ned - kunde de inte lagt på några tusen på straffet för tråkig smak? Nästa gång borde han dela Gwen Stefanis Sound of Music-rökare istället.)
I söndags var det Expressen:
Det blev åttio dagsböter, igen. Mannen som häromdagen dömdes för att ha delat ut fyra låtar fick samma straff som tre småskaliga fildelare tidigare. 80 dagsböter är också vad exempelvis sexuellt ofredande och misshandel brukar ge. Den nya lagen tolkas alltså så: Att dela ett par filer är lika allvarligt som att upprepade gånger slå och sparka någon i huvudet.
Lagen skulle enligt Bodström sätta dit personer som "tjänar miljoner på brott". Det är bara det att ingen av de dömda tjänat en krona på verksamheten.
[...]
Det finns två möjliga vägar att gå. Antingen försöker man blockera själva infrastrukturen. Lyckas det mot förmodan stryper man ett enormt kulturutbud samt förstör möjliga affärsområden. Det vore betydligt rimligare att inse att människor kommer fortsätta fildela och att detta innebär enorma möjligheter. Icke-kommersiell fildelning släpps fri och film- och musikindustrin får klara den digitala omställningen utan statlig hjälp.
Expressen Legalisera fildelning (2006-10-22)
Copyriot kommenterar applåderande:
Fast det gäller att se till att fildelningsdebatten inte reduceras till en fråga om legalisering eller inte. Då riskerar fokus att vridas från sanktionsdirektiv och annat som händer just nu, och från det faktum att fildelningen kan vara fri även utan en formell legalisering. Ett självklart första steg vore att differentiera straffskalan, så att det görs klart att ringa upphovsrättsintrång inte motiverar de extraordinära tvångsmedel som det nu lobbas hårt för att få till stånd.
Copyriot Expressen: "Legalisera fildelning!" (2006-10-22)
Ifpi svarar genom sitt husorgan Musikindustrin:
Utvecklingen av musiktjänster i olika former går otroligt snabbt just nu och att backa utvecklingen genom att tillåta brott mot upphovsrättslagen känns väldigt främmande och bakåtsträvande. För en levande svensk musikbransch behövs en tydlig och välfungerande upphovsrätt.
Musikindustrin Varför illegal fildelning när det finns lagliga alternativ? (2006-10-25)
Idag var det DN. Karin Rebas refererar domen och kommenterar debatten på Internetdagarna där Oscar Swartz satt på ena sidan och Ifpi på andra:
Det blev straffet för den 44-årige boråsare som i förra veckan dömdes i tingsrätten för att ha gjort fyra upphovsrättsskyddade låtar tillgängliga på internet. Mannen riskerar nu att få betala sammanlagt 20 000 kronor i böter för att ha spridit 80-talshits som Jakob Hellmans "Vara vänner" och Mauro Scoccos "Sarah" till andra fildelare.
[...]
"Skivbolagen har inget existensberättigande längre," hävdade IT-debattören Oscar Swartz. Han vill förändra upphovsrätten radikalt, och förutspår att framtidens kultur kommer att skapas av ett myller av nya låtskrivare och filmmakare som använder sig av den digitala tekniken för att sprida sina verk.
[...]
Men det är också svårt att tro på den utopiska bilden av ett internet där alla är "kreatörer" och glatt delar med sig av sina alster. [...] Internet har gjort kulturutbudet bredare, roligare, mindre hitbundet - och vi är bara i början av utvecklingen.
Men mot den helt fria fildelningen talar att artister också i fortsättningen kommer att vilja leva på sina yrken. Det blir svårt utan en fungerande upphovsrättslagstiftning. Dessutom är Sverige bundet av internationella överenskommelser och kan därmed inte tillåta så kallad uppladdning av upphovsrättsskyddat material.
En pragmatisk mellanväg skulle kunna se ut så här: nedladdning tillåts, för privat bruk. Nöjesbranschen får sedan anpassa sig till den nya verkligheten och se till att bli bättre på att erbjuda filmer, låtar och tv-serier i format och till priser som kunderna vill ha.
[...]
De som tvivlar på att många skulle vara beredda att betala för någonting som är tillgängligt "gratis" på internet måste underskatta människors lättja. Visst är utbudet på nätet enormt. Men för den som är oinsatt är det inte helt enkelt att komma åt alla filmer, låtar och teveserier. Och många av de legala nedladdningstjänster som finns idag lider av besvärliga barnsjukdomar.
DN En miljon fildelare kan inte ha fel (2006-10-26)
Jag tycker i och för sig att utvecklingen av nya singellistan tyder på att hitbundenheten också blivit värre på den digitala marknaden. Jag tror att huvudet växer i höjd, men blir samtidigt smalare samtidigt som svansen växer åt båda håll.
Men den viktigaste poängen finns i sista stycket som citeras. Jag har inte tid att leta filer på fildelningsnätverken. Det spelar ingen roll att jag slipper betala 2 kr, 10 kr eller 119 kr. Jag har inte tid krångla. Ge mig butiker som säljer mig varor på ett sätt som är lättillgängligt och utan praktiska hinder som drm-skador. AllofMP3.com har kommit närmast hittills. Och då tänker jag främst inte på priset.
Alf Svensson är på väg ut på korståg mot piraterna. Alf menar att om inte lagarna stärks kring skyddet mot piratkopieringen kommer Sverige gå under:
– För att svenska företag ska kunna marknadsföra sin spjutspetskompetens och värna om ”Varumärket Sverige” krävs en immaterialrätt som skyddar bland annat patent, varumärken och artisters verk, skriver Alf Svensson, numera riksdagsman för kd.
Han anser att det vore olyckligt om omvärlden började se Sverige som ett paradis för pirater. Därför tycker han att Sverige ska gå i spetsen för att stärka immaterial- och upphovsrätten, och då ta hänsyn till internet.
[...]
Han menar att piratkopiering av film inte bara skadar filmindustrin utan samhället i stort och han hävdar också att svensk ekonomi förlorar cirkar 770 miljoner kronor årligen. En utbredd kopiering av filmer och musik innebär enligt Alf Svensson en utarmning av kvalitetskulturen och ett hot mot mångfalden:
– Kvar blir bara skräp, pornografi och våld.IDG.se Alf Svensson på korståg mot pirater (2006-10-26)
Permalänk | Kommentarer (0) | Bakåtspårning (0)
Kategori: Internet, Musik, Nedladdningsmarknaden
Filmen med Fox har fått republikanerna att själva kalla in Hollywood. James Caviezel, som spelade Jesus i Mel Gibsons Passion of Christ, medverkar i en republikansk film som ifrågasätter etiken med stamcellsforskning.
Resumé Michael J Fox anklagas för bluff (2006-10-26)
Jag läser artikeln om att Rush Limbaugh anklagar Michael J Fox för att fejka sina parkinson-symptom i en reklamfilm inför amerikanska senatvalet samtidigt som The Strokes spelar New York City Cops i bakgrunden. Det känns lätt att ersätta New York-poliser mot republikaner i textraden New Republicans / They ain't too smart
.
Extra roligt när Limbaugh sa att han antagligen struntat i att ta sin medicin för att få fram extra mycket skakningar och läkare tillrättavisar honom med att det är medicinen han får skakningar av - utan medicinen kan han inte röra sig alls.
Man vet i alla fall att det är hög nivå i debatten när republikanerna till slut väljer att contra med att Jesus själv är emot stamcellsforskning.
Permalänk | Kommentarer (0) | Bakåtspårning (0)
Kategori: Humaniora
Permalänk | Kommentarer (0) | Bakåtspårning (0)
Kategori: del.icio.us
Permalänk | Kommentarer (0) | Bakåtspårning (0)
Kategori: del.icio.us
24 okt 2006 kl. 20.57 skrev support.se@cdon.com:
Bäste Kal Ström,
Tyvärr har din beställning blivit ytterligare försenad. Vi ber så mycket om ursäkt för det inträffade och gör vårt yttersta för att du ska få dina varor så fort som möjligt.
Order ID 24825377
Nedan listas de artiklar som är försenade:
1555807516, Xiu Xiu - Air ForceE-post Din beställning på CDON (2006-10-24)Jag undrar, varför listade ni den då som att den var leverans 2-5 dagar?
Om det inte hade stått så hade jag aldrig beställt det hos er.
Men det är ju inte första gången, så jag antar att det är ett sätt att göra affärer för er. Filmen jag beställde samtidigt var egentligen bara en tilläggsbeställning som jag la till när jag ändå skulle betala porto för skivan. Den hade jag heller aldrig beställt om det hade stått något annat än 2-5 dagar.När beräknas den anlända på riktigt? Jag kunde ha beställt den från Amazon och fått den för flera veckor sedan redan. Trist att jag gav er en chans till på import-skivor.
