Vem uttalade orden "Kiss me Hardy" precis innan han dog och fick sin kropp balsamerad i konjak innan han begravdes i St Paul's i en marmorsarkofag?
Horatio Nelson
Trivial Pursuit Genus-upplaga: 110 (2000)
Vi spelar TP och den här frågan dyker upp. Det känns som det finns mycket mer att ta reda på här.
Vem är Hardy? Konjak? Marmorsarkofag? Horatio Nelson? Vi anar hjältemod.
Uppdatering (2007-01-08)
It is a common misconception that Nelson's last words were, "Kiss me, Hardy", spoken to the captain of HMS Victory, Thomas Hardy. Nelson did, in fact, say these words to Hardy a short time before his death, but they were not his last words as Hardy was not present at his death, having been called back on deck. Some have speculated that Nelson actually said "Kismet, Hardy", but this is unlikely, since the word kismet did not enter the English language until much later, although he may have heard the word used by a Turk.
Horatio Nelson är såklart Lord Nelson, Hardy är Thomas Masterman Hardy (men det var då inte hans sista ord, de var istället Drink, drink. Fan, fan. Rub, rub. eller det tråkigare Thank God I have done my duty.), Lord Nelsons kropp konserverades i en tunna konjak när hans båt Victory bogserades från slaget vid Gibraltar (därav uttrycket tapping the general) för att inte liket skulle ruttna innan han kunde få en ordentlig begravning.
Filmen med Fox har fått republikanerna att själva kalla in Hollywood. James Caviezel, som spelade Jesus i Mel Gibsons Passion of Christ, medverkar i en republikansk film som ifrågasätter etiken med stamcellsforskning.
Jag läser artikeln om att Rush Limbaugh anklagar Michael J Fox för att fejka sina parkinson-symptom i en reklamfilm inför amerikanska senatvalet samtidigt som The Strokes spelar New York City Cops i bakgrunden. Det känns lätt att ersätta New York-poliser mot republikaner i textraden New Republicans / They ain't too smart.
Extra roligt när Limbaugh sa att han antagligen struntat i att ta sin medicin för att få fram extra mycket skakningar och läkare tillrättavisar honom med att det är medicinen han får skakningar av - utan medicinen kan han inte röra sig alls.
Man vet i alla fall att det är hög nivå i debatten när republikanerna till slut väljer att contra med att Jesus själv är emot stamcellsforskning.
Baader-Meinhof is the phenomenon where one happens upon some obscure piece of information– often an unfamiliar word or name– and soon afterwards encounters the same subject again, often repeatedly.
[...]
The phenomenon bears some similarity to synchronicity, which is the experience of having a highly meaningful coincidence.
[...]
The reason for this is our brains' prejudice towards patterns. [...] Considering how many words, names, and ideas a person is exposed to in any given day, it is unsurprising that we sometimes encounter the same information again within a short time. When that occasional intersection occurs, the brain promotes the information because the two instances make up the beginnings of a sequence. What we fail to notice is the hundreds or thousands of pieces of information which aren't repeated, because they do not conform to an interesting pattern. This tendency to ignore the "uninteresting" data is an example of selective attention.
Damn Interestering The Baader-Meinhof Phenomenon (2006-03-19)
Synchronicity is a word coined by the SwisspsychologistCarl Jung to describe the "temporally coincident occurrences of acausal events." Jung spoke of synchronicity as an "acausal connecting principle" (i.e. a pattern of connection that cannot be explained by direct causality).
Plainly put, it is the experience of having two (or more) things happen coincidentally in a manner that is meaningful to the person or persons experiencing them, where that meaning suggests an underlying pattern.
It differs from coincidence in that synchronicity implies not just a happenstance, but an underlying pattern or dynamic that is being expressed through meaningful relationships or events. It was a principle that Jung felt encompassed his concepts of archetypes and the collective unconscious, in that it was descriptive of a governing dynamic that underlay the whole of human experience and history — social, emotional, psychological, and spiritual. Jung believed that many experiences perceived as coincidence were due not merely to chance, but instead, suggested the manifestation of parallel events or circumstances reflecting this governing dynamic.
[...]
A recent study within the Princeton Engineering Anomalies Research Lab has suggested that there is a small though statistically measurable link between human thought and patterns that occur in random data sets. There is no evidence as to whether this is caused by individuals unintentionally recognizing complex patterns and then moulding their thoughts towards an unconsciously known result or the thoughts of the individual are themselves affecting the random patterns in a manner of individuation. This study's results have not been replicated, and its methodologies are disputed.
[...]
Since the theory of synchronicity is not testable according to the classical scientific method, it is not widely regarded as scientific at all, but rather as pseudoscientific or an example of magical thinking. However, it is doubtful that Jung would have considered the theory to be scientifically testable.
Sam Harris talar om religion i dagens samhälle och varför det är galet. Föreläsningen är sådär, men det här citatet står ut:
Imagine someone would come out on stage saying: I have news for you: The holocaust never happened. That's a big hoax. Either that person would have good reasons [to think so] or not.
But there would be no temptations whatsoever to respect his mere belief. Likewise with people who believe in elves or anything else for which there really is no good argument. These people are marginalized in our culture. They don't get invited to sit on the boards of directors or to decide public policy. And we're right to exclude them from serious conversations because to believe strongly without evidence or argument is a sign that something is wrong with you. It's a sign of either stupidity or madness.
