För helhetens skull arkiverar jag även en nyhet om hur det går för försäljningen av Microsoft Zune. I december skrev jag att Microsofts mål var att sälja 1 miljon Zune-spelare innan slutet av juni 2007:
Microsoft expects to sell more than one million Zune music players by the end of June 2007.
Det målet överträffades redan i förra veckan enligt IDG, som refererar intervju med Robbie Bach som är affärsområdeschef på Microsoft från San Francisco Chronicle:
Det är Microsofts affärsområdeschef Robbie Bach som i en intervju med San Francisco Chronicle avslöjar att man nått målet att leverera mer än en miljon exemplar av den digitala musikspelaren Zune före juni.
Enligt Bach innebär det att Zune har 10 procent av marknaden för hårddiskbaserade mp3-spelare.
- Det är en bra start. Det är inte en överväldigande start. Jag tänker inte låtsas som att det är ett gigantiskt steg, säger han till tidningen.
Vad han faktiskt sa var ett upprepande av målet att de kommer sälja 1 miljon spelare innan junis slut, men who's nitpicking?
Bach: We're still about nine months into having Zune in the marketplace. We're very pleased with the progress. When we finish our fiscal year in June we'll have sold a little over a million Zunes. In the category we're in, the hard-disk-based category, we've got about 10 percent market share. It's a good start. It's not an overwhelming start. I'm not going to pretend it's some gigantic move.
Zune är fortfarande inte lanserad i Europa, eftersom Microsoft ännu inte fått till avtalen med de europeiska skivbolagen för Zune Marketplace. Man kan väl helt enkelt konstatera att det inte verkar särskilt prioriterat för dem att lansera produkten här ännu.
Uppdatering (08.58)
Som referenspunkt säljer Apple 3 516 333 iPod-spelare i månaden, enligt den senaste kvartalsrapporten.
Från och med i torsdags är det möjligt att köpa musik från skivbolaget EMI utan kopieringsskydd från iTunes Store.
Låtarna, som är i AAC-format kodade i 256 kbps-kvalitet (de kopieringsskyddade är 128 kbps), innehåller inte Apples kopieringsskydd FairPlay - men väl information om vilket konto som köpt låten.
Låtarna kostar 12 kr, istället för 9 kr för de kopieringsskyddade. De nya villkoren för tjänsten gör gällande att de vanliga begränsningarna för musik sålt via butiken, att man får spela den köpta musiken på max 5 datorer:
(xii) iTunes Plus Produkterna innehåller ingen säkerhetsteknologi som begränsar Ditt nyttjande av sådana Produkter, och innehållet i dessa Användningsregler (iii)-(vi) gäller inte för iTunes Plus Produkterna. Du har rätt att kopiera, förvara och bränna iTunes Plus Produkterna i en omfattning som kan vara rimlig för personligt, icke-kommersiellt bruk.
Men de begränsas fortfarande så de inte får användas som ringsignaler för en telefon, vilket blir extra märkligt när iPhone släpps.
Vi föreslår att du firar EMI:s drag att släppa musik utan kopieringsskydd med att köpa ett exemplar av b-sidan till Alfs Manchester Man-singel, låten Ingen refräng där Alf sjunger om dagensskiva.com:s forum:
En liten popestet i natten
Retar sig på alla i bandet
Kopplar upp och börjar skriva
Under pseudonym på dagens skiva
Man kan ju lätt få för sig att DN fått in ganska många läsex av The Long Tail de senaste veckorna, när först Fredrik Strage refererar (och missuppfattar) den i sin Pirates of the Caribbean-recension:
Enligt Chris Andersons omtalade bok "The long tail" kommer vi snart att få uppleva kioskvältarens död. Internetekonomin påstås göra det lönsamt för nöjesindustrin att satsa på små och nischade projekt i stället för stora och folkliga. Det vore skönt om den utvecklingen accelererade en smula så att vi slapp en fjärde "Pirates of the Caribbean".
Och sen idag när Niklas Wahllöf publicerade sin anmälan av boken (som fått det aningen märkliga svenska namnet Long Tail, den översättningen känns nästan lika märklig som att den brittiska utgåvan har en hästsvans på omslaget). Jag kan inte hjälpa att tycka den är ganska svag.
Ett knappt år efter diskussionen gick som bäst har Niklas knappt problematiserat bokens innehåll alls.
Jag påstår inte att författaren har fel på en enda punkt, den allra mest välmående delen av världen står säkert inför en ännu rikare tillvaro tack vare oändliga valmöjligheter i överflödets ekonomi. Men alla som i mitten av 1990- talet genomled Maranataliknande föredrag om hur den nya "funky businessen" skulle förändra hela mänsklighetens beteende, om gående, kommer för all framtid att vara marinerade i skepsis.
Det som vore intressant är ju att analysera om långa svans-effekten är tillräcklig på en liten språksfär/kultursfär som den svenska. Tillämpbar är den ju oavsett, som jag skrev när jag tog upp boken i höstas. Men räcker effekten för att den ska vara relevant att leva efter även på en liten marknad?
En annan intressant diskussion är den om slentrianköpens betydelse. Barry Sosnick skrev att kärlek till den långa svansen kommer sluta med hjärtesorg i en artikel i The Register i höstas:
Another example is playing out in music retail. The two segments that gained market share over the last few years were the online sellers and the mass merchants. Apple's iTunes Music Store for digital downloads, and Amazon.com for compact discs have excellent user interfaces that make searching for a specific title significantly easier than driving to a Tower Records, searching through the bins in the hope that the desired title is in stock. Online selling attracts destination shoppers. However, impulse purchases account for most of music sold. Wal-Mart, the largest music seller in the world, places music in highly visible locations at low prices to tempt its shoppers that visit its largest stores twice a week on average. Wal-Mart needs a limited selection (about 3,000 titles in 500 square feet) to entice shoppers with the hits - it could not succeed with a broad selection - so it makes a choice: it deliberately concedes the destination shopper of niche product and older titles to the online sellers, in order to dominate the mass market.
Sanningen är som vanligt varken svart eller vit, men det mest intressanta stycket som kommit ur den senaste veckans artiklar om skivbranschens kris eller icke-kris var ett av de tydligaste stöden för Wired-redaktören Chris Andersons teori om den långa svansen jag sett på länge:
En engelsk undersökning visar att de tio skivorna överst på försäljningslistan minskat med hela 25 procent det senaste kvartalet. Tittar man däremot på de tusen mest sålda syns en ökning. Ett bevis för att färre exemplar säljs men fler titlar.
Sent 2006 gick iTunes Store om Amazon på rankingen över de största musikbutikerna, sett till försäljning, i USA. Det vill naturligtvis Amazon ändra på igen.
I december började ryktena gå att Amazon planerade att öppna en nedladdningsbutik vid sidan om deras fysiska försäljning. Den stora skillnaden mellan Amazons butik och alla andra större återförsäljares butiker skulle vara att musiken skulle säljas utan kopieringsskydd. Planen var att lansera butiken i slutet av mars i år, men planerna blev försenade. Men enligt en artikel i Times Online är nu butiken till slut på väg.
Amazon.com, the internet retailer, wants to launch an online music store next month to challenge Apple and is working on plans to sell music with reduced protection against copyright infringement.
The internet giant has approached all the music majors in the past fortnight and said that it wanted to sell unprotected MP3 songs in May as it tries to follow Apple in shaking up the music industry.
However, it remains unclear if Amazon will meet its deadline. The internet retailer has been trying, unsuccessfully, over 18 months to break into the market dominated by Apple iTunes, which has a share of about 80 per cent.
EMI har redan gått ut och varit tydliga med att de vill sälja all sin musik utan kopieringsskydd, så att de är i Amazons fålla kan man anta, men de verkar vara det enda majorbolaget som skrivit kontrakt med Amazon. Billboard hade uppgifter om att Universal kommer sälja sin klassisk musik-katalog kopieringsskyddsfritt i butiken, men det har senare dementerats. Om världens största skivbolag, som Universal är, doppade tårna i det drm-fria vattnet vore ändå ett stort steg taget.
Just klassisk musik har heller aldrig varit lika kontroversiellt att sälja drm-fritt, då eClassical arbetat så hela tiden och med tiden blivit världens största återförsäljare av digital klassisk musik.
EU har lagar om varor och tjänsters fria rörlighet över nationsgränserna inom unionen och på grund av att iTunes säljer musik genom landsspecifika butiker utan möjlighet för konsumenterna att köpa musik från ett annat lands butik har kommissionen kritiserat Apple.
- Konsumenter kan bara köpa musik från Itunes nättjänst från det land som de bor i. Därför har konsumenterna bara möjlighet till ett antal låtar för ett visst pris, säger EU:s konkurrenstalesman, Jonathan Todd till BBC News.
EU har märkt att olika låter kostar olika mycket i olika länder. Under 2005 kunde en brittisk användare köpa en låt på Itunes för 1,16 euros. Det kan jämföras med en fransk eller tysk användare som samma år kunde köpa en låt för 0,99 euro.
Problemet för Apple är att skivbolagen oftast skrivit kontrakt med en artist om försäljning i ett specifikt land eller ett specifikt område, för ett annat land kan ett annat skivbolag ha rättigheterna att sälja musiken. Vem ska då få intäkten om musiken säljs i EU?
Apple har sagt att sig vilja sälja via en all-europeisk nätbutik, öppen i alla EU-staterna, men företaget hävdar att skivbolagens krav hämmat det alternativet.
iTunes i sig bygger på en och sammma bas, för hela världen. Musik som läggs in i den svenska butiken finns egentligen tekniskt tillgänglig över hela världen, men skivbolaget sätter vilka rättigheter de har till musiken.
Därför har den amerikanska butiken ett myckte större utbud än de europeiska butikerna till exempel. Det behöver dock inte betyda att skivbolagen som lagt in musiken där inte har rätt att sälja musiken globalt, de behöver bara inte ha fyllt i uppgifterna rätt.
Igår på en presskonferens med EMI:s vd Eric Nicoli och Apples vd Steve Jobs berättade de att EMI ska börja sälja sin musik DRM-fritt format på olika musikbutiker på nätet och även i iTunes Store:
EMI Music today announced that it is launching new premium downloads for retail on a global basis, making all of its digital repertoire available at a much higher sound quality than existing downloads and free of digital rights management (DRM) restrictions.
The new higher quality DRM-free music will complement EMI's existing range of standard DRM-protected downloads already available. From today, EMI's retailers will be offered downloads of tracks and albums in the DRM-free audio format of their choice in a variety of bit rates up to CD quality.
iTunes kommer sälja EMI:s drm-fria musik-filer för 3 kr mer än affärens drm-skyddade musik-filer, 12,95 kr. Musiken kommer fortsätta vara i aac-format, men utan Fairplay-drm-tekniken. Filerna kommer dessutom vara kodade i 256 kbit/s, vilket är dubbelt så hög kvalitet som de filer som säljs idag: 128 kbit/s-kodad musik. Eftersom ljudkvalitén dessutom blir bättre med aac än i mp3-formatet kommer motsvarar ljudkvalitén från en 256 kbit/s aac-fil en mp3-fil kodad i 384 kbit/s.
Kunder som köpt musik med kopieringsskydd kommer även kunna uppgradera sina filer till det nya formatet för 3 kr per låt.
Det märkligaste i hela pressmeddelandet är att Apple även kommer fortsätta sälja EMI:s musik i sina gamla vanliga kopieringsskyddade versioner för 9,95 kr per låt:
iTunes will continue to offer its entire catalog, currently over five million songs, in the same versions as today—128 kbps AAC encoding with DRM—at the same price of 99 cents per song, alongside DRM-free higher quality versions when available.
Kanske för att fortfarande kunna prata enkelt om priset i sin butik, något som hela tiden varit en nyckel för iTunes Store. För det blir onekligen en av de svåraste nötterna för Apple att knäcka. De har tidigare haft fördelen att kunna prata om ett homogent format och ett sätt att sälja musiken och ett sätt att berätta vad du får göra med musiken när du köpt den. Det nya alternativet kommer krångla till det för dem.
Men det är ett nödvändigt steg för att avskaffa drm-tekniken för evigt ...
Uppdatering (22.35)
Henrik Torstensson kommenterade nyheten igår och har en bra poäng om att EMI härmed även lyckats få Apple att böja sig för kravet på differentierad prissättning.
(Något de i och för sig redan gjorde när de lanserade iTunes Japan, men han har fortfarande en poäng.) (Men det är inte mp3-filer som kommer säljas i iTunes.)
Men vilket av formaten som kommer vinna är ointressant eftersom ingen av dem kommer bli en vinnare. Tiden för fysiska media är över:
For us it's not the physical format. Understand that this is the last physical format there will ever be. Everything's going to be streamed directly or on a hard disk. So, in this way, it's even unclear how much this one counts.
BBC rapporterade i veckan om att Koopa, ett brittiskt poppunkband utan skivkontrakt, var på väg att slå sig in på englandslistan. Det skulle i så fall bli det första bandet någonsin som tagit sig in helt utan ett skivbolag i ryggen.
De har fått möjligheten på grund av ändringar i reglerna för inkludering till listan. Tidigare var man tvungen att ge ut singeln i något fysiskt format också och därmed var man tvungen att ha ett skivkontrakt på något sätt, för att inkluderas på listan:
Until 1 January, an artist needed to release singles on CD or another physical format - and therefore have a record deal - to qualify for the chart.
But bands who sell songs themselves through approved download services are now eligible.
Koopa har sålt sin musik genom en tjänst som fungerar så att bandet laddar upp musik till en tjänst, 7 Digital. Väl där kan musiken köpas antingen via kreditkort som vanligt, men även via sms – vilket varit nyckeln för Koopa.
När sammanställningen av veckolistan gjordes efter halva tiden i onsdags var Koopas Blag, Steal & Borrow på 17:e plats.
När listan publicerades idag var bandet på 31:a plats. Bandet har redan fått skivbolagspropåer, men som de själva säger är det kanske inte helt säkert att de behöver något:
Record labels have already contacted them on the strength of this week's chart showing.
[...]
"If someone comes along and gives us an offer, we'll talk to them.
"But it depends whether we need it. If we can get enough exposure and get in the top 40 by the end of the week, do we necessarily need a large label?
"Probably nowadays, no you don't. We'll get the exposure ourselves just from being in the charts."
Jupiter Research släppte i förra veckan en rapport om hur stor den digitala delen av USA:s musikmarknad kommer vara 2011 och utan att räkna in ringsignalsmarknaden räknar de med att andelen för digitalt nedladdad musik kommer vara 22 % 2011, med en årlig ökning på 16 %.
[B]y 2011 digital music sales will account for 22% of all U.S. recorded music sales, or $2.5 billion. The forecasted digital growth rate is 16% compounded annually. "As detailed in our research, the music download business will remain a sampling medium for many users rather than a CD replacement," said David Schatsky, president of JupiterKagan.
Part of that $2.5 billion figure comes from subscription services. Jupiter sees a 32% compounded annually growth rate through 2011 from music subscription services. Card wrote that "on-demand subscription services will appeal primarily to niche audiences among music aficionados," just as they do now
I Jupiter Researchs blogg sammanfattar David Card, som skrivit rapporten:
Digital sales will not compensate for lost CD sales in the five-year horizon, nor will they return the overall industry to growth. But digital music and ring tones are where the growth is.
Microsofts drm-teknik PlaysForSure, som bland andra Napster, Yahoo! Music och MTV Urge använder, kommer inte utvecklas vidare enligt nätuppgifter baserade på intervjuer under CES:
I asked an executive at one of those music subscription services point blank whether his company, which uses PlaysForSure, was being shafted by Microsoft and his answer was a blunt yes. Others involved in the industry who I've spoken with agreed.
That doesn't mean that the subscription services such as Napster and Rhapsody will fade away. Other DRM schemes exist and RealNetworks, which runs the Rhapsody music service, is working on its own DRM scheme that it hopes to sell to such vendors. But it does mean that Microsoft first lured these services in with PlaysForSure as a way to compete against Apple and iTunes, then hung them out to dry when they didn't grow as quickly as Microsoft expected. Industry insiders here say that Microsoft is finished improving PlaysForSure and, instead, is concentrating on its own Zune hardware, service and digital rights management software.
Den teknik som finns kommer naturligtvis finnas kvar, men Microsoft beräknas lägga all framtida utveckling i Zune Marketplace istället:
Microsoft CEO Steve Ballmer has said that he expects PlaysForSure to continue, although he has explained that Zune was conceived because the PlaysForSure approach had failed to dent Apple's dominance of digital music.
'We said, if we just keep on our current model, it's unclear that we're going to expand our footprint in these portable devices,' he said in an interview prior to Zune's November launch.
För att illustrera min poäng om att de små skivbolagen redan klivit över den drm-fria tröskeln kan jag citera Adam Farrell, som är chef för Beggars Group som inkluderar bland andra XL Recordings, Matador Records, Wiija och 4AD:
We (both Beggars Group and most of the independent music industry - A2IM, AIM, etc.) support interoperability. So, with all this mp3 hubbub, it's really business as usual for us. It's about time that folks got wise to the fact that it's really the customers who suffer through these closed systems. And so goes the customers, so goes the market. So, at some point we'll get in some "we told you so"'s.
I mängder av teknikprognoser för 2007 nämns att 2007 blir året då drm-tekniken dör. Jag är inte helt övertygad, för jag tror inte att skivbolagen vågar. Men det finns bra argument för varför det kanske blir så ändå (och exempel på bolag som vågar, både för skivor och filer). Eliot Van Buskirk sammanfattar läget i en artikel för Wired.
Han tar upp 7 skäl till varför drm-tekniken försvinner i år.
Skivbolagen har inget val
Apple tvingas till interoperabilitet
Thomson stödjer för vattenstämplemärkta mp3-filer
Amazon startar mp3-butik
Sony säger att DRM blir mindre viktigt
Folk gillar Allofmp3.com
mp3 har framtiden för sig
Det första skälet är det viktigaste. I dagsläget har Apple musikindustrins framtid i sin hand, det är inte något som skivbolagen gillar. Även om de är tacksamma för att någon ledde utvecklingen framåt så gillar de inte när makten inte längre är i deras händer. De har försökt stödja andra satsningar för att göra spelfältet lite mer jämlikt, men ingenting har lyckats. Och nu när till och med Microsoft misslyckas med att lansera en konkurrent till iTunes+iPod-plattformen börjar alternativen ta slut.
EMusic, som säljer mp3-filer utan drm, är världens näst största digitala musikbutik och det har de blivit helt utan de allra största artisterna – som inte finns med i butiken eftersom de stora skivbolagen inte tillåter musikfiler säljas utan drm. Istället har de blivit störst på att ha med independentbolagen som alltid varit lite närmare sina kunders önskemål.
Apple har blivit stämda för att konkurrensen snedvridits på grund av deras överlägsenhet på marknaden. Stämningen går ut på att musik såld i iTunes Store borde kunna spelas i andra tillverkares musikmaskiner. Det i sig behöver inte betyda att de gör sig av med drm helt och hållet, de skulle till exempel kunna välja att licensiera FairPlay eller byta till Suns open-source-drm-teknik. Men om skivbolagen bara tillåter det skulle Apple garanterat hellre bara skippa drm-tekniken och fortsätta sälja aac-filer.
Thomson, som sitter på patenten för mp3-tekniken, har redan tagit upp möjligheten att vattenstämpelmärka mp3-filer. Det här skulle kunna leda till att musik som köpts från musikbutiker, som sedan sprids, kan spåras tillbaka till köparen. Inte för att det här är någonting positivt för konsumenterna, men det kan vara ett argument som får skivbolagen att doppa tårna i vattnet.
Nu när iTunens Store gått om Amazon som den fjärde största musikförsäljaren i USA tar Jeff Bezos upp kampen under 2007, om rapporterna stämmer. Skillnaden mellan Amazon och alla de andra stora butikerna är att de kommer sälja musik utan drm, i mp3-format. Hur många skivbolag, förutom independent-bolagen som tillåter sin musik att säljas i butiken är inte klarlagt - även om det verkar som EMI är en het kandidat. Om Amazon får med tillräckligt många skivbolag genom dörren kommer även EMusic dra nytta av deras framgång, vilket genererar ännu hårdare tryck mot skivbolagen att släppa på drm-låsningen.
Att Sony säger att drm är slut är egentligen ganska ointressant, eftersom det ligger så mycket i deras eget intresse. Men just därför att de faktiskt har sina kladdiga fingrar i alla intressanta marknader som är inblandade här blir det ändå lite roligt. Skivbolagsdelen Sony BMG är ju lite brända av drm på skivor, sedan deras rootkit-debacle, men tidigare har just deras skivbolagsdel varit en av de hårdaste förespråkarna för drm. Det var till exempel deras egen drm-nojja som fick Walkman-varumärket att changera, med deras hårt bundna ATRAC3-format och från början helt utan möjlighet att ens spela mp3-filer. Nu när loppet är över sedan länge på spelarsidan och enda sättet för dem att få tillbaka en bit av kakan är att konsumenten kan välja spelare själv när han eller hon köpt musiken från världens fjärde största butik så svänger till och med Sony BMG.
Att konsumenterna gillar Allofmp3.com beror inte bara på att det är hutlöst billigt att köpa musiken där, det beror lika mycket på att man inte alls är låst i varken vilket format man vill köpa musiken i som vilken kvalitet man vill ha eller hur man får använda den efter man köpt den. När alla stämningar är över kommer någon köpa upp tekniken bakom Allofmp3.com (förhoppningsvis reda ut deras id3-taggningsteknik) och sedan ha en riktig spelare på återförsäljarmarknaden.
(Den sista punkten handlar om ljudkvalité, men det vet vi ju allihop hur ointressant det är, så den hoppar jag helt.)
I november 2005 gick iTunes Store in på 10-i-topp-listan över största musikbutikerna totalt i USA, då var nyheten att iTunes därmed var större än nu nedlagda kedjan Tower Records.
Under Steve Jobs keynote på Macworld berättade han att iTunes Store nu gått om Amazon och därmed blivit den fjärde största musikförsäljaren, totalt, i USA och att de är på god väg att gå om trean Target (Wal-Mart är #1 och Best Buy är #2).
En av nyheterna som antagligen tas upp i dagens Macworld-keynote kom med pressmeddelande från EMI nyss, där de berättar att iTunes kommer få en exklusiv vara för Depeche Mode-fans (de där gamla syntharna är ruskigt kapitalstarka idag).
Exclusively available on the i-Tunes store (www.itunes.com), it boasts – for the first time ever - 644 tracks, together with a 62-page downloadable booklet featuring images by Anton Corbijn. Their first major digital package, it perfectly reflects the band’s progressive style and includes:
All 11 studio albums (including the 6 remastered versions)
All singles and B-sides
The 2 classic live albums
The 8 live tracks from the Touring the Angel Live show
The 2 singles collections
The Remixes 81>04 album
The 6 complete singles box sets
The yet-to-be-released single box sets no’s 7 & 8
19 digital-only remixes
Additional rare & deleted tracks
A 53-track bundle that includes rare recordings and live tracks, PLUS 10 previously unreleased acoustic rehearsal recordings
E-post Pressrelease: Depeche Mode -iTunes The Complete (2007-01-09)
Nog för att jag är helt ointresserad av boxen i sig, men det är intressant sätt att ta vara på gammalt material på ett extremt billigt sätt. Allt de behöver göra är att digitalisera materialet och skapa pdf-bundlen, så har de en produkt som några få utvalda (dårar) kommer köpa. Utan merarbete från band eller bolag (om de inte vill).
