Fredrik Polback och Frida Hyvönen

Postat: 2005-09-30 kl. 20.53

Nerikes Allehandas nöjesredaktör Fredrik Polback har såna extrema problem med sin självbild. I dagens tidning fanns en intervju med Frida Hyvönen inför dagens Örebrospelning.

Så här avslutar Fredrik en ganska annars ganska normal intervju om hennes artisteri:

Du flyttade hemifrån när du var 15. Varför?
Jag tycker det är tråkigt att prata om det, det var så längesedan. Var och varannan människa i Sverige vet var jag gick på gymnasiet och vad jag tyckte om det. Jag ångrar att jag över huvud taget öppnade munnen.

Hur var det att gå på musikgymnasium?
Jag vill inte prata om det. Förstår du inte vad jag säger?

Fredrik Polback

NA Hyllade Hyvönen (2005-09-30) [en alternativ version utan ovanstående finns på nätet]

Som jag läser det försöker han på något sätt avslöja Frida. Dra ner brallorna på henne och visa att hon minsann inte är sån som ni tror. Det enda han avslöjar är sig själv. Hans kvinnosyn har han redan beskrivit i otaliga krönikor och det här är inte första gången han gör likadant mot artister som han inte tycker gör som han vill. Jag bryr mig inte om att han låter texten skina av sina egna åsikter, men jag bryr mig om att han försöker smyga igenom dem. Ynkligt.

Det var ju skittråkiga intervjufrågor som så många ställt förut. Om han bara gör sitt jobb bättre så får han bättre svar. Han tror att han var skjutjärnsjournalist, men han var bara ett skjutjärnsarsel.

Etiketter för skivbolagen (och fansen)

Postat: 2005-09-30 kl. 10.33

Fredrik Wackå länkade till en BusinessWeek-artikel om hur företag kan använda etiketter för omvärldsbevakning:

The power of del.icio.us stems from the clicking keyboards of its many members. The service was a homegrown project created in late 2003 by Joshua Schachter, an analyst at Morgan Stanley, to track and share bookmarks. As the system took off, Schachter quit his job and raised venture funding. Now, 200,000 subscribers busily label online articles, blog postings, and more. They use tags like "katrina," often adding comments such as "Pictures of before and after. Very good." The process creates a mountain of information subscribers can explore.

[...]

Wiredset is on the leading edge. It's developing a service for record labels that pulls together a variety of online data -- sales on Amazon.com Inc. [...], number of blog posts, tags on del.icio.us. The idea? Allow labels to see, in real time, the impact of their marketing. If Sony BMG Music Entertainment releases an MP3 from the band Franz Ferdinand on MySpace, it can track the buzz. Or watch how an MTV video affects Amazon sales. As a test, Wiredset is tracking the tags of a London band, Bloc Party. Wiredset follows the chatter around the band's new album to pinpoint influential online players. "It's good to find and establish relationships we might not know about," says Adam Shore, a general manager at Vice Records, Bloc Party's label.

BusinessWeek Tagging: Keep Tabs On The Net (2005-09-26) [via Wackås Webb]

Jag är mer intresserad av den andra sidan, hur fans kan hålla koll på sina favoriter via etiketter. Undrar varför Wiredset inte öppnar sina tjänster för fansen också. Det vore coolt. Ett företag som omvärldsbevakar för fansens skull. De gör ju redan jobbet, varför inte publicera det på nätet också. Skivbolagen abonnerar på att jobbet görs, inte på exklusivitet.

Gunvor: Lunarstorm startar musikbutik

Postat: 2005-09-29 kl. 23.08

I början av 2004 var Lunarstorm först med att sälja digital musik på den svenska marknaden med Lunarstorm Volym.

Nu, två år senare, går de vidare och lanserar Gunvor. Tjänsten kommer från början ligga utanför Lunarstorm av, vad de uppger för Dagens Media, tekniska skäl. Tjänsten ska dock integreras med Lunarstorm redan före årskiftet:

På grund av tekniska hinder lanseras Gunvor som en separat sajt, men på Lunarstorm hoppas man att den ska vara integrerad med huvudsajten Lunarstorm före årskiftet.

[...]

[Mikko Ollinen, försäljningsdirektör på Lunarstorm] säger att Gunvor i inledningsskedet inte blir olik konkurrenter som Itunes och Cdon.com. Det är först när sajten integrerats med Lunarstorm som förändringar ska genomföras. Bland annat ska en topplista med medlemmarnas mest nedladdade låtar finnas på löpet och det ska vara möjligt att ge bort låtar.

- Målsättningen är att bli störst på nedladdningsmarknaden. Lunarstorm har redan 1.2 miljoner medlemmar och 350.000 unika besökare per dag. När Gunvors funktioner är integrerade med Lunarstorm får vi automatiskt ett stort kundunderlag och ett försprång gentemot konkurrenterna, säger Mikko Ollinen.

Dagens Media Lunarstorm lanserar musiksajten Gunvor (2005-09-27)

Precis som de andra svenska tjänsterna kommer de få problem med utbudet om de inte samarbetar med någon ännu inte tillkännagiven samarbetspartner. Som vanligt verkar Lunarstorm dessutom vara lite för självsäkra i frågan om vad de vet att deras medlemmar (och därmed drar de också slutsatser för vad alla potentiella kunder om de även ska använda Gunvor som en extern tjänst) vill ha. De har data och tolkar den lite för hårt. Det är i alla fall min erfarenhet hittills. Tolkningar av popularitetsdata ger svar som pekar på hits-delen av långa svansens modell och långt ifrån vad som är webbens potential.

Men jag ska väl inte döma tjänsten innan den ens öppnat.

SuicideGirls

Postat: 2005-09-29 kl. 17.16

Sen jag först läste om SuicideGirls [Wikipedia] har deras rykte fascinerat mig. De har fått artiklar i Rolling Stone och The New Yorker och de annonserar på gräddiga musiksajter. Jag försöker inte klappa mig själv på ryggen, men jag skulle aldrig tillåta reklam för en porrsajt på min sajt.

Jag funderar på om den senaste tidens skriverier kommer ändra på bilden av en porrsajt som till och med feminister kan gilla:

Still, the woman-friendly reputation of SuicideGirls is being battered. Since its creation in 2001, media outlets have lauded the company's focus on goth, indie and punk models who aren't necessarily big-busted and bikini-waxed. "It wasn't the first alt-porn site to come along, but it was certainly the most widely promoted and probably the most influential," said John d'Addario, editor of the porn blog Fleshbot.

The message of business-side female empowerment hasn't hurt either. "The perception that women had an important/equal role in the administration of the site probably made it more attractive to some people who might not have visited a porn site otherwise," d'Addario said.

Wired SuicideGirls AWOL (2005-09-28)

Egentligen kan man tycka att det är ett litet problem. Det är lätt att ignorera porrsajter. Men de har en asbra nyhetstjänst. Jag tycker alltid det känns lite lätt oavspänt att länka dit som källa, men erkänner samtidigt mig själv som en riktig hycklare när jag ju faktiskt fått nyheten därifrån.

Jag har till och med tagit den nyhetstjänsten som exempel på hur vi borde arbeta på dagensskiva.com i fortsättningen (minus porren dårå).

Prenumerera/Inte prenumerera (på rss-flödet), det är frågan.

Google och C|Net är kompisar igen

Postat: 2005-09-28 kl. 11.06

Aldrig förut har väl Google varit så fåniga som när de kom fram till att de inte skulle prata med C|Net på ett år eftersom Elinor Mills skrev en artikel om Google:s vd Eric Schmidt där hon googlade fram personlig information om honom och dessutom beskrev att om Schmidt använde Google:s tjänster, vilket man väl får anta att han gör, så skulle Google kunna veta extremt mycket mer om honom också:

That such detailed personal information is so readily available on public Web sites makes most people uncomfortable. But it's nothing compared with the information Google collects and doesn't make public.

Assuming Schmidt uses his company's services, someone with access to Google's databases could find out what he writes in his e-mails and to whom he sends them, where he shops online or even what restaurants he's located via online maps. Like so many other Google users, his virtual life has been meticulously recorded.

C|Net Google balances privacy, reach (2005-07-14)

Kevin Bankston från EFF kommenterade:

Kevin Bankston, staff attorney at the Electronic Frontier Foundation, said Google is amassing data that could create some of the most detailed individual profiles ever devised.

"Your search history shows your associations, beliefs, perhaps your medical problems. The things you Google for define you," Bankston said.

[...]

Even if Google is well-intentioned, the data could eventually end up being misused, Bankston fears.

[...]

"Before you Google for something, think about whether you want that on your permanent record," Bankston advised. "If not, don't Google, or take steps so the search can't be tied back to you."

Ibid

Google:s svar, att bojkotta C|Net, var ett svar värdigt precis en sån organisation som EFF med flera oroar sig för att Google är. Det var ett försök att styra ett granskande medium att inte skriva analyserande artiklar om ett av världens mäktigaste företag just nu. Det var ynkligt.