E-post Re: Din beställning på CDON (2006-10-24)
Permalänk | Kommentarer (0) | Bakåtspårning (0)
Kategori: Musik
Permalänk | Kommentarer (0) | Bakåtspårning (0)
Kategori: del.icio.us
I början av oktober nekades Becks nya album The Information tillträde till den brittiska albumlistan på grund av att omslaget, som består av klistermärken som kunden själv får arrangera ihop till ett alldeles eget omslag, ger skivan en orättvis konkurrensfördel gentemot de andra albumen på albumlistan:
Beck's new Interscope album, "The Information," could sell a million copies next week and still not be considered for placement on the U.K. album chart. The U.K.'s Official Chart Company (OCC) has ruled that the album contains cover art and packaging that give it an "unfair advantage" and therefore will not be eligible to chart in the region.
Billboard New Beck Album Denied U.K. Chart Eligibility (2006-10-04)
Beck’s new album, The Information, comes out tomorrow but the cover art isn’t going to be quite done by then — in fact it will never be finished. Each copy of the album is packaged with a unique kit of stickers and a sheet of grid paper, out of which fans can create their own one-of-a-kind cover. There is a website where fans can upload their designs and plans for a contest to choose one for the second pressing of the album.
Design Observer More Rules (2006-10-01)
Jag skrockade för mig själv och tänkte på hur dumma de är. Omslagskonst, i den mån det finns kvar sedan lp-omslagen försvann, är ett av de sista skälen att köpa en plastskiva som musikbärare över huvud taget. Agerandet är ett bevis om något för att musikindustrin är en branch som bara säljer varor, snarare än upplevelser. Och så var jag lite glad för att det ändå inte var likadant i Sverige.
Men så dök ett e-post in i min inbox i fredags:
A Compact Disc Including The Embassy stoppas på Svenska singellistan. "Den kan anses utnyttja otillbörliga konkurrensfördelar då den pga sin beräknande omslagskonst kan tolkas innehålla 12 stycken CD-skivor."
E-post CD video (2006-10-20)
För CD-skivor är verkligen åtråvärd hårdvaluta idag.
, som skivbolaget Service ironiskt konstaterade i samma brev. Jag hoppas nästan på att alltihop är ironi för att efterlikna Beck-kontroversen. (Det var det. Se nedan.)
Compact Disc Including The Embassy är en 5-spårsskiva vars omslag består av en bild på en cd-skiva, med titel och katalognummer på kanten. Eller som promotion-sajten illustrerade det hela med kommunikationen med tryckarna som mottagit tryckoriginalet:
Hello,
Thanks for the artwork files.
I am sorry, but we are a little confused.
Label:
On the label is only a small circle with the catalogue number and the title.
There is no other design.
Is this correct?Inlay:
The inlay is built up with 2 pages - front and back.
But there is no content - the pages are blank except for the big CD logo on the front side.
Is it meant to be like this?Booklet:
There are 11 pages with the picture of a disc only. No text or something else.
Is that correct?Please advice.
If you have any further questions, please don't hesitate to contact me.
A Compact Disc Including the Embassy (2006-09)
Istället för att vara med på singellistan skickar The Embassy ut sin video som en YouTube-länk och länkar vidare till The Tough Alliance version av I Lay Awake.
Sen att The Embassys egen förklaring av omslaget, i en intervju från Digfi, blir lite märklig när man ju även kan köpa skivan digitalt är en annan sak:
Omslagets old school-hifi cd-estetik, nån särskild annan tanke förutom modern nostalgi?
- Nostalgi för framtiden. Och tydlig innehållsförklaring: "i den här asken finns en riktig cd. med digital audio och allt".Digfi A Compact Disc Including The Embassy (2006-10-03)
Jag kollade med Service och det var ju på skoj. Skönt.
Permalänk | Kommentarer (0) | Bakåtspårning (0)
Kategori: Musik
Permalänk | Kommentarer (0) | Bakåtspårning (0)
Kategori: del.icio.us
Permalänk | Kommentarer (0) | Bakåtspårning (0)
Kategori: del.icio.us
Steve Jobs intervjuas i Newsweek om iPodens utveckling och tillfrågas om han är oroad för Microsoft Zune:
I've seen the demonstrations on the Internet about how you can find another person using a Zune and give them a song they can play three times. It takes forever. By the time you've gone through all that, the girl's got up and left! You're much better off to take one of your earbuds out and put it in her ear. Then you're connected with about two feet of headphone cable.
Newsweek 'Good for the Soul' (2006-10-15)
Permalänk | Kommentarer (0) | Bakåtspårning (0)
Kategori: Nedladdningsmarknaden
Permalänk | Kommentarer (0) | Bakåtspårning (0)
Kategori: del.icio.us
Emanuel Sidea intervjuade mig för några dagar sedan om nedladdningsmarknaden och idag publicerades artikeln på Ekonominyhetarna.
För att överleva krävs att skivbolagen tänker om och anpassar sig till en förändrad mediemarknad.
"Skivbolagen börjar lära sig det, men än har de inte rätt kompetens" säger Kal Ström, musikrecensent på Dagensskiva.com och expertbloggare om musiknedladdning.
Ekonominyheterna De gör skivbolagen överflödiga (2006-10-16)
Vi pratade ganska brett om musiktjänster och musikmarknaden, men som alltid fanns en vinkel som Emanuel ville skriva kring. Hans vinkel var att skivbolagen snart är passé, eftersom musiktjänster och en förändrad mediebild (mina ord, inte hans) ändrat spelreglerna för musikmarknaden.
Och så är det ju också. Arctic Monkeys kunde gå från att vara helt okända till att bli etta på englandslistan med det snabbast säljande debutalbumet någonsin och så småningom Mercury-priset för årets brittiska album, i en tid när alla bara pratar om musikmarknadens död.
Bandets succé brukar tillskrivas deras närvaro på Myspace och som ett exempel på hur band kan gå förbi de traditionella kanalerna för att få ut sin musik, men när bandet själva pratar om det i en intervju med Prefixmag kommer det fram att de själva inte hade något att göra med Myspace-succén över huvud taget:
PM: So you guys didn't even know how to your music on the Internet?
Arctic Monkeys: No, no.
PM: Are you guys Internet users?
Arctic Monkeys: Only to e-mail or whatever; iTunes, stuff like that. But none of us really knew how to. It was a guy at college who made the Web site. We had tried putting music on the site, but it didn't work properly. People couldn't listen to it properly.
PM: I notice you have a pretty popular site on Myspace.
Arctic Monkeys: We don't know about that, either.
PM: So that's not you guys?
Arctic Monkeys: No, no. The other day someone said to us, "I looked at your profile on Myspace." I said, "I don't even know what Myspace is." [When we went number one in England] we were on the news and radio about how Myspace has helped us. But that's just the perfect example of someone who doesn't know what the fuck they're talking about. We actually had no idea what [Myspace] was.prefixmag Arctic Monkeys Aren't fooling around (2005-11-21)
Arctic Monkeys la själva inte upp sin musik på Myspace, det gjorde deras fans. De visste inte ens hur man gjorde för att lägga upp musiken, trots att det är ganska enkelt. Precis som jag säger i artikeln:
Många artister har också svårt att markandsföra sig själva på internet.
"Det är inte därför man primärt vill bli artist" säger Kal Ström om artisternas behov att vara på internet. "D'Angelo gömmer sig och knarkar i fem år mellan skivorna och kommer sedan ut från studion med ett mästerverk. Han har inte tid att hänga på Myspace."
Ekonominyheterna De gör skivbolagen överflödiga (2006-10-16)
(Ursprungligen var det här Sly Stone som jag nämnde spontant i intervjun, som artisten som gömmer sig i studion och knarkar i tio år. Att en sån artist inte kan hänga på Myspace. Men jag ändrade artisten eftersom: a) Sly Stone inte bara knarkade, han var/är dessutom mentalsjuk, b) han inte kom ut med någon bra skiva efter han började knarka som hårdast (Ola) och c) för att jag inte fick tag på Fifi i tid för att bekräfta min bild av Sly Stone.)
Och det är där jag menar att det finns en roll att ta för musikbolagen, även i framtiden.
Artikeln tar upp tre tjänster: Amie St (som jag skrev om i förra veckan), The Hype Machine och Myspace.
Amie St är en musikbutik som mest fungerar som marknadsföringskanal för artister. Men Amie St vänder inte särskilt mycket på förhållandena i musikvärlden, snarare är det skivbolagens tjänst. Det är framför allt rättigheterna som strular till det för att man ska kunna se Amie St som något som kan förändra musikbranschen i stort. Artisterna/låtskrivarna sitter ofta (inte alltid) på rättigheterna för musiken, men skivbolagen sitter på de maskinella rättigheterna för musiken vilka styr hur musiken får framställas i inspelat skick. Därför är det skivbolagen som sätter upp musik till försäljning på Amie St och det är framför allt deras marknadsföringsbudget som hanterar låtarna som säljs för 0 kr.