Kräftgången fortsätter för Microsofts Zune-spelare. När försäljningsstatistiken för julhandeln kommer ut är Zune inte med bland de 10 mest sålda musikspelarna som istället innehåller 8 iPod-modeller (det finns 12 totalt, med färgerna och allt) och 2 SanDisk-spelare:
Although Microsoft's Zune captured a decent slice of the hard-drive-based audio player market at large retail stores, it failed to crack into the top 10 list of models in overall sales, according to market researcher Current Analysis.
The top 10 models included 8 different iPods from Apple Computer as well as 2 models from SanDisk, according to the firm, which tracks sales at Best Buy, Circuit City, CompUSA, Staples and RadioShack.
Zune hade 12 % av försäljningen bland hårddiskspelarna.
Och för att kraxa med i kråksången talar drevet om att den aldrig kommer spela någon roll, ens i en uppdaterad version. Till exempel Robert X. Cringely i hans 2007-prognos:
9) Zune 2.0 appears, isn't brown, but still nobody buys it.
Nielsen SoundScan, som mäter musikförsäljning i USA, har mätt en 67 % ökning av det totala antalet sålda låtar på musikbutikerna under 2006 mot 2005. Och då hade de ändå bara räknat de första 49 veckorna av året:
Nielsen SoundScan reports that through the first 49 weeks of 2006, sales of individually downloaded digital tracks are up more than 67% over 2005, accounting for more than 525 million digital downloads; already 173 million more than 2005's annual total.
Försäljningen under julveckorna ska då läggas till och om rapporterna om köer till iTunes Store under veckan efter jul:
But Wall Street analysts said the delays were probably caused by music sales that dramatically exceeded the Cupertino-based company's own forecasts and resulted in too many people trying to access the site at once.
Four times as many people visited the iTunes on Christmas than at the same time last year, according to online market researcher Hitwise.
Sett till enheter, där såväl album som fysiska singlar, nedladdade låtar och videos ingår, slog julhandeln rekord 2006. Totalförsäljningen i enheter gick nästan 1 miljon enheter upp, i jämförelse med 2000 som innehade tidigare toppnoteringen, till 47,4 miljoner enheter.
Men även om man räknar om nedladdade spår till album (med SoundScans metod är 10 nedladdade låtar att jämföra med 1 album) och slår ihop dem med den fysiska albumförsäljningen pekar försäljningsstatistiken nedåt. För julperioden såldes 111,4 miljoner album i USA, ned 2,1 % sen samma period 2005. Bara den fysiska albumförsäljningen gick 4,1 % ned i jämförelse med 2005.
When digital track, music video and singles sales are all included, sales totaled 47.4 million units for Christmas week. That does make 2006 Christmas week sales the best week ever; up from 46.5 million units during Christmas week 2000. But 2000 was the year that U.S. album sales peaked.
In the end, however, no matter how you crunch the numbers, digital sales are not offsetting declines in physical sales. Using SoundScan's own album equivalency of 10 digital tracks sold - generous considering that most "albums" have 12-14 tracks - this year's total album sales equaled 111.4 million units for the holiday selling period for a 2.1% decline from last year's equivalent total of 113.8 million albums.
Amazon kommer öppna en musiknedladdningsbutik under första kvartalet 2007 för försäljning.
Det som är intressant med nyheten är att butiken inte kommer använda någon som helst drm-teknik, utan istället sälja rena mp3-filer:
Late last week Amazon began circulating contracts to labels aiming for a late 1st Q '07 music download store launch. Rumors of an Amazon entry have been circulating all year, but died down as attention shifted first to the URGE launch and then to Microsoft's ZUNE.
What is most surprising (and exciting) about Amazon's new store is that the online giant is apparently telling labels that they will only sell DRM free mp3's and will offer variable pricing.
Det är osäkert vilka skivbolag som kommer hoppa på butikssatsningen, men eftersom EMI redan tassat lite kring drm-fritt kanske de skulle kunna licensiera åtminstone delar av sin katalog.
Många independentbolagen har redan licensierat sin musik till drm-fria butiker som Bleep och eMusic, varför man kan anta att de kommer släppa sin musik även till Amazon.
Frågor jag får inför butikssläppet är om de kommer sälja till hela världen eller bara till USA samt vad den differentierade prissättningen kommer innebära. Hittills har alla försök med försäljning av drm-fria filer höjt priset ovanför $0.99, frågan är väl om det fungerar med en hel butik?
I slutet av november skrev eMusic att de snart skulle gå över milstenen 100 miljoner sålda låtar:
eMusic, the world’s largest retailer of independent music and the second-largest digital music retailer after iTunes, is nearing a major milestone with the projection that they will sell their 100 millionth MP3 download in the next few weeks.
eMusic som har ~2 miljoner låtar i katalogen gick har arbetat med en prenumerationsmodell i tre år, där användarna köper en prenumerationsnivå och sedan får ladda hem (och behålla) så många låtar som prenumerationsnivån tillåter i månaden.
Sedan prenumerationsmodellen infördes och de började räkna sina nedladdningar, laddades den 50 miljonte låten ner. Nu elva månader senare har de fördubblat siffran.
Den 100 miljonte låten blev Fred McDowells Diamond Ring.
Apple släpper inte försäljningsdata från butiken, men genom att analysera kreditkortstransaktionerna har man kommit fram till att de amerikanska konsumenterna som handlar alls i butiken spenderar $35 om året på iTunes Store. Värdet för genomssnittsköpet är $3.
Och om man lägger ihop alla försäljning och jämför med hur många iPods som sålts visar statistiken att iTunes Store säljer 20 låtar per såld iPod.
Igår skrev New York Times om nya intäktsmodeller för skivbolagen, nu när deras primära inkomstkälla de senaste tjugo åren — cd-skivan — slutat vara en kassako:
“Konvicted” sold more than 283,000 copies in its first week — enough to start at No. 2 on the Billboard chart. On top of that were the album’s two singles, which at digital music services like iTunes together sold more than 244,000 copies that week. And a week later, snippets of the same songs captured two of the top three spots on a new chart tracking sales of ring tones, selling 269,000 of them combined.
As a recording that has sold modestly, but in an array of forms, Akon’s music illustrates the new definition of a hit in pop music — instead of racking up sales of half a million CD’s or more in the first week, it arrives with solid if less impressive sales, but with several revenue streams.
It is an example of the business model that the retrenching music industry is embracing as sales of the CD, its mainstay product for two decades, slowly decay.
[...]
According to the data, sales of the CD accounted for roughly 74 percent of domestic revenue the company took in from the project, or roughly $17 million. But sales of an array of digital products added almost $6 million — about two-thirds of that came from ring tones of hit singles. The figure also included roughly $330,000 from mobile phone games related to the performer and $94,000 in sales of cellphone “wallpaper,” or screen backgrounds.
Istället för att bara fokusera på en intäktsström försöker man hitta flera och dessutom ser man de otappade resurserna, för skivbolagen, att dra in andra pengar på sina adepter och då rör sig skivbolagen från att vara skivbolag till att bli något som mer liknar musikbolag med kringvaror.
Lately, the major labels have in effect tried to move into the talent management business by demanding that new artists seeking record contracts give their label a cut of concert earnings or T-shirt and merchandise revenue — areas that had once been outside the labels’ bailiwick.
Ibid
Problemet blir väl bara vilken musik skivbolagen därmed kommer satsa på. Det är svårare för en electronica-artist att turnera land och rike runt på stora inkomstbringande turnéer och sälja t-shirts än för The Rolling Stones.
Dålig rubrik, men hey I'm just in it for the drugs.
Jag uppdaterar mig om hur försäljningen går för Microsofts Zune-spelare och hittar en utsaga från Microsoft om att de beräknar att sälja en miljon Zune-spelare innan halvårsskiftet 2007:
Microsoft expects to sell more than one million Zune music players by the end of June 2007.
The player has had a soft debut in the music player market in the US, with mixed reviews from consumers and critics alike.
[...]
A spokeswoman for Microsoft said the firm was not concerned that Zune player sales had dropped each week since its debut.
Sedan släppet, då Zune var nummer två på musikspelarmarknaden efter iPoden, har spelaren tappat till femte plats. Tappet beror bland annat på aggressiva prisstrategier från bland andra SanDisk som driver partnerskapet med Rhapsody hårt.
Microsoft planerar att öka incitamentet för att handla en Zune genom att erbjuda poäng för användare som delat material, via wifi-delningen, som senare lett till köp av de som användarna delat musiken med. Poängen ska senare kunna användas för nya köp i Zune Marketplace.
MSFT was and is planning to offer users rewards for this kind of superdistribution, though officially the comany denies it. It bought a patent application license from Shared Media Licensing, parent of music super-distribution service Weedshare, though it has licensed back use of it for Weedshare.
I november började EMI experimentera med drm-fri försäljning när de la ut förhandsförsäljning av Lily Allens Littlest Things i mp3-format innan singeln fanns tillgänglig för försäljning i någon butik.
Nu har de lagt ut både Norah Jones nya singel (från Blue Note som är en etikett under EMI) och (kristna rockbandet) Relient Ks Must Have Done Something Right till försäljning på Yahoo! Music. Ett av skälen till varför bolagen blivit intresserade av att sälja musik drm-fritt är att bryta den hegemoni som Apple har på nedladdningmarknaden för musik. Idag måste konsumenten välja om de vill köpa musiken till en Windows Media-spelare eller till en iPod:
The releases come as some high-tech and music-industry executives are becoming increasingly concerned about Apple's growing clout in the music business. Only online music files purchased from iTunes, ripped from users' own CDs or downloaded from pirate services can be played on the popular iPod. Copy-protected songs purchased from Yahoo and other legitimate sources don't work on it. By selling music in the MP3 format without copy-protection software, Yahoo can offer music that works easily on iPods.
[...]
But music companies have grown increasingly troubled by Apple's unwillingness to allow music it sells to play on devices from other manufacturers, or to allow music sold on other mainstream sites to work with the market-leading iPod. Music companies worry that those hurdles are holding back legitimate sales of music on the Internet. For instance, cellphone companies this season are rolling out numerous handsets that can play music, but most of them won't play songs purchased from iTunes, cutting off a potentially major new market.
[...]
His reasoning: Antipiracy software on music isn't helping the industry because the same music is already available without copy protection on CDs and through Internet file-sharing programs. What's more, many consumers don't like the limitations that copy protection imposes on how and on which devices they can listen to their music. If DRM benefits anyone, Mr. Goldberg argued, it's technology companies like Apple, because it makes it trickier for consumers that have made hefty purchases of digital music through iTunes to switch to non-Apple music devices in the future.
Jag börjar komma ikapp mina rss-flöden och hittar därför en annan artikel i sammanhanget. Nicholas Carr skrev om nyheten för några dagar sedan:
But won't selling songs as unprotected MP3s lead to rampant illegal copying? No. Because there's already rampant illegal copying. Most unauthorized copying is done either through online file-sharing networks or by burning CDs for friends. DRM schemes have little effect on either of those.
Han konstaterar att drm snarare är ett sätt att kontrollera affärsmodellen för att sälja musik online, snarare än att hindre upphovsrättsbrott och därmed är det enda sättet att bryta Apples monopol att sälja musik som kan användas av alla spelare.
SAMI:s musiksatsning på nätet, Digfi, har tagit ett steg för att försöka bli en svensk plattform för artister som vill marknadsföra sig på nätet.
Digfis Demobank har under 00-talet varit ett av de bästa ställena för osignade artister och band att presentera sin musik på. På sistone har vi dock känt att det börjar bli dags att steppa upp vårt game och vässa tjänsten på ett antal punkter. Sagt och gjort och nu genomför vi en genomgripande förnyelse både vad gäller funktion och design. Vi lämnar demobegreppet bakom oss och lanserar DigfiSongs[.]
Sen är inte utsagan om det bästa stället för osignade artister riktigt sant heller. SR och SVT:s samproducerade demowebb var en fantastisk plats för osignade artister och urvalet som P3 Demo och Musikbyrån gjorde för sajten var allt som oftast lysande. Under de år som P3 Demo och Rockparty samarbetade var en av de viktigaste uppgifterna under Hultsfredsfestivalen att få med sig demoscen-skivan som P3 tillhandahöll under festivalen i presstältet.
Och de senaste åren har Myspace varit platsen, även för svenska artister. Digfi måste erbjuda något större incitament för få artister, särskilt etablerade sådana, att lägga musik där än att man kan. Särskilt som det fortfarande är mer omständigt än att lägga samma musik på Myspace (där publiken är milsvida större). Kunde de inte använda tekniken de byggde för Digfi DSP och erbjuda artisterna en möjlighet att även sälja sin musik - till och med distribuerat.
En spansk domare slängde i förra veckan ut ett fildelningsmål med anledning att inget straffbart hänt och att det inte var möjligt att döma någon för fildelning då det skulle kriminalisera massor av människor som hänger sig åt något som är socialt accepterat, för privat bruk utan att tjäna pengar på det:
A Spanish judge has thrown out a criminal file-sharing case against a 40 year old man writing in his ruling, "no offense meriting penal sanction has been committed."
The judge in the case went so far as to say that granting a guilty verdict "would imply the criminalization of socially accepted and widely practiced behavior in which the aim is in no way to make money illicitly, but rather to obtain copies for private use."
Enligt Associated Press är det den första domen i frågan som fallit i Spanien och de berättar också att justieministern Juan Fernando Lopez Aguilar förväntar sig att domen ska överklagas.
Första domen mot en privatperson som delat musikfiler i Sverige ger eko på ledarredaktionerna i våra tidningar. (Enligt Ifpi hade mannen 13 000 filer utdelade, men han dömdes för fyra av dem - Roxette It Must Have Been Love, Eurythmics There Must Be an Angel, Mauro Scocco Sarah och Jakob Hellman Vara vänner - som alla är rätt dåliga exempel på de artister som inte klarar sig på grund av att deras musik laddas ned - kunde de inte lagt på några tusen på straffet för tråkig smak? Nästa gång borde han dela Gwen Stefanis Sound of Music-rökare istället.)
I söndags var det Expressen:
Det blev åttio dagsböter, igen. Mannen som häromdagen dömdes för att ha delat ut fyra låtar fick samma straff som tre småskaliga fildelare tidigare. 80 dagsböter är också vad exempelvis sexuellt ofredande och misshandel brukar ge. Den nya lagen tolkas alltså så: Att dela ett par filer är lika allvarligt som att upprepade gånger slå och sparka någon i huvudet.
Lagen skulle enligt Bodström sätta dit personer som "tjänar miljoner på brott". Det är bara det att ingen av de dömda tjänat en krona på verksamheten.
[...]
Det finns två möjliga vägar att gå. Antingen försöker man blockera själva infrastrukturen. Lyckas det mot förmodan stryper man ett enormt kulturutbud samt förstör möjliga affärsområden. Det vore betydligt rimligare att inse att människor kommer fortsätta fildela och att detta innebär enorma möjligheter. Icke-kommersiell fildelning släpps fri och film- och musikindustrin får klara den digitala omställningen utan statlig hjälp.
Expressen Legalisera fildelning (2006-10-22)
Copyriot kommenterar applåderande:
Fast det gäller att se till att fildelningsdebatten inte reduceras till en fråga om legalisering eller inte. Då riskerar fokus att vridas från sanktionsdirektiv och annat som händer just nu, och från det faktum att fildelningen kan vara fri även utan en formell legalisering. Ett självklart första steg vore att differentiera straffskalan, så att det görs klart att ringa upphovsrättsintrång inte motiverar de extraordinära tvångsmedel som det nu lobbas hårt för att få till stånd.
Utvecklingen av musiktjänster i olika former går otroligt snabbt just nu och att backa utvecklingen genom att tillåta brott mot upphovsrättslagen känns väldigt främmande och bakåtsträvande. För en levande svensk musikbransch behövs en tydlig och välfungerande upphovsrätt.
Idag var det DN. Karin Rebas refererar domen och kommenterar debatten på Internetdagarna där Oscar Swartz satt på ena sidan och Ifpi på andra:
Det blev straffet för den 44-årige boråsare som i förra veckan dömdes i tingsrätten för att ha gjort fyra upphovsrättsskyddade låtar tillgängliga på internet. Mannen riskerar nu att få betala sammanlagt 20 000 kronor i böter för att ha spridit 80-talshits som Jakob Hellmans "Vara vänner" och Mauro Scoccos "Sarah" till andra fildelare.
[...]
"Skivbolagen har inget existensberättigande längre," hävdade IT-debattören Oscar Swartz. Han vill förändra upphovsrätten radikalt, och förutspår att framtidens kultur kommer att skapas av ett myller av nya låtskrivare och filmmakare som använder sig av den digitala tekniken för att sprida sina verk.
[...]
Men det är också svårt att tro på den utopiska bilden av ett internet där alla är "kreatörer" och glatt delar med sig av sina alster. [...] Internet har gjort kulturutbudet bredare, roligare, mindre hitbundet - och vi är bara i början av utvecklingen.
Men mot den helt fria fildelningen talar att artister också i fortsättningen kommer att vilja leva på sina yrken. Det blir svårt utan en fungerande upphovsrättslagstiftning. Dessutom är Sverige bundet av internationella överenskommelser och kan därmed inte tillåta så kallad uppladdning av upphovsrättsskyddat material.
En pragmatisk mellanväg skulle kunna se ut så här: nedladdning tillåts, för privat bruk. Nöjesbranschen får sedan anpassa sig till den nya verkligheten och se till att bli bättre på att erbjuda filmer, låtar och tv-serier i format och till priser som kunderna vill ha.
[...]
De som tvivlar på att många skulle vara beredda att betala för någonting som är tillgängligt "gratis" på internet måste underskatta människors lättja. Visst är utbudet på nätet enormt. Men för den som är oinsatt är det inte helt enkelt att komma åt alla filmer, låtar och teveserier. Och många av de legala nedladdningstjänster som finns idag lider av besvärliga barnsjukdomar.
Jag tycker i och för sig att utvecklingen av nya singellistan tyder på att hitbundenheten också blivit värre på den digitala marknaden. Jag tror att huvudet växer i höjd, men blir samtidigt smalare samtidigt som svansen växer åt båda håll.
Men den viktigaste poängen finns i sista stycket som citeras. Jag har inte tid att leta filer på fildelningsnätverken. Det spelar ingen roll att jag slipper betala 2 kr, 10 kr eller 119 kr. Jag har inte tid krångla. Ge mig butiker som säljer mig varor på ett sätt som är lättillgängligt och utan praktiska hinder som drm-skador. AllofMP3.com har kommit närmast hittills. Och då tänker jag främst inte på priset.
Uppdatering (20.30)
Alf Svensson är på väg ut på korståg mot piraterna. Alf menar att om inte lagarna stärks kring skyddet mot piratkopieringen kommer Sverige gå under:
– För att svenska företag ska kunna marknadsföra sin spjutspetskompetens och värna om ”Varumärket Sverige” krävs en immaterialrätt som skyddar bland annat patent, varumärken och artisters verk, skriver Alf Svensson, numera riksdagsman för kd.
Han anser att det vore olyckligt om omvärlden började se Sverige som ett paradis för pirater. Därför tycker han att Sverige ska gå i spetsen för att stärka immaterial- och upphovsrätten, och då ta hänsyn till internet.
[...]
Han menar att piratkopiering av film inte bara skadar filmindustrin utan samhället i stort och han hävdar också att svensk ekonomi förlorar cirkar 770 miljoner kronor årligen. En utbredd kopiering av filmer och musik innebär enligt Alf Svensson en utarmning av kvalitetskulturen och ett hot mot mångfalden:
– Kvar blir bara skräp, pornografi och våld.
Steve Jobs intervjuas i Newsweek om iPodens utveckling och tillfrågas om han är oroad för Microsoft Zune:
I've seen the demonstrations on the Internet about how you can find another person using a Zune and give them a song they can play three times. It takes forever. By the time you've gone through all that, the girl's got up and left! You're much better off to take one of your earbuds out and put it in her ear. Then you're connected with about two feet of headphone cable.
För att överleva krävs att skivbolagen tänker om och anpassar sig till en förändrad mediemarknad.
"Skivbolagen börjar lära sig det, men än har de inte rätt kompetens" säger Kal Ström, musikrecensent på Dagensskiva.com och expertbloggare om musiknedladdning.
Vi pratade ganska brett om musiktjänster och musikmarknaden, men som alltid fanns en vinkel som Emanuel ville skriva kring. Hans vinkel var att skivbolagen snart är passé, eftersom musiktjänster och en förändrad mediebild (mina ord, inte hans) ändrat spelreglerna för musikmarknaden.
Och så är det ju också. Arctic Monkeys kunde gå från att vara helt okända till att bli etta på englandslistan med det snabbast säljande debutalbumet någonsin och så småningom Mercury-priset för årets brittiska album, i en tid när alla bara pratar om musikmarknadens död.
Bandets succé brukar tillskrivas deras närvaro på Myspace och som ett exempel på hur band kan gå förbi de traditionella kanalerna för att få ut sin musik, men när bandet själva pratar om det i en intervju med Prefixmag kommer det fram att de själva inte hade något att göra med Myspace-succén över huvud taget:
PM: So you guys didn't even know how to your music on the Internet?
Arctic Monkeys: No, no.
PM: Are you guys Internet users?
Arctic Monkeys: Only to e-mail or whatever; iTunes, stuff like that. But none of us really knew how to. It was a guy at college who made the Web site. We had tried putting music on the site, but it didn't work properly. People couldn't listen to it properly.
PM: I notice you have a pretty popular site on Myspace.
Arctic Monkeys: We don't know about that, either.
PM: So that's not you guys?
Arctic Monkeys: No, no. The other day someone said to us, "I looked at your profile on Myspace." I said, "I don't even know what Myspace is." [When we went number one in England] we were on the news and radio about how Myspace has helped us. But that's just the perfect example of someone who doesn't know what the fuck they're talking about. We actually had no idea what [Myspace] was.
Arctic Monkeys la själva inte upp sin musik på Myspace, det gjorde deras fans. De visste inte ens hur man gjorde för att lägga upp musiken, trots att det är ganska enkelt. Precis som jag säger i artikeln:
Många artister har också svårt att markandsföra sig själva på internet.
"Det är inte därför man primärt vill bli artist" säger Kal Ström om artisternas behov att vara på internet. "D'Angelo gömmer sig och knarkar i fem år mellan skivorna och kommer sedan ut från studion med ett mästerverk. Han har inte tid att hänga på Myspace."
(Ursprungligen var det här Sly Stone som jag nämnde spontant i intervjun, som artisten som gömmer sig i studion och knarkar i tio år. Att en sån artist inte kan hänga på Myspace. Men jag ändrade artisten eftersom: a) Sly Stone inte bara knarkade, han var/är dessutom mentalsjuk, b) han inte kom ut med någon bra skiva efter han började knarka som hårdast (Ola) och c) för att jag inte fick tag på Fifi i tid för att bekräfta min bild av Sly Stone.)
Och det är där jag menar att det finns en roll att ta för musikbolagen, även i framtiden.