De höll sin nya policy i två månader. I måndags publicerade Elinor Mills en artikel om Google:s större index som de lanserat lagom till sin sjuårsdag:

"We're celebrating our seventh birthday...We had a pretty strong year," Google Chief Executive Eric Schmidt said in a phone interview with CNET News.com, as he listed the launch of new products [...]

C|Net Google to Yahoo: Ours is bigger (2005-09-26)

Jag hoppas det inte är C|Net som vikt sig på något sätt.

Personlig topplista v38

Postat: 2005-09-28 kl. 00.23

1. Ninja High School
2. Murcof
3. Clue to Kalo
4. Nacka Forum
5. The Blood Brothers
6. Barnes & Barnes
7. Sigur Rós
8. Tricky
9. The Strokes
10. Björns vänner
11. The Baboon Show
12. Kill
13. Opeth

Källa: last.fm
(6 medlemmar i k-märkt, 9 kvar tills det blir en lista)

(Varför i helvete finns det inte stöd för listhantering i Safari? Det sägs att Gecko fixar det i och med version 1.8, men inte Webkit. Bastards. Barnes & Barnes borde ha samma nummer som The Blood Brothers. De sista fem likaså.)

k-märkt podcastradio v39

Postat: 2005-09-27 kl. 12.44

k-märkt v38

Postat: 2005-09-26 kl. 22.06

1. Ninja High School It's All Right to Fight låt

   Jag ber om ursäkt. Jag trodde den här låten inte var etta förra veckan. Men jag hade fel. Den borde varit etta två veckor i rad. Den borde vara etta hela tiden. Det enda jag vill säga är att you're going home in a fucking ambulance. You're going home in a fucking ambulance. It's all right to fight. It's all right to fight. Det enda de missat är att the first rule about fight club is that you don't talk about fight club.

2. Nya ord fenomen

   Jag har tänkt mycket på nya ord den här veckan. Hur de bildas, när de bildas. Ännu mer så efter att jag och FN pratade om det på promenad i söndags. Inte för att stjäla från den diskussionen, men när blir en felaktighet ett ord?

3. Lil' Kim Shut Up Bitch låt

   I have unfortunately been assigned to a federal detention center instead of a prison camp as discussed, in the City of Philadelphia. I am not certain that this constitutes fair & equal treatment.
   
   However, today begins a new saga in my life which I expect to strengthen me and allow me time for reflection. I am blessed to have so many great things in my life - family, friends, and God. All will be in my thoughts daily. I plan to write music while in prison, read and pray regularly and will come out a stronger, more confident woman.
   
   I will write many of my fans, and expect the "Lil Kim" brand to be even bigger when I come out - I am just getting started in my career. My fourth solo album, "The Naked Truth," comes out next week on September 27th, and I have much more planned. Thanks to all for their thoughts and prayers...and I will see you soon.

   Warner Lil' Kim issues statement (2005-09-20)

4. Sibiria Christian Olsson låt

   Du bara försvann. (Ja, den är gammal. Men fullängdaren kommer ju snart.)

Ego

Postat: 2005-09-23 kl. 00.13

Ända sedan jag såg Christer Sturmarks personliga sida för några år sedan, när den i stort sett bara innehöll stora jävla pressbilder har jag velat göra en likadan.

Jag vet, det är hemskt ironiskt av mig att håna honom och sen göra likadant, men jag tycker det är hemskt kul. Pressbilder. På mig. Det hörs ju hur kul det är. Johanna Hanno tog dem inför rss-artikeln i Internetworld från i vintras.

Men ärligt talat är det fränaste med min kontaktuppgiftsida hCard-formatet. hCard är ett av Tantek Çelik (han som gjorde renderingsmotorn för Internet Explorer för Mac OS en gång i tiden, som numera arbetar för Technorati) och Brian Suda:s microformat de samlar på microformats.org. Jag skulle kunna klaga på hur krångligt det är att implementera, men istället är jag alldeles begeistrad för att det är ett exempel på att den semantiska webben faktiskt kan komma att fungera. Genom att parse:a kontaktuppgiftssidan med en funktion som Brian Suda gjort konverteras den uppmärkta koden till ett vCard som laddas ner och synkas med din adressbok. Det är coolt.

Personlig topplista v37

Postat: 2005-09-22 kl. 10.21

1. Quit Your Dayjob
2. Sigur Rós
3. The White Stripes
4. Hanne Hukkelberg
5. Zongamin
6. Murcof
7. Daft Punk
8. The Blood Brothers
9. Jaga Jazzist
10. The Legends

Källa: last.fm
(last.fm/group/k-märkt har fortfarande för få användare för att skapa en topplista)

k-märkt podcastradio v38

Postat: 2005-09-21 kl. 22.25

Förresten, apropå podcastradio så blev jag intervjuad av Råd & Rön härom dagen för en artikel om podcasting. Konsumentverket is on point.

BigChampagne och The Chumbawamba Factor

Postat: 2005-09-20 kl. 09.23

Garland recalls that around 2000 or 2001, when record sales first started to drop industrywide, "We actually got kind of cute about it and told them, 'Look, we have a theory about why your business is in decline now. We call it the Chumbawamba Factor.'" If you remember the song "Tubthumbing"-- the one that goes, "I get knocked down/ But I get up again"-- you may recall that the album, Tubthumping, and actually every other album that the one-time punk band ever recorded, sounded nothing like their big hit.

"Chumbawamba sold a lot of records, and every single one of them ended up in a milkcrate at a yard sale, six months after it was purchased. And what we told [the record labels] is, 'Look, you had a great long run of business essentially built on regrettable impulse buys,'" says Garland. "'That was a great business, make no mistake. You owed much of your success to that. But it engendered a lot of cumulative ill-will with the customer.'"

The internet changed that. All of a sudden, legally or not, consumers could test the product themselves.

[...]

The classic case for how BigChampagne supports a client-- who can range from struggling new artists to the entire roster of a major-- is by analyzing whether listeners have found a hit before radio. Let's say that in a given market, a single hasn't broken onto radio, but BigChampagne discovers that listeners in that city are swapping it in huge volume; the label can take that information to radio programmers and urge them to spin the song to death, turning it into an official hit.

Pitchfork Media The Chumbawamba Factor (2005-08-22)

Don't actions like hiring BigChampagne and using data gathered from peer-to-peer networks as a marketing tool undermine the RIAA's claims that filesharing is hurting the industry, as well as the lawsuits the RIAA keeps mercilessly bringing against peer-to-peer filesharers?

Suicide Girls RIAA Uses P2P for More Than Just Suing Users (2005-09-20)

Music Genom Project/Pandora vs Audioscrobbler/last.fm

Postat: 2005-09-19 kl. 00.12

För några veckor sedan lanserades Pandora som en tjänst från the Music Genome Project. Music Genome Project var ett projekt där musiker och musikintresserade analyserade och typbestämde musik:

Together we set out to capture the essence of music at the most fundamental level. We ended up assembling literally hundreds of musical attributes or "genes" into a very large Music Genome. Taken together these genes capture the unique and magical musical identity of a song - everything from melody, harmony and rhythm, to instrumentation, orchestration, arrangement, lyrics, and of course the rich world of singing and vocal harmony. It's not about what a band looks like, or what genre they supposedly belong to, or about who buys their records - it's about what each individual song sounds like.

Over the past 5 years, we've carefully listened to the songs of over 10,000 different artists - ranging from popular to obscure - and analyzed the musical qualities of each song one attribute at a time. This work continues each and every day as we endeavor to include all the great new stuff coming out of studios, clubs and garages around the world.

Pandora The Music Genome Project (2005-08)

De har alltså thin-slice:at musik för att ta ut dess beståndsdelar. Analyserat och kategoriserat. Börjar ni ana oråd nu? Det låter nästan rätt, men inte riktigt.

Ever since we started the Music Genome Project, our friends would ask:

Can you help me discover more music that I'll like?

Those questions often evolved into great conversations. Each friend told us their favorite artists and songs, explored the music we suggested, gave us feedback, and we in turn made new suggestions. Everybody started joking that we were now their personal DJs.

We created Pandora so that we can have that same kind of conversation with you.

Pandora Discover Music (2005-08-29)

Man skulle kunna säga att de använt en form av etiketter för att dela in musiken istället för den traditionella genre-indelningen. Vad innehåller den här musiken? Varje låt har fått flera, för att inte säga många etiketter för att beskriva just den. Etiketterna binder sedan ihop en artist (eller en skiva) till en annan.

Modellen är top down och en utvald grupp utger sig för att veta. Problemet är bara att musik är något mer än könlös vetenskap. Jag skulle till och med säga att det inte går att göra en vetenskaplig indelning av musik.

Tjänsten fungerar som så att jag väljer en artist jag gillar och så skapas en radiostation som spelar sånt som innehåller ungefär samma element. Det gör musiken smak-, lukt- och könlös. Precis som det Microsoft patenterade härom veckan:

Metoden kallas "double grooving phase" och går ut på att utnyttja vissa element i musiken, som volym, tempo och använda instrument. Existerande klassificeringssystem som mer går ut på att jämföra vilken typ av musik andra lyssnare av en viss artist eller låt redan köpt eller lyssnat på. Den typen av tjänster används av Amazon och CDon, men Microsoft anser inte att de räcker till, skriver IDG News.