The Hype Machine aggregerar mp3-bloggar som publiceras världen över, precis som Elbo.ws men med mindre irriterande gränssnitt. Tjänsten samlar ihop den musiken som diskuteras eller länkas till och tar även hjälp av algoritmer för att se vilken musik som är mest populär för tillfället. Här är rättighetsinnehavarna inte inblandade över huvud taget (och tjänsten är väl inte att betrakta som laglig, även om jag inte tror musikindustrin kommer gå hårt åt den förrän den växer sig mycket större). Musikbolagen skulle kunna agera genom att marknadsföra sig mot mindre bloggar, men de behöver släppa kontrollen lite för mycket för att det riktigt ska vara i deras smak.
Myspace används av både prosumenter och den rena producent-sidan. Där det funkat bäst är när artisterna själva engagerat sig och skapat en kontaktyta mot sina lyssnare, men som nämnt ovan i fallet Arctic Monkeys behöver de inte alltid vara inblandade själva för att fansen själva ska kunna hitta en kontaktyta till varandra. Det är intressant att skivbolagen tittat så mellan fingrarna på hur deras artister använder Myspace för att utväxlingen av marknadsföring(spotential) mot kostnaden är så fördelaktig.
I september-numret av Wired handlade en av feature-artiklarna om Nettwerk, som är ett musikbolag som försöker använda just den kompetens som behövs för att verka i vår nya sköna medievärld.
To all appearances, Nettwerk is just a midsize music management company with an indie record label on the side. Many of the artists on its client roster – which includes Avril Lavigne, Dido, Sarah McLachlan, and Stereophonics – are mainstream acts. But McBride, the company's cofounder and creative force, is quietly carrying out a plan to reinvent the music industry, including legalizing file-sharing and giving artists control over their own intellectual property.
[...]
[T]he new model frees him and his artists from the overgrown bureaucracy of the music industry, and that means more money for everyone. He can book tours, sell ringtones, peddle songs to advertising agencies and, yes, give away free downloads without any of the complex, multiparty negotiations that once gummed up the works. "It used to take months to sell a frickin' ringtone to Bell Canada," McBride says. "With BNL, one phone call gets the job done."
[...]
Because the copyrights are in one place [in BNL's hands], we can be really creative," McBride says. Hardcore fans can buy 45 of those assets on a USB drive; others can download the special Sims versions (recorded in Simlish, no less). "For decades, people in music have used the number of albums sold as a measuring stick for success," McBride says. "We're trying to get people to see beyond that. It's about revenue from music, however you make it – selling concert tickets, licensing to TV, or selling packed USB drives."
Wired No Suit Required (2006-09)
Istället för att skapa ett traditionellt skivbolag uppmanar Nettwerk istället sina artister att skapa egna skivbolag och sedan arbeta med Nettwerk för att få ut sin musik. På det sättet har artisterna en handlingsfrihet de aldrig kan nå på ett majorbolag i och med att de då sitter på både rättigheterna för musiken och inspelningen.
Musicians generally make very little from the sale of their records. The costs of production, marketing, and promotion are charged against sales, and even if they go multiplatinum and cover those costs, their cut of any extra revenue is usually less than 10 percent. On top of this, the labels typically retain the copyrights to the recordings, which allows them to profit from the musicians' catalogs indefinitely. "It's as if you received a loan for a house," says Ed Robertson, one of BNL's lead vocalists. "But when you finish paying off that loan, the label says thank you and keeps the house."
And, funny thing, this model isn't just bad for artists, it's increasingly bad for business. Because the label makes most of its profits from recorded music, much of the money spent marketing an artist benefits third parties like concert promoters and music publishing companies. In addition, copyrights to a piece of music are usually divided between a label and a publisher, which collect royalties every time the work is recorded, performed, or played publicly. "What other business splits up its key assets and sells them to separate businesses that wind up in conflict with each other?" asks Duncan Reid, a venture capitalist who now helps run UK-based Ingenious Music.
Ibid
Problemet med modellen är dels att artisterna får ta kostnaderna för produktionen av musiken (studiotid, utrustning etcetera) samt att Nettwerk inte egentligen har något som tvingar kvar artisterna vilket gör deras ekonomi lite osäker (men främst om de inte har nöjda kunder [artister], vilket ju alla företag har potentiella problem med).
Oftast diskuteras musikbranschen lite för endimensionellt. Den består inte endast av storsäljare och småsäljare, och precis som Chris Anderson skriver är incitamenten väldigt olika i huvudet som i svansen. Förutsättningarna är dessutom väldigt olika i olika delar av musikens vindlingar och vrår. Produktionskostnaden för en electronica-artist är låg, men konserttillfällena inte särskilt många. För ett stadiumrockband kan turnén vara hela inkomstkällan och albumen mest en marknadsföringsmetod. För hiphopen är rättigheter för samplingar ofta ett större problem än sina egna rättigheter på andra sidan konsumentledet.
Permalänk | Kommentarer (0) | Bakåtspårning (0)
Kategori: Musik, Nedladdningsmarknaden
Permalänk | Kommentarer (0) | Bakåtspårning (0)
Kategori: del.icio.us
Permalänk | Kommentarer (0) | Bakåtspårning (0)
Kategori: del.icio.us
Förra veckan, när P3, Rix och Grammofonleverantörernas förening gick ut och sa att den första sammanslagna topplistan av fysisk singelförsäljning och digital singelförsäljning skulle publiceras, misslyckades GLF att få ihop listan då en av leverantörerna av digital försäljningsstatistik inte lyckades leverera sin försäljning för listgenereringen.
Så småningom sände P3 den sammanslagna listan, men man publicerade endast listan med fysiskt sålda singlar.
Den här veckan publicerar allihop den första sammanslagna listan och den historiska första ettan är Martin Stenmarck med 7milakliv. Tyvärr fortsätter trenden jag såg när jag tittade på hur gammal musiken är på den digitala topplistan med den sammanslagna listan. Om man räknar ihop hur många veckor de 20 första platserna funnits på den sammanslagna listan, jämfört med listan för endast fysiska singlar från förra veckan är resultatet nedslående. Förra veckan, den sista som endast innehöll fysiska singelköp var det sammanslagna veckoantalet för de 20 första platserna 107. Den här veckan, med digital försäljning som får påverka listan är istället summan 129.
Men det räcker inte ens för att få den fulla bilden. Flera av artisterna har släppt digitala singlar tidigare än fysiska, varför de legat längre på den digitala listan innan de hamnat på singellistan vilket helt och hållet ligger till grund för antal veckor på den nya sammanslagna listan. Om man lägger till de veckor som är differansen mellan den digitala och den fysiska 149 veckor totalt för de 20 första platserna. Och då innehöll ändå den digitala listan endast 20 platser, vilket skulle lägga ytterligare veckor på listan om den innehöll 60 platser som den fysiska och sammanslagna listan.
Kontstaterande är alltså att den digitala marknaden är mycket mindre rörlig än den fysiska marknaden. Kanske är det mer musikintresserade konsumenter som tar sig till skivbutiken för att inhandla en singel, men de som inte bryr sig så mycket och tar tid på sig att hitta till ny musik som köper musiken sent trots ett mycket större utbud? Om allt stod rätt till borde den digitala marknaden istället vattna ur antalet försäljningar som krävs för att komma upp på singellistan då det finns många fler singlar som skulle kunna ta sig upp på listan (alla som någonsin sålts). Men nu är det istället så att hitsen blivit viktigare och fått längre livslängd. Alla långkörare på 20 i topp klättrade några placeringar på listan när den digitala försäljningen lades till toppliste-underlaget. Och totalt på hela listan var det bara 3 singlar med mer än 10 veckor på listan som tappade placeringar när den digitala försäljningen lades till (The Poodles [#33, 18v] , Elias med Frans [#57, 21v] och Gnarls Barkley [#58, 25v]).
# | Artist | Låt | v |
---|---|---|---|
1 | Martin Stenmarck | 7milakliv | 5v |
2 | Roxette | One Wish | - |
3 | Scissor Sisters | I Don't Feel Like Dancin' | 4v |
4 | Agnes | Kick Back Relax | 3v |
5 | Cascada | Everytime We Touch | 23v |
6 | Basshunter | Vi sitter i Ventrilo och spelar DotA | 3v |
7 | Linda Sundblad | Oh Father | 2v |
8 | Justin Timberlake | SexyBack | 6v |
9 | Akon | Smack That | - |
10 | Cascada | Miracle | 5v |
11 | Basshunter | Boten Anna | 19v |
12 | Bo Kaspers Orkester | I samma bil | 6v |
13 | Fergie | London Bridge | 3v |
14 | Lucas Prata | And She Said ... | 13v |
15 | Christina Aguilera | Hurt | - |
16 | Nelly Furtado | Promiscuous | 3v |
17 | Shayne Ward | No Promises | 14v |
18 | Lisa Miskovsky | Mary | 14v |
19 | The Poodles | Song For You | - |
20 | Datafork | Beautiful | 2v |
De artister som kom in tidigare på den digitala listan än på singellistan är Justin Timberlake (+4v), Roxette (+2v), Basshunter (+2v), Cascada (+1v), Bo Kaspers Orkester (+5v), Fergie (+1v) och Nelly Furtado (+3v).