Amie St är en musikbutik som mest fungerar som marknadsföringskanal för artister. Men Amie St vänder inte särskilt mycket på förhållandena i musikvärlden, snarare är det skivbolagens tjänst. Det är framför allt rättigheterna som strular till det för att man ska kunna se Amie St som något som kan förändra musikbranschen i stort. Artisterna/låtskrivarna sitter ofta (inte alltid) på rättigheterna för musiken, men skivbolagen sitter på de maskinella rättigheterna för musiken vilka styr hur musiken får framställas i inspelat skick. Därför är det skivbolagen som sätter upp musik till försäljning på Amie St och det är framför allt deras marknadsföringsbudget som hanterar låtarna som säljs för 0 kr.
The Hype Machine aggregerar mp3-bloggar som publiceras världen över, precis som Elbo.ws men med mindre irriterande gränssnitt. Tjänsten samlar ihop den musiken som diskuteras eller länkas till och tar även hjälp av algoritmer för att se vilken musik som är mest populär för tillfället. Här är rättighetsinnehavarna inte inblandade över huvud taget (och tjänsten är väl inte att betrakta som laglig, även om jag inte tror musikindustrin kommer gå hårt åt den förrän den växer sig mycket större). Musikbolagen skulle kunna agera genom att marknadsföra sig mot mindre bloggar, men de behöver släppa kontrollen lite för mycket för att det riktigt ska vara i deras smak.
Myspace används av både prosumenter och den rena producent-sidan. Där det funkat bäst är när artisterna själva engagerat sig och skapat en kontaktyta mot sina lyssnare, men som nämnt ovan i fallet Arctic Monkeys behöver de inte alltid vara inblandade själva för att fansen själva ska kunna hitta en kontaktyta till varandra. Det är intressant att skivbolagen tittat så mellan fingrarna på hur deras artister använder Myspace för att utväxlingen av marknadsföring(spotential) mot kostnaden är så fördelaktig.
Nettwerk
I september-numret av Wired handlade en av feature-artiklarna om Nettwerk, som är ett musikbolag som försöker använda just den kompetens som behövs för att verka i vår nya sköna medievärld.
To all appearances, Nettwerk is just a midsize music management company with an indie record label on the side. Many of the artists on its client roster – which includes Avril Lavigne, Dido, Sarah McLachlan, and Stereophonics – are mainstream acts. But McBride, the company's cofounder and creative force, is quietly carrying out a plan to reinvent the music industry, including legalizing file-sharing and giving artists control over their own intellectual property.
[...]
[T]he new model frees him and his artists from the overgrown bureaucracy of the music industry, and that means more money for everyone. He can book tours, sell ringtones, peddle songs to advertising agencies and, yes, give away free downloads without any of the complex, multiparty negotiations that once gummed up the works. "It used to take months to sell a frickin' ringtone to Bell Canada," McBride says. "With BNL, one phone call gets the job done."
[...]
Because the copyrights are in one place [in BNL's hands], we can be really creative," McBride says. Hardcore fans can buy 45 of those assets on a USB drive; others can download the special Sims versions (recorded in Simlish, no less). "For decades, people in music have used the number of albums sold as a measuring stick for success," McBride says. "We're trying to get people to see beyond that. It's about revenue from music, however you make it – selling concert tickets, licensing to TV, or selling packed USB drives."
Istället för att skapa ett traditionellt skivbolag uppmanar Nettwerk istället sina artister att skapa egna skivbolag och sedan arbeta med Nettwerk för att få ut sin musik. På det sättet har artisterna en handlingsfrihet de aldrig kan nå på ett majorbolag i och med att de då sitter på både rättigheterna för musiken och inspelningen.
Musicians generally make very little from the sale of their records. The costs of production, marketing, and promotion are charged against sales, and even if they go multiplatinum and cover those costs, their cut of any extra revenue is usually less than 10 percent. On top of this, the labels typically retain the copyrights to the recordings, which allows them to profit from the musicians' catalogs indefinitely. "It's as if you received a loan for a house," says Ed Robertson, one of BNL's lead vocalists. "But when you finish paying off that loan, the label says thank you and keeps the house."
And, funny thing, this model isn't just bad for artists, it's increasingly bad for business. Because the label makes most of its profits from recorded music, much of the money spent marketing an artist benefits third parties like concert promoters and music publishing companies. In addition, copyrights to a piece of music are usually divided between a label and a publisher, which collect royalties every time the work is recorded, performed, or played publicly. "What other business splits up its key assets and sells them to separate businesses that wind up in conflict with each other?" asks Duncan Reid, a venture capitalist who now helps run UK-based Ingenious Music.
Ibid
Problemet med modellen är dels att artisterna får ta kostnaderna för produktionen av musiken (studiotid, utrustning etcetera) samt att Nettwerk inte egentligen har något som tvingar kvar artisterna vilket gör deras ekonomi lite osäker (men främst om de inte har nöjda kunder [artister], vilket ju alla företag har potentiella problem med).
Inte endimensionellt
Oftast diskuteras musikbranschen lite för endimensionellt. Den består inte endast av storsäljare och småsäljare, och precis som Chris Anderson skriver är incitamenten väldigt olika i huvudet som i svansen. Förutsättningarna är dessutom väldigt olika i olika delar av musikens vindlingar och vrår. Produktionskostnaden för en electronica-artist är låg, men konserttillfällena inte särskilt många. För ett stadiumrockband kan turnén vara hela inkomstkällan och albumen mest en marknadsföringsmetod. För hiphopen är rättigheter för samplingar ofta ett större problem än sina egna rättigheter på andra sidan konsumentledet.
Förra veckan, när P3, Rix och Grammofonleverantörernas förening gick ut och sa att den första sammanslagna topplistan av fysisk singelförsäljning och digital singelförsäljning skulle publiceras, misslyckades GLF att få ihop listan då en av leverantörerna av digital försäljningsstatistik inte lyckades leverera sin försäljning för listgenereringen.
Den här veckan publicerar allihop den första sammanslagna listan och den historiska första ettan är Martin Stenmarck med 7milakliv. Tyvärr fortsätter trenden jag såg när jag tittade på hur gammal musiken är på den digitala topplistan med den sammanslagna listan. Om man räknar ihop hur många veckor de 20 första platserna funnits på den sammanslagna listan, jämfört med listan för endast fysiska singlar från förra veckan är resultatet nedslående. Förra veckan, den sista som endast innehöll fysiska singelköp var det sammanslagna veckoantalet för de 20 första platserna 107. Den här veckan, med digital försäljning som får påverka listan är istället summan 129.
Men det räcker inte ens för att få den fulla bilden. Flera av artisterna har släppt digitala singlar tidigare än fysiska, varför de legat längre på den digitala listan innan de hamnat på singellistan vilket helt och hållet ligger till grund för antal veckor på den nya sammanslagna listan. Om man lägger till de veckor som är differansen mellan den digitala och den fysiska 149 veckor totalt för de 20 första platserna. Och då innehöll ändå den digitala listan endast 20 platser, vilket skulle lägga ytterligare veckor på listan om den innehöll 60 platser som den fysiska och sammanslagna listan.
Kontstaterande är alltså att den digitala marknaden är mycket mindre rörlig än den fysiska marknaden. Kanske är det mer musikintresserade konsumenter som tar sig till skivbutiken för att inhandla en singel, men de som inte bryr sig så mycket och tar tid på sig att hitta till ny musik som köper musiken sent trots ett mycket större utbud? Om allt stod rätt till borde den digitala marknaden istället vattna ur antalet försäljningar som krävs för att komma upp på singellistan då det finns många fler singlar som skulle kunna ta sig upp på listan (alla som någonsin sålts). Men nu är det istället så att hitsen blivit viktigare och fått längre livslängd. Alla långkörare på 20 i topp klättrade några placeringar på listan när den digitala försäljningen lades till toppliste-underlaget. Och totalt på hela listan var det bara 3 singlar med mer än 10 veckor på listan som tappade placeringar när den digitala försäljningen lades till (The Poodles [#33, 18v] , Elias med Frans [#57, 21v] och Gnarls Barkley [#58, 25v]).
#
Artist
Låt
v
1
Martin Stenmarck
7milakliv
5v
2
Roxette
One Wish
-
3
Scissor Sisters
I Don't Feel Like Dancin'
4v
4
Agnes
Kick Back Relax
3v
5
Cascada
Everytime We Touch
23v
6
Basshunter
Vi sitter i Ventrilo och spelar DotA
3v
7
Linda Sundblad
Oh Father
2v
8
Justin Timberlake
SexyBack
6v
9
Akon
Smack That
-
10
Cascada
Miracle
5v
11
Basshunter
Boten Anna
19v
12
Bo Kaspers Orkester
I samma bil
6v
13
Fergie
London Bridge
3v
14
Lucas Prata
And She Said ...
13v
15
Christina Aguilera
Hurt
-
16
Nelly Furtado
Promiscuous
3v
17
Shayne Ward
No Promises
14v
18
Lisa Miskovsky
Mary
14v
19
The Poodles
Song For You
-
20
Datafork
Beautiful
2v
De artister som kom in tidigare på den digitala listan än på singellistan är Justin Timberlake (+4v), Roxette (+2v), Basshunter (+2v), Cascada (+1v), Bo Kaspers Orkester (+5v), Fergie (+1v) och Nelly Furtado (+3v).
The new owner of Tower Records will begin liquidating the music retailer's 89 stores beginning today, just hours after a 29-hour-long bidding war.
[...]
The chain has been struggling for years. It filed for Chapter 11 reorganization in 2004, recovered, and then filed again in August 2006. At least three major music companies stopped shipping CDs to the chain in August, saying the retailer had not paid its bills. Tower owes creditors about $210 million.
Fredrik Granlund, som skrivit artikeln, konstaterar att man kan köpa musik från eMusic för 2 kr/låt, men förklarar inte köpformen där man i princip prenumererar på en tjänst där man sätter in pengar varje månad och därefter får köpa upp summan i butiken.
Låtarna kostar 2,15 kr med deras dyraste abonnemang eMusic Premium, där man sätter in 200 kr i månaden och därefter får ladda ned 90 låtar. Med eMusic Plus får man 65 låtar (160 kr/månad, 2,42 kr/låt) och med eMusic Basic 40 låtar/månad (120 kr/månad, 3 kr/låt). Om man inte utnyttjar sin kvot varje månad blir priset per låt genast mycket dyrare, då kontot endast ger 90 nya nedladdningar nästa månad, inte det du hade kvar i kontot + 90 låtar.
DinaPengar.se förklarar heller ingenting om Emusics utbud, som knappast kan jämföras med de andra butikerna, vilket är deras största problem. Vi kan ju till exempel titta på hur det ser ut för de låtar som ligger på hitlistan just nu.
De har helt enkelt för få eller inga produkter alls jag vill köpa, även om det finns en del independent-bolag med bra artister som XL Recordings (med The White Stripes och Peaches, men de har till exempel inte Thom Yorkes solomaterial trots att han ger ut på XL) och Anti (Tom Waits) i katalogen.
Då spelar det ingen roll att filerna är VBR-kodade (192 kbit/s i snitt) eller att de saknar DRM och därmed ger oändliga möjligheter:
Eftersom de inte har någon DRM-funktion så kan du göra precis vad du vill med filerna – bränna till cd, säkerhetskopiera, lyssna på i bilen eller i datorn och ladda din mp3-spelare.
Lite roligt att just de exemplen tas upp, då alla butiker jag vet om klarar de sakerna om man bortser från att man måste välja rätt musikmaskin för att spela musik från respektive drm-skadad butik.
Fredrik försöker dessutom förklara DRM för läsarna och meddelar att eftersom inte iPod inte stödjer DRM så kan man inte spela musik från butikerna i en iPod. Undrar vad FairPlay är? (Men det är ju riktigt som han påpekar, att det inte är säkert att en spelare klarar butiksköpta WMA-filer, bara för att den kan hantera WMA-formatet.)
FAKTA/ Välj rätt mp3-spelare
För att kunna spela upp DRM-skyddat material krävs att din mp3-spelare inte bara klarar av formatet WRM utan dessutom kan läsa ut DRM-informationen. Kontrollera noggrant med din handlare innan du köper! Apple Ipod stödjer exempelvis inte WMA och DRM.
Mest intressant i artikelserien var den korta intervjun med Alexander Ramsay på justitiedepartementet om AllofMP3.com. I den meddelar Ramsay att det är upp till konsumenten som måste se till att den musik man köper är inhandlad i enlighet med svensk lag och att för att nedladdningen ska vara tillåten enligt svensk lag måste upphovsrättsinnehavaren lämnat sitt godkännande.
Jag ser ganska många problematiska implikationer med det, vad händer om en upphovsrättsinnehavare för en särskild marknad ger OK till exempel?, men jag lämnar det därhän. Jag blir nyfiken på vad Staffan Malmgren skulle säga om det.
Amie St är en musiktjänst som vill vara en buzz-generator för musik, som fungerar genom holländsk aktion - det vill säga priset på varan höjs efter dess popularitet:
Amie St [...] has created a dutch auction style pricing system around a choice few indie artists who've signed on to sell music.
The popularity model causes the price of songs to vary, based on the number of times the song has been downloaded. The more popular a song becomes, the more expensive it is, up to a maximum of 98 cents.
Musiken säljs i drm-fritt mp3-format och en ny låt börjar säljas för ingen kostnad alls. När låten börjar spridas till flera, genom marknadsföring på traditionellt sätt eller genom word-of-mouth, höjs priset allt eftersom för att till slut hamna på 1 cent mindre än de traditionella musikhandlarna, det vill säga $0,98.
Jag tycker Amie Street är intressant som marknadsföringskoncept, men knappast som musikbutik i längden. Det har de dessutom alldeles för lite huvud (hits) för att lyckas med i längden.
På sin egen webbplats skriver de:
Welcome to Amie Street!
What can You do on Amie Street?
Discover and buy new, independent music at the right price.
Earn free downloads for recommending music to your friends.
Network with musicians and friends to discover music that’s relevant to you.
Pricing:
All songs on Amie Street start FREE and can rise to 98 cents. We’re about discovery, not raiding your wallet.
The price of a song depends on how many times it’s been bought on Amie Street.
If you buy a song for free, you probably got yourself a deal for getting to the song first. If you buy a song at 98 cents, you know that a lot of people on Amie Street think it’s a great song.
Google Inc. (NASDAQ: GOOG) announced today that it has agreed to acquire YouTube, the consumer media company for people to watch and share original videos through a Web experience, for $1.65 billion in a stock-for-stock transaction. Following the acquisition, YouTube will operate independently to preserve its successful brand and passionate community.
The acquisition combines one of the largest and fastest growing online video entertainment communities with Google's expertise in organizing information and creating new models for advertising on the Internet. The combined companies will focus on providing a better, more comprehensive experience for users interested in uploading, watching and sharing videos, and will offer new opportunities for professional content owners to distribute their work to reach a vast new audience.
Ska de lyckas göra YouTube lönsamt, med AdSense-modellen? Den stora frågan är väl om de kan göra det lagligt?
Google har ju fascinerat förr i och för sig, med framför allt sin framsynta syn på geografisk data (som väl är det närmaste sånt här proprietärt innehåll vi kommer i en egen Google-tjänst). Där licensierar de all satellitdata, men på ett sätt som ingen trodde de skulle innan de gjorde det. Kan de licensiera material på samma sätt för videomarknaden? Det är större pengar på spel, men om de kan hitta intäktsströmmar till innehållsleverantörerna så kan mycket hända.
Warner Music Group Corp. (NYSE: WMG) and Google (NASDAQ: GOOG) today announced a strategic business relationship designed to give Google users the ability to stream on-demand WMG's extensive music video collection for free, through an ad-supported revenue sharing agreement, or to purchase videos online for download.
Det som är tråkigt med det är att de fortsätter boxa in Nordamerika och tillåter bara fri visning av Warners innehåll för kunder där. Det är inte att organisera världens information och göra den universellt tillgänglig.
Samtidigt gör de klart med ett avtal med världens näst största skivbolag, Sony BMG som går ut på samma sak:
SONY BMG MUSIC ENTERTAINMENT and Google (NASDAQ: GOOG) today announced a strategic business relationship designed to make the music company's expansive music video collection available for online streaming at no cost to users.
De ska finansiera verksamheten genom Adsense (texten finns i bägge pressmeddelandena med företagsnamnet utbytt):
WMG will be able to monetize its music video content online by leveraging Google's extensive advertiser network of hundreds of thousands of advertisers. WMG's music video catalog will be sponsored by Google advertisers, making it free to all users. The resulting generated advertising revenue will be shared by WMG and Google. Besides providing ad-supported content on Google Video, select WMG's music videos will immediately be available for purchase as downloads on Google Video for $1.99.
Och dessutom möjliggöra för användarna att använda musiken i egenproducerat material (eller hindra desamma från att göra just det; igen är texten i stort sett likadan med företagsnamnen utbytta):
SONY BMG MUSIC ENTERTAINMENT and Google will also work together to create a groundbreaking new service that will allow music fans to access user-created music video content featuring certain material from SONY BMG MUSIC ENTERTAINMENT's library of recorded music, while at the same time respecting the rights of artists and copyright holders.
Det är intressant att det är en unik ny tjänst, fast för båda två. Med skillnaden att med Warners innehåll finns avtalet redan med YouTube.
Frågor i sammanhanget? Är inte det här en roll-up, som Jason Calacanis dissade så hårt i senaste Gillmor Gang? Tycker Mark Cuban att Dårfinkarna är en bra film?
Billionaire investor and dot-com veteran Mark Cuban had harsh words on Thursday for YouTube, the online site that lets people share video clips, saying only a "moron" would purchase the wildly popular start-up.
Cuban, co-founder of HDNet and owner of the NBA's Dallas Mavericks, also said YouTube would eventually be "sued into oblivion" because of copyright violations.
It will be interesting to see what happens next and what happens in the copyright world. I still think Google Lawyers will be a busy, busy bunch. I dont think you can sue Google into oblivion, but as others have mentioned, if Google gets nailed one single time for copyright violation, there are going to be more shareholder lawsuits than doans has pills to go with the pile on copyright suits that follow. Think maybe how Google discloses what they perceive the copyright risk to be in the SEC filings might be an interesting read ?
Jag är dock fortfarande inte så exalterad över tv på webben. Men visst. Om man tänker en kedja från webben, via en iTV/DVR till tv:n så kommer det förändra tv-mediet som vi känner det.
Uppdatering (2006-10-10)
Möjligheten för Google + YouTube är den långa svansen in effect:
The more of these assets it has across media markets, the greater economies of scope it can ultimately realize; the flipside of these scope economies is, of course, the more market power it can exert.
... och hjälper dig att hitta det. Tekniken som ska återfinnas i Sony-Ericssons musikmobiltelefoner fungerar som så att du spelar in en snutt av musik du hör, antingen via telefonens radiofunktion eller vid en högtalare i närheten. Musiksnutten skickas till en tjänst på nätet som svarar med vilken artist det är frågan om och vilken låt det är du hört:
Med W850 [är] Sony Ericsson [...] först ut med en teknik som kallas TrackID.
[...]
Telefonen spelar in några sekunder och skickar en unik kod till databasen Grace-note. Ytterligare några sekunder senare dyker artist, låt och vilken skiva låten är med på upp på skärmen.
Ännu så länge har de inte en butik kopplat till flödet, vilket måste vara nästa logiska steg. De har bara kommit en bit med M-Buzz och den innehåller inte alls tillräckligt mycket musik för att skapa en relevant helhetsupplevelse.
Och jag tvivlar på att det kommer fungera särskilt bra. Men jag tycker ändå det är en rolig utveckling.
Uppdatering (22.17)
[Uppdateringen borttagen, för att han frågade snällt.]
Jag har haft en massa artiklar av Staffan Malmgren i ett fönster, sparat för senare läsning en stund. Jag gick igenom dem nu på morgonen och hittade bland annat det här:
Osökt dyker den väl bevarade hemligheten URL 53 § 2 st upp, en undangömd paragraf som inte fått mycket omnämnande under fildelningsdebatterna — den säger i princip att det inte är straffbart (”skall inte dömas till ansvar”) att kopiera datorprogram för privat bruk (om förlagan inte används i närings- eller offentlig verksamhet). Notera dock — och det här är mycket viktigt – att handlingen fortfarande kan resultera i civilrättsliga sanktioner. Dvs, man kan inte få böter eller fängelse, men man kan (som för alla upphovsrättsintrång) få betala skadestånd till rättsinnehavaren. Notera att det alltid är, och alltid har varit, straffbart att tillgängliggöra datorprogram till allmänheten (”ladda upp”).
[...]
Men, min frågeställning blir nu, med tanke på att vi åtminstone inte straffbelagt nedladdning av datorprogram i enskilt bruk, och ännu inte blivit utslängda ur FN: Skulle det, teoretiskt, vara möjligt för Sverige att avkriminalisera privat exemplarframställan för alla typer av upphovsrättsskyddade verk, så länge vi behåller de civilrättsliga sanktionerna? Skulle det vara tillräckligt för Infosoc, Bernekonventionen, TRIPS, WCT och allt annat vi skrivit på? Jag vet inte, men det är en vinkel jag inte hört diskuteras.
Sverige har alltså redan ett undantag för mjukvara använt för privat bruk, alltså skulle man kunna göra ett undantag för fildelning för privat bruk och fortfarande vara i samklang med Infosoc-direktivet.
Om det finns politisk vilja nu när borgarna tagit över är en annan sak (det hade det väl varit även utan maktskifte) men det var intressant att få veta att möjligheten finns.
För att följa upp inlägget om den nya singellistan publicerar jag den första listan här och gör samma sammanräkningar för den kombinerade listan som jag publicerade igår för de delade.
Fyra nykomlingar hittas på de första 20 platserna. Veckoantalet blir 107, vilket alltså är lägre än både cd-singellistan och download-listan från förra veckan. Tyvärr presenterar de inte de separata listorna längre, så det är omöjligt att jämföra för att se var skillnaden är som störst.
#
Artist
Låt
v
1
Linda Sundblad
Oh Father
1
2
Agnes
Kick Back Relax
2
3
United DJ's vs Pandora
Trust Me
4
4
Ola
Brothers
1
5
Martin Stenmarck
7milakliv
4
6
Scissor Sisters
I Don't Feel Like Dancin'
3
7
Cascada
Everytime We Touch
22
8
Basshunter
Vi sitter i Ventrilo och spelar DotA
2
9
Basic Element
I'll Never Let You Know
5
10
Rihanna
Unfaithful
6
11
Justin Timberlake
SexyBack
5
12
The Poodles
Metal Will Stand Tall
17
13
Basshunter
Boten Anna
18
14
Raymond & Maria
Storstadskvinnor faller ner och dör
4
15
Hammerfall
Natural High
2
16
Fergie
London Bridge
2
17
Datafork
Beautiful
1
18
Bliz
Supergirl
1
19
Adios Amigos
Cosmo4
5
20
Nelly Furtado
Promiscous
2
Uppdatering (2006-10-06)
Det var inte den sammanslagna listan som publicerades, det var istället bara de fysiska skivorna som utgjorde listan, vilket säkert också förklarar varför det var en så ung lista.
På grund av tekniska problem innehåller veckans singellista (vck 40) enbart statistik från fysisk försäljning av cd-singlar.
Idiotiskt att det inte står på listsidan, bara på samma sida som endast innehöll information om den sammanslagna listan. Tydligen var det endast en aktör som krånglade dessutom, vilket gör listans sårbarhet väldigt märklig. Särskilt som de skickade pressmeddelande på det.
Uppdatering (2006-10-09)
Farsen fortsätter:
Fel lista!