[...]

Uppfinnarna Geoffrey R. Stanfield och Eric Bassman tog sitt första patent på metoden redan 2001. Denna används som ett slags träningssystem, där en användare klassificerar låtar som sedan bedöms av ett datorsystem. När lyssnaren är tillräckligt duktig blir denne en "groover", som självständigt kan klassificera musik.

Computer Sweden Nytt Microsoftpatent klassificerar din musik (2005-07-11)

Musiklyssnande är lite för irationellt för att en sån där modell ska fungera. Det är inte alltid det jag tror jag vill höra, som jag vill höra. Det är därför Audiogalaxy/Last.fm är en så mycket mer intressant modell. Grejen är att för att du inte dö en för tidig död i uttråkad musiksmak behöver du extremerna. Och extremerna hittar du inte via det närmast intilligande i stil. Det är svårt nog med Last.fm som väljer musik åt dig utifrån vad andra som lyssnar på samma musik som du gör också lyssnar på. Det blir alltför ofta en urvattnad blend av rekommendationer, men i och med den sociala närvaron finns även extremerna där. Jag kan söka mig vidare via rekommendationslistan och mina gelikar. Där är hemligheten. Det är också den funktionen en musikskribent har när det fungerar som allra bäst. Av precis den anledningen har jag köpt två omslagsartister från Plan B av två möjliga. Av den anledningen köpte jag flera skivor jag aldrig skulle köpt annars när jag läste Neumu och fick rekommendationer från Michael Goldberg (det gick till och med så långt att jag gick och köpte norska Emperor, men det var ett felköp och det sista jag köpte på hans inrådan allena).

• Pandora Blog
• Last.fm user/kalstrom
• Last.fm group/k-märkt (Vänner och fiender: Join up)
• Audioscrobbler Web Services (Fan vad jag vill vara programmerare ibland. (Men bara ibland.))

k-märkt v37

Postat: 2005-09-18 kl. 21.06

1. Murcof Remembranza skiva

   Electronica att spela för de som inte tror.

2. Reader² boktjänst

   En av många tjänster som låter mig tagga innehåll och vill. Nu finns det en svensk avdelning också, men jag ligger fortfarande i den amerikanska. Det är obra.

3. Sigur Rós Hoppipolla låt

   Bra låt. Dessutom får jag chansen att länka till Marcus Joons utmärkta text om naturfenomen nu. (Jag gillar hans hån mot naturromantiken och roas av hans försmådda ton av en ex-pojkvän vars före detta gillas av andra. Fan.)

4. Clue to Kalo One Way, It's Every Way skiva

   Pop för popfolk i elektronisk skrud. Hör ni det. Pawp!

5. Ninja High School It's All Right To Fight låt

   Från nya skivor-brevet från idag på dagensskiva.com: You're going home in a fucking ambulance, skriker de i It's All Right To Fight sen bryter låten ut i ett jazzbreak medelst klarinett saxofon.

Google Blogsearch

Postat: 2005-09-15 kl. 18.16

OK. Så Google har nu lanserat sitt bloggsök och världen gör ännu en våg för Googles nya grej™:

Google Blogsearch, som är i beta, söker av bloggar med rss- eller atom-flöde som utnyttjar pingtjänster. En pingtjänst är en sajt som visar när anmälda bloggar har uppdaterat sin blogg.

- Vi söker av i realtid så att resultatet är så färskt som möjligt, säger Jason Goldman, produktchef för Google Blogsearch till Search Engine Watch.

Internetworld Google lanserar bloggsök i realtid (2005-09-15)

Nja. Internetworld har nästan förstått vad det går ut på, men inte riktigt. De indexerar alla bloggar som har ett flöde. De hittar bloggar med flöden till exempel genom pingtjänster som weblogs.com:

1. Which blogs are included in Blog Search? The goal of Blog Search is to include every blog that publishes a site feed (either RSS or Atom). It is not restricted to Blogger blogs, or blogs from any other service.
2. How do I get my blog listed? If your blog publishes a site feed in any format and automatically pings an updating service (such as Weblogs.com), we should be able to find and list it. Also, we will soon be providing a form that you can use to manually add your blog to our index, in case we haven't picked it up automatically. Stay tuned for more information on this.

Google Google Blog Search Help (2005-09)

Problemet med det är att de då får med alla sajter med rss-flöden, vilket inte minst märks om man gör sökningar på svenska och får upp alla IDG-tidningar, SR, Ny Teknik och så vidare. I USA verkar de filtrerat bort många av de stora manuellt:

(Of course, lots of sites that aren’t technically blogs offer feeds. CNN offers a feed; so does The New York Times. These sites aren’t blogs, but they are blog-like in the way they provide timely content. Apparently Google isn’t making these sites a part of the blog index. So there’s obviously some human guidance going on in the background, probably like the human guidance that drives Google News. We can only hope that the blog index isn’t plagued by the sorts of problems that plague Google News.)

The Shape of Days ‘Bloggers, fix your feeds,’ or ‘nobody gives a shit about tags’ (2005-09-14)

Men jag menar fortfarande att det är galet att göra en bloggflik i Google. Visst är det bra att de tar med aktivt innehåll och därmed får ett mer uppdaterat index. Men varför inte integrera det med det vanliga indexet och nå bara bloggar via parametrar istället?

Technorati kommenterar:

This will mark a major milestone for the World Live Web. At Technorati, we have a tremendous amount of respect for the Google team and for everything they've done in the world of search. I'm sure that they'll continue to improve over the coming months, perhaps including tags, recent images and links, zeitgeists, blogger tools, and other types of semistructured data. I'm sure that they'll also start indexing the full-text of blog posts, not just the partial text found in most blog feeds.

Technorati Welcome to the Blogosphere, Google (2005-09-14)

Technorati är de som har mest att förlora på att andra aktörer går in på den här nischen av sök. Men det Technorati har på sin sida är fokus på bloggosfären. (Det de har på minussidan är sig själva och sin prestanda.) Men jag betvivlar att jag kommer använda Google Blogsearch. Precis som jag inte använder Technorati:s. Poängen är: Varför skulle jag bara vilja hitta bloggar? Jag vill hitta innehåll, inte bloggar. Bloggar har oftare bra innehåll, därför gillar jag ofta bloggar. Men jag gillar inte bloggar för att de är bloggar. Det är lika dumt som att fortsätta läsa tidningar för att de just är tidningar.

Det Technorati istället har är etiketter. Samma inlägg från The Shape of Days sågar etiketter:

Technorati’s response to Google’s blog search is pretty weak: tags. The idea behind tags is as simple as it is wrong-headed. Bloggers are supposed to assign descriptive metadata to their posts in order to tell indexing systems what their posts relate to. There’s just one problem with that: It’s a stupid idea.

Metadata in and of itself is not a stupid idea. In fact, it’s pretty darned important for things like digital music. If every one of the 14,000-odd tracks in my iTunes library didn’t have a full complement of metadata (titles, artists’ names, years of publication, that kind of thing), I’d never be able to find anything. My vast music library would be useless. So metadata in and of itself is a pretty clever idea.

But explicit metadata sucks. Metadata you have to key in yourself sucks. I own about a thousand CDs, the vast majority of which are in the top of my upstairs closet or sitting in the attic. If, when I decided to move them into iTunes a couple of years ago, I’d had to manually key in all the metadata for each of those thousand CDs, it would have driven me to distraction. In fact, it probably wouldn’t have been worth it at all. I either would have had a bunch of tracks in iTunes with incomplete metadata, or I would have given up and not bothered to convert my music library at all.

The Shape of Days ‘Bloggers, fix your feeds,’ or ‘nobody gives a shit about tags’ (2005-09-14)

Men jag skulle använda samma exempel för att visa på styrkan. Genre-funktionen i iTunes är precis sådär dum som bara statiska kategorier kan vara. Alternative säger mig ingenting när jag vill hitta till musik. Det kanske inte en specifik etikett skulle göra heller, men dess relation till andra skulle kunna göra det. Styrkan med etiketter är relationen till andra etiketter samt att de fungerar som tvärbalkar över olika områden. Xiu Xiu är punk, men låter knappast punk. Jag behöver hitta det via något annat. Skör till exempel. Eller blod.

En annan grej som jag är lite förvånad över att de inte gör är zeitgeist-funktioner som Technorati:s Popular eller knuff.se.

Knyta ihop säcken med smarta kommentarer på slutet? Aldrig!

Digitala singlar större än fysiska

Postat: 2005-09-15 kl. 10.13

Inte alls oväntad utveckling, cd-singeln har alltid varit en usel produkt:

Laglig försäljning av nedladdad musik har ökat kraftigt efter skärpningen av upphovsrättslagen. Nu säljs fler digitala singlar än cd-singlar – flera artister börjar nå nivån för guldskiva enbart genom lagliga nedladdningar.