Permalänk | Kommentarer (0) | Bakåtspårning (0)
Kategori: Listor, Musik, Nedladdningsmarknaden
Permalänk | Kommentarer (0) | Bakåtspårning (0)
Kategori: del.icio.us
Jag får för mig att företrädarna för Tower Records inte håller med Niklas Zennström:
Kazaa came five years too early, but without that and Napster we would never have seen the transformation we're seeing in the music industry.
International Business Times Skype Founder: Kazaa, Napster Help Music (2006-10-09)
The new owner of Tower Records will begin liquidating the music retailer's 89 stores beginning today, just hours after a 29-hour-long bidding war.
[...]
The chain has been struggling for years. It filed for Chapter 11 reorganization in 2004, recovered, and then filed again in August 2006. At least three major music companies stopped shipping CDs to the chain in August, saying the retailer had not paid its bills. Tower owes creditors about $210 million.
LA Times Tower Records to Sell Off Inventory (2006-10-07)
Permalänk | Kommentarer (0) | Bakåtspårning (0)
Kategori: Musik, Nedladdningsmarknaden
Permalänk | Kommentarer (0) | Bakåtspårning (0)
Kategori: del.icio.us
I förra veckan körde Expressen en löpsedel om den digitala nedladdningsmarknaden, där de konstaterade att det skett ett prisras till 2 kr per låt.
Artiklarna kom från DinaPengar.se som försöker förklara marknaden och dess problem, listar butiker, beskriver problemen för All of MP3 och sätter betyg på butikerna tillgängliga i Sverige (Emusic vinner).
Fredrik Granlund, som skrivit artikeln, konstaterar att man kan köpa musik från eMusic för 2 kr/låt, men förklarar inte köpformen där man i princip prenumererar på en tjänst där man sätter in pengar varje månad och därefter får köpa upp summan i butiken.
Låtarna kostar 2,15 kr med deras dyraste abonnemang eMusic Premium, där man sätter in 200 kr i månaden och därefter får ladda ned 90 låtar. Med eMusic Plus får man 65 låtar (160 kr/månad, 2,42 kr/låt) och med eMusic Basic 40 låtar/månad (120 kr/månad, 3 kr/låt). Om man inte utnyttjar sin kvot varje månad blir priset per låt genast mycket dyrare, då kontot endast ger 90 nya nedladdningar nästa månad, inte det du hade kvar i kontot + 90 låtar.
DinaPengar.se förklarar heller ingenting om Emusics utbud, som knappast kan jämföras med de andra butikerna, vilket är deras största problem. Vi kan ju till exempel titta på hur det ser ut för de låtar som ligger på hitlistan just nu.
Och om man går igenom de första 20 platserna så hittar man endast två artister i eMusics katalog, The Poodles Metal Will Stand Tall (#12) och Hammerfalls Natural High (#15).
De har helt enkelt för få eller inga produkter alls jag vill köpa, även om det finns en del independent-bolag med bra artister som XL Recordings (med The White Stripes och Peaches, men de har till exempel inte Thom Yorkes solomaterial trots att han ger ut på XL) och Anti (Tom Waits) i katalogen.
Då spelar det ingen roll att filerna är VBR-kodade (192 kbit/s i snitt) eller att de saknar DRM och därmed ger oändliga möjligheter:
Eftersom de inte har någon DRM-funktion så kan du göra precis vad du vill med filerna – bränna till cd, säkerhetskopiera, lyssna på i bilen eller i datorn och ladda din mp3-spelare.
DinaPengar.se Så här bra är de största musiksajte (2006-10-03)
Lite roligt att just de exemplen tas upp, då alla butiker jag vet om klarar de sakerna om man bortser från att man måste välja rätt musikmaskin för att spela musik från respektive drm-skadad butik.
På resten av listan, efter eMusic, placerar de in iTunes (Betyg 4), Gunvor, Skivhugget, Bengans och Homedownloads.com (Betyg 3) samt sist CDON (Betyg 2).
Fredrik försöker dessutom förklara DRM för läsarna och meddelar att eftersom inte iPod inte stödjer DRM så kan man inte spela musik från butikerna i en iPod. Undrar vad FairPlay är? (Men det är ju riktigt som han påpekar, att det inte är säkert att en spelare klarar butiksköpta WMA-filer, bara för att den kan hantera WMA-formatet.)
FAKTA/ Välj rätt mp3-spelare
För att kunna spela upp DRM-skyddat material krävs att din mp3-spelare inte bara klarar av formatet WRM utan dessutom kan läsa ut DRM-informationen. Kontrollera noggrant med din handlare innan du köper! Apple Ipod stödjer exempelvis inte WMA och DRM.
DinaPengar.se Prisras - 2 kr låten för musik på nätet (2006-10-03)
Mest intressant i artikelserien var den korta intervjun med Alexander Ramsay på justitiedepartementet om AllofMP3.com. I den meddelar Ramsay att det är upp till konsumenten som måste se till att den musik man köper är inhandlad i enlighet med svensk lag och att för att nedladdningen ska vara tillåten enligt svensk lag måste upphovsrättsinnehavaren lämnat sitt godkännande.
Jag ser ganska många problematiska implikationer med det, vad händer om en upphovsrättsinnehavare för en särskild marknad ger OK till exempel?, men jag lämnar det därhän. Jag blir nyfiken på vad Staffan Malmgren skulle säga om det.
Permalänk | Kommentarer (2) | Bakåtspårning (0)
Kategori: Musik, Nedladdningsmarknaden
Amie St är en musiktjänst som vill vara en buzz-generator för musik, som fungerar genom holländsk aktion - det vill säga priset på varan höjs efter dess popularitet:
Amie St [...] has created a dutch auction style pricing system around a choice few indie artists who've signed on to sell music.
The popularity model causes the price of songs to vary, based on the number of times the song has been downloaded. The more popular a song becomes, the more expensive it is, up to a maximum of 98 cents.
Digital Music Weblog Indie music site creates artificial economy to drive prices Artikel (2006-10-05)
Musiken säljs i drm-fritt mp3-format och en ny låt börjar säljas för ingen kostnad alls. När låten börjar spridas till flera, genom marknadsföring på traditionellt sätt eller genom word-of-mouth, höjs priset allt eftersom för att till slut hamna på 1 cent mindre än de traditionella musikhandlarna, det vill säga $0,98.
Jag tycker Amie Street är intressant som marknadsföringskoncept, men knappast som musikbutik i längden. Det har de dessutom alldeles för lite huvud (hits) för att lyckas med i längden.
På sin egen webbplats skriver de:
Welcome to Amie Street!
What can You do on Amie Street?
- Discover and buy new, independent music at the right price.
- Earn free downloads for recommending music to your friends.
- Network with musicians and friends to discover music that’s relevant to you.
Pricing:
- All songs on Amie Street start FREE and can rise to 98 cents. We’re about discovery, not raiding your wallet.
- The price of a song depends on how many times it’s been bought on Amie Street.
- If you buy a song for free, you probably got yourself a deal for getting to the song first. If you buy a song at 98 cents, you know that a lot of people on Amie Street think it’s a great song.
Amie St What is Amie Street? (2006-10)
Permalänk | Kommentarer (0) | Bakåtspårning (0)
Kategori: Nedladdningsmarknaden
Permalänk | Kommentarer (0) | Bakåtspårning (0)
Kategori: del.icio.us
Via Björn Jeffery hör jag vad som väl kommer bli den mest diskuterade teknologi-storyn för oktober 2006: Google köper YouTube för $1,65 miljarder:
Google Inc. (NASDAQ: GOOG) announced today that it has agreed to acquire YouTube, the consumer media company for people to watch and share original videos through a Web experience, for $1.65 billion in a stock-for-stock transaction. Following the acquisition, YouTube will operate independently to preserve its successful brand and passionate community.
The acquisition combines one of the largest and fastest growing online video entertainment communities with Google's expertise in organizing information and creating new models for advertising on the Internet. The combined companies will focus on providing a better, more comprehensive experience for users interested in uploading, watching and sharing videos, and will offer new opportunities for professional content owners to distribute their work to reach a vast new audience.
Google Google To Acquire YouTube for $1.65 Billion in Stock (2006-10-09)
Ska de lyckas göra YouTube lönsamt, med AdSense-modellen? Den stora frågan är väl om de kan göra det lagligt?
Google har ju fascinerat förr i och för sig, med framför allt sin framsynta syn på geografisk data (som väl är det närmaste sånt här proprietärt innehåll vi kommer i en egen Google-tjänst). Där licensierar de all satellitdata, men på ett sätt som ingen trodde de skulle innan de gjorde det. Kan de licensiera material på samma sätt för videomarknaden? Det är större pengar på spel, men om de kan hitta intäktsströmmar till innehållsleverantörerna så kan mycket hända.