Hitlistan hör du som vanligt i radio på söndag kl 12.03. Däremot i övrig press och här på webben presenteras singellistan utan downloads på grund av ett fel hos Grammofonleverantörernas Förening.
Så vad ni säger är alltså att ni har rätt lista, men ni publicerar fel lista för att det är fel på listan ... ?
Uppdatering (2006-10-12)
På grund av tekniska problem innehåller nätversionen av singellista vecka 40 2006 enbart statistik från fysisk försäljning av cd-singlar. Klicka för att se den sammanslagna singellistan för vecka 40, som innehåller försäljningsstatistik både från fysisk försäljning och försäljning av digitalt nedladdade singlar.
Från och med imorgon kommer hitlistan, som hittills bestått av en sammanställning av landets mest sålda fysiska cd-singlar (genom Grammotex) att försvinna och ersättas med en kombinerad lista för cd-singlar och låtar nedladdade via någon av de digitala musikbutikerna (förutom iTunes som fortfarande inte är med i statistiken).
Hitlistan i P3 kommer baseras på den nya listan. I ett fascinerande hejigt pressmeddelande skriver SR:
Singellistan som fram tills nu presenterats i Hitlistan i P3 bygger på försäljningen av cd-singlar. De senaste åren har dock intresset för cd-singeln som produkt minskat kraftigt. Försäljningen är nu nere på så låga nivåer att den nuvarande singellistan förlorat sitt värde som meningsfull hitbarometer.
Det är lite intressant att se hur listorna skiljer sig åt idag.
På cd-singellistan är Martin Stenmarck ohotad etta, med 7milakliv, för tredje veckan i rad (sedan 14/9). På download-listan är istället Cascada etta med Everytime We Touch, det har hon varit i fem veckor i rad (sedan 29/8). Martin Stenmark gick direkt in på förstaplatsen för tre veckor sedan, medan Cascada har segat sig upp - hon blev etta först på sin sextonde vecka på listan.
I min enfald har jag trott att den digitala marknaden skulle röra sig snabbare än den fysiska. Begränsningar i hur man får ut fysiskt får ut varor till människor runt om i Sverige tänkte jag mig som en begränsning som den digitala distributionen skulle undanröja och därför skulle ny musik få snabbt genomslag och hög rotation skulle uppstå.
Istället är det helt tvärtom. Om jag räknar ihop det totala antalet veckor på de tjugo första platserna på listorna verkar download-listan vara fräschare (125 veckor på fysiska/116 veckor på download), men då ska man tänka på att den fysiska listan innehåller 60 platser och download-listan bara 20 (och därmed är det lättare att komma in och hänga kvar länge på den fysiska listan vilket borde ge ett större utslag än bara 9 veckor totalt).
Och trots att det finns 60 platser på fysiska listan hittar jag fem nykomlingar bland de 20 första platserna och bara tre på download-listan.
Nedladdning verkar tala till de lataste människorna, de som inte ens orkar gå till butiken för att inhandla en singel - eller möjligtvis jordens avskräde som trots att de egentligen hört Everytime We Touch en miljon gånger inte kan få nog av den.
Det är intressant att titta på hur olika iTunes-listan ser ut, jämfört med de andra två. Den skillnaden förstår jag inte. Då iTunes inte redovisar antal veckor på listan så tar jag den högsta noteringen på cd-singellistan och download-listan (och 1 vecka för de som inte finns på de listorna) för de 20 första platserna på iTunes lista får jag resultatet 53 veckor. Men då är det också ganska många som inte ens finns med på de andra listorna, ens på 60 i topp på singellistan. (En del av dem har säkert funnits med förut på någon lista, som Corinne Bailey Rae med Put Your Records On till exempel.) (På iTunes-listan hittar jag dessutom två versioner av Sexy Back: #4 (Single) och #17 (Explicit) - Regel 4: En produkt passar inte alla.)
Gramophone, en tidning för klassisk musik i Storbritannien har beställt en undersökning om de klassiska musiklyssnarna som visar på att den gruppen skivköpare också tagit till sig iPod-kulturen då 57 % av de som svarat på undersökningen säger sig ha rippat en skiva till digitalt format från deras skivsamling.
Three-quarters listen using 21st-century media such as PCs, DAB digital radio, radio via the internet, digital TV and MP3 players, and 57% have 'ripped', or converted to digital format, at least some of their classical CD collection.
[...]
One in five download classical music legally from the internet.
[...]
30% of classical music buffs who don't already have an MP3 player say they will buy one in the next year, with another third saying they will do so at some point.
30 % av skivköparna säger dessutom att de planerar att köpa fler skivor nästa år, 52 % av nedladdarna säger att de planerar att köpa fler nedladdningar nästa år och endast 6 % av nedladdarna planerar att köpa färre skivor, vilket alltså skulle leda till en större marknad.
I ett pressmeddelande från Microsoft berättar de att deras kommande musikspelare, Microsoft Zune, kommer lanseras den fjortonde november i USA.
De har ännu inte sagt något om lanseringsdatum för resten av världen. Ett möjligt problem för dem blir den FM-sändare som sitter i maskinen, för att spela upp musik från Zune i till exempel en bilstereo över fm-bandet. För det behöver de söka tillstånd från PTS i Sverige och även om jag har för mig att de sändare som sålts till iPods skulle bli godkända till slut, så har jag inte hört att de faktiskt blivit godkända.
Pressmeddelandet från Microsoft berättar att priset för en Zune blir $249,99 för en spelare med en hårddisk på 30 GB (samma pris som för en iPod av samma storlek, med andra ord).
Med på maskinen kommer nio låtar, tolv musikvideos och tre kortfilmer.
Och värt att notera är att sju av nio är från indiebolag. Stora indiebolag förvisso, men ändå. Det är helt klart ett statement och ett försök att vara lite fränare än vad som kunde väntas från Microsoft.
Samtidigt lanseras Zune Marketplace, som blir Microsofts motsvarighet till iTunes Store, som i veckan kritiserats för att det skapar ännu ett stängt ekosystem för drm-skadat innehåll, som bland andra Ny Teknik gjorde en drapa om:
Låtar från andra nedladdningstjänster som säljer Microsofts wma-filer går inte att spela på en Ipod. Och musiken från Itunes Music Store kan enbart avlyssnas i en Ipod. Skälet är att olika kopieringsskydd används. Detta har bromsat marknaden för nätmusik enligt skivbolagen som kraftfullt uppmanat Microsoft och Apple att skapa ett enhetligt musikformat. Amerikanska myndigheter har till och med övervägt att stifta en lag om detta.
Men nu har Microsoft i stället introducerat ytterligare ett kopieringsskydd som enbart kan användas i den kommande spelaren Zune med musik som säljs från Microsofts egen nätbutik Zune Marketplace. Låsningen mellan spelaren och butiken är så hård att den musik med Microsofts nuvarande kopieringsskydd som säljs från andra nätbutiker inte kan avlyssnas i Zune.
- Det här är mycket olyckligt, säger Mikael Olander som är vd för nätbutiken Cdon vilken är störst i Sverige på att sälja musik i Microsofts kopieringsskyddade filformat wma.
Några artister och mindre bolag har redan börjat, men det första större skivbolaget som slutar skickar promos och börjar leverera skivor till media som digitala nedladdningar är här med Matador och deras släpp av Chavez Better Days Will Haunt You:
[W]e sat around and decided that we waste too much precious intern time mailing you advance CDs. So, starting with the fantastical Chavez redux 'Better Days Will Haunt You', this will hopefully be the norm rather than the exception. The link below will download .zip file you may with 11 advance mp3s from "Better Days...", a hi-jinx clip from the DVD that will be packaged with the double-CD, a music video for "Unreal Is Here", band photos, a pack shot and all the bios from Chavez past.
Utvecklingen är väntad och jag har inte så mycket att klaga på, så länge de inte är lika slarviga som de är nu med kringmaterialet. Om de skickar med en pdf av bookleten, bra bio och all annan information om skivan som kan tänkas behövas så har jag inget emot att få promos digitalt. Det första jag gör är att rippa dem i alla fall.
De erbjuder alla inspelningar i drm-fria mp3- och flac-format. Mp3-filerna är kodade med 256 kbps i variable bitrate. Flac är ett lossless-format. Poängen med flac är att ingen ljudinformation tas bort vid komprimeringen och man kan återskapa ljudfilen med oförstörd ljudkvalitet.
Man erbjuder även skivböcker och omslag i pdf-format vid inköpen.
Det är intressant att den klassiska musiken går i bräschen för nedladdningsbutikerna. eClassical har länge sålt musik utan drm-format och har varit framgångsrika med det. Och det är väl i stort sett bara butiker som All of MP3 som erbjuder möjligheten att sälja musiken både drm-fritt och lossless för populärmusik.
Det är även intressant att se orkestern förbereda för möjligheten att sälja musiken som de spelar i konsertsalen efter konserterna. Inspelningar som kanske aldrig skulle givits ut på skiva, men med det oändliga hyllutrymmet i sin nätbutik kan de erbjuda dem - både för de som var där och för de som inte hade möjlighet att ta sig dit.
The online store comes after the orchestra and its unionized musicians resolved a disagreement over fees for concert recordings and for radio broadcasts, which have resumed after a nearly 10-year absence.
The orchestra expects to offer at least a dozen new downloads each season.
Prismässigt ligger butiken på $5 för verk, $10 för en hel konsert och någon dollar extra för flac-filalternativet. Just nu erbjuder de dessutom en gratis nedladdning av Beethovens femte.
(Ur SEO-perspektiv är det lite lustigt att de valt den lite märkliga domänen philorch.org för orkesterns webbplats och thephiladelphiaorchestra.com för butiken. Butiken borde naturligtvis placerats på orkesterns webbplats, som borde använda butikens domän.)
Napster har anlitat en handelsbank investmentbank för att få hjälp med en försäljning av företaget:
Music download and subscription service Napster announced that they’ve hired an investment bank to assist them with a sale of the company earlier today. This move was “in response to recent third party interest in establishing strategic partnerships or potentially acquiring the company.”
At first glance the company looks very healthy, with annual revenue of over $100 million and another $100 million in cash. The problem, however, is that their business has extremely low margins. This last fiscal quarter the company lost nearly $10 million from operations (or $40 million annualized). Getting Napster to profitability isn’t going to happen in this very crowded music market.
Det kommer inte bli lättare för iTunes konkurrenter nu när Microsoft kommer gå in på marknaden och skära i marginalerna för den digitala nedladdningsmarknaden med sin Zune Marketplace.
Kanske är det droppen till varför Napster, som trots allt minskat sina förluster de senaste åren känner sig tvingade att sälja sin verksamhet?
EFF anser det bekräftat att Microsoft Zune inte kommer stödja det drm-schema som Microsoft marknadsfört under samlingsnamnet PlaysForSure i några år, vilket innebär att musik köpt i butiker med Microsofts DRM-teknik inte kommer kunna användas med Microsoft Zune, något som brukar tas upp som en av de främsta fördelarna med spelare som stödjer den Windows Media DRM-tekniken:
Microsoft's Zune will not play protected Windows Media Audio and Video purchased or "rented" from Napster 2.0, Rhapsody, Yahoo! Unlimited, Movielink, Cinemanow, or any other online media service.
För några veckor sedan skrev artisten David Byrne på sin blogg att SpiralFrogs modell med annonsfinansierad musik är ett försök för storbolagen att ta tillbaka makten som de förlorat med åren på nätet.
All well and good if you want stuff these major labels have signed and approved of — to me it implies that if you’re not an artist with one of these majors then you might have trouble getting your track available on these sites in the first place, and even then, if your stuff isn’t hot, the advertiser who is paying you will eventually balk at funding fringe stuff that doesn’t draw (the right) consumers to their products. The advertiser holds the purse strings, and will naturally pull the other strings too, despite what they may claim, so this model puts the control of what music is available back in the hands of the majors and their corporate cronies.
Han har rätt om annonsöerna kommer få välja vilken musik de vill synas med, han har fel om de erbjuds till konsumenten oavsett vad han eller hon lyssnar på.
Om SpiralFrog väljer den första vägen, som antagligen är mest tilltalande för annonsörerna (vill man att sin reklam ska visas innan en Gorgoroth-låt till exempel?), kommer man förlora i det långa loppet för då kommer annonsörerna - inte användarna - diktera innehållet på sajten.
Men visst kan tjänsten fungera ändå, med bara den långa svansens huvud och godkänt material - se bara på Walmart som är USA:s största skivförsäljare som tvingar fram censurerade versioner av de få skivor som de faktiskt tar in i lager.
Emusic lanseras i Europa med musik i mp3-format utan DRM:
På Emusic kan du ladda ner låtar för två-tre kronor styck. Sajten erbjuder 1,7 miljoner låtar från 8 500 oberoende skivbolag och är nu tillgänglig i alla länder inom EU.
Låtarna laddas ned i mp3-format och ska fungera i datorn, såväl som i stereon och Ipoden. Emusic, som öppnade i Europa den 12 september, säljer musik framförallt från artister som ligger utanför huvudfåran för populärmusik, men har även etablerade artister som Miles Davis, Bob Marley, Johnny Cash och Björk i sitt stall.
Problemet med tjänsten är framför allt att de inte släpper in användarna innan köpet redan är genomfört, även om det är en testa gratis-period först. Man köper musik i abonnemangsform och kan man ladda ner 40 låtar i månaden med en månatlig insats på 120 kr, 65 låtar/160 kr och 90 låtar/195 kr.
Upplägget tilltalar mig mycket mindre än tjänster där jag sätter in pengar på ett konto och använder upp pengarna, här går mina pengar upp i rök om jag inte använder dem istället.
Och Emusic är lite för mycket svans och för lite head för att göra tjänsten riktigt intressant. Emusic själva försöker avhjälpa det genom att förhandla med de fyra major-skivbolagen Universal, Sony BMG, EMI och Warner för att även kunna erbjuda deras katalog i sin tjänst (där ligger huvudet och vilar), men enligt uppgift till Reuters har de ännu inte kunnat enas.
Emusic har funnits i USA sedan 1998. Enligt N24 har de en marknadsandel i USA på 11 %. Skulle vara intressant att se hur de räknat fram den siffran.
SonyEricssons musikbutik verkar bli ganska ospännande med utvalda artister från Sony BMG:s skivbolag och mer som promotionkanal än som tjänst att konkurrera med storspelarna:
Mobiltillverkaren Sony Ericsson följer trenden i sin bransch och öppnar den 2 oktober en musikbutik för nedladdning av musik till mobilen. Först ut med inbyggd "M-Buzz" blir de nya musikmobilerna W850 och W950.
[...]
Men den nya "musikbutiken" M-Buzz ska snarare ses som en "promotionskanal" för nya och oetablerade artister, skriver Sony Ericsson i ett pressmeddelande.
[...]
M-Buzz kommer att presentera ett begränsat antal artister varje månad, handplockade från Sony/ATV:s globala musikbibliotek.
Man kommer åt M-Buzz både via nätet och Sony Ericssons befintliga nedladdningstjänst Play Now, som uppgraderas och förenklas så att man bara behöver fyra knapptryckningar för att ladda ned en låt.
[...]
Nu ska man öppna för nedladdning av låtar från skivbolaget Sony BMG:s katalog. Sammanlagt kommer mellan 100 och 140 låtar att erbjudas varje vecka, uppger webbtidningen Di.se.
Så har nu iTunes 7 släppts med filmbutiken i sig. Naturligtvis finns film endast att köpa i USA, ännu så länge. Till övriga världen hoppas Apple kunna släppa filmbutiken under 2007.
Framför allt innehållsmässigt är tjänsten mycket mindre imponerande än vad man kunde hoppats på. Av de sex stora filmbolagen finns endast Disneys filmer med i tjänsten i inledningsskedet, från filmstudios som Buena Vista, Walt Disney, Pixar, Touchstone, Miramax och Hollywood Pictures. Det är definitivt inte en lång svans, det är istället ett kort huvud. Chris Anderson brukar prata om att det går upp 13 000 nya filmer varje år på de internationella filmfestivalerna. Av dem visas 300 på biograferna. I iTunes Store finns 75 filmer (och alla är inte från i år).
Jag blir lite osäker på vilket format filmerna säljs i, men jag gissar på MPEG4 med FairPlay-drm i sig. Filmerna har en upplösning på 640 x 480 (eller 640 x 360 om filmen är i widescreen-format). Det är en ökning från de 320 x 240 de tidigare tidigare för tv-programmen i iTunes Music Store.
Prismässigt kommer filmer ligga på $9,99 för filmer i sortimentet, om de inte är nya. Förhandsbeställda filmer samt filmer köpta den första veckan efter de släppts kommer kosta $12,99 för att sedan kosta $14,99 under tiden de betraktas som nya.
Det kommer inte finnas möjlighet att hyra film genom iTunes Store.
Det mest intressanta i hela släppet är kanske iTV som är en Airport Express för tv.
Det har diskuterats om man ska kunna bränna sina filmer för uppspelning på en dvd-spelare, men enligt en nyupplagd FAQ är det inte möjligt, annat än för backup-syften:
How do I burn my purchased videos to CD or DVD?
You can burn back up copies of iTunes videos to a data CD or DVD. However, you cannot burn iTunes videos to a DVD for playback on your home entertainment DVD player.
Nu slår vi upp portarna till Sveriges första riktiga nedladdningssida. Skapad av oss som gör film och älskar att se på film. Vi värdesätter kvalitet, ett spännande utbud och rimliga priser högt och hoppas att det är något du tydligt kommer märka. Under hösten kommer vi hela tiden fylla på med nya titlar, så kom in och hälsa på oss då och då för här kommer alltid finnas en film du inte vill missa.
Även här används Windows Media-formatet och därför krävs Windows för kunderna.
Computer Sweden skriver i dagens nummer om tjänsten och intervjuar utvecklingschefen för Film i Väst, Bengt Toll:
Filmbranschen tar saken i egna händer och lanserar en tjänst för legal nedladdning av långfilm. På Publiken.se säljs svenska filmer till rimliga priser.
För mellan 59 och 99 kronor går det nu att ladda ner en laglig digital kopia av flera svenska långfilmer.
[...]
– Jag tror att det är bra om filmbranschen kan kontrollera det här fönstret. Samtidigt är det ingen annan som har försökt göra det, säger Bengt Toll, utvecklingschef på Film i Väst.
Problemet för tjänsten, likt problemen för de helsvenska musikbutikerna som släpptes först i Sverige, är tillgången på material. Publiken.se har mest filmer som samproducerats av Film i Väst till försäljning, en väg som knappast är framkomlig i längden.
Jag hoppas de inte lägger ner alldeles för mycket utvecklingspengar för att skapa egna tjänster och istället hittar sätt att samarbeta med globala tjänster. Det är där marknaden i den långa svansen finns, även om det inte nödvändigtvis måste utesluta att man har egna butiker också.
Amazon.com släppte igår kväll funktionen som det diskuterats om i några veckor på nätet, Amazon Unbox.
Det är en nedladdningsbutik för film och tv-serier som säljs (eller hyrs ut) och laddas ned till kundens dator. Filmerna är i Windows Media-format (för DRM-funktionerna) och tjänsten finns därför endast tillgängligt till Windows. Nedladdningen av filmerna sker genom Amazon Unbox Video Player.
Priserna för köp sträcker sig från $1,99 för ett tv-program till $20 för vissa filmer (oftast kostar filmerna mellan $7,99 och $16,99.
Det man får då är möjlighet att ha filmen på två datorer och en bärbar videospelare till varje dator (2 totalt alltså):
The license agreement for the videos you purchase allows you to download an Amazon Unbox video onto a total of 2 different personal computers at one time. Each of those computers will, in turn, be able to transfer that video to one portable (e.g., hand-held) video device.
Det köpbara materialet är dessutom möjligt att hyra till ett lägre pris (mellan $1,99 och $3,99). Om man hyr en film fungerar det att börja titta på filmen i 30 dagar från nedladdningstillfället, men när man tryckt på play första gången fungerar filmen att tittas på i 24 timmar.
After you rent and download an Amazon Unbox Video to your computer, you will have a limited period of time in which to begin viewing it. That period is 30 days unless otherwise specified on the product detail page for the Unbox Video rental. After you begin playing an Amazon Unbox Video, you will have 24 hours to complete viewing it. After these expiration times, the Amazon Unbox Video will automatically be deleted from your computer and Your Media Library.
Ibid
Av de sex stora filmbolagen i branschen har Amazon knutit 5 till tjänsten: News Corp (Fox), Viacom (Paramount, Dreamworks SKG, United International Pictures och MTV), Sony (Sony, Columbia Tristar och MGM/UA), NBC Universal (Universal) och Time Warner (Warner, New Line Cinema och HBO).
Det enda som är kvar är Disney (Buena Vista, Touchstone, Miramax och Hollywood Pictures). Det är inte svårt att börja misstänka fraktionsbildningar med Steve Jobs i Disneys styrelse och Apples kommande filmaffär, som antagligen lanseras i nästa vecka.
Tjänsten finns ännu så länge endast tillgänglig för nordamerikanska kunder.
Intressant från en artikel om hur Pandora fungerar för lyssnarna. Tjänsten gör det lättare att hitta ny musik som en stor del sedan köper (och ger kickback till tjänsten):
As a tool for discovery, it seems to show promise: Mr. Westergren said that 10 percent of the time people tune in to a Pandora station, they end up clicking through to buy a song or album from iTunes or Amazon. That’s a much better rate than standard online retailers can claim.
Pandora receives a commission on such sales, and charges for advertising on its Web site. But so far it has not been enough to turn a profit.
[...]
Gartner Inc., a media analysis company, predicted in a report last year that by 2010, 25 percent of online music retail transactions will be driven by applications that allow fans to compare their tastes and by recommendation engines tracking their preferences.
Den tyska mediegruppen Bertelsmann kommer att sälja sin division BMG Music Publishing Group till Vivendi’s Universal Music för cirka 15 miljarder kronor.
Det är alltså musikförlagsdelen och inte skivbolagsdelen (som sedan några år har ett gemensamt bolag med Sony i Sony BMG, vars sammanslagning nyligen ifrågasattes av EU).
Ett musikförlag har hand om rättigheterna för musiken. Från början var det framför allt noter (sheet music) men numera är det mer rätten att använda musik i olika sammanhang, det vill säga spela musiken och licensieringar till till exempel tv och film.
Music publishers generate revenue by licensing songs for use in movies, TV shows, CDs, video games, ringtones and other media. The companies also collect performance fees when songs are played on the radio or in public venues such as clubs.
Med den nya sammanslagningen blir Vivendis Universal Music Publishing Group det största musikförlaget, precis som skivbolagsdelen redan är det största skivbolaget.
Samtidigt som köpet gjorts klart har man även förlikat en gammal stämning företagen emellan som uppkom sedan BMG investerade i Napster en gång i tiden.
Separately, Bertelsmann said it's agreed to pay $60 million to Vivendi's Universal Music to settle litigation involving Napster, the once-illegal, now paid-subscription music service.
The $60 million settlement includes what Bertelsmann's own BMG Music Publishing arm had sought from its sister company.
Samma intresseförening som nyligen fick EU att återigen analysera sammanslagningen av Sony och BMG till Sony BMG har nu protesterat mot Vivendi Universals köp av BMG Music Publishing. Man menar att Universal Music skulle få alldeles för stor makt på marknaden om köpet går igenom och att mindre aktörer därmed skulle få svårare att arbeta:
A consortium of European independent labels, led by Impala, have now launched a formal protest against the proposed acquisition of BMG Music Publishing by Vivendi Universal. The €1.63 billion ($2.1 billion) acquisition is subject to regulatory approval, a daunting hurdle for both parties involved. Earlier, Impala successfully annulled the already-cemented Sony BMG, sparking a drawn-out review process between the European Court of First Instance and the European Commission. Now, the organization is hoping to derail the latest tie-up, arguing that the alliance would unfairly increase the power of major music companies.