SvD Digitala singlar säljer bättre än cd (2005-09-14)

Skönt att se att CDON:s representant ser igenom IFPI:s propaganda:

Även nätförsäljaren CDON har märkt av en ökning av legala nedladdningar sedan lagändringen, även om man inte vill beskriva den som explosionsartad. Den digitala försäljningen har haft en tillväxt på i snitt 20 procent i månaden sedan starten förra året, i juli ökade den till 30 procent.

– Vi tror att vi säljer fler downloads när folk är lediga, så vi vet inte om ökningen har att göra med att folk har ledigt under sommaren. Det handlar också om vilka skivor som släpps. Men det är klart att lagen hjälper till, säger Mikael Olander, vd för CDON.

Ibid

Sedan starten fick de legala nedladdningsbutikerna mer publicitet än någonsin när lagen gick igenom - naturligtvis ökar försäljningen.

I would just KILL for a place to stay i Oslo 21/9

Postat: 2005-09-14 kl. 23.56

Erik och Tobias listar konserthösten. Jag tycker de har missat något. KILL:

KILL

Brutalt, intenst og vakkert

KILL er et band med et sjeldent energifullt uttrykk som kommer fra ulike kanter av den norske musikkscenen. Musikerne i KILL er medlemmer av markante band som Jaga Jazzist, JR Ewing, Single Unit, ARM og No Place To Hide, og de har ett felles mål: Å gi deg en konsertopplevelse du vil huske. Rikskonsertene og Nasjonalmuseet for kunst, arkitektur og design krysser grenser og sender denne høsten KILL på en eksklusiv Norgesturné med en spesiallaget scene- og lysdesign som i seg selv er verdt inngangsbilletten. KILL er brutalt, intenst – og vakkert.

[...]

Det er første gang Rikskonsertene og Nasjonalmuseet (tidligere Riksutstillinger) samarbeider om en turné.

Rikskonsertene Pressem... [doc]

Når denne konsentreres inn i ett og samme band, blir resultatet et uttrykk på utsiden av metallsjangeren, men innenfor det voldsomme, støyende, rocka og elektroniske. KILL bryter ned sjangergrensene mellom metall, rock og elektronika, men insisterer på det energiske, det fartsfylte og risikable, og på nådeløsheten i musikken. Dette blir så eksplosivt at vi er usikre på om vi skal arrangere konserten her på huset – sjøl om vi er vant til både det ene og det andre...Det er mye mulig at Blå ser seg nødt til å outsource Kill til et sted som tåler å bli slått i stykker. Det er bare å stålsette seg og følge med på www.blx.no

Blå Program

Hei Kal,

du er hjertelig velkommen på konsert med KILL på Blå i Oslo onsdag 21. september!
Nn setter deg opp på gjestelisten. Vi ses der!

E-post Re: Hej/hi (2005-09-13)

Som Amiral Ackbar sa: It's a trap!

Postat: 2005-09-14 kl. 20.55

Den amerikanska webbsajten It's a Trap, en av världens bästa musiksajter om skandinaviska musiknyheter, har kompletterat sin postorder-butik med försäljning av mp3-filer. För en del av skivbolagen i butiken - som innefattar bland andra Adrian Recordings, Chalksounds, Combat Disc, Nosordo och Tenderversion - är det första gången de erbjuder att sälja sin musik som nedladdningsbara filer.

dagensskiva.com Nedladdningsbutik för skandinavisk independentmusik (2005-09-14)

The first thing we did when we decided to start an mp3 store was to make a list of all the things that we'd personally want from an online music store. If we wouldn't shop there ourselves, why would anyone else?

It's a Trap! Digital Downloads (2005-09-12)

Digital downloads: All music files are 256k VBR LAME-encoded mp3s with no DRM protection. Download information will be provided via email upon completion of transaction. All downloads are available for a period of 24 hours.

It's a Trap! How to shop / FAQ

Pure gut

Postat: 2005-09-14 kl. 14.15

[...] The story of the Nano started nine months ago, when Jobs and his team took a look at the iPod Mini and decided they could make it better. On the face of it, that wouldn't appear to be a fantastically smart decision. The iPod Mini was and still is the best-selling MP3 player in the world, and Apple had introduced it only 11 months earlier. Jobs was proposing to fix something that decidedly was not broken. "Not very many companies are bold enough to shoot their best-selling product at the peak of its popularity," Gartner analyst Van Baker says. "That's what Apple just did." And it did that while staring right down the barrels of the holiday retail season.

It was a gutsy play, and it came from the gut: unlike almost any other high-tech company, Apple refuses to run its decisions by focus groups.

Time Stevie's Little Wonder (2005-09-19) [min emfas]

Fan vad jag ska citera det där vid något bra tillfälle.

So 1337

Postat: 2005-09-13 kl. 23.55

Fan vad elit:

Are you tired of playing word games designed in the VICTORIAN ERA??

L33T is the slang of a new computer-savvy generation. Breathe some life back into your word games and test your L33T knowledge with this frickin' sweet set of tiles. Use the L33T dictionary (provided below) to expand the available plays, use L33T letter replacements in normal words, and score extra points for creating words entirely out of L33T letters!

L33T TILES [via Suicide Girls]

Relaterat är naturligtvis den film FN skickade mig där Kermin Elliott Fleming, en deltagare i Jeopardy College Tournament, vinner en omgång (och senare hela turneringen). Han satsar $1337 på sista frågan. Det är jävligt 1337 av honom.

podcast.dk, podkast.no och podradio.se

Postat: 2005-09-13 kl. 23.37

David Hall går igenom hur Danmarks, Norges och Sveriges public service-radio tar sig an podcasting:

När det gäller att marknadsföra podcasting (danska: podcast, svenska: podradio) vinner DR över SR. Ingen av dem förstår problemet med att framställa den egna organisationen som en grå/blå betongbyggnad (och vem hittade på den där bilden först?) men när danskarna presenterar podradio är det:

1. snyggare
2. mer koncentrerat på programmen än tekniken
3. och med bättre URL-er

Månhus Beta Danmark vs. Sverige (2005-09-13)

k-märkt podcastradio v37

Postat: 2005-09-13 kl. 23.12

SR är helt störda

Postat: 2005-09-12 kl. 11.36

Björn upplyste mig om att SR har tagit över aftonbladet.se idag, precis som H&M gjort tidigare. Fint så. De annonserar sin webbradio.

Annonsen har en knapp att trycka på där jag förväntar mig jag kommer till någon form av informationssida om vad de vill berätta för mig. Men icke. Idioterna direktlänkar mig till nedladdning av ett program. Det är helt barockt. Ett program som laddas ner och packas upp automatiskt beroende på vad jag har för inställningar.

Det är verkligen helt utan fingertoppskänsla. Papperskorgen, här kommer webbradion. Jag hatar er nu.

(Dessutom tycker jag de borde gjort något med podcastradio också. Så annonsen borde länkat till en sida där jag fick ladda ner programmet och dessutom där jag borde få information om podcastradio samtidigt. Idealiskt skulle de dessutom ha gjort den där applikationen till en brand:ad podcatcher [Två inlägg i rad om brand:ade podcatchers. Rekord!]. I princip kan det ju vara det. Det kommer jag aldrig få reda på eftersom jag aldrig kommer öppna ett program som automatiskt laddas ner till min dator. Sopor.)

Push Depeche Mode

Postat: 2005-09-12 kl. 10.39

Ganska intressant sak från EMI i inboxen idag:

Depeche Mode Receiver - programet som informerar dig om nyheter kring Depeche Mode Allt du behöver göra är att fylla i några personliga uppgifter (e-mail, adress, land etc.). Efter det laddar du ned en enkel applikation som sedan körs från din dator. När något nytt händer kring DM kommer du att få en varning från DM Reciever.

EMI EMI Music Club - videopremiär för nya singeln Precious [e-post] (2005-09-12)

Depeche Mode Receiver är en flash-klient som i och för sig är asjobbig (blinkar och har sig). Men det innehåller ett nyhetsflöde (som i och för sig inte verkar vara rss av någon anledning, utan snarare kollar mot en serverprogramvara) och en chatt-funktion. Dessutom verkar det som att de distribuerar sin senaste video genom klienten, antagligen för att få fans att ladda ner och använda den.

Jag skiter i och för sig fullständigt i Depeche Mode, men principen är intressant. Att knyta fans till sig genom att de passivt får ta del av informationen om bandet. Det är ju lite som såna där brandade iPodder-klienter som till exempel House of Wax hade.

Personlig topplista v36

Postat: 2005-09-12 kl. 10.16

1. Kanye West
2. Ebba Grön
3. Björk
4. Why?
5. Ludvig Berghe Trio
6. Fake Moss
7. Refused
8. Jamie Lidell
9. Parliament, Paragon, Sigur Rós & Jaga Jazzist

Källa: last.fm

(Om spelningar på stereon också fanns med skulle listan även innehålla D'Angelo och Zanussi Five.)