Med köpet överbrygger de YouTubes avtal med Warner Music för båda sina videotjänster:
Warner Music Group Corp. (NYSE: WMG) and Google (NASDAQ: GOOG) today announced a strategic business relationship designed to give Google users the ability to stream on-demand WMG's extensive music video collection for free, through an ad-supported revenue sharing agreement, or to purchase videos online for download.
Det som är tråkigt med det är att de fortsätter boxa in Nordamerika och tillåter bara fri visning av Warners innehåll för kunder där. Det är inte att organisera världens information och göra den universellt tillgänglig.
Samtidigt gör de klart med ett avtal med världens näst största skivbolag, Sony BMG som går ut på samma sak:
SONY BMG MUSIC ENTERTAINMENT and Google (NASDAQ: GOOG) today announced a strategic business relationship designed to make the music company's expansive music video collection available for online streaming at no cost to users.
De ska finansiera verksamheten genom Adsense (texten finns i bägge pressmeddelandena med företagsnamnet utbytt):
WMG will be able to monetize its music video content online by leveraging Google's extensive advertiser network of hundreds of thousands of advertisers. WMG's music video catalog will be sponsored by Google advertisers, making it free to all users. The resulting generated advertising revenue will be shared by WMG and Google. Besides providing ad-supported content on Google Video, select WMG's music videos will immediately be available for purchase as downloads on Google Video for $1.99.
Och dessutom möjliggöra för användarna att använda musiken i egenproducerat material (eller hindra desamma från att göra just det; igen är texten i stort sett likadan med företagsnamnen utbytta):
SONY BMG MUSIC ENTERTAINMENT and Google will also work together to create a groundbreaking new service that will allow music fans to access user-created music video content featuring certain material from SONY BMG MUSIC ENTERTAINMENT's library of recorded music, while at the same time respecting the rights of artists and copyright holders.
Det är intressant att det är en unik ny tjänst, fast för båda två. Med skillnaden att med Warners innehåll finns avtalet redan med YouTube.
Frågor i sammanhanget? Är inte det här en roll-up, som Jason Calacanis dissade så hårt i senaste Gillmor Gang? Tycker Mark Cuban att Dårfinkarna är en bra film?
Billionaire investor and dot-com veteran Mark Cuban had harsh words on Thursday for YouTube, the online site that lets people share video clips, saying only a "moron" would purchase the wildly popular start-up.
Cuban, co-founder of HDNet and owner of the NBA's Dallas Mavericks, also said YouTube would eventually be "sued into oblivion" because of copyright violations.
Reuters Mark Cuban: Only a "moron" would buy YouTube (2006-09-28)
It will be interesting to see what happens next and what happens in the copyright world. I still think Google Lawyers will be a busy, busy bunch. I dont think you can sue Google into oblivion, but as others have mentioned, if Google gets nailed one single time for copyright violation, there are going to be more shareholder lawsuits than doans has pills to go with the pile on copyright suits that follow. Think maybe how Google discloses what they perceive the copyright risk to be in the SEC filings might be an interesting read ?
Blog Maverick I still think Google is crazy :) (2006-10-09)
Jag är dock fortfarande inte så exalterad över tv på webben. Men visst. Om man tänker en kedja från webben, via en iTV/DVR till tv:n så kommer det förändra tv-mediet som vi känner det.
Möjligheten för Google + YouTube är den långa svansen in effect:
The more of these assets it has across media markets, the greater economies of scope it can ultimately realize; the flipside of these scope economies is, of course, the more market power it can exert.
Bubblegeneration Deal Note: Google + YouTube (2006-10-09)
Permalänk | Kommentarer (3) | Bakåtspårning (0)
Kategori: Film, Google, Internet, Nedladdningsmarknaden
Baader-Meinhof is the phenomenon where one happens upon some obscure piece of information– often an unfamiliar word or name– and soon afterwards encounters the same subject again, often repeatedly.
[...]
The phenomenon bears some similarity to synchronicity, which is the experience of having a highly meaningful coincidence.
[...]
The reason for this is our brains' prejudice towards patterns. [...] Considering how many words, names, and ideas a person is exposed to in any given day, it is unsurprising that we sometimes encounter the same information again within a short time. When that occasional intersection occurs, the brain promotes the information because the two instances make up the beginnings of a sequence. What we fail to notice is the hundreds or thousands of pieces of information which aren't repeated, because they do not conform to an interesting pattern. This tendency to ignore the "uninteresting" data is an example of selective attention.
Damn Interestering The Baader-Meinhof Phenomenon (2006-03-19)
Synchronicity is a word coined by the Swiss psychologist Carl Jung to describe the "temporally coincident occurrences of acausal events." Jung spoke of synchronicity as an "acausal connecting principle" (i.e. a pattern of connection that cannot be explained by direct causality).
Plainly put, it is the experience of having two (or more) things happen coincidentally in a manner that is meaningful to the person or persons experiencing them, where that meaning suggests an underlying pattern.It differs from coincidence in that synchronicity implies not just a happenstance, but an underlying pattern or dynamic that is being expressed through meaningful relationships or events. It was a principle that Jung felt encompassed his concepts of archetypes and the collective unconscious, in that it was descriptive of a governing dynamic that underlay the whole of human experience and history — social, emotional, psychological, and spiritual. Jung believed that many experiences perceived as coincidence were due not merely to chance, but instead, suggested the manifestation of parallel events or circumstances reflecting this governing dynamic.
[...]
A recent study within the Princeton Engineering Anomalies Research Lab has suggested that there is a small though statistically measurable link between human thought and patterns that occur in random data sets. There is no evidence as to whether this is caused by individuals unintentionally recognizing complex patterns and then moulding their thoughts towards an unconsciously known result or the thoughts of the individual are themselves affecting the random patterns in a manner of individuation. This study's results have not been replicated, and its methodologies are disputed.
[...]
Since the theory of synchronicity is not testable according to the classical scientific method, it is not widely regarded as scientific at all, but rather as pseudoscientific or an example of magical thinking. However, it is doubtful that Jung would have considered the theory to be scientifically testable.
Wikipedia Synchronicity (2006-10-08)
Permalänk | Kommentarer (0) | Bakåtspårning (0)
Kategori: Humaniora
... och hjälper dig att hitta det. Tekniken som ska återfinnas i Sony-Ericssons musikmobiltelefoner fungerar som så att du spelar in en snutt av musik du hör, antingen via telefonens radiofunktion eller vid en högtalare i närheten. Musiksnutten skickas till en tjänst på nätet som svarar med vilken artist det är frågan om och vilken låt det är du hört:
Med W850 [är] Sony Ericsson [...] först ut med en teknik som kallas TrackID.
[...]
Telefonen spelar in några sekunder och skickar en unik kod till databasen Grace-note. Ytterligare några sekunder senare dyker artist, låt och vilken skiva låten är med på upp på skärmen.
N24 Mobil musiksökare (2006-10-08)
Ännu så länge har de inte en butik kopplat till flödet, vilket måste vara nästa logiska steg. De har bara kommit en bit med M-Buzz och den innehåller inte alls tillräckligt mycket musik för att skapa en relevant helhetsupplevelse.
Och jag tvivlar på att det kommer fungera särskilt bra. Men jag tycker ändå det är en rolig utveckling.
[Uppdateringen borttagen, för att han frågade snällt.]
Permalänk | Kommentarer (0) | Bakåtspårning (0)
Kategori: Nedladdningsmarknaden
Permalänk | Kommentarer (0) | Bakåtspårning (0)
Kategori: del.icio.us
Jag trodde det här skulle bli riktigt olidligt när han hade tryckt in vilken usel hund George W. Bush är två gånger de första tjugo sidorna. Som tur är lät han de värsta klyschorna vila efter det.
Jag tyckte inte jag kunde låta bli när jag läst allt annat, inklusive den usla lilla Hamlon, i serien. (Jag märker att jag fortsätter försöka försvara mig själv när jag läser sån här litteratur. Jag har helt enkelt inte ryggrad nog att stå för att jag gillar det här. Märkligt av mig.) Och som vanligt är Guillou en effektiv berättare. Det är inte så många överraskningar, men heller ingen riktig dötid. En klassisk agentroman, helt i formeln. Hjältarna är hjältemodiga, motståndarna är korkade.
Guillous egen stjärtighet lyser igenom lite för mycket här bara, något som han lyckades dölja bättre i Arn-serien - även om tjyvnypen var riktade åt precis samma håll nu som då (framför allt i Tempelriddaren). Jag vet inte om jag var för ung för att se det förr, men jag störde mig inte lika mycket på det då i alla fall.
Men det sämsta med boken är omslaget. Kaj Wistbacka har illustrerat omslaget, precis som vanligt - men med en mycket sämre idé än tidigare. Men det är framför allt Arne Öström Ateljén som misslyckats med formgivningen. Det är så uselt att jag blir upprörd. Boktiteln satt i ett barnsligt typsnitt som jag skulle vilja namnge till Comic Arab. Eftersom det ser ut som en Comic Sans med smak från arabiska skrivtecken. Talanglöst. Det är väl dessutom samma grupp som illustrerat, formgivit och misslyckats med alla omslag till nyutgåvorna av Hamilton-böckerna på Piratförlaget.