Idag snurrar nyhetskvarnarna vidare om SpiralFrog och deras gratismusiktjänst som jag tidigare skrivit om då Universal skrev avtal med dem för sin musikkatalog.
Missuppfattningarna i media har varit många och värst av alla var en krönika i GP jag läste i lördags, men den hittar jag tyvärr inte på nätet så jag kan inte såga den bit för bit. Jag klarade inte ens att läsa den färdigt, så usel var den.
Han upprepade alla missuppfattningar som spridits om tjänsten, som att det är Universals tjänst och att den kommer slå ut allt annat.
Nu när SpiralFrog slutit ett nytt avtal kommer fler missuppfattningar. Den här gången har de slutit avtal med EMI Music Publishing, det är alltså musikförlaget som finns i EMI-koncernen, inte skivbolaget som bland annat Computer Sweden gör gällande.
EMI blir den andra skivbolagsjätten som samarbetar med den nya musiktjänsten Spiralfrog. Hela skivbolagets musikkatalog, som är världens största, blir därmed tillgänglig för gratis nedladdning.
I och för sig var ett avtal med förlagsdelen någon vecka före ett avtal med skivbolaget när EMI skrev avtal om sin katalog för annonsfinansierade P2P-nätverket Qtrax. Så om det hinner gå tillräckligt lång tid så kanske nyheten slutar vara falsk.
Stefan Malmqvist i SvD tror sig se en självklar koppling mellan SpiralFrog och Microsofts kommande Zune-spelare, men av alla nyhetsrapporter att döma så kommer Zune inte ens ingå i PlaysForSure-konceptet.
En annan faktor i sammanhanget är hur pass populär Microsofts mp3-spelare Zune kommer att bli. Zune, som redan kallats för iPod-dödare, ska börja säljas lagom till jul i år. Att lanseringen av Zune och Spiral frog sammanfaller lär knappast vara någon tillfällighet och mp3-spelaren är självklart förberedd för PlaysforSure.
Men det ska väl knappst förvåna att han inte är så påläst när han tror att PlaysForSure är namnet på DRM-skyddet i Windows Media och inte bara det marknadsföringskampanjkoncept som det är. Antagligen kollras han bort av att iTunes DRM-skydd heter FairPlay.
Jag är övertygad om att det är en missuppfattning att se SpiralFrog som en konkurrent till musikbutikerna. Det är snarare reklamfinansierad radio som får en konkurrent med tjänsten. Att behöva titta på 90 sekunder reklam, en gång i månaden för varje låt som laddas ned via SpiralFrogs tjänst är inte ens nästan ett troligt scenario att byta ut musikbutikerna med. Diggs kommentatör är på pricken:
I would rather pay .99 for a song with a quick download and great sounds then .00 for a song with a mini commercial before or after the track, that doesnt work on my iPod thanks but no thanks. If I wanted ads Id buy a $14.99 portable FM radio and use that. Good try but no go.
Tjänsten kommer fungera om de lyckas knyta de stora skivbolagen till sig, men inte som ersättare till iTunes Music Store, Napster och kommande Zune.
Riktigt intressanta möjligheter blir det först om de, som The Independent skriver, skapar en egen spelare och därmed ett eget ekosystem som de kan distribuera ut sin reklam i - då finns en möjlighet att störa musikbutikerna, men först då.
Jag glömde skriva vad som faktiskt är intressant med att de slutit avtal med EMI Music Publishing. Avtalet ger dem rätt att publicera texter till all musik EMI har i sin katalog, vilket ger intressanta möjligheter för Google-positionering. Med en textrad i huvudet kan du hitta låten och då kanske det är värt att få ladda ned den efter att ha tittat på reklam i en och en halv minut. (Kanske, men bara kanske.)
The EMI Music Publishing agreement also includes the right to search and access lyrics, an area that has drawn enormous interest from online music fans. "We are delighted to obtain global rights to song lyrics as this is further value that we can add for our users, while driving even more advertising revenue for the music composers," said SpiralFrog CEO Robin Kent. Meanwhile, EMI Music Publishing is latching onto a potential revenue-maker, and a low-risk experiment. "Anytime we can create a new revenue stream for our songwriters and combat online piracy, you will see EMI Music Publishing leading the charge," said Roger Faxon, co-CEO of EMI Music Publishing.
I förra veckan dök nyheter upp om att SonyEricsson håller på att bygga ut sin PlayNow-tjänst som idag endast säljer ringsignaler till att bli en fullfjädrad musikbutik:
World number four mobile phone maker Sony Ericsson plans further to develop its PlayNow service, currently used for downloading ringtones, a spokesman for the Japanese-Swedish group said on Wednesday.
But he could not say what kind of further development that would entail, or when it would happen.
"We are developing the PlayNow service further. It is part of our bigger music strategy," said spokesman Aldo Liguri.
Och Samsung vill också skapa sig ett eget litet ekosystem med hjälp av MusicNet:
Samsung has announced that it will launch it’s own digital music download service, to be compatible with it’s own line of media players. Sure, they’re a a little late to the table, but the idea is that it’s better to have some than none.
MusicNet will power the service and provide the underlying technologies and library of music for Samsung's new subscription digital music service and online stores in Britain, Germany and France.
In addition, Samsung is planning on expanding the service throughout Europe and Asia after its initial launch phase. Customers will have access to more than 2 million licensed songs.
The service and stores are expected to launch later this year.
Det är intressant att så många är intresserade av egna ekosystem just nu. Microsoft (med Zune), Nokia, SonyEricsson, Samsung och såklart heren på täppan Apple (med iTunes).
Vem blir först med att dominera marknaden för rörlig bild också? Det kommer inte bli ett filmbolag i alla fall. Device makers har bäst incitament att bygga en bra tjänst.
I dagarna har det blivit klart att det här var en del i Myspace egen strategi och mediavärlden får fnatt.
Då skrev jag:
Rättighetsinnehavaren själv sätter priser, format och drm-skydd. The Format i exemplet säljer musik i drm-fritt mp3-format. Dessutom ger de möjligheten för fans att själva inkludera butiken på sina webbplatser vilket ger möjligheter till en smittsam viruseffekt, vilket kan hjälpa till att ytterligare putta kunder nerför den långa svansen.
Det som är intressant är att det vänder på begreppen lite, för den traditionella musikmarknaden. Snocap håller i varor och distribution, Myspace visar bara upp Snocaps skyltfönster och tar en del av köpet i förmedlingsavgift.
"The distribution fee is small, it's evolving and we're continuing to structure it as we go," said Rusty Rueff, Snocap's chief executive. "What we're trying to do right now is keep the costs as low as we can."
To get their music ready for sale, bands will have to upload their songs to Snocap's online music database. Once cleared by the company — a process to ensure someone isn't trying to sell music to which they don't own the copyrights — the tracks are available for purchase, Snocap said.
Tillsammans med Spiral Frog ska världens största skivbolag, Universal Music Group (25,5 % av världsmarknaden enligt IFPI), börja ge bort sin musik utan kostnad för konsumenterna.
SpiralFrog, the new music download destination, has signed an agreement with Universal Music Group (UMG), the world's leading music company, to make UMG's extensive catalog available for legal downloading in the US and Canada via SpiralFrog's advertising-supported service.
I december i år planerar Spiral Frog att lansera sin tjänst och avtalet med Universal är det största hittills. Tidigare har de bara haft några independentbolag knutna till den kommande tjänsten som blir helt annonsfinansierad.
Lance Ford, chief sales and marketing officer at SpiralFrog, said 70% of people aged 16 to 24 downloaded music online but only one in 40 tracks were bought legally. "They use computers as 21st century stereos in their rooms," said Mr Ford. "The music companies can't do much about this ratio of one bought for every 40 stolen. There needs to be a free-of-charge solution."
Enligt The Guardian planerar Spiral Frog att lansera sin tjänst i Storbritannien första kvartalet 2007. Enligt lite osäkra uppgifter baseras tjänsten på Windows Media-plattformen och en användare måste se på en 90 sekunder reklamfilm för att få nedladdningslänken (och enligt Channel 4 kanske även i själva musikfilen, men det hittar jag inga andra uppgifter om). Låten kan därefter inte spridas vidare till någon annan och inte heller brännas på skiva. Jag har inte hittat några uppgifter om bärbara spelare.
Tidigare i år tecknade EMI, världens tredje största skivbolag, ett avtal med P2P-tjänsten Qtrax som på ett liknande sätt planerar att erbjuda musik gratis för konsumenter, men med annonser vid nedladdningstillfället och ett vid nedladdningstillfället fastlagt antal möjliga uppspelningar.
Uppdatering (11.54)
Wired har lite mer:
The big idea here is that people will supposedly sit through an ad (I suspect a video ad) in order to get one PlaysforSure subscription track that expires in six months -- assuming you watch an ad a month during that time to keep the song alive. That's what all the hype has been about. Take away the "To Go" feature, and you have a far more ad-laden imitation of the free service launched by Napster earlier this year.
Marshall Kirkpatrick från Techcrunch har pratat med Spiral Frogs PR-avdelning och bekräftar bärbara mediespelare:
Spiral Frog will offer a desktop downloader for Windows Media Files (no iPods!) that can be listened to on one PC and two portable devices. Here’s the kicker - you must log in to the Spiral Frog service at least once per month, and see their ads, or your files will stop playing! The details aren’t fully set in stone, but it will be something like that. There will be links to third party sites of the record labels’ choosing if you’d like to buy your freedom to at least skip the ads.
Tomas Lundström skickade mig en länk för några veckor sedan till en nyhet om att Evanescence:s nya singel endast distribuerades till radiostationerna i USA genom ett format som kallas Promo Only MPE (MPE står för Media Protected by Encryption). [Sidenote: Fan vad säljiga Blabbermouth är ibland. Tar de betalt för sina nyheter som annonser?]
Jag började direkt fundera på Radio Örebros musikproducent Arne Holmberg och hur han aldrig någonsin skulle gå med på att kompromissa för att få tag i musik. Med lysten blick började jag leta med lysten blick för att såga systemet. Ett skyddat format till kräsna radioproducenter, troligt.
Man kan ju lätt förstå skivbolagens sida. Det är ofta i medialedet som de hittar en av de främsta läckorna för ny musik. Så om de kan hitta ett sätt att hantera det så skulle ingen vara nöjdare än dem. Men jag tänkte att det aldrig skulle fungera, eftersom systemet måste interagera med mängder av musikläggarprogram som alla musikproducenter är väl inarbetade med.
Men jag blev faktiskt imponerad.
Systemet fungerar till både Mac och PC. De listar själva sina nyckelfunktioner:
[...]
Complete list management and reporting.
Lockdown of an audio file until impact date of the release, which controls leaks of a single.
Complete track information, which includes, Name, Artist, Label, Intro time, total time, Ending, BPM and Genre. Labels can also include publishing & composer info, bio’s, an image or personal message from the artist and the ISRC code of the song.
Supports CD Text
Audio Quality Assurance - broadcast quality of the audio file every time.
Small file size and quick downloads
Auto naming of the song for downloading and exporting purposes.
Exporting the track to either a .WAV file or a Scott Studio Audio File, which allows for playback on any broadcasting system.
iPod (AAC) or WMA exports
Video stream previews
Create and organize your own Playlists, then burn to CD.
Jag imponeras av att de tillåter alla exportformat som de gör. Nu har musikläggarna problemet med att rippa all musik som ska läggas in i ett digitalt hanteringssystem, vilket de ju slipper. Tänk om de tillät det där för konsumenter i vanliga nedladdningsbutiker.
Det som garanterat blir problemet är pushingen av vilken musik som ska spelas i radio. En bra musikproducent ser förbi singlarna och försöker själv hitta musik från en artist som passar sina lyssnare, till skivbolagens förtret. De vill ju bara ha ut singeln med så många spelningar som möjligt. I det här systemet lär de knappast ge möjligheter att välja. Men i övrigt märks det att Jim Robinson och Pete Werner, som skapat systemet, själva varit frustrerade musikläggare innan de skapade Promo Only MPE.
Men mitt i min fascination över en bra lösning så ser jag mörkt på den här framtiden. Redan idag får man ofta hembrända cd-skivor med i bästa fall kopierade omslag som recensent. (Och i ärlighetens namn är det ändå ett steg upp från den värsta sortens promoskivor som bolagen skickar ut nu för tiden, med voice overs som talar om att det man lyssnar på är en promoskiva - hur fan ska man kunna bilda sig en uppfattning om musiken då?) Det här kommer bli framtidens distributionssätt för skivbolagen, det är jag övertyad om.
I sin blogg skryter de redan om det de själva ser som en kommande industristandard:
With the increasing number of users on the Promo Only MPE system almost at 8400 and over 19,000 songs sent out, the numbers prove that digital delivery will be the future and Promo Only will be the industry standard.
FCC har godkänt en spelare från Toshiba som använder Zune-logotypen:
The US Federal Communications Commission (FCC) has approved a Toshiba-made digital media player that look exactly like the pics that have surfaced of Microsoft's Zune gadget. The test filing confirms the device comes pre-loaded with an 802.11b/g wireless network adaptor - and clearly show the Zune logo.
Nyheten gör att jag tvivlar ännu mer på att de begraver PlaysForSure-samarbetet. Om de inte säljer Zune-spelaren under eget namn och istället låter en av aktörerna i PlaysForSure-initiativet tillverka och sälja spelaren som ska bli ett eget ekosystem, likt iPod + iTunes, verkar det väldigt osannolikt att inte alla aktörerna bjuds in.
Uppdatering (2006-08-29)
Microsoft har bekräftat uppgifterna:
- Toshiba tillverkar enheten och FCC-rapporten är äkta, säger en taleskvinna för Microsoft till IDG News.
[...]
I dokumentet finns även en användarmanual bifogad som nämner specifikationer på spelaren. Där talas om en lagringskapacitet på 30 GB, stöd för trådlöst nätverk samt inbyggd fm-radio.
Det trådlösa nätverket ska kunna användas för att lokalisera andra Zune-enheter i närheten och dela musik, bilder och annat innehåll med dessa.
Det var en händelserik dag igår på mp3-spelarmarknaden.
I maj lämnade Creative in en stämning mot Apple för att iPodens menysystem gjorde intrång på deras patent (#6 928 433), som Creative tilldelades i januari 2001 om hierarkiska menyer i bärbara spelare.
A method, performed by software executing on the processor of a portable music playback device, that automatically files tracks according to hierarchical structure of categories to organize tracks in a logical order. A user interface is utilized to change the hierarchy, view track names, and select tracks for playback or other operations.
Apple motstämde för intrång på Apples patent för användargränssnitt. Tydligen var det Apple som begått den grövsta överträdelsen. För igår gjorde företagen upp om stämningarna som avbryter alla stämningar och motstämningar samt ger Creative $100 000 000 i ersättning samt rätt att använda de tekniker som Apple patenterat.
I en kommentar sa Steve Jobs i ett pressmeddelande att Creative var lyckosamma i att få patentet, det hade han nog inte sagt om det varit omvända roller:
"Creative is very fortunate to have been granted this early patent," said Steve Jobs, Apple's CEO. "This settlement resolves all of our differences with Creative, including the five lawsuits currently pending between the companies, and removes the uncertainty and distraction of prolonged litigation."
Samtidigt berättar Dell att de till sist tar bort sin sista produkt från mp3-spelarmarknaden. I februari meddelade Dell att de tog bort hela sin hårddiskbaserade serie av produkter för att helt fokusera på flashspelar-marknaden med sin Dell Ditty. Förutom att det inte gått särskilt bra för Dell på marknaden så har säkert Apple och Creatives förlikning del i det hela, då Creative nu ska söka licensiering från övriga mp3-spelaremakare. (Och om Creative får ett visst antal licenstagare kommer Apple få tillbaka en del av de $100 mille som de betalar ut.)
A Dell spokeswoman told PC Magazine that the move is part of a company strategy to "tighten (its) consumer focus in areas like PCs, printers and TVs" as it emphasizes the PC as the new media hub.
Storbritanniens motsvarighet till IFPI, British Phonographic Industry (BPI) hamnade i en liten pr-kris i veckan.
Eftersom BPI gillar hits-tänkandet fortfarande hade skivbolagsorganisationen tänkt sig att börja sammanställa en ungdomstopplista med namn My Music.
My Music will focus on 10 tracks featuring new British artists – ranging from pop to classical, folk and jazz - and will culminate in the first ever Schools’ Top 10 chosen by students from all over England, compiled by the Official UK Charts Company.
The 10 tracks will form the focus of a week of activities designed to reflect young people’s passion for new music and give them the tools to understand a variety of genres. Events will culminate in pupils exchanging music tokens in stores for their favourite tracks, and making history by collectively choosing a Schools’ Top 10.
En av artisterna, tolvåriga Amy Thomas, som ville bli en av tio artister på en skiva som skulle skickas ut till skolor runt om i Storbritannien hade blivit utslängd från skivan, rapporterade brittiska The Inquirer:
Amy had been chosen as one of ten young artists to feature on the My Music chart that launches in October across 1,400 UK schools.
But her inclusion was blocked by the BPI after its snoops discovered she is signed to Flowerburger Records, an independent record label which is running an online petition drumming up oposition to the BPI's policy of suing music fans who use p2p websites.
Skälet till varför Amy Thomas inte kunde få vara med på skivan ska alltså ha varit hennes skivbolag, independentbolaget Flowerburger Records, kritiserat den brittiska musikindustrin för att de stämt musikfans för att de laddat ned musik med p2p-verktyg:
Flowerburger Records fully supports the proper payment of musicians and the creators of music but believes there are better ways of achieving this than suing fans.
De berättade vidare att Amy indignerat skrev om detta på sin sida på Bebo, en social nätverkssajt likt Myspace som är populär i Storbritannien, och att hennes fans där fått ihop en flashmob framför BPI:s högkvarter där fansen höll i ballonger med låttiteln från Amys singel tryckt på. När Inquirer skrev hängde främst P2P-sajterna på. Och allt verkade vara ännu en pr-blunder från skivindustrin.
Tyvärr grumlades storyn när företrädare för BPI gick ut och förnekade att Amy Thomas blivit bortplockad från skivan. De sa till och med att hon aldrig ens varit på frågan, då hon inte varit med i uttagningen. Det sköter nämligen skivbolaget, men de anmälde henne aldrig:
We didn't decide to ban the artist - not only is it untrue that we made a decision to ban her from the campaign - she was never in the running in the first place. We don't know what her views are on downloading, and even if we did, we don't condone censorship. Since we did not ban her, it's untrue to suggest we did so on the basis of her personal views.
Mark Mulligan på Jupiter Research började gräva i storyn och hade först svårt att hitta Amys sida på Bebo. Det fanns två Amy Thomas, men ingen verkade vara den rätta.
So who are Flowerburger records. Well if the definition of a record label is releasing records then Flowerburger don’t quite seem to fit the bill. But they’ve done a lot to protest against the BPI and even the RIAA. A click on their one banner advert takes you to savethemusicfan.com which is run by Terry McBride, famed for his vociferous opposition to the RIAA. And who, by sheer coincidence [sic] keeps cropping up in stories and blog entries in conjunction with a certain Chris Thomas, who just happens to be the founder of Flowerburger records.
Added to all this, it transpires that Amy had an expensive PR agency behind her protest and the BPI weren’t actually asked to comment. I’ll leave you to conclude what you think the real story is.
Synd. Jag håller ju egentligen med om Flowerburger, att det inte är rätt väg framåt att stämma fans.
Sen är kanske frågan också om BPI verkligen vinner något på deras My Music-aktivitet, i längden. I projektet ingår att deltagande skolor ska få presentkort på musik som de ska kunna använda i butiker som deltar i projektet. Men om meningen är att visa på att musik har ett monetärt värde, är det verkligen rätt att dela ut gratismusik då?
Konsumentombudsmannen agerar mot Apple och iTunes Music Store för att ändra på iTunes avtalsvillkor och det stängda ekosystemet (iTMS + iTunes + iPod):
Konsumentombudsmannen (KO) är mycket kritisk till stora delar av Itunes avtalsvillkor. Förutom att musik köpt på sajten bara kan spelas på Apples egen utrustning, tar Apple sig rätten att med omedelbar verkan och utan förvarning ändra i villkoren för hur tjänsten används.
[...]
- Det är oerhörda friskrivningar, säger Jan Bertoft som är generalsekreterare på Sveriges Konsumentråd, den organisation som har anmält Itunes till KO.
- Vi vill att det här ska bli rättsligt prövat, och om det är lagligt vill vi ha en lagändring.
Det är ju lite roligt hur bestämda de är att det ska vara olagligt. Det är olagligt och om det inte är olagligt ska vi banne mig fixa så det blir olagligt och då blir iTMS olagligt. Smart.
Jag antar att punkter i köpevillkoren de vänder sig emot är sådant som att det inte finns någon ångerrätt när du köper något i iTMS:
Alla köp av Produkter är slutgiltiga. När Du laddar ner musik från iTunes Music Store startar iTunes Music Store tjänsten omedelbart och Du kommer inte ha någon rätt att ångra Dig när Tjänsten startat.
I villkoren för tjänsten hittar jag (mina kursiveringar):
9. Köp av iTunes Material
a. Produktkrav. Du är medveten om att vissa nyttjanden av Produkterna kan kräva att Du använder särskild hård- eller mjukvara (t.ex. för möjligheten att skapa fysiska kopior av Produkterna), och att Du själv ansvarar för sådan hård- eller mjukvara. Så snart en Produkt inköpts och levererats till Dig ansvarar Du själv för förlust, skada eller förstörelse av Produkten. iTunes kan inte hållas ansvarigt för det fall din Produkt förloras, skadas eller förstörs, under förutsättning att iTunes inte varit vårdslöst.
b. Produktanvändning. Du är medveten om att Produkterna innehåller säkerhetsteknologi som begränsar Ditt nyttjande till användning enligt dessa Användningsregler och Du försäkrar härmed att Du skall följa dessa Användningsregler.
[...]
d. Du är medveten om att vissa aspekter av Tjänsten, Produkterna och administrationen av Användningsreglerna är förenade med den pågående utvecklingen av iTunes. iTunes kan ensidigt bestämma att lägga ner Tjänsten eller delar därav, och Du är medveten om att Du då inte längre kommer att kunna använda Produkterna i samma utsträckning. iTunes kan inte hållas ansvarigt om de väljer att utnyttja denna rättighet.
Det är grymt stinky att om Apple väljer att lägga ned iTunes Music Store så kan användares hela musiksamling sluta fungera.
Jag antar att det är användningsreglerna (9b) som KO vänder sig särskilt mot (fem datorer, bränna spellistor sju gånger, bara av iTunes godkända spelare), speciellt i samband med §20:
20. Ändringar. iTunes förbehåller sig rätten att när som helst och med jämna mellanrum, uppdatera, revidera, göra tillägg, eller på annat sätt modifiera detta Avtal och att införa nya regler, principer, villkor eller förutsättningar för Ditt nyttjande av Tjänsten. Sådana uppdateringar, revideringar, tillägg eller modifieringar samt kompletterande regler, principer, villkor eller förutsättningar (dessa omnämns tillsammans som ”Kompletterande Villkor”) har omedelbar giltighet och inkluderas i detta Avtal. Fortsätter Du då att använda Tjänsten anses det utgöra ett accepterande av sådana Kompletterande Villkor. Samtliga Kompletterande Villkor blir härmed en del av detta Avtal.