2619: J.K. Rowling "Harry Potter and the Half-Blood Prince"

Postat: 2005-09-09 kl. 10.44

Titel: Harry Potter and the Half-Blood Prince

Författare: J.K. Rowling

ISBN: 074758110X

Förlag: Bloomsbury

Format: Inbunden

Utläst (var, datum): 2005-07-, Vättervikscampingen

BKTJD: 2619

Köp: Adlibris / Amazon.uk / Bokus

Det har blivit en semestertradition att läsa en ny Potter-bok på campingsemestern och den kom ju lägligt även i år. Jag kan inte hjälpa att känna att det är än mer en transportsträcka den här gången.

Och utan att försöka röja något så är slutet outhärdligt fånigt.

Men det var inte det jag funderade på när jag skulle posta det här nu på morgonen, två månader after the fact. Istället funderar jag kring iTunes-lanseringen av Potter-böckerna för nedladdningsköp:

JK Rowling har länge varit motståndare till att låta sina populära böcker om Harry Potter finnas tillgängliga för nedladdning i ljudformat. Nu har hon gett upp den kampen och samtliga böcker finns tillgängliga för nedladdning.

SvD Klart att ladda ner Potter-böckerna (2005-09-08)

För det första: Varför har hon länge varit motståndare till det? Det verkar ju helt galet. Vad är problemet liksom? Om de säljs i ljudboksform på skiva lär det ju vara ett större problem att de rippas och läggs upp än om de säljs via DRM-förlamande butiker? Det måste väl rimligen vara så att hon tänkt sig att få en dos cash för att exklusivt lägga ut böckerna någonstans? Eller missar jag någonting?

Nu har ju Apple inte bara fått exklusivitet, de säljer dessutom en Harry Potter-iPod i begränsad upplaga med Hogwarts-emblemet. (Fast den verkar bara säljas till amerikanska kunder? Jag hittar den inte i svenska Apple Store.) Så det är väl lite extra cash där antar jag.

Men det jag inte kan komma över är priserna. Den senaste boken har inte dykt upp ännu i iTunes Music Store, men den förra Harry Potter and the Order of the Phoenix finns att köpa för 749 spänn. Jag upprepar: 749 spänn. På Amazon får jag köpa boken för 94 kr, cd-versionen för 772 kr och kassettversionen för 669 kr. Den första insikten är att ljudböcker är hutlöst dyra. Den andra är att det är helt galet att nedladdningsversionen kostar nästan lika mycket som cd-versionen och mer än kassettversionen. Det är ingen produktionskostnad per fil (och inläsningen är redan gjord), ingen materialkostnad, köpet medför ingen portokostnad, ingen lagerkostnad innan den säljs (ja, visst behövs det diskutrymme – men det är försumbart) och man kan sälja samma exemplar av produkten hur många gånger som helst utan att den slits eller blir mindre värd.

1. Det är fin förtjänst på ljudböcker.
2. Capitalism is indeed organized crime and we're all victims.

Technoratietiketter: audiobook, harrypotter, ipod, jkrowling, the-refused-party-program

2617: David Ogilvy "Confessions of an Advertising Man"

Postat: 2005-09-09 kl. 09.51

Titel: Confessions of an Advertising Man

Författare: David Ogilvy

ISBN: 1904915019

Förlag: Southbank Publishing

Format: Häftad

Utläst (var, datum): 2005-08-09, Slottsgatan

BKTJD: 2617

Köp: Adlibris / Bokus / Amazon UK

Det roligaste med den här boken är att Ogilvys regel om att aldrig sätta text negativt bryts över hela omslaget. Jag tror aldrig han hade godkänt formgivningen för den här nya upplagan.

Den har dessutom såna där vikkanter, som skyddsomslaget till inbundna böcker har och som är perfekta att använda till hålla koll på var man håller till. Men de är alldeles för korta i den här upplagan. Defekt. Sidorna böjer sig om man använder dem.

Boken är intressant och det finns mycket att lära av Ogilvy. Han beskriver branschen mer som ett hantverk än den magiska gryta av kreativitet den ofta romantiseras som. Men jag tror inte det är riktigt så enkelt längre heller. Visst är det också en rest av den romantiska bild jag har av reklambranschen och som antagligen aldrig skulle infinna sig om jag hittade dit, men ändå. Ogilvy säger att man måste sälja varan med fakta, men hur skulle han då se på image-kampanjer? Ta till exempel Apple:s mest framgångsrika reklamfilmer, 1984 och Think Different. De innehåller nästan ingen information om hårdvaran, som är det Apple tjänar pengar på. Men kampanjerna gör reklam för märket som i sin tur säljer produkterna. Att sen TBWA/Chiat/Day även gjort många kampanjer om produkter som berättat om deras förtjänster med faktainnehåll så är det imagekampanjerna som fastnat mest, åtminstone för mig (men då vet jag ju också att jag är en sucker för allt Apple).

Det jag är mest förvånad över med David Ogilvy är att det finns så lite om denna legendariska copywriter på nätet. Jag förväntade mig att hitta många sajter som var dedikerade till hans arbete, med transcripts av hans copy och allt. Men jag har bara hittat ett fåtal sidor.

• DotCommune Advertising in the 1950s. Nathaniel Binzen, art director på Ogilvy/Mathers mellan 1952-1960 berättar om Schweppes- och Puerto Rico-kampanjerna.
• David Ogilvy Ogilvyisms
• Wikiquote David Ogilvy
• Ogilvy
• About.com Five Step Ad Design Formula Based on Work of David Ogilvy

Technoratietiketter: ogilvy, reklam

Bästa beskrivningen

Postat: 2005-09-09 kl. 00.33

Look everyone; it’s Rob Darken, the black metal Mongolian warlord with fuck-me pirate boots!

Ruthless (The Other) Top 10 Most Ridiculous Black Metal Pics of All Time (2005-08-13)

Technoratietiketter: black metal

iTunes 5

Postat: 2005-09-08 kl. 13.33

Igår, i samband med iPod nano, släppte man också iTunes 5.

Den tydligaste nyheten är väl att gränssnittet uppdaterats, men det var inte där jag fastnade.

Först och främst fick jag den funktion jag saknat i Apples iLife-program sedan de lanserades: mappar för spellistor/fotoalbum. Tyvärr har de ju ändå misslyckats eftersom jag inte får placera dem var jag vill, de placeras alltid i toppen av spellistfältet.

En lite mindre nyhet är att man nu får ställa in själv om iTunes ska komma ihåg uppspelningsposition i vanliga mp3-filer. Det är alltså den funktion man först hade i AAC-ljudböcker att man kan återvända till det stället där man var sist. När podsändningar togs med i version 4.9 la man även till alternativet för de mp3-filer man prenumererar hem via iTunes. Det är en efterlängtad funktion för de podsändningar jag prenumererar på utanför iTunes och dessutom för de som köper böcker i mp3-format från till exempel Poplife. Men Apple behöver öppna för andra klienter att göra den inställningen när filerna läggs till i biblioteket.

Den andra nyheten att lägga märke till är Text-fliken på varje spår. Jag hittar ingen information om vad det ska användas till, men man kan ju alltid hoppas på att någon bygger en karaoke-funktion. Engadget säger dock att funktionen är till för recensioner.

Billy släpper sargen

Postat: 2005-09-08 kl. 10.33

Billy Rimgard kommenterar Olle Josephsons Språket blir sämre - dialogen bättre:

Det bästa med Beneath a Steel Sky är att jag här har upptäckt att det faktiskt kan vara ganska kul att skriva igen. För sådär ett halvår sedan var jag så totalt övertrött på att producera text att det lilla jag fick ur mig blev skitdåligt. [...]

BASS har faktiskt gjort det hela roligt igen. Här kan man skriva lite vad som helst, gärna med omotiverade inslag av engelska ord och nörduttryck. För om någon klagar? Fuck you, det är en blogg, jag gör vad jag vill, liksom.

I Svenska Dagbladet har språkkillen Olle Josephson tittat på vad som skiljer sig mellan tre skribenters tryckta artiklar och deras bloggpostningar. Nå, nu går det ju inte att göra en så omfattande textanalys av stilfigurer och sånt på ett så litet utrymme som Josephson har fått på sig, men det är ändå en ganska intressant grej han kommer fram till: Samtliga skriver »lite mindre genomarbetat«.

Ah, befrielsen! Frisk luft! Den största behållningen jag har haft av BASS är att få vara just »lite mindre genomarbetad«.

Beneath a Steel Sky Släpp sargen! Enklare språk, förfan! (2005-09-07)

Jag skulle inte riktigt beskriva det så, men jag håller med om känslan. Det är inte att jag låter bli att bearbeta språket som gör det värt att blogga, det är valet av ämnen. På alla andra ställen hämmar jag mig med tveksamheter om vad andra skulle kunna tänkas vara intresserad av att läsa om. Det kanske bara är jag som bryr mig.

Poängen är att det inte spelar någon roll om det är bara jag som bryr mig. Fuck you, det är en blogg, jag gör vad jag vill, liksom. Och den känslan gör att det känns som jag har närmare till tanken. Ett renare utlopp. Det gillar jag.