Permalänk | Kommentarer (0) | Bakåtspårning (0)
Kategori: 2652 böcker kvar
Permalänk | Kommentarer (0) | Bakåtspårning (0)
Kategori: del.icio.us
Jag har haft en massa artiklar av Staffan Malmgren i ett fönster, sparat för senare läsning en stund. Jag gick igenom dem nu på morgonen och hittade bland annat det här:
Osökt dyker den väl bevarade hemligheten URL 53 § 2 st upp, en undangömd paragraf som inte fått mycket omnämnande under fildelningsdebatterna — den säger i princip att det inte är straffbart (”skall inte dömas till ansvar”) att kopiera datorprogram för privat bruk (om förlagan inte används i närings- eller offentlig verksamhet). Notera dock — och det här är mycket viktigt – att handlingen fortfarande kan resultera i civilrättsliga sanktioner. Dvs, man kan inte få böter eller fängelse, men man kan (som för alla upphovsrättsintrång) få betala skadestånd till rättsinnehavaren. Notera att det alltid är, och alltid har varit, straffbart att tillgängliggöra datorprogram till allmänheten (”ladda upp”).
[...]
Men, min frågeställning blir nu, med tanke på att vi åtminstone inte straffbelagt nedladdning av datorprogram i enskilt bruk, och ännu inte blivit utslängda ur FN: Skulle det, teoretiskt, vara möjligt för Sverige att avkriminalisera privat exemplarframställan för alla typer av upphovsrättsskyddade verk, så länge vi behåller de civilrättsliga sanktionerna? Skulle det vara tillräckligt för Infosoc, Bernekonventionen, TRIPS, WCT och allt annat vi skrivit på? Jag vet inte, men det är en vinkel jag inte hört diskuteras.
Staffan Malmgren En välbevarad hemlighet (2006-09-12)
Sverige har alltså redan ett undantag för mjukvara använt för privat bruk, alltså skulle man kunna göra ett undantag för fildelning för privat bruk och fortfarande vara i samklang med Infosoc-direktivet.
Om det finns politisk vilja nu när borgarna tagit över är en annan sak (det hade det väl varit även utan maktskifte) men det var intressant att få veta att möjligheten finns.
Permalänk | Kommentarer (0) | Bakåtspårning (0)
Kategori: Nedladdningsmarknaden
Nu har jag slutligen bestämt mig.
Jag ersätter vår köksstereo med en iPod Hifi med en tillkopplad Airport Express.
Fuck skivor.
Permalänk | Kommentarer (3) | Bakåtspårning (0)
Kategori: Nedladdningsmarknaden
Permalänk | Kommentarer (2) | Bakåtspårning (0)
Kategori: del.icio.us
För att följa upp inlägget om den nya singellistan publicerar jag den första listan här och gör samma sammanräkningar för den kombinerade listan som jag publicerade igår för de delade.
Fyra nykomlingar hittas på de första 20 platserna. Veckoantalet blir 107, vilket alltså är lägre än både cd-singellistan och download-listan från förra veckan. Tyvärr presenterar de inte de separata listorna längre, så det är omöjligt att jämföra för att se var skillnaden är som störst.
# | Artist | Låt | v |
---|---|---|---|
1 | Linda Sundblad | Oh Father | 1 |
2 | Agnes | Kick Back Relax | 2 |
3 | United DJ's vs Pandora | Trust Me | 4 |
4 | Ola | Brothers | 1 |
5 | Martin Stenmarck | 7milakliv | 4 |
6 | Scissor Sisters | I Don't Feel Like Dancin' | 3 |
7 | Cascada | Everytime We Touch | 22 |
8 | Basshunter | Vi sitter i Ventrilo och spelar DotA | 2 |
9 | Basic Element | I'll Never Let You Know | 5 |
10 | Rihanna | Unfaithful | 6 |
11 | Justin Timberlake | SexyBack | 5 |
12 | The Poodles | Metal Will Stand Tall | 17 |
13 | Basshunter | Boten Anna | 18 |
14 | Raymond & Maria | Storstadskvinnor faller ner och dör | 4 |
15 | Hammerfall | Natural High | 2 |
16 | Fergie | London Bridge | 2 |
17 | Datafork | Beautiful | 1 |
18 | Bliz | Supergirl | 1 |
19 | Adios Amigos | Cosmo4 | 5 |
20 | Nelly Furtado | Promiscous | 2 |
Det var inte den sammanslagna listan som publicerades, det var istället bara de fysiska skivorna som utgjorde listan, vilket säkert också förklarar varför det var en så ung lista.
På grund av tekniska problem innehåller veckans singellista (vck 40) enbart statistik från fysisk försäljning av cd-singlar.
Hitlistan Sammanslagning av singellistan och downloadlistan (2006-10-05)
Idiotiskt att det inte står på listsidan, bara på samma sida som endast innehöll information om den sammanslagna listan. Tydligen var det endast en aktör som krånglade dessutom, vilket gör listans sårbarhet väldigt märklig. Särskilt som de skickade pressmeddelande på det.
Farsen fortsätter:
Fel lista!
Hitlistan hör du som vanligt i radio på söndag kl 12.03. Däremot i övrig press och här på webben presenteras singellistan utan downloads på grund av ett fel hos Grammofonleverantörernas Förening.
SR P3 Hitlistan (2006-10)
Så vad ni säger är alltså att ni har rätt lista, men ni publicerar fel lista för att det är fel på listan ... ?
På grund av tekniska problem innehåller nätversionen av singellista vecka 40 2006 enbart statistik från fysisk försäljning av cd-singlar. Klicka för att se den sammanslagna singellistan för vecka 40, som innehåller försäljningsstatistik både från fysisk försäljning och försäljning av digitalt nedladdade singlar.
Hitlistan Sammanslagning av singellistan och downloadlistan (2006-10)
Kafka-formulerat.
Permalänk | Kommentarer (5) | Bakåtspårning (0)
Kategori: Listor, Musik, Nedladdningsmarknaden
DN startar podradiokanal från pasta-redaktionen:
Johan pratar livemusik med Marit Bergman och tipsar om japanska bandet Ego Wrappin som uppträder på Södra Teaterns minifestival "Tokyo Sound Revolution".
DN Premiär för DN:s podradio (2006-10-04)
Permalänk | Kommentarer (0) | Bakåtspårning (0)
Kategori: Podradio
Permalänk | Kommentarer (0) | Bakåtspårning (0)
Kategori: del.icio.us
Från och med imorgon kommer hitlistan, som hittills bestått av en sammanställning av landets mest sålda fysiska cd-singlar (genom Grammotex) att försvinna och ersättas med en kombinerad lista för cd-singlar och låtar nedladdade via någon av de digitala musikbutikerna (förutom iTunes som fortfarande inte är med i statistiken).
Den sista cd-singellistan publicerades i torsdags, den sista download-listan i tisdags och imorgon klockan 12.00 kommer den nya kombinerade listan.
Hitlistan i P3 kommer baseras på den nya listan. I ett fascinerande hejigt pressmeddelande skriver SR:
Singellistan som fram tills nu presenterats i Hitlistan i P3 bygger på försäljningen av cd-singlar. De senaste åren har dock intresset för cd-singeln som produkt minskat kraftigt. Försäljningen är nu nere på så låga nivåer att den nuvarande singellistan förlorat sitt värde som meningsfull hitbarometer.
SR P3:s Hitlistan tar steget in i framtiden! (2006-10-04)
Det är lite intressant att se hur listorna skiljer sig åt idag.
På cd-singellistan är Martin Stenmarck ohotad etta, med 7milakliv, för tredje veckan i rad (sedan 14/9). På download-listan är istället Cascada etta med Everytime We Touch, det har hon varit i fem veckor i rad (sedan 29/8). Martin Stenmark gick direkt in på förstaplatsen för tre veckor sedan, medan Cascada har segat sig upp - hon blev etta först på sin sextonde vecka på listan.
I min enfald har jag trott att den digitala marknaden skulle röra sig snabbare än den fysiska. Begränsningar i hur man får ut fysiskt får ut varor till människor runt om i Sverige tänkte jag mig som en begränsning som den digitala distributionen skulle undanröja och därför skulle ny musik få snabbt genomslag och hög rotation skulle uppstå.
Istället är det helt tvärtom. Om jag räknar ihop det totala antalet veckor på de tjugo första platserna på listorna verkar download-listan vara fräschare (125 veckor på fysiska/116 veckor på download), men då ska man tänka på att den fysiska listan innehåller 60 platser och download-listan bara 20 (och därmed är det lättare att komma in och hänga kvar länge på den fysiska listan vilket borde ge ett större utslag än bara 9 veckor totalt).
Och trots att det finns 60 platser på fysiska listan hittar jag fem nykomlingar bland de 20 första platserna och bara tre på download-listan.