Ibid
Jag undrar dessutom om punkten om kommersiellt användande av produkterna (9b) hindrar en DJ från att spela musik köpt i iTMS som en del i sitt set?:
Leveransen av Produkterna till Dig innebär ingen rätt för Dig att använda produkterna kommersiellt eller i reklamsyfte.
Ibid
Och sen kan man ju inte hjälpa att fundera på om inte §8b även försvårar en aning för dem själva:
Du försäkrar att Du inte skall försöka, uppmuntra eller assistera någon annan, att kringgå eller modifiera någon säkerhetsteknologi eller någon av de programvaror som utgör en del av Tjänsten eller som används för att administrera dessa Användningsregler. Du försäkrar även att inte inkräkta i, avlägsna eller förändra någon del av den rättighetsinformation som finns i Produkterna.
Ibid
Jag menar, var det inte det Apple sa i Frankrike när deras KO diskuterade möjligheterna att spela musiken i konkurrenters spelare? Burn, rip, and mix alltså. Det måste väl ändå vara att uppmana till att kringgå säkerhetsteknologin?
Tyvärr antar jag att precis som det ryktades om i Frankrike så kommer Apple snarare dra sig ur Sverige om de tvingas genomföra förändringar som tillåter konkurrenterna att spela musik med Fairplay-drm. Även om det egentligen vore bra för alla, i längden.
Uppdatering (18.26)
Det har blivit en Reuters-story av det. Den artikeln, som postades igår, säger att konsumentorganisationerna i de skandinaviska länderna inte ska vidta juridiska åtgärder ännu, att de istället ska träffa Apple i Oslo i september för att Apple vill svara direkt - förutom den skriftliga respons de tidigare skickat:
"They (Apple) have asked to meet the authorities and explain their position," she said. "We will call such a meeting, to be held in Oslo, as soon as possible."
"The ambition is to arrange for a meeting at the beginning of September, but no date has been set yet."
[...]
In its written response to the Scandinavian agencies' complaint, Apple said it might consider changing some of its practices, Abyhammar said.
"But not in those parts that deal with geographical specifications and limitations on other MP3 players than iPods," she said.
Det är svårt för butikerna att särskilja sig med endast varumärke och om man vill verkligen kapa åt sig en del av marknaden på lång sikt behöver man mer än så. Därför är ingen av de stora butikerna i USA tjänsteleverantör-stödda, utan egna butiker med egen teknisk lösning, egen katalog och egna avtal med skivbolagen.
På Europas diversifierade marknad, där skivbolagen är många och starka på varje lands egen marknad och en mängd avtal måste slutas har tjänsteleverantörs-butikerna varit framgångsrika i etableringsfasen av den digitala nedladdningsmarknaden, men mycket tyder på att den tiden är förbi.
Att då Nokia går in och köper Loudeye (som gjorde sig av med sin amerikanska del och i stort sett numera bara är vad OD2 var) är därför ett steg i den riktningen.
Nokia får en teknisk lösning som redan har avtalen i hamn med (väst-)världens skivbolag. De får en redan uppbyggd katalog och ett färdigt distributionssystem.
Nokia har därmed allt klart för att också skapa ett stängt ekosystem med sina telefoner och en musikbutik (pressmeddelandet pratar mest om N-serien) likt iTunes + iPod och kommande Zune + Xbox Live Store (eller vad det nu kan tänkas bli).
Vad som kommer ske med de OD2-stödda butikerna världen över är i dagsläget inte klart. Man kan ju tänka sig att Microsoft inte blev mer intresserade av att hålla kvar i Nokia-stödda MSN-butiker ... Även om köpet av Loudeye kanske innebär att Nokia byter teknisk fot till Windows Media-formatet.
(Sommaren 2004 köpte Loudeye OD2 för omkring $40 miljoner. Köpesumman för Loudeye/OD2 beskrivs som runt $60 miljoner. Affären väntas slutföras i december.)
Uppdatering/tillägg
Nokias uppköp har ökat på rykteskarusellen kring ett eventuellt uppköp av Napster, som nu i sommar har postat en kvartalsrapport som visar på minskade förluster (äntligen) men även en 7 %-ig minskning av antalet prenumeranter. (Den där superlyckade prenumerationsmodellen verkar het.)
Uppdatering (14.34)
I morse när jag vaknade upptäckte jag att Computer Sweden skrivit om Nokias köp i dagens nummer:
Enligt Sigurd Leth, nordisk chef för Nokias affärsområde för multimediemobiler, var köpet av Nasdaq-noterade Loudeye, som arbetar med digitala musikplattformar, strategiskt viktigt för Nokias satsningar på musikområdet.
– Genom köpet av Loudeye får vi 1,6 miljoner låtar som redan är gjorda för mobiler och dessutom får vi personal som har bred kompetens, säger han om det nyförvärvade bolaget som Nokia sedan tidigare samarbetat med.
[...]
Sigurd Leth påpekar att fördelarna mobilen som musikspelare är många.
All musik kan laddas ner trådlöst, jämfört med en Ipod som behöver vara kopplad till datorn. Spellistorna i den egna musikshoppen kommer att kunna skickas till varandra och dessutom är Nokias egna musikmobiler av mycket hög kvalitet, hävdar Sigurd Leth.
Hade missat att Internetworld också skrev om köpet. Den mest intressanta delen följer:
Han tror att tjänsten även kommer att bli tillgänglig för dem som har mobiler från andra tillverkare, eftersom Nokia brukar använda sig av öppna standarder.
OD2:s butiker säljer filer i Windows Media-format idag och Nokias telefoner i N-serien klarar att hantera Windows Media-filer. Men även om citatet är väldigt svävande har han ju rätt i att Nokia brukar välja öppna standarder och de har kritiserat drm-skadade satsningar förr.
Uppdatering (Samma dag, 16.38)
Hypebot skriver också om Nokia + Loudeye/OD2:
Last year Apple sold 35 million iPods.
Last year Nokia sold 45 million music enabled cell phones.
Next year Nokia expects to sell 80 million music enabled phones.
[...]
Apple's Music Business Model: cool devices + music easy to use download store = success.
Nokia's Music Business Model: cool multi-use devices (cell, music, camera, etc) + download store = ???
Hypebot Could Nokia Be The real iPod Killer? (2006-08-10)
Shawn Fannings Snocap har spelat ut ännu ett kort på den digitala nedladdningsmarknaden: Snocap Linx. Den här gången är det distribuerade butiker, som både kan inkluderas på en artists Myspace-sida och inkluderas på andras webbplatser:
En intressant utveckling av försäljning till förbi såväl skivbolag som skivbutiker, även om ett skivbolag och en musikbutik kan vara inblandade även de med tekniken.
Rättighetsinnehavaren själv sätter priser, format och drm-skydd. The Format i exemplet säljer musik i drm-fritt mp3-format. Dessutom ger de möjligheten för fans att själva inkludera butiken på sina webbplatser vilket ger möjligheter till en smittsam viruseffekt, vilket kan hjälpa till att ytterligare putta kunder nerför den långa svansen.
I en intervju med Chris Stephenson, som är general manager för marknadsföring av MSN Entertainment Business, säger han att Zunes butik inte är en nylansering av MSN Music vilket kan ge ganska intressanta konsekvenser:
Left hanging in all this is the fate of the existing MSN Music service. According to Stephenson, Zune is not a relaunch of the MSN service, but rather a new branded service altogether. While he says Microsoft will continue to support the service, it won't be included in the Zune advertising efforts.
With all the company's resources focused on Zune, it appears likely MSN Music will be left to die on the vine.
Microsoft har fortfarande inte bekräftat att den nya spelaren kommer fungera med deras PlaysForSure-strategi och när CNet frågar Microsofts tidigare samarbetspartners (inklusive MTV:s Urge) om Zune kommer vara kompatibel med deras tjänster så svävar alla på målet:
One of the big question marks surrounding Zune is whether any Microsoft music service will work with all of the third-party players out there, such as the Clix and devices from Samsung, Creative and others. Also unclear is whether rival music services, such as Urge, RealNetworks' Rhapsody and Napster, will work with Microsoft's upcoming player.
An MTV Networks representative said the company couldn't say what if any role MTV and Urge would play with Zune.
"We're talking with Microsoft on a number of levels and we can't comment on those discussions at this time," the representative said. The representative said MTV is committed to "nurture and evolve" Urge, which it says has received a positive response since launching in test form two months ago. Urge is built into Windows Media Player 11, with the software available as a download for Windows XP, and it will be an integrated part of Windows Vista when it ships next year.
Dana Harris, a spokeswoman for Napster, said the company isn't worried about competing with Microsoft. "We've held our position as the No. 2 service through the launch of MSN and Urge and a host of others," she said. As far as any device goes, Harris said Napster would welcome a cool product that works with its service, but declined to comment on whether the Zune player would, in fact, work with Napster.
A RealNetworks representative declined to comment.
Det kan alltså innebära att musik köpt, eller prenumererad på, med någon av de tjänster Microsoft märkt med PlaysForSure för att man ska vara helt säker på att de ska fungera med alla deras produkter inte kommer PlayAtAll i Zune.
Till och med musik från MSN Music alltså. Och om ryktena som gör gällande att de kommer ersätta den musik som köpts i iTMS när man köper en Zune, genom att köpa dem åt konsumenten en gång till, så kommer det vara bättre att ens musik inte PlaysAtAll än PlaysForSure.
(Äh. Jag är trött. Det där var inte roligt. Jag märker det själv. Jag tar inte bort det ändå. Trots att jag egentligen inte ens tror på att de skulle överge PlaysForSure-strategin helt, med tanke på hur mycket de snackat upp den genom åren. Det vore evil.)
I England har nedladdningsköpen växt sig så stora att de utgör hälften av försäljningen på singelmarknaden (som traditionellt varit mycket större i England än i exempelvis Sverige).
The Scotsman skriver:
Download formats now account for more than half of all singles sales, and together, single-track downloads and bundles combined to more than compensate for declining physical format sales.
The Scotsman Digital downloads to hit 50m mark (2006-07-11)
The Digital Music Weblog kommenterar artikeln:
For all of you that have commented about the death of the full album, and how the lack of whole album sales can never be compensated for by increased "cherry-picking", I want you to pay special attention.
"More than compensate for declining physical format sales". Couple that with larger margins on digital tracks than physical CDs, and the sum of all parts becomes this; While they complain about piracy, the labels that make up BPI are raking in actual bucketloads of money on digital downloads.
SvD skrev samma vecka en artikel om den svenska marknaden (som iofs mest ojar sig över varför iTunes försäljningsstatistik inte syns på nedladdningstopplistan):
Det säljs fler låtar genom laglig nedladdning i Sverige än det säljs cd-skivor, visar nya siffror.
För första gången erbjuder en stor musikbutik en majorlabel-artist till försäljning som DRM-fri mp3-fil. Det är Yahoo! Music som flera gånger har pläderat för att få sälja musik utan DRM som tar klivet:
As you know, we’ve been publicly trying to convince record labels that they should be selling MP3s for a while now. Our position is simple: DRM doesn’t add any value for the artist, label (who are selling DRM-free music every day — the Compact Disc), or consumer, the only people it adds value to are the technology companies who are interested in locking consumers to a particular technology platform.
The offer is a major break from how most music downloads are sold today. For example, tracks purchased through Apple Computer's iTunes Music Store and RealNetworks' Rhapsody service include DRM locks that prevent songs from playing on some devices, and limit the number of copies consumers are allowed to make.
Att det är just Jessica Simpson och hennes A Public Affair är en större sak än man kan tycka från början (jämfört med till exempel Björk och Bleep). För bilden av Jessica Simpson är just den av en skivbolagspaketerad artist och kan hennes material säljas utan DRM så ...
Låten säljs för $2, vilket är dubbelt så mycket som för DRM-skadad musik, men Yahoo! själva säger att priset beror på att låten kan personifieras (med namnet Jessica sjunger sin kärlek till i texten utbytt mot ditt namn) och de avslutar sitt inlägg om händelsen på sin blogg med orden:
Skivbutiken är inte längre en samlingspunkt för ungdomen.
“We don’t see the kids anymore,” said Thom Spennato, who owns Sound Track, a cozy store on busy Seventh Avenue in Park Slope, Brooklyn. “That 12-to-15-year-old market, that’s what’s missing the last couple of years.”
Men varför skulle det vara det? Skivbutikerna är tråkiga och själlösa nu för tiden.
Men det ena ger naturligtvis det andra. Det är inte genom skivbutikerna man upptäcker musik längre. Men kunde det inte bli det igen? Jag tror det. Det handlar mer om engagemang. Skivhökarna måste jobba mer för det. Personal shopper är the way to go.
Part of the plan to attract those users involves a “Live Anywhere” architecture, which includes WiFi-based sharing, a “we not me” community approach, and “connected entertainment”. Driving the project will be the Xbox team and philosophy, which confirms earlier reports.
Executive sources to Digital Music News have also pointed to those capabilities, which will enable "close range, face-to-face sharing." But there are limitations to the experience according to recent sources. Sharing can only happen between a maximum of ten different people within a WiFi range, and the experience centers around streaming content. If a user wants to purchase shared material, tracks can be bookmarked and later purchased when the device is synched to the computer.
Guiding the approach is a "closed ecosystem paired with a branded device," which essentially describes iPod+iTunes. But that approach is fairly inconsistent with the PlaysForSure architecture, which attempts to offer flexibility between a wide range of WMA-compatible MP3 players and digital download stores. And with the upcoming release, Microsoft appears to be taking a departure from that philosophy. [...] [T]he ecosystem will be "incompatible with other Windows Media services," placing the focus squarely on one device, and one jukebox and store. Also, the sources pointed to "Xbox and PC connectivity," part of a larger plan to engage an energized gaming audience. Meanwhile, community aspects will be an important part of the release, and MySpace will be a guiding a model for some of the social connectivity features.
The music store itself also offers several eye-openers. In the marketing materials, Microsoft mentions that it will deliver "bundling, variable pricing, and subscription" upon launch.
Det som är riktigt spännande är delningen av musik med andra i närheten. Låter nästan Eastern Standard Tribe. Men vad händer med batteritiden? Vill jag verkligen att andra ska suga ut min batteritid för att det är coolt? Kanske.
Butiksintegrationen och kretsloppet är avgörande för om de verkligen ska klara av att ta de 20 % av marknaden som Microsoft siktar på. Kretsloppet, drm-tekniken och coolhet. Marknadsföringsinsatsen i storlek med Xbox-lanseringen kanske klarar av att få upp ögonen för den och kanske är J Allard cool nog för att göra Zune en kulturell artefakt, precis som iPod:en är. Kopplingen till Xbox ger också möjligheter och dessutom en redan tillgänglig och övertygad fanbase (men rätt fanbase?).
Steget att inte göra den kompatibel med PlaysForSure är märkligt med tanke på hur Microsoft slagit på trumman förut. Jag tror det först när jag ser det. Men om de gör det så skulle jag börja oroa mig för DOJ igen, om jag var dem. Det är skillnad på ett slutet system om man är en så stor spelare som Microsoft. Jag tror inte ens Apple kan vara helt på den säkra sidan.
Prenumerationsmodellen ska bara vara en av sätten att hantera butiken, inte den främst utpekade. Och med nätverksmöjligheterna som typ MySpace erbjuder så är prenumerationsmodellen ganska tilltalande. Som ersättning för radio.
Uppdatering (14.35)
Värt att nämna är väl också ryktena som gör gällande att spelaren ska analysera ditt musikbibliotek för att se vilka låtar du köpt med iTunes Music Store och Apples FairPlay-drm och därefter köpa dem åt dig i Microsofts affär och därmed betala skivbolagen för låtarna en gång till.
To attract current iPod users Microsoft is going to let you download for free any songs you've already bought from the iTunes Music Store. They'll actually scan iTunes for purchased tracks and then automatically add those to your account. Microsoft will still have to pay the rights-holders for the songs, but they believe it'll be worth it to acquire converts to their new player.
När de första digitala nedladdningsbutikerna i Europa lanserades var det OD2 som låg bakom dem.
OD2/Loudeye är en DSP (Digital Service Provider) som säljer digitala musikbutiker som en tjänst. OD2 har tekniken, avtalen mot skivbolagen, hanterar musiken och köpprocessen. OD2:s kunder varumärker tjänsten och marknadsför den mot slutkund.
I Europa har OD2 varit väldigt framgångsrika och totalt servar de omkring 75 butiker världen över, med en övervägande majoritet i Europa. I Sverige driver de MSN Music och Home Downloads.
En av butikerna som var först ut i Europa, MyCokeMusic.com, ska snart stänga sina digitala dörrar för gott. Butiken var en gång i tiden den butik som sålde mest musik av alla (framför allt för att de var tidigt ute).
Problemet med deras modell är att alla får samma butik, med kosmetiska förändringar. Vissa butiker har lägre priser och vissa har exklusiva skivsläpp för en tid, men allt står i samma bibliotek. Och samma butik mot samma marknad ger knappast slutkunden en bra marknad. När marknaden var omogen spelade OD2 en viktig roll då de kunde knyta avtal som en enskild butik inte orkade med. Men nu när marknaden mognat och skivbolagen börjar förstå poängen med nätet försvinner den fördelen.
I USA, där konkurrensen är hårdare, har Loudeye redan sålt sin verksamhet till Muze. I maj förnyade de sitt avtal med Microsoft för fortsatt drift av MSN-butikerna runtom Europa, men den verksamheten har de bara tills Microsoft bestämmer sig för att veckla ut sin egen teknik på Europa-marknaden.
I Sverige konkurrerar OD2 framför allt med Inprodicon som har 20 butiker (bland annat Poplife från Aftonbladet och Gunvor från Lunarstorm), 24/7 Musicshop (CDON Downloads) samt lilla Klicktrack (som framför allt koncentrerar sig på lösningar för specifika skivbolag).
What seemed like a potential harbinger of the eventual deconstruction of the record label system has itself been dismantled. After five years of independent music experimentation, Prince has pulled the plug on the NPG Music Club[.]
I ett brev till medlemmarna skriver Prince (han måste väl ha en generator för d3t där?):
Once the NPG Music Club won the 2006 Webby Award, discussions within the NPG began 2 center on what was next. [...]
In a world without limitations and infinite possibilities, has the time come 2 once again make a leap of faith and begin anew? These r ?s we in the NPG need 2 answer. In doing so, we have decided 2 put the club on hiatus until further notice.
The NPG Music Club was a first step; the lessons learned will last 4ever. Now comes a time of great reflection and restructuring. The future holds nothing but endless opportunity and we plan on seizing it wholeheartedly.
I nyhetsbrevet Musikindustrin hittar jag en debattartikel signerad Ludwig Werner som är ordförande för svenska IFPI. Artikeln går ut på att det vore förödande för musikbranschen att bredbandsskatt infördes eftersom rättighetsinnehavarna då blir av med inflytandet över sina verk, vilket skulle hämma både initiativkraften och även viljan att skapa. Så långt är väl allt väl och som vanligt, det är väl vad en sån som Ludwig ska säga, men när han börjar svepa gör han sig bara dum:
Den situation vi nu befinner oss i beror till stor del på att Sverige var sist med att införa den utökade upphovsrättslagstiftningen i kombination med politikernas beslut om bredbandssatsningen (som av privathushåll i första hand används till illegal nedladdning).
I första hand används bredbandsanslutningar till illegal nedladdning. Jag tror snarare att det är precis den synen som skapat den situationen vi befinner oss i.
Sen talar han sig varm för prenumerationstjänster, det jag funderar på är vad som är den exakta skillnaden mellan att betala för musik via abonnemang eller via skatter, förutom frivilligheten i det? Formen är ju nästan exakt densamma. Du betalar så får du ladda ner hur mycket som helst.
Med den brasklappen att allt långt ifrån finns tillgängligt och att du i alla fall får pirata hem det du är riktigt sugen på, för det finns inte ens att köpa.
Det företrädare för musikbranschen borde fokusera på med prenumerationstjänsterna, samt även andra butiker, är istället ökad tillgång till mer musik, vilket Chris Anderssons senaste data som inte ens hanns med till tryckningen av The Long Tail som visar att ju mer innehåll en tjänst har, desto större blir värdet av den långa svansen. Det vill säga om den totala mängden musik ökar i en tjänst så kommer den del av den totala användningen som inte tillhör den som säljs mest bli procentuellt större.
I en traditionell butik består nästan 50 % av försäljningen av musik av de 100 mest populära artisterna och deras skivor, i en onlinebutik med större utbud består de 100 mest populära artisterna bara av mindre än 25 % av den totala försäljningen.
I veckan presenterades Lunarstorms och Aftonbladets Ungt val-undersökning där bland annat Sverigedemokraterna blev Sveriges tredje största parti med 11 % av rösterna, till skillnad från 6 % i GP:s undersökning av niondeklassare som publicerades i slutet av maj.
Det som är likt i båda undersökningarna är att Piratpartiet uppmättes till ~5-6 % av rösterna i båda undersökningarna.
Hade förstagångsväljarna fått bestämma hade Piratpartiet kommit in i riksdagen.
I Ungt val får de 4,7 procent av rösterna och bland pojkarna är de femte största parti.
I efterdyningarna av The Pirate Bay-razzian börjar alla partier samtidigt vackla i frågan om upphovsrätt och fildelning. Svenskans analys är inte svår att förstå:
Det rodnar och kliar: partiernas överkänslighet mot opinioner ökar som alltid när avståndet till valdagen minskar.
Miljöpartiet har ju redan innan valfläskat med sin bredbandsskatt i valmanifestet. I torsdags publicerade Sydsvenskan en opinionsundersökning som sa att tre av fyra förstagångsväljare är positiva till fildelning, även om det innebär lagbrott. Samma dag publicerade Lars Ilshammar och Jeanette Gustafsdotter på SvD brännpunkt om bredbandsskatt och samtidigt gick Centern, Moderaterna och Vänsterpartiet ut med ut med att de vill utreda lagen på nytt (även om Modsen är negativa till en bredbandsskatt och istället kallar det för ny finansiering ).
Idag följer Thomas Bodström och Socialdemokraterna efter med snipiga kommentarer om att de minsann pratade om det redan innan lagen trädde i kraft ...
Han kan tänka sig att lagstiftningen från förra året som kriminaliserade nedladdning av upphovsrättsskyddat material rivs upp, säger han till Sydsvenskan. Enligt Bodström var bredbandsavgifter en modell som diskuterades mellan partierna förra året, men att miljöpartiet och vänsterpartiet då var emot det. Om de nu ändrat sig och kommer med nya förslag är det något han är beredd att diskutera.
Lars Ohly säger att det aldrig var meningen att myndigheterna skulle jaga människor med den nya lagen. Jag funderar på var han var när de hade dragningen av den nya lagen och dess konsekvenser.
Innan Coldplay:s X & Y släpptes gick rykten om att EMI var på väg att gå i konkurs, idag presenterade de sitt årsresultatet för deras brutna räkenskapsår som avslutades sista mars:
EMI Musics vinst före skatt ökade med 13 procent till 2,18 miljarder kronor för räkenskapsåret som slutade den 31 mars. Omsättningen på digitalförsäljning fördubblades till 1,5 miljarder kronor.