2616: Siri Hustvedt "Vad jag älskade"

Postat: 2005-09-07 kl. 23.53

Titel: Vad jag älskade

Originaltitel: What I Loved

Författare: Siri Hustvedt

Översättare: Ulla Roseen

ISBN: 9170012237

Förlag: Månpocket

Format: Pocket

Utläst (var, datum): 2005-08-24, Slottsgatan

BKTJD: 2616

Köpt: Adlibris

Köp: Adlibris / Bokus / amazon.co.uk (Originalspråk)

Paul Auster är min favoritförfattare. Det jag gillar allra mest med honom är att hans böcker är så centrerade kring en idé som han sedan benar kring. Därför blev jag inte särskilt förvånad när jag, efter att ha läst ungefär halva boken, upptäckte att Siri är Pauls fru.

De har inga direkta likheter i stil, men i denna idé. I bokens inledning köper protagonisten Leo Hertzberg en tavla av Bill Wechsler som Bill beskriver som ett självporträtt. Det är ett verk i en svit där han har avbildat Violet Om jag minns rätt är det en ganska ekivok bild av Violet som håller en leksaksbil i handen. Den projiceringen eller överföringen av personligheten är central i boken. Frivillig, ofrivillig och omedveten. Dubbelhet. Violets forskningsobjekt ramar in tankarna och ger dem syre. Bills verk utvidgar dem. Leo betraktar.

Själva historien som byter karaktär ganska ordentligt efter hand är jag mindre intresserad av. Alltså, det är inte dåligt. Det är bara inte det viktiga. Utan att ha läst Bret Easton Ellis läser jag in blinkningar dit, från mitt rent populärkulturella intag av Ellis verk.

När jag var precis i slutet av boken började jag dyka djupare i Xiu Xiu:s nya skiva La Fôret. I låten Saturn inspireras Jamie Stewart av Goya:s Saturn som tas upp på flera ställen i boken. Även om Jamie verkar tolka tavlan galet. Det är fascinerande med sådana upplevelser. Den där funktionen som gör att man känner det som att man är i synk med världen, men i själva verket bara är mottaglig för referenserna just då. Jag tycker ändå att känslan är skön så jag väljer att inte analysera sönder den för mycket.

• Henry Holt and Company What I Loved, by Siri Hustvedt, Reading Group Guide
• Identity Theory Siri Hustvedt interview
• dagensskiva.com Xiu Xiu "La Fôret"
• The Observer Look out - he's behind you En essä om Goya av Siri Hustvedt

2615: Malcolm Gladwell "Blink"

Postat: 2005-09-07 kl. 14.11

Titel: Blink: The Power of Thinking Without Thinking

Författare: Malcolm Gladwell

ISBN: 0713997273

Förlag: Time Warner Audiobooks

Format: Ljudbok (AAC)

Utläst (var, datum): 2005-09-01, på väg till jobbet

BKTJD: 2615

Köp: Adlibris (pappersbok) / Amazon UK (pappersbok) / Audible / Bokus (pappersbok)

Blink blev den första ljudboken jag köpte. Jag gjorde ett försök att pirata hem den för att pröva om jag ens gillade upplevelsen, efter ett tidigare misslyckat försök med Da Vinci-koden. Men jag märkte ganska snart att jag snarare förlorade på att försöka få hem den gratis än på att köpa den, i rent byte mellan tid och pengar alltså. När jag dessutom hittade en butik som faktiskt hade boken för nedladdning så var valet enkelt.

Upplevelsen att läsa en bok medelst iPod var märkligt trivsam märkte jag. Även om det var svårt att göra andra saker samtidigt. Men att gå på promenad med Malcolm Gladwells stämma i öronen var en skön upplevelse. Jag funderar till och med på att skaffa ett sånt där prenumerationskonto på Audible för att fortsätta. Det som ändå irriterar mig med ljudböcker är att de inte använder ISBN-nummer. När böcker har världens bästa sätt att katalogisera sig själva så försöker inte ljudböckerna för nedladdning följa med. Det är korkat. ISBN-nummer gör det enkelt att referera till, hitta fram till och köpa. Men för ljudböcker har man struntat i det. Ljudböckerna har ISBN på cd och kassett, men inte nedladdning.

Att sen ISBN borde kompletteras med en relationstabell som talade om vilka format en viss bok fanns i är en annan sak. Det vore en bra tjänst som någon kunde göra. Man kunde ju tycka att Amazon skulle tjäna på att göra ett sådant klusternummer, men de översätter bara ISBN till sitt ASIN-nummer. Det vore kanske något för samlingstjänsterna som Alfakrull och Reader² att göra kanske? (Men då måste ju faktiskt alla format ha någon form av identifikationsnummer ...)

Jag blev intresserad av Blink när jag lyssnade på ett program från IT Conversations: Tech Nation med Malcolm Gladwell från februari i år strax efter att jag hittat fram till och gjort Implicit Association Test några veckor tidigare.

Testet är fascinerande och obehagligt och de bakomliggande mekanismerna påverkar mig garanterat i olika situationer. Liksom det gör andra:

Nicely Flickred comparison of two press reports - the black person “looted” food, while the white people “found” food. (Thanks to Dustin3000) (though maybe Metafilter was first on this)

jill/txt unequal [via Sum of My Parts] (2005-08-31)

Visst har bägge nyhetsorganisationerna försvarat sig med att AP:s fotograf såg afroamerikanen ta mat från en affär och AFP:s fotograf såg inte hur svennefamiljen fick tag på sin:

Vid det här laget har väl femtielva miljoner människor sett den här bilden. I ett fall där en mörkhyad man bär på varor handlar det om “plundring” och i ett annat fall där ett ljushyat par bär på varor så har de “hittat” dem.

Snopes har mer information, och beskrivningen i just det här fallet kanske inte är helt fel ändå. AP:s fotograf såg vad mannen på bilden gjorde, och valde att kalla det för plundring. Getty/AFP:s fotograf såg inte när paret fick tag på varorna, och kunde därför inte kalla det för plundring. [...]

Sänd mina rötter regn Plundra och hitta [via Blind Höna] (2005-09-02)

Men den förklaringen kommer lätt just för de implicita fördomarna skull. Man ser vad man väntar sig. Likväl som man hör vad man väntar sig.

Trombonisten Abbie Conant sökte till Münchens filharmoniska orkester på 1980-talet. Det var allmänt ansett att kvinnor inte hade kraft nog att vara solistblåsare i symfoniorkestrar vid den tiden. Den audition hon blev kallades till skulle ske bakom en skärm eftersom en av orkestermedlemmarnas söner var med bland de sökande och man ville inte att sina förutfattade meningar skulle ta överhanden.

She was sixteenth to play and no candidates who played after her were selected for the second round. When the finalists’ numbers were called, there was amazement that trombone sixteen was a woman.

William Osborne & Abbie Conant “You Sound Like A Ladies Orchestra”: Sixteen Is A Woman! (1994)

Hon vann platsen men motarbetades sedan under en lång period enligt principen: You know the problem, we need a man for the solo trombone.

Även om Conant inte lät sämre vid blindtest så gjorde hon det när orkesterledaren samtidigt visste att hon var kvinna. Tydligare exempel på implicita fördomar som påverkar oss kan väl inte göras.

Jag vill fortsätta med en tanke som jag haft länge, den handlar om skivor och omslag, enligt principen från en Missil-krönika från några år sedan: En snygg kapsåg är en bra kapsåg.

I Blink skriver/pratar Malcolm om blindtest av glass och hur testpersonerna tyckte att glass ur en rund burk var godare än glassen ur en fyrkantig burk, även om det faktiskt var exakt samma glass i båda. Och naturligtvis är det så. Det är bland annat därför det är gott att äta på en bra restaurang. Vi förbereder oss själva omedvetet genom att vilja ha en trevlig stund, trevligt sällskap och dessutom genom att ögonen tar in vackert upplagd mat. Då är maten godare.

Är glassen eller maten godare egentligen? Kanske inte, men vad spelar det för roll? Den är godare. Punkt. Därför är också en skiva med ett fint omslag/bra förpackning/bra runtomkring-arbete en bättre skiva. Alltså, musikaliskt bättre. Snygga skivor är ofta bättre skivor. Kanske kan det också ha att göra med att om de har bra smak så har de god smak även vad det gäller musik. Men så enkelt är det inte heller. Naturligtvis kan även fula skivor vara bra, men det hör inte hit. Min poäng är att snygga skivor blir bättre än om de skulle vara annars. Jag tänker också på mp3-filer och hur den könlösa upplevelsen påverkar min musikupplevelse, men det är en annan text.

Blink:s slutsatser

Det Gladwell kommer fram till är att vi måste bli medvetna om att vi påverkas av undermedvetna signaler så vi kan kompensera för det. Och trots att Gladwell kritiserats för inkonsekvens för det så är den andra slutsatsen att vi måste ta kontroll över det första intrycket så det inte påverkas på ett felaktigt sätt. Det första intrycket måste fås i rätt kontext, annars blir det meningslöst. (Ta till exempel The Pepsi Challenge där ett sip test var meningslöst eftersom en munfull Coca Cola inte sa allt och där kom också New Coke:s fall.)