Nedladdning verkar tala till de lataste människorna, de som inte ens orkar gå till butiken för att inhandla en singel - eller möjligtvis jordens avskräde som trots att de egentligen hört Everytime We Touch en miljon gånger inte kan få nog av den.
Det är intressant att titta på hur olika iTunes-listan ser ut, jämfört med de andra två. Den skillnaden förstår jag inte. Då iTunes inte redovisar antal veckor på listan så tar jag den högsta noteringen på cd-singellistan och download-listan (och 1 vecka för de som inte finns på de listorna) för de 20 första platserna på iTunes lista får jag resultatet 53 veckor. Men då är det också ganska många som inte ens finns med på de andra listorna, ens på 60 i topp på singellistan. (En del av dem har säkert funnits med förut på någon lista, som Corinne Bailey Rae med Put Your Records On till exempel.) (På iTunes-listan hittar jag dessutom två versioner av Sexy Back: #4 (Single) och #17 (Explicit) - Regel 4: En produkt passar inte alla.)
Listorna följer:
Permalänk | Kommentarer (0) | Bakåtspårning (0)
Kategori: Listor, Musik, Nedladdningsmarknaden
Permalänk | Kommentarer (0) | Bakåtspårning (0)
Kategori: del.icio.us
I min värld har Bungie knappt gjort något alls fel sedan de släppte Marathon. Från Marathon till Myth till Halo har de bara gjort bra saker (OK, Oni är en bättre idé än vad det är ett bra spel, men det var Bungie West som utvecklade också.)
Jag funderade på om de slutligen fått storhetsvansinne när de kom fram till att de skulle göra en film av Halo och att Peter Jacksons bolag skulle producera den. Men eftersom de ju är inkapabla att göra fel så slutade jag oroa mig.
Och av samma skäl köpte jag Halo Graphic Novel, en inbunden novellsamling av fyra historier från Halo-universumet. Och den är en stor besvikelse. Den största novellen, The Last Voyage of the Infinite Succor av Lee Hammock och Simon Bisley, är allra sämst. Ful och trist story. Den bästa är den utan ord av Tsutomu Nikei. Snyggast och bäst.
Vilket naturligtvis får mig att tvivla på Halo-filmen också. Den kanske blir lika dålig som den där läskiga proggrocklåten i Halo 2. Eller lika dåligt som att inte erbjuda ett flöde till sitt podradioprogram. (OK, de har gjort dåliga saker förr då.).
Permalänk | Kommentarer (0) | Bakåtspårning (0)
Kategori: 2652 böcker kvar, Spel
I våras läste jag Gentlemen och under sommaren fortsatte jag med Gangsters. Den tar vid och expanderar från den första boken och ändrar även betydelsen för delar av Gentlemen.
Jag vet inte om jag egentligen gillade den så mycket, men jag vet att jag hade velat prata med Anders om den. (Jag saknar dig kompis.)
Permalänk | Kommentarer (0) | Bakåtspårning (0)
Kategori: 2652 böcker kvar
Det Chris Andersons bok framför allt är, är tankeväckande. När Chris summerar boken i slutet får han ihop det till två imperativ:
Sen har han brutit ned det i nio regler för att bli en lyckosam aktör i den långa svansen:
Jag har strukit under massor i boken och hundörat nertill dit jag vill återkomma. Snygga citat som:
Britannica doesn't have an entry on the Long Tail phenomenon (yet), but Wikipedia's entry is not only well written and thourough, it's also 1,500 words long (and none of it was written by me!).
[...]
When the tools of production are available to everyone, everyone becomes a producer.
The Long Tail, s 73 [min länk]
En av de viktigaste invändningarna man kan ha mot tanken på den långa svansen är om det är värt att producera någonting, då de stora vinnarna i den här modellen är de som aggregerar producerat material. Anderson påpekar att motiven att producera saker inte är desamma i huvudet (där hitsen finns) som i svansen. Han visar på producenter (författare, musiker) som tar produktionen i sina egna händer, eftersom det inte är värt att jaga sig in i den traditionella bok- eller skivbranschen. Istället gör man en liten insats och plockar de frukter som oändligt innehåll som driver köp nedåt längs svansen ger.
Barnes & Nobles vd konstaterar att de sålde 20 % fler unika böcker 2005 än vad de gjorde 2004 och han ser att utvecklingen kommer fortsätta: 'Over the next few years, the traditional definition of what a 'published book' is will have less meaning,' he says.
. Och det är sant för allt fler branscher. Release early, release often är en tes i samma anda, en skiva är en skiva även om den aldrig tryckts på en plastdisk, en film är en film även om den bara finns på YouTube.
Det som riktigt vattnar i munnen är de inkomster som kommer från den del av svansen som inte traditionella butiker ens har. De boktitlar Amazon har som inte får plats i en stor fysisk bokaffär och hur stor andel av kunderna som köper enstaka verk från den delen. Samma sak för lokala videohökaren och Lovefilm, lokala skivhandlaren (i alla fall om det inte handlar om begagnat-marknaden) och iTunes, artiklar i Britannica och Wikipedia.
En av de viktigaste poängerna om man ska försöka använda svansen för att förstärka sin verksamhet är att kostnaderna för att ha varor och att skicka dem till konsument måste sänkas. Den allra bästa modellen är den som är helt och hållet lagrat i ettor och nollor, då är marginalkostnaden för produktion och distribution närmare 0 än något annat, men i andra branscher måste man göra vad man kan för att sänka sina kostnader. För att ta in ett mycket större utbud måste kostnaden per vara bli mindre.
Amazon rör sig i den riktningen, med både en print-on-demand-verksamhet där varorna bara finns digitalt tills de köps, vilket inte ger någon lagerhållningskostnad alls och stora möjligheter för ett enormt utbud. Chris blir alldeles till sig och tänker sig att man kanske en dag kan erbjuda alla böcker som någonsin givits ut och även om han blir lite för vattnig i munnen så är tanken svindlande. På samma sätt har Amazon även tillskansat sig en dvd-on-demand-tjänst så filmer skulle kunna hanteras på samma sätt, om bara filmbolagen moderniserade sig.
Men när man är där, med oändligt innehåll, är den viktigaste uppgiften att reda upp innehållet så kunderna inte drunknar i varor som inte passar dem (skräp) och istället hittar strået i höstacken med hjälp av filter. Och det är viktigt att påpeka att en mans skräp är en annans juvel.
Down there in the low-selling side of the curve, there are also products that just aren't very good. The challenge of filtering is to be able to tell one from the other. If you've got help – smart search engines, remommendations, or other filters – your odds of finding something just right for you is actually greater in the Tail. Best-sellers tend to appeal, at least superficially, to a broader range of taste. Niche products are meant to appeal strongly to a narrow set of tastes.
The Long Tail, s 119
En av hans viktigaste poänger, som de som tittar snabbt på teorin brukar avfärda den med, är att för att kunna ha en lång svans så måste man också ha ett huvud. För att det som har ett brett anslag och många köpare hjälper till att leda andra kunder neråt i svansen, med hjälp av köpvanor. A gillar X men också Y, kanske gillar även B Y? X måste då vara en produkt som har stort genomslag så både A och B når den, annars kan de aldrig hjälpa varandra nedåt.
For the recommendations industry, recommendations are a remarkably efficient form of marketing, allowing smaller films and less mainstream music to find an audicence. For consumers, the simplified choice that comes from following a good recommendation encourages exploration and can reawaken passions for music and film, potentially creating a far larger entertainment market overall.
The Long Tail, s 218
En fråga jag har haft i huvudet sedan jag läste Chris Andersons första artikel om den långa svansen i Wired, hösten 2004. Och det är hur ett land med liten kundbas kan dra nytta av svansen i stort. Finns det helt enkelt tillräckligt många för att en djup nische ska kunna löna sig att arbeta i? Och svaret tror jag blir kanske. Dels måste man tänka på den premissen att motivet att arbeta i en nische inte är detsamma som att arbeta med hits.
Folio Magazine intervjuar Chris och skriver:
In his Publishing 2.0 blog, Scott Karp made the observation that while Web 2.0 and the Long Tail Theory may democratize voice on the Web, it doesn’t redistribute revenue in a similar fashion. He says Google and Yahoo will probably continue to control most of the revenue with the remaining online players fighting over the crumbs. Karp writes, “When Google found a way to monetize the Long Tail through AdSense it became the ‘head’ of a new Long Tail. We shouldn’t mistake Long Tail economics to mean that everyone will get a share of the wealth.”
[...]
“Long Tail economics means that companies can make a lot of money off the tail but it doesn’t mean that the tail itself can make any money. This is of course why Web 2.0 Long Tail companies have only one strategy—get bought by the head. But unless this beast is going to eat its own tail, that strategy will work for a lucky few and the rest of the tail will toil on in service to the head’s profits.”