Den digitala försäljningen, av bland annat X & Y uppgick till mer än hälften av den vinst de gjorde före skatt. Och det är värt att trycka extra på att de faktiskt gjort vinst i den här omöjliga tidsåldern för musikbranschen. Och jag lovar att fildelningen knappast minskat.
Nu har Napsters annonsfinansierade version av sin musiktjänst varit ute i några dagar och åsikterna börjar trilla in. I onsdags i förra veckan talade Michael Robertson, som grundade en MP3.com, på OnHollywood och lovordade initiativet:
Michael Robertson praised the play, pointing to an open-access model that will attract interest. “Record labels finally said, ‘Let’s do something interesting’,” said Robertson, who described the release as being “huge”. Others applauded a big shift towards advertiser-supported content, which could help to overcome buyer reluctance surrounding subscription and a-la-carte models.
But will a cannibalization effect take place between the free, advertiser-supported model and the core, subscription service? One high-level label executive questioned whether user appetites will simply be satisfied by the freebie portions offered on Napster.com. The answer plays into the behavioral patterns that surround subscription-based services and downloading.
Jag funderar på vad det gör för värdet på musik att det finns fritt och tillgängligt. Finns det en poäng med att det känns som att det är värt någonting, även för piratmarknaden? Kanske. Är konsten mer värd om den är värd? Kanske.
En månad gammal artikel från Arstechnica som tittar på RIAA:s siffror från såld musik i USA mellan 2002 och 2005. Naturligtvis hittar de en nedgång för skivförsäljningen, men ökningen av nedladdningsköp täcker upp den minskningen:
Looking at the numbers over the past few years, two things stand out. One is the overall decline in sales of physical media (e.g., CDs, CD singles, vinyl, music videos, and DVDs), from 860 million units in 2002 to 749 million last year—almost 13 percent. More importantly, legal downloads have gone from zero to 554 million in two years. Perhaps most telling is that despite a decline of 151 million units of physical media sold since 2002, revenues have only dropped by US$340 million—about 2.7 percent.
This should be good news for the record companies. Instead, they're using the figures to paint a gloomy picture of declining music sales, continuing to blame evil college students and others sharing music over campus networks as well as file sharers from all walks of life for their problems.
CD sales may be slipping, but paid downloads are growing at a much faster rate than CD sales are declining.
Siffrorna för Sverige ser säkert mer negativa ut, men det beror mer på att vi ligger något år efteråt i utbredningen och användningen av de digitala butikerna.
Lite undangömt i en artikel om användare som rebellerar mot YouTube hittar jag en notis om att den franska lagen som nyligen stiftats som skulle tvinga Apple att öppna sin drm-teknik för andra tillverkare har skrivits om:
A draft of a French law that would have opened up iTunes to other music players besides Apple's iPod has been rewritten in committee. The result is a victory for Apple (Research): The law won't have to reveal the technical details of the digital-rights management system used to prevent copying of iTunes music downloads. French consumer groups are up in arms, with a protest planned near the Bastille on Sunday.
Previously, "information needed for interoperability" covered "technical documentation and programming interfaces needed to obtain a copy in an open standard of the copyrighted work, along with its legal information." Now this has been changed to "technical documentation and programming interfaces needed to obtain a protected copy of a copyrighted work." But a "protected" version of the work can't be played back in a different player, which means interoperability won't be attained with this clause.
Nog för att det säkert hade resulterat i att iTunes Music Store dragit sig ur Frankrike istället för att de skulle öppnat FairPlay, deras drm-teknik, men det hade varit ett första steg.
Efter månaders sabelskramlande verkar det som om majorbolagen krupit till korset och skrivit på ett nytt avtal där Apple:s uniforma prismodell av 99 cent per låt blir kvar:
Apple Computer on Monday revealed it had renewed contracts with the four largest record companies to sell songs through its iTunes digital store at 99 cents each. The agreements came after months of bargaining, and were a defeat for music companies that had been pushing for a variable pricing model.
Financial Times har inte fått några kommentarer från företrädare för de stora skivbolagen, men det antas att avtalen är korta och att skivbolagen mest skriver på för att The labels need Apple too much right now.
Buhu. Stackars stackars skivbolagen som måste underkasta sig att sälja sin musik i den butik som har 80 % av marknaden för digital försäljning av musik. Undrar varför de inte klagar över Wal-Mart som till och med kräver att bolagen ändrar på varornas innehåll för att de ska säljas till Wal-Marts priser i Wal-Marts butiker?
Napster has announced a bold new plan for attracting digital music customers from iTunes and file sharing networks. Starting today, anyone can register at Napster.com for a free account that allows them to stream any song in their catalog (there are about 2 million of them) up to five times.
All musik i världen, en länk bort. Om de bara kunde få det att bli en global tjänst så vore det ju riktigt spännande. Men skivbolagen är väl inte intresserade nog av att få sin musik spridd till möjliga köpare.
Efter man lyssnat på en låt fem gånger med Napster:s nya giv kommer man kunna köpa den för $0.99, precis som vanligt. Och strököpen är grejen.
Senast igår köpte jag en låt ur arkivet efter att bara hört den. Damien Rice:s The Blower's Daughter eftersom vi sett Closer på kvällen. Jag hade aldrig gjort det om den varit svårtillgänglig. Efterfrågan är oftast inte så stark att avsaknad av enkel tillgång utesluter köp.
Napster hoppas på att möjligheten att kunna länka direkt till musik, som till ovan nämnda The Blower's Daughter av Damien Rice ska bli droppen som får bägaren till köp att rinna över.
Add Free Music for Any Web Page or Email
Add music links to your Website, blog, MySpace or Facebook page or any community site.
Send links to your favorite music to friends via email and instant messenger.
Your Visitors and Friends will be able to listen to any track for free up to five times. It's 100% legal.
Eller, ja, inte särskilt gnarly alls egentligen. Snarare väldigt väntat.
För några veckor sedan höll skivbolagen Ne-Yo:s musik utanför nedladdningsmarknaden för att bygga upp förväntningar inför det fysiska albumssläppet, något som de sedan försökte göra gällande var skälet till varför den debuterade som #1 på Billboards albumlista (inte det faktum att de säljer Ne-Yo:s album för $7,96 i jämförelse med normala $13,96 [på Amazon just nu]).
Den här veckan har Gnarls Barkley:s Crazy tagit sig upp på toppen av englandslistan, helt utan att ens finnas på köpbar skiva:
Gnarls Barkley track 'Crazy' has become the first song to top the hit parade without a record being sold. The duo's melting pot brand of paranoid soul-pop hip-hop dance-slop shifted 31,000 legal downloads last week, and was crowned top of the pops by the Official UK Chart Company on Sunday. The CD hits shops today.
"The French implementation of the EU Copyright Directive will result in state-sponsored piracy," said Apple spokeswoman Natalie Kerris. "If this happens, legal music sales will plummet just when legitimate alternatives to piracy are winning over customers."
Jag kommer ihåg när jag stod med pappa på Domus och ryckte i vinylsinglarna från året där Anna Book-debuterade, Dan Tillberg var sjukt töntig (jag gillade det) och Lasse Holm vann med Är det det här du kallar kärlek (tror jag).
Nu rycker man inte i vinylsinglar längre, nu laddar man ner:
Jodå, det märks med all önskvärd tydlighet på veckans Downloadlistan att Melodifestivalen 2006 är slutförd och att låtarna nu finns tillgängliga. Av de 20 låtarna på listan plockas inte mindre än 18 från den just avslutade meloditävlingen.
Det har vimlat av anmälningar, lagar och rättsfall kring iTunes Music Store de senaste veckorna.
Frankrike går åt rätt håll
Den senaste gäller det franska parlamentet som vill driva igenom en lag som ger konsumenterna rätt till sitt innehåll, vilket ska innebära att de ska kunna konvertera musik köpt i ett visst format till vilket annat format de vill.
Under a draft law expected to be voted in parliament on Thursday, consumers would be able to legally use software that converts digital content into any format.
It would no longer be illegal to crack digital rights management -- the codes that protect music, films and other content -- if it is to enable to the conversion from one format to another, said Christian Vanneste, Rapporteur, a senior parliamentarian who helps guide law in France.
"It will force some proprietary systems to be opened up ... You have to be able to download content and play it on any device," Vanneste told Reuters in a telephone interview on Monday.
Den norska konsumentorganisationen Forbrukerradet anmäler Itunes till den norska konsumentombudsmannen, Forbrukerombudet. Organisationen anser att Itunes villkor är orimliga och att de strider mot norsk lag.
En huvudpunkt i kritiken är att Apple, som äger Itunes Music Store, kan ändra rättigheterna till musik som konsumenten redan köpt, vilket organisationen anser står i strid med normala kontraktsrättsliga principer. Apple anser att engelsk lag ska gälla eftersom internetbutiken ligger i Luxemburg, men det tycker de norska konsumenterna är orimligt.
– Itunes.no kan bara användas av norska användare. Domännamnet är norskt, språket är norska och dessutom uppges priserna i norska kronor, säger organisationens juridiske rådgivare Lars Grøndal.
Forbrukerradet anser också att det är orimligt att Itunes förbjuder konsumenterna att bryta kopieringsskyddet så att man kan spela musiken på andra mp3-spelare än Ipod. Det är ett orimligt tekniskt villkor som låser användarna till en dominerande marknadsaktör anser organisationen.
– En vanlig skivaffär i Norge skulle aldrig kunna behandla kunderna så dåligt, säger Förbrukarrådets seniorrådgivare Torgeir Waterhouse till norsk radio.
Sveriges Konsumentråd lämnade in sin anmälan till Konsumentombudsmannen (kul med e-postadresser @ko.se: jag vill skriva mu till deras kundtjänst). Tyvärr snävar de bara in på avtalsskrivningarna och inte på den rätt som svenska konsumenter haft att göra kopior för eget bruk:
Avtalsvillkoren för att ladda ner musik från Itunes och MSN Music måste prövas rättsligt anser Sveriges Konsumentråd som lämnat in en anmälan mot musiksajterna till Konsumentsombudsmannen. I anmälan påpekas att avtalen gör det möjligt att ändra pris eller andra villkor mellan den tidpunkt nedladdning påbörjas, och den tidpunkt då tjänsten ska betalas.
– Vi ifrågasätter om villkoren är skäliga – ibland är friskrivningarna exempellösa, säger generalsekreterare Jan Bertoft.
Det känns inte riktigt som att just det är det största problemet med tjänsten liksom. Visst är friskrivningarna alltför omfattande, men de stör inte mig som konsument särskilt mycket. Det gör däremot drm.
I USA är det var och en för sig
I USA har både en class action suit som gäller Apple:s monopolställning på den digitala nedladdningsmarknaden med deras dominans med plattformen iTunes och iPod:s fått klartecken att fortsätta. Anmälan kommer från en konsument som känt sig tvingad att köpa en iPod eftersom det är den enda spelare som spelar musik köpt musik i iTunes Music Store:
A new ruling has paved the way for an antitrust lawsuit against Apple. The lawsuit, filed against Apple by an unhappy iTunes customer, claims that Apple engaged in anticompetitive behavior by forcing him to buy an iPod.
Dessutom har såväl Eliot Spitzer, som är Attorney General i New York, och Department of Justice börjat titta på om inte skivbolagen samarbetat för mycket för att komma överens om vad låtar ska få kosta i de digitala butikerna, särskilt relevant kanske när alla de stora skivbolagen gör gemensam sak för att få butikerna att höja priserna:
The Department of Justice said Thursday it has opened an investigation into possible anti-competitive pricing of online music by the world's major music labels.
The probe closely tracks a similar investigation by New York State Attorney General Eliot Spitzer into the pricing of digital music downloads, sources familiar with the matter told Reuters.
Man meddelar också att nedladdningar gått om försäljningen av fysiska singlar.
Apple har dessutom sålt 1 miljard låtar genom iTunes:
To Every iTunes Music Store customer, thanks a billion.
1 billion songs have been legally downloaded from the iTunes Music Store
Music lovers like you in 21 countries around the globe have purchased one billion songs from the iTunes Music Store. And for helping us reach this massive milestone in digital music history, we’d like to thank you.
Financial Times har fått citat från en icke namngiven hög företrädare för ett stort skivbolag. Computer Sweden gör en rewrite:
Jag tror att både Amazon och Google snart kommer att göra ett allvarligt försök att ta upp konkurrensen. Vi har fört seriösa diskussioner med bolagen de senaste 60 dagarna, uppgav en representant från ett stort amerikanskt skivbolag till tidningen Financial Times.
– Amazon kan komma att lansera en tjänst under det andra kvartalet i år.
Google har förnekat att bolaget har planer på att starta upp konkurrerande verksamhet medan Amazons vd, Jeff Bezos, har sagt att han tycker att marknaden för digital musik och film är ”spännande och erbjuder stora framtidsmöjligheter”.
Amazon har ju haft ett embryo till det där i några år med sina nedladdningar som är länkade till möjlighet att köpa skivor. Att de går vidare med en nedladdningsbutik är bara naturligt. Det är fortfarande ingen som gör en bra butik som säljer både skivor och nedladdningar. Här har Amazon en lysande chans. Köp en skiva och tre låtar. Eller ännu bättre: Få downloads på köpet när du köper en skiva.
Att Google gör musikbutik på samma sätt som videobutik är ju också bara logiskt, särskilt sedan de lanserade Google Musicsearch.
Tyvärr lär väl ingen av de här gå i bräschen för en drm-fri värld, trots att de kanske har musklerna att faktiskt göra det. Det vore coolt. Sälja musik i lossless-format utan drm. Det vore något det. Tänk dessutom om all musik som passerar genom Amazon kunde digitaliseras och läggas in i en sådan butik. Det skulle vara en lång svans det ... nästan lika bra som saligt insomnade Audiogalaxy.
Dessutom: Varför gör ingen något åt den regionbaserade försäljningen. Har inte innehållsproducenterna hört talas om den globala byn?
Sen är den här analysen lite rolig:
Richard Doherty, analyst at Envisioneering Group, said a digital music service from Amazon or Google would "certainly shake things up more than [Sony and Microsoft]", whose online music stores have had limited success
Sony har/hade precis samma läge som Apple, fast lite bättre. Microsoft har det mest spridda drm-skyddet och en egen sökmotor. Det är inte i möjligheterna det sitter.
Var det inte Pearl Jam som gjorde egna bootlegs av sina spelningar som man kunde köpa efter varje konsert i något försök att förhindra en svart marknad? Det här är bättre upp:
Tanken om att snabbt kunna återuppleva en fantastisk konsert man just hört live är på väg att realiseras, skriver Guardian. På torsdag kommer Sir John Eliot Gardiner tillsammans med sin orkester English Baroque Soloists att framföra Mozarts symfoni 39 samt 41 i London, och direkt när tonerna klingat ut ska publiken kunna köpa konserten på cd.
De producerar skivan under konserten och trycker upp 1000 exemplar. Tyvärr innebär det att man bara får halva konserten på skivan vilket lämnar det öppet för dem att ge besökarna en nedladdningsbiljett för resten. Det vore riktigt coolt.
Uppdatering (Något senare)
hörru. kal. det där med live-skiva direkt efter är old news'
För att möta konkurrensen med piratmarknaden har den polska divisionen av Universal Music Group bestämt sig för att sänka skivpriserna med 30 %:
The Polish division of the Universal Music Group has recently adopted a new method for defeating piracy. The company is drastically dropping the price of its CDs, by 30 percent in many cases. "It was a natural thing to do when CDs aren’t selling and clients don’t accept the price," said Universal Music Polska Andrzej Puczynski in comments to the Warsaw Business Journal. "It took us a year and a half of negotiations with the head office to finally get them to accept our idea." The Ludzka Cena (Fair Price) initiative is largely experimental, and other labels - both in Poland and worldwide - will be eyeing the results.
Ryktet om att Napster har finansiella problem lär inte bli svagare nu när New York Post går ut med att Google är på väg att antingen inleda ett tätt samarbete eller köpa upp Napster:
Internet giant Google is considering an extensive alliance with Napster, which could include an outright acquisition, as it plots its move into the digital music world, The Post has learned.
I samband med att IFPI släppte statistik för det gångna årets skivförsäljning skrev AP en artikel där Eric Nicoli, som är styrelsordförande för det fjärde största majorbolaget i världen, uttalade sig om vad som faktiskt hänt med musikmarknaden det senaste decenniet:
"Piracy in all its forms has been the major factor in this reversal but not the only factor," said Eric Nicoli, chairman of EMI Group PLC, the world's No. 3 record company.
[...]
"Twenty years ago there were no mobile phones, no DVDs, no computer games to speak of," he said. "In categories that did exist, like magazines, cosmetics and designer clothes, we've seen a massive explosion of choice and accessibility to consumers. So no surprise, then, that music sales have come under pressure."
Den totala skivförsäljningen fortsatte gå ner med 2 % 2005. Baserat på IFPI:s statistik borde antalet sålda enheter i Sverige 2005 därmed vara 22 491 000.
22 730 000
Det är i så fall 239 000 färre enheter än 1988 då p2p-marknaden var relativt liten. 1988 såldes 22 730 000 enheter i Sverige. (Motsvarande siffror för USA är 797 000 000 enheter mot 806 000 000 enheter 1989. Tyvärr bryts USA:s förlustkurva av 2004 då musikförsäljningen gick upp med nästan 16 000 000 enheter från 2003. Annars hade bilden av gloom and doom sett bättre ut.)
1 500 000 000
Det första kvartalet 2005, innan iTunes lanserats i Japan, såldes det musik för 1,5 miljarder svenska kronor via mobila tjänster i Japan. Det var då 96 % av marknaden. (iTunes har hälften av marknaden numera.)
7 500 000 000
Den globala marknaden för digital försäljning av musik var värd 7,5 miljarder svenska kronor 2005. (Inte medräknat musikspelare.)
300 %
De 7,5 miljarder kronorna representerar en ökning med 300 % för den globala digitala försäljningsmarknaden.
110 %
Ökningen av digitalt distribuerad musik i Sverige första kvartalet 2005 till andra kvartalet 2005 var från 1,7. (Första halvåret 2005 [pdf] är den senaste statistiken som IFPI släppt för svenska marknaden.)
20 000
Antalet åtal mot filbytare världen över var ungefär 20 000.
0 %
Den skillnad på antalet filbytare som de 20 000 åtalen resulterat i under 2005 är i stort sett obefintlig. IFPI menar naturligtvis att åtalen är skälet till varför siffran inte ökat, trots ökad bredbandstillgång.
1:a
James Blunt:s You're Beautiful var den mest köpta låten via nedladdningstjänsterna i Europa 2005. Hela listan följer:
I IFPI:s rapport [pdf] över hur läget är för musikindustrin tar de upp problem som de ser på horisonten. Det fånigaste är det här:
Since tape recorders became available, people have recorded broadcasts from their radios, which has not been problematic – they can listen to the programme at a time more convenient to them. Digital stream ripping, however, is a different challenge. Today’s technologies can not only record continuous programmes (a radio show for example), they can, through what is known as ‘digital stream ripping’, automatically identify and separate individual tracks from digital broadcasts and store them for future playback. In effect, a broadcast can be turned into a library of free downloads. For a music industry which has made enormous investments in creating legal, paid-for download services, this presents a significant threat.
If digital services are to be licensed as radio, rather than as on-demand services, they need to implement appropriate technical controls to ensure that they complement and do not undermine on-demand sales services. Allowing digital stream ripping to go unchecked will be hugely damaging to the music industry. Each song saved and stored as an MP3 is a lost sales opportunity to a digital music store or subscription service, as well as to the songwriter, artist and other rights holders.
I Apples kvartalsrapport för fjärde kvartalet 2005 berättade man att iTunes Music Store har 83 % av marknaden i USA för digital försäljning av musik. Det lämnar endast 17 % för Napster, MSN, Rhapsody, Virgin Digital, Yahoo! Music med flera. Den kakan kanske är allt för liten:
Ahead of a Napster earnings call in early February, reports of a dire company situation have emerged. According to sources inside the organization, a substantial round of layoffs is expected within weeks. [...] In comments to Digital Music News, the sources noted that executives at the company are also reportedly considering various exit options, including a fire sale or liquidation. A Napster representative countered the claims, noting that there are "no imminent plans for significant layoffs," while denying any intentions to liquidate or sell the company.
Å andra sidan, kanske för att stoppa ryktesspridningen, har Napster meddelat att de fördubblat sin prenumerantkrets under 2005 - till 500 000 prenumeranter:
Napster has recently reported a subscriber base of 500,000 [...]. The increase represents a 100 percent jump over subscriber totals at the same point last year. "Doubling our subscribers over the last twelve months demonstrates the mass market potential of our music subscription model and the powerful appeal of Napster to music fans who want it all," said Chris Gorog, chairman and CEO of Napster. The company also pointed to a total of 50,000 subscribers from its university programs.
IFPI rapporterar att den globala försäljningen av musik via online-tjänster, såväl genom datorer som via telefoner, uppgick till $1,1 miljarder 2005:
London-based International Federation of the Phonographic Industry, or IFPI, announces today that worldwide sales of music via the internet and mobile phones hit $1.1 Billion dollars last year. This is triple the amount that was reported in 2004, and digital sales now account for 6 percent of the glboal record industry. According to them music fans around the world downloaded 420 million tracks in 2005.
Musikindustrin slår på trumman för att man lanserat en topplista för digitalt köpt musik, eller download som de själva kallar det:
I dag 17 januari 2006 publicerar GLF, Grammofonleverantörernas Förening, den första officiella topplistan för download. Listan baseras på statistik från cirka 20 försäljningsställen och den kommer att publiceras en gång i veckan, varje tisdag, framöver. Downloadlistan innehåller statistik från nedladdning av musik via Internet-butiker, nedladdning av hela låtar via mobiltelefon samt nedladdning av musikvideor via mobiltelefon.
Det är väl en liten överdrift att säga att de listar de låtar som laddas ned mest. Det är en lite märklig uppdelning över huvud taget. Billboard-listan är där mer relevant när de slår ihop fysisk singelförsäljning, sålda musikfiler och radiospelningar till en lista (Hot 100).
Mediet är meddelandet, men i den här formen mer i fråga om hur mycket vi konsumerar, på vilket sätt och hur vi förhåller oss till det än vad vi konsumerar.
Om man jämför singellistan och nedladdningslistan från v2 ser vi att skillnaderna är ganska små. På platserna 3 och 4 hittar vi två ep-skivor (Kent och Fatal Smile) som inte återfinns nedladdningslistan. Annars skiljer de två sig åt mest genom att köparna köpt flera låtar från James Blunt köpt mer än en låt (ungefär som en fysisk singel alltså). Jag borde jämföra släppdatum på skillnaderna mellan listorna.
Träffen samlar ihop skivor (med recensioner), låtar, webbplatser och köplänkar för artisten. Typ Froogle för musik.
Jag testar lite och gör en sökning på artistnamn (Jaga Jazzist) i Musicsearch. Det ger en träfflista med en träff som visar album från artisten (A Livingroom Hush, The Stix, Animal Chin, and more ...) och låtar (Lithuania, Going Down, Airborne, and more ...).