Podradio bara för Windows

Postat: 2005-09-07 kl. 11.27

Ny Teknik fortsätter bevaka utvecklingen av podcastradio i Sverige genom att endast fokusera på Sveriges Radio. OK, det är väl trevligt att Mats Åkerlund får komma till tals, han är bra, men man kanske kunde titta utanför radiohuset någon gång.

Tala med Fredrik Björnsson (podcasting.se) eller Rasmus (podradio.nu) nästa gång kanske?

Hur som helst. Mats pratar i artikeln om att byta format för sina sändningar och det luktar naturligtvis genast lite illa:

Ett alternativ är att radiofilerna bara ligger ute en viss tid, till exempel en månad. SR har valt att använda ljudformatet mp3 för sina filer, vilket gör att det inte finns några restriktioner för hur länge eller hur många gånger lyssnaren kan spela programmet. Det är enkelt att sprida ljudfilen vidare. Fördelen är att SRs tjänst fungerar på de flesta musikspelare och datorer. Med mp3 går det inte att införa begränsningar i själva ljudfilen, men SR är inte främmande för att byta format i framtiden.

- Om vi kunde hitta ett format med tekniska begränsningar för hur länge man kan lyssna på filerna kan det vara intressant, säger Mats Åkerlund.

Windows Media Audio, WMA, är ett vanligt alternativ för tjänster som vill begränsa hur länge man kan använda ljudfilerna.

Ny Teknik Sveriges Radio storsatsar på podradio (2005-09-07)

Det är ju just där man hamnar. Windows Media. Och då stänger man ute en del av sin lyssnarkrets, eftersom Microsoft inte är intresserat av att bygga en fullständig WM-klient för andra plattformar än sin egen. SR borde inte ens fundera i de banorna.

Och diskussionen är galen i alla fall. Det enda podcasting är för SR är timeshifting. Det är en teoretisk skillnad från att lyssna strömmat över nätet, inte en reell. Jag skulle antagligen kunna bygga ett verktyg med Automator som skullle kunna schemalägga inspelningen till mp3-filer från live-sänd radio med musik på någon timme. Och det helt utan programmeringskunskaper.

Tekniken är redan förbi den gamla metaforen. SR borde utmana STIM och börja lägga med musik i sina program istället för att filtrera ut den. STIM kommer inte ändra sig för att de vill, de kommer bara ändra sig för att de måste.

Versalt gement

Postat: 2005-09-06 kl. 17.39

Vi fick ett brev till redaktionen (för dagensskiva.com) från Henrik som ville uppmärksamma oss på hur man egentligen skriver titlar:

Hur skriver man egentligen titlar? Ja, det är en fråga ni på redaktionen kanske borde ta upp. Här är min (och svenska skrivreglernas) syn på saken:

E-post Hur skriver man egentligen titlar? (2005-09-06)

Han skickar med länken till sitt inlägg Hur Man Inte Skriver Rubriker På Svenska. Där skriver Henrik:

Kunskapen om de svenska skrivreglerna blir bara sämre och sämre. De vanligaste felet brukar vara särskrivning men på senaste tiden har jag uppmärksammat att versaliseringen varkar ha fallit i glömska. Versalisering handlar om hur och när man använder versaler.

Det vanligaste felet när det gäller versalisering är att titlar och rubriker skrivs enligt de engelska skrivreglerna. Enligt de engelska skrivreglerna skall varje ord i en titel eller rubrik ha versal begynnelsebokstav (undantag är artiklar, konjunktioner och prepositioner med färre än fem bokstäver).

Henriks blog Hur Man Inte Skriver Rubriker På Svenska (2005-09-06)

Först svarade jag lite syrligt och tvärsäkert att jag håller med honom om ofoget att versalisera svenska titlar, Håkan Hellström är en av syndarna har jag för mig. Jag fortsatte: Men du har fel om engelska titlar. Engelska titlar faller inte under svenska skrivregler, det säger sig självt. Sen blev jag osäker och började kolla upp saken.

Vår språkvårdare Ola Andersson påpekar att det inte är en regel utan snarare en rekommendation men att Svenska språknämndens Svenska skrivregler rekommenderar:

När man i svensk text återger utländska titlar kan man antingen följa originalspråkets principer för stor och liten bokstav i titlar (om man känner till dem) eller svenska principer. Det senare är oftast att föredra när svenska och utländska titlar förekommer i samma text. När man återger exempelvis tyska titlar bör man emellertid följa tysk rättstavning, dvs. skriva substantiv med stor bokstav.

Svenska skrivregler, §125, s 93-94

Redan innan Ola hann svara hittade jag en SvD-artikel i ämnet från i våras:

En annan fråga om stor och liten bokstav som dyker upp lite då och då är den om hur boktitlar på främmande språk skall återges i svenska texter.

Utgångsläget är att vi på svenska markerar titlar på böcker, artiklar, skådespel etcetera genom att skriva det första ordet med inledande versal (Hans nådes tid, Ett öga rött). När det gäller utländska titlar träder den här regeln i kraft om titeln är översatt (Katharina Blums förlorade heder, Änglar och demoner), men om man i texten skall återge titeln på originalspråket har man en del att tänka på. Om det gäller en engelsk boktitel föreligger två möjligheter. Man kan då antingen följa engelskans principer med versal på alla innehållsord eller anpassa skrivsättet till de svenska reglerna. Man kan alltså skriva antingen Angels and Demons eller Angels and demons.
Anpassningen till de svenska reglerna är det alternativ som förespråkas av Mediespråksgruppen, en samarbetsgrupp för språkvårdare inom press, radio och tv som ger rekommendationer för språkanvändningen i våra dagstidningar. Det gäller dock att komma ihåg att veckodagar, månader och helger alltid skall ha stor bokstav i engelskan.

Franska och tyska boktitlar återges enligt principen stor bokstav på inledande ord. Hänsyn bör dock även här tas till språkens specifika rättskrivningsregler. Helgers namn skrivs exempelvis alltid med stor begynnelsebokstav i franskan, och i tyskan markeras alla substantiv med stor bokstav (Die verlorene Ehre der Katharina Blum).
På tal om titlar kan det kanske vara på sin plats att påminna om att en annan sorts titlar, börds- och yrkestitlar, alltid skall skrivas med liten bokstav på svenska. Jag har fått många brev från läsare som irriterar sig över att journalister inte kan återge engelska titlar på korrekt sätt, det vill säga med stor bokstav. Men här finns inget skäl till irritation. I svenska texter är det i det här fallet svenska skrivregler som gäller.

SvD Regler sätter stor och liten på plats (2005-05-21)

Mediespråksgruppen som hänvisas till från SvD-artikeln presenteras hos TT:

Mediespråksgruppen är en samarbetsgrupp för språkvårdare inom press, radio och tv och har även representanter för Svenska språk nämnden och National encyklopedin.

TT Detta är Mediespråkgruppen (2003)

I deras rekommendationer skriver de:

Utländska bok- och filmtitlar

engelska

Skrivs som i engelsk brödtext med begynnelseversal endast på första ordet (förutom ord som alltid har begynnelseversal på engelska, som exempelvis namn på månader, helger och nationalitetsadjektiv)

 

tyska

Begynnelseversaler på substantiven.

 

franska

Begynnelseversal endast på första ordet (förutom ord som alltid har begynnelseversal på franska, som exempelvis namn på helger och nationalitetssubstantiv).

TT-Språket Rekommendationer från Mediespråksgruppen (2000-03-09)

Men är det ärligt talat särskilt logiskt att följa de tyska stavningsreglerna men inte de engelska för hur titlar skrivs?

Det är alltså så att en engelsk titel skall skrivas efter svenska skrivregler om den förekommer i en svensk text.

/.../

Det är trist att detta förfall börjat sprida sig in på de svenska redaktionerna.

Henriks blog Hur Man Inte Skriver Rubriker På Svenska (2005-09-06)

Det jag kommer fram till är att det inte finns något självklart svar på hur engelska titlar ska skrivas i en svensk text, men att oavsett vilket har vi gjort valet att versalisera enligt engelska skrivregler. För att följa upp den tråden började jag leta efter hur det ska vara på engelska.

Engelska skrivregler

Wikipedia skriver att de engelska stavningsreglerna inte är riktigt tydliga:

In English-language publications, different conventions are widely used for capitalizing words in publication titles and headlines, including chapter and section headings. The main examples are:

THE VITAMINS ARE IN MY FRESH BRUSSELS SPROUTS 

all-uppercase letters

The Vitamins Are In My Fresh Brussels Sprouts 

capitalization of all words, regardless of the part of speech

The Vitamins Are in My Fresh Brussels Sprouts 

capitalization of all words, except for internal articles, prepositions and conjunctions

The Vitamins are in My Fresh Brussels Sprouts 

capitalization of all words, except for internal articles, prepositions, conjunctions and forms of to be

The Vitamins are in my Fresh Brussels Sprouts 

capitalization of all words, except for internal closed-class words

The Vitamins are in my fresh Brussels Sprouts 

capitalization of all nouns

The vitamins are in my fresh Brussels sprouts 

sentence-style capitalization (sentence case), only the first word and proper nouns are capitalized

the vitamins are in my fresh brussels sprouts 

all-lowercase letters

Wikipedia Capitalization: Headings and publication titles (2005-09-04)

Som referenser länkar man till Dictionary.com (The first word and all the words in titles of books, articles, works of art, etc. excluding short prepositions, conjunctions, and articles), University of South Carolina (A. When in doubt, do not capitalize. B. Capitalize 1) Proper nouns, months, days of the week, but not the seasons. 2) All words, except articles (the, a, an), conjunctions (and, or, for, nor), and short prepositions (of, in, on) in headings and the titles of books, plays, lectures, musical compositions, etc., including A and The if at the beginning of a title.), University of Minnesota Style Manual (Capitalize principal words, including verbs of any length and prepositions and adverbs of four or more letters, in capitalized titles. University Without Walls. “Love Is Just a Four-Letter Word” och kwizNET

Jag har lärt mig en hel del och gjort det lite tydligare för mig. Dessutom hittade Henrik faktiskt ett fel enligt våra egna regler. Give It A Try borde vi skrivit Give It a Try.