Det är väl i och för sig inte antingen eller, men ganska intressant i sammanhanget när alla pratar om att det är den sociala aspekten som är grejen:
The "social factor" is often advanced to explain the popularity of MMOs: "it’s the people that are addictive, not the game." And indeed, social networks are essential components of the online gaming experience. Game designers build "virtual third places" to encourage interactions. Quality time in a MMO is time spent with others, be it raiding a dungeon in a group, socializing with bystanders in a cantina, or chatting with remote guildmates while exploring the wilderness on your own.
Or... is it? The data PlayOn has assembled from World of Warcraft challenges many of these assumptions.
[...]
Considering all this, it is easy to wonder why WoW’s players spend so much time (more than 10 hours per week) in this game instead of a single-player RPG! To me, WoW illustrates how a large number (the majority?) of online gamers enjoy being "alone together." The social factor at work here clearly has little to do with direct interactions and camaraderie in the context of quest groups or guilds. Instead, it looks as if other players are mostly:
An audience (to showcase your latest "elite" gear and other accomplishments).
A social presence (the constant flow of chat in the wide-reaching "general" channel, the movement of other avatars around you, make playing WoW somewhat analogous to reading a book in a densely populated café - while you may not necessarily choose to interact with the other patrons, the sense of being in a public social space can be attractive enough to conduct individual activities there).
A source of spectacle and entertainment ("people watching" is fun in WoW, in part because Blizzard encouraged it by design with many humorous objects that can be appropriated by the players - the gnomes’ various trinkets with unpredictable effects, the infamous 20-lb catfish that can be used as a weapon, etc).
MMOG-spelare spelar alltså mest i själva i en social miljö med skillnaden att de kan interagera med andra, att de inte känner sig ensamma (eftersom andra tjattrar) och för att visa upp sig.
Nej, vi bevittnar inte någon civilisationernas kamp. Det handlar inte om en strid mellan upplysningens respektive religionens principer. Absolut inte. Vad som står på spel, i hjärtat av denna kontrovers, är vår förmåga till måttfullhet: hur vi, som troende eller ateister, skall lyckas med att vara fria, rationella och resonabla, allt på samma gång. Sprickan går inte alls mellan Västerlandet och islam, utan mellan dem som kan vara de de är och stå för sin tro på ett resonabelt sätt, och dem som drivs av absoluta övertygelser, blind passion, förkrympta uppfattningar om den andre och blixtsnabba slutsatser. Sådana karaktärsdrag hittar man hos intellektuella, teologer, journalister, hos vanligt folk, på bägge sidor.
Delvis intressant artikel, även om den upprepar mycket som sagts. Sen fortsätter han just det där citatet med att slå fast att det är förbjudet att avbilda profeten, när det visats att det är en tolkning som inte alltid gjorts likadant.
Men det är väl inte just den detaljen det handlar om. Och definitivt inte nu längre.
Peter Dahlgren listar präster från Örebro som skrivit på Prästdeklarationen:
Det är tydligen så att allt som står i bibeln som är Guds ord. Och allra helst ska vi gå till Paulus och Gamla testamentet. Då blir det rätt.
Ok. Då vill jag bara fråga:
Henrik, är det OK att offra sina barn?
[...]
Jag hoppas mina frågor visar på problemet att ta hela bibeln som Guds ord. Men tydligen finns det personer i Svenska kyrkan idag som fortfarande envisas med att mena att allt i bibeln kommer från Gud. Det känns fundamentalistiskt.
Själv gillar jag Markusevangeliet. Där är Jesus både radikal och mänsklig. Jag tar inte allt Jesus säger där för sanning, men det ger intressanta och spännande delar för att skapa någon slags helhet. Fler svartkappor borde nog läsa Markusevangeliet lite oftare. Kanske utan fundamentalistglasögonen. Men det är kanske för mycket att hoppas på. Men vi kanske kan be om det tillsammans.
Själv är jag mest nyfiken på vad Petra Waller, Susanne Kårlin, Pamela Garpefors, Kerstin Danell, Agnes Holmquist, Ingegerd Carlsson, Jannica Norén, Miriam Klefbeck, Evalotta Kjellberg, Hanna Bäckström, Margareta Melinder, Charlotta Nylund, Veronica Willner, Eva Odhner, Lovisa Carlsson, Ulla-Britt Sundin, Gun Berntsson, Helena Hummler, Ulla Welén, Therese Bjerle, Doris Nybo, Barbro Bjerle och Madeleine Rogalski tycker om att kvinnan ska tiga i församlingen?
Såsom kvinnorna tiga i alla andra de heligas församlingar, så må de ock tiga i edra församlingar. Det är dem icke tillstatt att tala, utan de böra underordna sig, såsom lagen bjuder.
Själv tycker jag verkligen inte att porrblogg.com är nån vidare sida. Men den håller sig väl inom lagens råmärken och är i mitt tycke betydligt mindre anstötlig än många av de politiska propagandabloggar som går att hitta via nyligen.se.
Ändå var alltså inte taket i bloggvärlden högre än så här, visar det sig. Något att begrunda under den förmenta samstämmigheten på nästa "blogg-öl"...
Holstege set out to discover if there was a "hardware of sex" in humans. Using a PET scan, he scanned the brains of volunteers who, working with a "stimulator," allowed their minds to be read by the machine during orgasm. The doctor found that, in that moment, the human brain deactivates the impulse towards fear.
The finding of this deactivation of fear, it's not so strange, although I did not know what to expect. But you could ask yourself: "What is the feeling of happiness?" And perhaps the feeling of happiness you feel during orgasm is nothing else but the complete lack of fear.