Folio Magazine The Long Tail (2006-08-25)
Och det är ju absolut en poäng. Att leva på svansen i svansen är antagligen inte möjligt för de allra flesta, men man kan ändå dra nytta av effekterna så att det som ändå görs lönar sig mer (och lönar sig kan betyda ganska många saker i det här fallet). För nischerna finns trots allt där ändå och fanns där ändå innan internets utbredning som bara gjort distributionen enklare. Ta svensk musik som exempel. Tidigare har marknaden varit ganska liten (Sverige är litet) men med hjälp av filtrering ner i svansen hittar musiken ut på fler sätt än tidigare. Ta till exempel utländska sajter som helt och hållet fokuserar på svensk musik, gärna på svenska, som It's a Trap, swedesplease eller Absolut Noise (som har Mattias Alkberg BD som favorit, utan att förstå svenska - go figure).
För att konkretisera mina tankar har jag försökt applicera dem på vad olika aktörer i musikbranschen faktiskt ska göra för att dra nytta av den långa svansens effekter:
Butikerna bör ta in allt eller åtminstone ha öppna kanaler till att kunna få tag i allt. (Nu senast köpte jag en skiva från CDON som påstods ha 2-4 dagars leveranstid, men nu 2-4 dagar senare har jag fått ett brev från dem där de skriver att de inte kan sätta något leveransdatum alls. Då hade det varit värt att ta fraktkostnaden från USA direkt och det är inte ett acceptabelt meddelande när jag redan betalt för varan. Pisses me off.) Butikerna bör också ta med både huvudet och svansen i sortimentet. Jag pratade om det här med Anders Bersten på Dotshop.se och han menade att han skulle döda sin butik om han även erbjöd huvudet i sin butik. Han menade att hans urval är det som gör att kunderna kommer till honom. Jag tror att han har fel, förutom att jag menar att han bör ha tillgång till huvudet, även om han inte gör ett särskilt stort nummer av det. Jag har många gånger dragit mig från att handla i en butik om jag ska ha en nische-produkt men också en hit-produkt samtidigt, då köper jag hellre i en butik som har båda. Och dessutom så finns det en hit/nische-funktion även längre ner i svansen.
Det är till exempel en funktion av det som tas upp när Chris Anderson gästade Dr. Moira Gunn på Tech Nation för några veckor sedan, då han berättade om ett möte med Ecasts vd Robbie Vann-Adibé. Chris tog då upp ett företag som var ett av de som ledde honom in till idén att undersöka den långa svansen. Han tar även upp det i originalartikeln och i inledningen av boken:
This book began with a quiz I got wrong. One of the things I do as the editor of Wired is give speeches about technology trends. Because I started my career in the science world and then learned economics at The Economist, I look for those trends first in hard data. And, fortunately enough, there has never been more data available. The secrets of twenty-first-century economics lie in the servers of the companies that are around us, from eBay to Wal-Mart. Although it's not always easy to get the raw numbers, the executives at those companies swim in that data every day and have a great intuitive feel for what's meaningful and what isn't. So the trick to trend-spotting is to ask them.
Which is what I was doing in January 2004, in the offices of Robbie Vann-Adibé, the CEO of Ecast, a "digital jukebox" company. Digital jukeboxes are just like regular jukeboxes – a big enclosure with speakers and blinking lights, often found in bars – with the difference that rather than a hundred CDs, they have a broadband connection to the Internet and patrons can choose from thousands of tracks that are downloaded and stored on a local harddrive.
During the course of our conversation, Vann-Adibé asked me to guess what percentage of the 10,000 albums available on the jukeboxes sold at least one track per quarter.
I knew, of course, that Vann-Adibé was asking me a trick question. The normal answer would be 20 percent because of the 80/20 Rule, which experience tells us applies practically everywhere. That is: 20 percent of products account for 80 percent of sales (and usually 100 percent of the profits).
But Vann-Adibé was in the digital content business, which is different. So I thought I'd go way out on a limb and venture that a whopping 50 percent of those 10,000 albums sold at least one track a quarter.
Now, on the face of it, that's absurdly high. Half of the top 10,000 books in a typical book superstore don't sell once a quarter. Half of the top 10,000 CDs at Wal-Mart don't sell once a quarter; indeed, Wal-mart doesn't even carry half that many CDs. It's hard to think of any market where such a high fraction of such a large inventory sells. But my sense was that digital was different, so I took a chance on a big number.
I was, needless to say, way, way off. The answer was 98 %
"It's amazing, isn't it?" Vann-Adibé said. "Everyone gets that wrong." Even he had been stunned: As the company added more titles to its collections, far beyond the inventory of most record stores and into the world of niches and subcultures, they continued to sell. And the more the company added, the more they sold.
The Long Tail, s 7-8
En av de viktiga poängerna med ovanstående är att svansen finns oavsett var man sätter ner fingret i säljledet. I den nische som Anders försöker kapa åt sig, special music for special people (höhö), så har han hits och missar. Och filtrering är ett sätt att leda besökarna ner i de nischeförgreningar som blir i hans utbud också.
På Webbstrategi.se skriver Robert Sahlin:
Men det finns exempel på framgångsrika mindre aktörer som helt valt att rikta in sig på den långa svansen och inte saluför produkter som kan kategoriseras som storsäljare i branschen. Ett exempel är svenska Dotshop.se (läs gärna artikel i Internetworld nr. 7, 2006) som specialiserat sig på att distribuera musik från smalt nischade artister till återförsäljare och slutkunder. Vad som är den långa svansen kan givetvis diskuteras i det här fallet, då även Dotshop säkerligen har ett antal storsäljare och ett större antal lågvolymartiklar. Men sett ur ett branschperspektiv och det samlade musikutbudet kan nog Dotshops urval betraktas som den långa svansen (som viftar utan kropp).
Webbstrategi.se Kan den långa svansen vifta av sig självt? (2006-09-15)
Jag skulle säga att Dotshop.se redan spelar under svansens spelregler. Anders själv är ett filter med vad han tar in, han arbetar för att ta in många (små) skivbolag under sitt paraply och blir glad när han får in ännu ett (bra skivbolag i och för sig, som med rätta gör honom glad), men kostnadsökningen för Dotshop.se när de tar in mer innehåll är mindre än vinsten de får genom att kunna erbjuda mer produkter.
På Copyriot skriver Rasmus Fleischer om teorin och kommer bland annat fram till att Chris Anderson går ner sig i "content"-träsket:
Oförmögen att tänka i andra affärsmodeller än att ta betalt för information, diskuterar han vad det "rätta" priset för en ljudfil med musik ska vara, och verkar känna sig jätteradikal i sin plädering för att rättighetsindustrin borde sänka priset till 20 cent.
Copyriot Långsvansteorin (2006-09-28)
Jag tycker att just fildelningsbranschen är väldigt dålig på nischematerial, något som brukar vara ett av Piratbyråns huvudargument för fildelning (att nischerna finns att få tag i där alltså). Hitsen finns alltid tillgängliga, men missarna finns inte där då för få har ett incitament för att dela med sig av dem. Därför betalar jag gärna för att få tillgång till en marknad där allt material finns enkelt tillgängligt, istället för gratismaterial som finns sällan.
Sen borde jag kanske skriva något om att Martin Gelin och Emil Arvidsson (i senaste Sonic) tycker sig skrivit om den här idén länge utan att ha ett klatchigt namn på fenomenet. Men det lämnar jag därhän. (Jag påpekar ändå att Universal fortfarande är världens största skivbolag.) För det här blev långt och svamligt nog ändå.
Det viktigaste är ändå att boken är läsvärd, främst för att den väcker tankar.
Bengt B har länkat den här texten från svenska uppslagsordet för den långa svansen. Det känns stort på något sätt. Jag har aldrig varit med i Wikipedia förut, vad jag vet.
Permalänk | Kommentarer (1) | Bakåtspårning (0)
Kategori: 2652 böcker kvar, Internet
Permalänk | Kommentarer (0) | Bakåtspårning (0)
Kategori: del.icio.us
Gramophone, en tidning för klassisk musik i Storbritannien har beställt en undersökning om de klassiska musiklyssnarna som visar på att den gruppen skivköpare också tagit till sig iPod-kulturen då 57 % av de som svarat på undersökningen säger sig ha rippat en skiva till digitalt format från deras skivsamling.
Three-quarters listen using 21st-century media such as PCs, DAB digital radio, radio via the internet, digital TV and MP3 players, and 57% have 'ripped', or converted to digital format, at least some of their classical CD collection.
[...]
One in five download classical music legally from the internet.
[...]
30% of classical music buffs who don't already have an MP3 player say they will buy one in the next year, with another third saying they will do so at some point.
Gramophone Classical music buyers embrace the iPod age (2006-09-28)
30 % av skivköparna säger dessutom att de planerar att köpa fler skivor nästa år, 52 % av nedladdarna säger att de planerar att köpa fler nedladdningar nästa år och endast 6 % av nedladdarna planerar att köpa färre skivor, vilket alltså skulle leda till en större marknad.
Permalänk | Kommentarer (0) | Bakåtspårning (0)
Kategori: Nedladdningsmarknaden