Kul i frågelådan

Postat: 2005-09-06 kl. 17.09

fråga Skriver man CP eller cp?

svar Man bör skriva cp med små bokstäver. Det är en förkortning av cerebral pares. Sjukdomsnamn betraktas inte som riktiga egennamn och skall i allmänhet skrivas med små bokstäver.

Svenska språknämnden Skriver man CP eller cp?

T-Moblie tror inte på murar

Postat: 2005-09-06 kl. 12.58

Tyska T-Mobile har haft sin egen butik för nätmusik, kallad Mobile Jukebox. Men man meddelar nu att man inte tror på det branschen kallar "walled garden", som innebär att kunderna är hänvisade bara till operatörens utbud. Modellen skulle ha inneburit högre intäkter för operatörerna men har nu alltså övergivits.

Computer Sweden Snart tar Itunes över mobiltelefonerna (2005-09-06)

Not isn't that just wonderful.

Podcasting: Hur då? 2.0

Postat: 2005-09-06 kl. 00.02

I januari när jag själv försökte hitta information om podcasting skrev jag ett kort inlägg om hur podcasting fungerar.

Men det är ganska långt ifrån att berätta hur jag själv gör och jag fick en fråga från Martin om tips på hur man gör.

När jag tidigare letade hittade jag inget renodlat podcastmakarprogram för Mac OS X och jag använder två olika metoder till dagensskiva.com och Utbyggarna.

dagensskiva.com

För dagensskiva.com:s podcastsändningar använder jag Apples Garageband för att spela in. Det är ett ganska osmidigt sätt att arbeta på tidsmässigt, men det är enkelt och fungerar. Låtarna ligger i två olika kanaler och mitt tal i en tredje. Det gör det enkelt att mixa, tona och flytta ljud om det behövs.

Utbyggarna

Utbyggarnas podcast spelar jag in utan pre- eller postproduktion med Audio Hijack Pro. Jag spelar egentligen in endast min egen röst och mixar in Skype där jag, Erik och Henrik har ett konferenssamtal. Rogue Amoeba beskriver hur man gör i sin blogg.

Till båda programmen använder jag en ganska dålig Logitech-headset. Det är de som gör de märkliga knäppljuden eftersom plasten är korrupt.

Om man inte vill lägga ut några pengar alls kan man använda open source-programmet Audacity för att spela in sin podcast. Det finns till Mac OS X, Windows och GNU/Linux.

Eftersom jag skrev det här nu så letade jag på Macupdate efter ett podcasting-program för Mac OS X. Och lo and behold, det finns ett nu för tiden. Cast Easy. Jag har dock inte testat ännu, så jag vet inte hur bra det fungerar. Jag borde komma ihåg att skicka tipset till Richard Gatarski som frågade för ett tag sedan för arbetet med Broängens Super G-podcast.

Windows

Castblaster är väl the tool of the trade för Windows-användare. Jag har sett Richard Gatarski visa det lite snabbt på Bloggforum 2.0 och jag såg en screencast om hur Castblaster 2.0 ska fungera.

Technoratietiketter: cast easy, podcasting, casteasy, castblaster

R.L. is the criminal inside of me

Postat: 2005-09-02 kl. 20.48

En av bluesens riktigt stora har lämnat oss i och med att det rapporteras att R.L. Burnside dog på ett sjukhus i Memphis idag. R.L. Burnside blev 78 år gammal.

dagensskiva.com R.L. Burnside död (2005-09-01)

På eftermiddagen den 2:a juni 1996 träffades Robert Louis Burnside, Jon Spencer, Judah Bauer och Russell Simins på Lunati Farms i Holly Springs, Mississippi för att spela blues. Ungtupparna (de var inte särskilt unga, men det går inte att säga något annat i relation till den store Burnside) med respekt och förväntan i sinnet. De skickade runt en flaska sprit och började spela in. Eftermiddagen blev till kväll, kvällen blev till natt och den lilla skaran blev fullare och fullare. Ut kom skitig jävla blues som bara kan sprida ett stort leende. Blues som vet att det fantastiska med kärleken är möjligheten till sveket och sorgen. Som vet att utan den skulle det söta aldrig smaka lika sött.

/.../

R.L. blåser upp sig till Man. Man med stort m. Ett svin. Han skiter i allt. Han ger fingret till snuten, han super, slåss och skjuter ner alla jävla idioter med sin feta revolver och avslutar med att ropa efter mamma. En riktig karl. Han skrävlar och ljuger ihop sagor om det han varit med om och alla lyssnar andäktigt. Jon och Robert möts i tunga konversationer där Jon Spencer försöker låna 40 nickles för att få råd att köpa en liten påse chips och R.L. svarar: I tell you what. If you don't get out of here and make it fast, I'm gonna put my foot right in your ass. Stenhårt.

Det är det här de menar när de säger att någon har distans. Distans till sig själv och sådan självsäkerhet att man kan göra bort sig hur mycket som helst och ändå vara stencool. R.L. behöver inte bevisa något. Han är kung.

dagensskiva.com Play the blues, punk (2004-10-01)

R.L. är färdig. Jag lyfter mitt glas till tonerna av The Criminal Inside of Me. När tankarna går till R.L. hör jag alltid hans ylande svar till Jon Spencer. Och svaret på frågan How many? blev 78.

(Dessutom kommer jag alltid ha varma minnen till Walkin' Blues som vi använde till vår film på Filmvetenskap B. Jag var ganska trött på den då. Men jag kan antagligen återskapa gitarrljudet i tanken varje vaken sekund. Fantastisk låt.)

raDIo

Postat: 2005-09-02 kl. 01.17

Dagens Industri startar webbradio:

Det nya projektet kallas "Jobbradio". Förutom nyheter kommer lyssnarna själva få möjlighet att välja sin favoritmusik via en jukebox med musiklistor. Dessutom kommer näringslivskändisar att presentera sina egna listor. Svenska Spels vd Jesper Kärrbrink och styrelseproffset Mats Qviberg blir först ut.

Resumé Näringslivsmusik på Di.se (2005-09-01)

OK. Jag ska väl inte döma Jesper och Mats redan så här i förväg. Men jag vet inte alls varför jag skulle vilja lyssna på musik utvald av Jesper och Mats. OK, jag är ingen ekonomikille. Men mina fördomar säger mig att det där inte kommer bli bra. Hurr. Jag berättade om det här för Henrik Melin och FN idag och vi tog gemensamt fram en lågoddsarlista för vad spellistorna kommer innehålla. Henrik: U2. Fifi: Bruce Springsteen. Kal: Smala Elvis

Jag skulle dessutom vilja se lite mer nytänkande i musikproducent-delen. I princip fungerar ju grejen att någon väljer ut en spellista enligt ovan, det är bara finanskillarnas smak jag är rädd för. Så jag räknar fortfarande det där som en rätt bra idé. Men när resten av musiken ska läggas ska lyssnarna välja från en jukebox. Det vore intressant att höra dem prata om kollaborativ jukebox i så fall. Som last.fm eller nystartade Pandora.

Webbradio känns alldeles för mycket som en slit-och-släng-produkt för mig. Det är ingen som verkligen satsar på det. Eller rättare sagt: Satsar man på det så satsar man på den tekniska lösningen. Och webbradio har dessutom alla problem som traditionell radio har. Jag vill höra det jag vill höra nu. Inte när det passar radiokanalen.

Är något startdatum spikat?
- Nej inte än. Musikdelen kan vi i princip starta upp direkt.
Ekonominyheterna kommer att dröja lite. Men någon gång under hösten kommer första sändningen att äga rum, säger Christer Mårdbrant.

/.../

Enligt Mårdbrandt är bland annat podcasting (prenumeration på ljudfiler via Internet) intressant inför framtiden.

Ibid

Naturligtvis kan man inte prata radio utan att nämna podcasting idag. Och varför inte. Wall Street Journal har redan ett flöde (iTunes) som distribuerar två 4-5 minuter långa program varje vardag med material de redan har och använder på sajten. Sen att det låter ganska pinsamt är en annan sak. Alltså, ljudproducerat. De där ljudeffekterna är fan inte OK.