När jag testar vidare visar det sig att det egentligen är en sökning över tre kategorier: Artister, Album och Låtar. Och helt korrekt visar sökningen på Nirvana upp såväl Seattle-bandet som den usla brittiska psykedlian. Dessutom visar den upp 3 av 31 träffar på album (den självbetitlade Nirvana-samlingen, en skiva av Rahul Sakyaputra och en av Herbie Mann & the Bill Evans Trio. Vid varje skiva länkar den till tillgängliga recensioner av skivan samt lämpliga butiker för köp - såväl nedladdningsbutiker som sådana som säljer fysiska exemplar. Till sist hittar den 158 låtar (och visar även där 3) med matchande titlar, bland annat Robert Plants Nirvana.
Skivsidorna listar länkar till en samlingssida med recensioner (om det finns några som Google hittat) och dessutom ett betygssnitt, köplänkar och låtar skivan innehåller.
Låtsidorna listar produktionsfakta samt länkar till texter (!) och köplänkar med pris utskrivet. Dessutom använder de brödsmulenavigering för att hitta bakåt (Artist › Skiva › Låt).
Jag måste ta reda på hur recensionerna listas, hur betyget aggregeras och hur automatiskt allting är. Det vore coolt och ett sant genombrott för microformat om de indexerar enligt hReview-formatet. (Men det gör de säkert inte.)
Uppdatering (19.15)
Funktionen finns endast på google.com ännu så länge och köplänkarna fungerar inte eftersom de länkar till amerikanska delen av butikerna. (Dessutom ger iTMS felmeddelandet att vald låt inte ens finns i butiken, trots att den faktiskt gör det.)
När Apple hade sin senaste utvecklarkonferens hängde det stora baner i mässlokalerna som sa “Redmond, Start Your Photocopiers”. Nu är det dags för Apple att göra något liknande och dessutom något verkligt av samarbetet med Motorola:
Using a mobile phone to buy movie tickets and check show times is one thing, but Sprint offers the whole movie.
Sprint Nextel is expected to announce on Monday that it has begun selling a service that allows users of its mobile video phones to watch full-length movies, television shows, concerts and comedy specials.
Computer Sweden gör ett stort nummer av att Klicktrack gör stor succé när de säljer 10 låtar om dagen. Kanske är Daggan Stamenkovic felciterad, men det är ganska dåligt med måttlighet i Computer Swedens artikel om Klicktracks nedladdningsbutik:
Klicktrack är musiktjänsten som på kort tid gjort succé. Tjänsten gör tvärt emot jättar som Itunes: Digitala kopieringsskydd är bannlysta, liksom de stora kommersiella artisterna.
Sen kommer pratminuset som beskriver den stora succén:
– Vi har haft köpare från dag ett. Nu har vi i snitt tio köp om dagen. Från början var det nästan bara enskilda låtar, nu börjar det bli mer och mer album, fortsätter han.
Ibid
Goddamn. 10 om dagen.
Äh, jag ska inte klaga, men vilken annan skivbutik som gjorde 10 avslut om dagen skulle beskrivas som en dundersuccé? Alltså, vad ska Computer Sweden skriva när de verkligen gör succé?
Idén är ändå bra annars. Svenska independentbolag samlar sig kring samma lösning och kan dela på kostnader. De har utökat med några fler bolag sedan jag skrev om dem sist. Totalt finns 56 etiketter i butiken och i intervjun säger Daggan att det bara är 5 svenska independentbolag som saknas i butiken. Spontant kommer jag bara att tänka på Birdnest, Burning Heart, Juju, Konichiwa, Labrador, Rabid Records (men The Knife ska tydligen sälja sin musik själva, inte genom Rabid, i butiken - märkligt eftersom The Knife ju är Rabid), Silence och Startracks. Dessutom listar SOM över 80 medlemmar. (Jag hoppas dessutom att bolagen inte låter bli att förhandla med andra butiker för att de finns här.)
Hur som. Musiken säljs i mp3-format kodad i 200 kbps vbr. Prissättningen är lite lurig. Låtrana kostar mellan € 0,75 (ungefär 7 kronor) och € 0,95 (ungefär 9 kronor). Album går för mellan € 7,50 och € 9,50, vilket blir lite märkligt när du kan köpa Yttling Jazz:s Oh Lord, Why Can't I Keep My Big Mouth Shut (bra skiva!) (nio låtar) för € 7,50, låtarna för sig kostar € 0,95 styck och The Bear Quartets Angry Brigade kostar € 9,50 för skivan (tio låtar) när låtarna kostar € 0,75 styck. (Det verkar som bolagen sätter priserna för sig alltså.)
(Dessutom: Varför kan man inte söka på hela katalogen om man råkar ha valt en skiva eller en label? Dumt!)
Alla skivbolag som finns i butiken hittar du nedan:
The Recording Industry Association of America announced Tuesday that it will be taking legal action against anyone discovered telling friends, acquaintances, or associates about new songs, artists, or albums. "We are merely exercising our right to defend our intellectual properties from unauthorized peer-to-peer notification of the existence of copyrighted material," a press release signed by RIAA anti-piracy director Brad Buckles read.
Ars Technica refererar en artikel från E-Commerce Times som gör gällande att drm-skyddade skivor minskar skivförsäljningen:
Hesse had reason to feel this way; DRM has had little effect on sales so far. From a business perspective, the Velvet Revolver disc, for example, was a smashing success. It may have annoyed Little Johnny, but it sold by the truckload. Their album Contraband shot to the top of the charts, becoming the first disc with DRM to hold the number one sales spot in the US. The lesson to RIAA members was simple: everyone loves DRM.
Not anymore. A recent story in the E-Commerce Times suggests that the labels are now losing customers to their aggressive DRM tactics. The article suggests that in Canada, at least, customers have started to shy away from those "copy-controlled" logos. Even some in the music business see the current strategy as short-sighted. Terri McBride, president of Canadian label Nettwerk, argues that
The average consumer who's not tech-savvy is going to buy the CD, thinking that they can load it onto their iPod ... They're going to be royally pissed off.
Svårt att göra direkta jämförande studier antar jag. En skiva som släpps på en specifik marknad görs ju inte i en version med och en utan DRM. Men tendenser borde man kunna se.
Jag vet inte vad vad artikeln baserar sig på. På kort sikt kan ju Sony BMG:s rootkit-incident påverka, ingen vill ju köpa en skiva som gör ens dator osäker. Med längre perspektiv är det väl det minskade värdet i varan (inte rippa, inte kopiera) som minskar försäljningen.
Undrar hur långt mognaden kommit i Sverige? Jag har hört om flera som pratar om att de aldrig köper drm-skyddat media, men jag vet ju att flera av dem köper dvd-skivor som ju har drm inbyggt från början ...
Cory Doctorow reläar en Sony BMG-källa på Boing Boing:
Add that to rising number of anti-DRM voices within in the company who have been against DRM as only hurting "the people that are doing the right thing and buying our music." This all means that some of the label heads are finally starting to believe that DRM is just bad for business.
4. As announced today, SONY BMG has commenced an exchange program whereby any consumer who has purchased an XCP-protected compact disc will be able to receive a replacement, non-copy protected disc and MP3 files of the titles.
Nog för att det är ett led i en pr-räddnings-aktion, men är det här det första steget mot en DRM-fri musikvärld?
EFF lämnade förresten in en class action suite igår mot Sony BMG. Den gör gällande att de inte bara är ute efter deras användning av XCP-rootkit:et utan också MediaMax mjukvara som finns på 20 miljoner sålda skivor i Nordamerika:
EFF is pleased that Sony BMG has taken steps in acknowledging the security risks caused by the XCP CDs, including a recall of the infected discs. However, these measures still fall short of what the company needs to do to fix the problems caused to customers by XCP, and Sony BMG has failed entirely to respond to concerns about MediaMax, which affects over 20 million CDs -- ten times the number of CDs as the XCP software.
Apples iTunes har tagit sig upp bland de butiker som säljer mest musik över huvud taget i USA, de är inte längre bara störst i nedladdningsbranschen.
Utvecklingen är rätt explosiv också. Förra året var nedladdningar 1,5 % av marknaden; första halvåret i år var det 4 %.
Apple Computer's iTunes music store now sells more music than Tower Records or Borders, according to analyst firm the NPD Group.
The research company tracks downloads from digital music stores, as well as people's purchasing habits at offline retail stores. During the past three months, iTunes made it to the U.S. Top 10 sales list for the first time, NPD said.
[...]
According to figures from the Recording Industry Association of America, digital sales accounted for slightly more than 4 percent of the market during the first half of 2005, up from about 1.5 percent during the first half of 2004.
For its comparison, the company compared 12 separate song downloads at iTunes to a single album purchase at an ordinary retail store. Using that measure, iTunes scored higher than Tower, Borders and Sam Goody.
Wal-Mart, Best Buy, Target, Amazon.com, FYE and Circuit City all scored higher than iTunes, NPD said.
Artikeln berättar vidare att iTunes har 70 % av nedladdningsmarknaden för Windows-plattformen i USA. De säger också att de antar att den procentandelen väntas öka något om de skulle räkna in Mac-användare. Snillen.
Svenska hitlistan, med de mest säljande skivartisterna, fyller 30 år på söndag. Med anledning av det återlanseras hitlistan.se, där alla listor sedan 1992 finns lagrade digitalt.
Om jag tittar på hur dagensskiva.com:s besökare lyssnar på musik så funderar jag på om singel-metaforen verkligen fungerar fortfarande? Är det verkligen den enhet man borde använda? Och vad är en hit?
Kent:s EP, The Hjärta & Smärta EP innehåller fem spår. Tre av dessa återfinns på topp tre på veckans totala lista (hos last.fm). The Arcade Fire låg med två låtar på sjätte plats, ingen av dem var den högst placerade av The Arcades Fire:s låtar förra veckan. Många av albumets resterande placerar sig också högt i den totala listan.
Än mer intressant är The Knife:s snart tre år gamla Heartbeats som tar sig in på listan (på tolfte plats) i kraft av Sony:s reklamfilm som ackompanjeras av José González version av låten. Dessutom ligger José:s version på listans sextonde plats.
Borde inte en singelförsäljning resultera i en försäljningslistepoäng för varje låt av de fem på ep:n istället? Jo det borde det. Jag ser fram emot den dagen när en gammal låt får klivan in på en officiell försäljninglista av ny musik.
Skivindustrin har fel när den påstår att illegal fildelning är orsaken till den minskande skivförsäljningen. Det menar svenska forskare bakom EU-projektet Music lessons som kartlagt fildelare i Sverige och tittat på effekten på musikförsäljningen.
– Sambandet finns helt enkelt inte, skivbranschens kris beror i stället på den digitala utvecklingen samt att dagens försäljningssiffror jämförs med den stora uppgång som skedde när cd-skivan kom, säger Håkan Selg, forkare på KTH som tillsammans med World internet Institute vid Uppsala universitet står bakom rapporten.
IFPI-företrädaren håller naturligtvis inte med, men i den här artikeln välkomnar han i alla fall rapporten. Det går framåt.
Nicklas Lundbladkommenterar dessutom vad IFPI:s anmälningar av femton fildelare innebär:
Men i IFPIs fall rör det sig inte om fulstämningar som de som APB ägnat sig åt, med en enda film som föremål för den rättsliga prövningen. I stället rör det sig om långtida utdelning av material (inte nedladdning, nota bene) och stora mängder material därtill. IFPI följer de rekommendationer som Daniel Westman kom med i SvD häromdagen och koncentrerar sig på vad de upplever som storskurkar.
[...]
Betyder då detta att musikindustrin flyttat fram sina positioner? Att man nu skärper kriget? Att vi ser upptrappningar?
Nej, intressant nog betyder det motsatsen: att musikindustrin börjat sin reträtt. Förmodligen inser man att nolltolerans inte längre är ett möjligt mål - det kommer alltid att finnas en viss piratkopiering på nätet. I stället försöker man hitta en nivå på piratkopieringen som man kan hantera, och detta är det första budet. Med ett utgångsbud satt så högt som i det aktuella fallet (100-1000 låtar utdelade under lång tid) är det också en ganska rejäl reträtt.
Macrovision has, in the past, called on Apple to license FairPlay, to make such a solution possible. Apple has thus far refused to do so, and with the growing success of the iTunes Music Store, there's an argument for saying it shouldn't do so in future. For Apple the logic runs thus: if consumers are going to end up with iPod-compatible DRM-protected songs in any case, we'd rather they get them from an iTunes download than from a copy-protected CD.
Right now, CD sales outweigh digital downloads by a hefty margin, but while Apple is building iTunes business, it presumably feels it makes more commercial sense to do what it can to get iPod users to buy music from the online store rather than from CD retailers - even when they're buying discs for which Apple gets a licensing royalty for FairPlay.
Ännu mer intressant, apropå de giriga skivbolagen som vill höja priserna på låtar och album i iTunes Music Store:
In any case, iPod compatibility for CDs isn't in EMI's interests - a least not from a financial perspective. Every album it sells through iTunes nets it more cash than a CD sale does, once manufacturing, logistics, royalties and other costs have been removed. And, crucially, every one runs immediately on any iPod it's loaded onto*. ®
Xtn's research, based on a late September survey of more than 1,000 British consumers who buy music online and offline, puts ITMS' UK market share at 54 per cent. Its nearest rival, Napster, has just ten per cent of the market. British company Wippit, one of the longest running providers of legal music downloads in the UK, comes in at number three, with an eight per cent market share.
Rounding out the top five are MyCokeMusic, with a six per cent share, and MSN, on five per cent. The Microsoft operation is just ahead of CD Wow, which has four per cent of the users who buy music downloads in the UK, according to Xtn's survey.
Har någon gjort en undersökning på hur svenska marknaden ser ut tro? De siffrorna vill jag se. Spelarna lär väl vara CDON, Poplife, iTunes, Lunarstorm och MSN Music. Ungefär i den ordningen ... Eller?
Red Pass är namnet på Virgin:s digitala musikbutiktjänst.
För några veckor sedan gick det ganska mycket rykten om alla som skulle göra en iTunes-killer (Samsung bland andra, som sedan gick ut och dementerade ryktet).
Virgin har i alla fall gjort en. Det är alltså en särskild applikation som tar han dom helhetsupplevelsen för musiklyssnaren. Rippar, bränner och organiserar. Sen finns en butik integrerad i programmet och en prenumerationstjänst (som ska bli to-go).
De riktar sig lite mer mot musiknördarna och pratar bara om hur många skivbolagsetiketter de har, inte hur många låtar butiken innehåller. Vi är smala as fuck, y'all. Men samtidigt Virgin så vi har allt smet också! 2 in 1. Woohoo. Ehrm. Ungefär alltså.
Uppdatering (Någon minut senare)
Nu glömde jag ju bort varför jag ville skriva det här inlägget över huvud taget, jag ville ju länka till artikeln Virgin out to fuck Napster.
Most of his criticism was reserved for monster corporations like AOL/Time-Warner, who see music as simply another product to sell. Moving units is the name of the game, and building the careers of young musicians is not a priority.
- Ingenstans finner musikstölden på internet en fristad. Från Sverige till Hong Kong och från Singapore till Argentina ljuder detta budskap. Upphovsrätten kommer att upprätthållas överallt, det är musikindustrin fast besluten om.
[...]
Ordföranden i Ifpis svenska grupp, Ludvig Werner, säger att Sverige länge har betraktats som en fristad för illegala fildelare, men trots en skärpning av upphovsrättslagen och flera uppmärksammade rättegångsfall mot fildelare har man inte kunnat se någon minskning.
- En av Sveriges viktigaste kulturyttringar håller på att förblöda och vi kan inte stå och se på hur tusentals människor i musikbranschen förlorar sina jobb på grund av att illegala fildelare stjäl musiken. Fler polisanmälningar kommer inom kort, säger Ludvig Werner.
Musikindustrin har tidigare gått ut med en sista varning till fildelare, de har inte lyssnat, och därför börjar IFPI nu att polisanmäla. Det handlar om att stödja musiken.
Big companies are banking heavily and unrealistically on big name artists to make their profits. The fact that Virgin Records found it more profitable to pay Mariah Carey millions of dollars to leave the company's stable of artists after her last album failed speaks volumes about the industry, according to Klein.
"No company should be able to sell two million records and not make a profit," he said of Carey's Glitter.
Klein said he doesn't believe that the major corporations will stay in the business too much longer. They can't make money, and don't understand artists' needs. One thing that may hasten that demise is the Internet, and music-swapping programs such as Napster, which he likened to the impact of the giant meteor that led to the extinction of the dinosaurs.
"The Internet is going to change everything. It will destroy the record companies," he said, adding that the old guard that controls these companies doesn't understand the medium.
"To this day you have the least creative people in charge of Internet strategy at these companies -- chief financial officers. And what's really scary is that when those guys are creative -- then you get Enron."
Sony släppte en egen patch för att man skulle få avinstallera rootkit:et. Alla användare var dock tvungna att ange sin e-postadress för att få ladda ner avinstalleraren. De hävdade då att det var lugnt, för deras privacy statement reglerar vad Sony får göra med adresser de samlar in och att skicka oönskad reklam är inte en sån sak. En snabb titt i deras privacy policy visar dock att det är inte alls vad den säger. Det är istället till och med så att de även får dela med sig av insamlade adresser till andra än Sony BMG:
Except on sites devoted to particular recording artists, we may share the information we collect from you with our affiliates or send you e-mail promotions and special offers from reputable third parties in whose products and services we think you may have an interest. We may also share your information with reputable third-parties who may contact you directly.
Sony BMG Privacy Policty (2004-07)
Department of Homeland Security kommenterar ärendet, även om de aldrig nämner Sony BMG vid namn, med orden: Det är viktigt att komma ihåg att det är era immateriella rättigheter - men däremot inte era datorer.
Själv mår jag fortfarande lätt illa över tanken att vara helt utan personlig musikhistoria när jag slutar prenumerera på någon specifik tjänst.
Homedownloads har dessutom bara gått halva vägen. De erbjuder strömmade filer via en prenumeration, alltså inte nedladdningar:
Tjänsten innehåller dock begränsningar eftersom musiken streamas direkt från Homedownloads hemsida vilket innebär att man måste ha tillgång till hemsidan medan man lyssnar. Därmed fungerar inte tjänsten för vanliga mp3-spelare.
Ibid
Den fungerar inte heller för en icke nätansluten dator, kanske Internetworld borde påpeka.
De avser att göra temporära nedladdningar tillgängliga under nästa år. Alltså motsvarande Napster to Go med nedladdade filer som slutar fungera när prenumerationen är slut.
Det var en ganska bra debattartikel från BEUC i gårdagens DN:
Europeiska konsumentorganisationer i ny kampanj: Sluta kalla användarna för tjuvar och pirater. Vi ser med stor oro på hur de stora musik- och filmbolagen med överdrifter och ensidig propaganda försöker framställa vanliga konsumenter som pirater. Samtidigt försöker myndigheter skrämma konsumenterna med rättsprocesser. Vi måste värna våra digitala rättigheter och startar därför en bred kampanj för att ny teknik inte inskränker frihet och integritet, skriver den europeiska konsumentorganisationen BEUC:s chef Jim Murray och Jan Bertoft, generalsekreterare i Sveriges konsumentråd.
[...]
Det är dags - även för industrin - att betona vad konsumenten kan göra, snarare än vad de inte kan göra.
Jag läser The Tipping Point just nu och funderar över experimenten med testpersoner som sitter och nickar, skakar på huvudet eller sitter helt still och hur olika de uppfattar och tar till sig ett och samma budskap.
Nöjesindustrin behöver börja fokusera på lust igen, annars kommer det aldrig bli bättre.
Med tanke på deras stora ord efter HD:s utslag är det här lite förvånande:
After three years of legal battles that went all the way to the U.S. Supreme Court, file-swapping software company Grokster has agreed to settle its long-standing copyright infringement case with the big movie studios and record labels.
Grokster has agreed to stop distributing its software or operating any components of its network, and has agreed to a permanent injunction against infringing on any of the music or movie copyright in the future. The agreement will be submitted to the court for approval today.
Streamcast Networks fortsätter dock, ännu så länge.
Uppdatering (11.23)
Grokster kommer, likt iMesh, återuppstå som Legal P2P med namnet Grokster 3G.
The United States Supreme Court unanimously confirmed that using this service to trade copyrighted material is illegal. Copying copyrighted motion picture and music files using unauthorized peer-to-peer services is illegal and is prosecuted by copyright owners.
There are legal services for downloading music and movies. This service is not one of them.
Grokster hopes to have a safe and legal service available soon.
The new software is understood to be derived from the code that Mashboxx is developing for its legal but as-yet-unlaunched P2P service.
Indeed, confirming earlier speculation that Grokster and Mashboxx were in acquisition talks, our source claimed the two reached an agreement to combine forces in June this year - just a month before the US Supreme Court was to rule that P2P companies who promote copyright infringement could be brought to book by copyright holders.
EU-kommisionären för den inre marknaden, Charlie McCreevy, vill att EU:s insamlingsorganisationer för musik ska slås ihop till två eller tre totalt, för hela Europa. Idag finns det två eller tre i varje land över hela EU (2 eller 3 gånger 25, i Sverige: IFPI, SAMI och STIM).
Poängen är att det ska bli lättare att förhandla om rättigheter om de är få. Det nuvarande tillståndet, menar kommissionären, har hämmat utvecklingen av butiker för nedladdningsbar musik i Europa.
EU vill göra det enklare att öppna musikbutiker för nedladdningsbar musik i Europa. Målet är att musikbutikerna och de som erbjuder direktsänd musik ska kunna vända sig till en enda organisation som kan ge licenser som gäller för hela EU.
[...]
- Den europeiska modellen för att hantera upphovsrättslicenser tillhör mer 1800-talet än 2000-talet, sade EU-kommissionären för den inre marknaden, Charlie McCreevy, i ett tal när han lade fram förslaget om förändringar [...]
De nya rekommendationerna är inte helt entydiga, men i princip vill EU att det ska finnas ett par tre organisationer som kan erbjuda licenser för hela EU-marknaden.
Ny Teknik hävdar sedan att det bara är STIM som erbjuder licenser för den svenska marknaden, men de har bara en av rättigheterna.
Kanske är det här också en väg framåt för hanteringen av musik i podradio? När jag blev intervjuad av SR för en undersökning om deras podradio så berättade hon som frågade ut mig (som jag tyvärr glömt namnet på) att det inte är STIM utan IFPI och SAMI som sätter käppar i hjulet för att SR ska kunna ha med musik i sin podradio. Vilket jag tycker var intressant information. Jag tycker STIM ska göra som de gjorde förra gången, det vill säga gå i bräschen och därmed släpa in de andra (i åtminstone 1900-talet).
Piratbyrån Bevismaskinen (Man borde kunna permalänka till eget bevismaterial.)
Copyriot Konsekvenser av fildelningsdomen i Västerås (Rasmus drar två slutsatser: 1. Straffet blev böter, som väntat. Det innebär, om domen står sig, att en rättegång av det här slaget inte kan och inte får genomföras på nytt. [...] 2. Domstolen valde att förlita sig på en skärmdump som bevisning. Det är allvarligt.)
Musikindustrin Ifpi polisanmäler fildelare (Det roligaste med Musikindustrin är att de alltid tycker sig hålla en neutral objektiv ton. Som om inte allt de skriver är opinion pieces.)
Oskar Schwartz "Om någon stjäl vår musik är vi beredda att kriga!" - Rapport från Internetdagarna (Jag tycker det sänker trovärdigheten för fildelningsförespråkare när de ständigt diskuterar 50 år gamla inspelningar som skäl till varför det inte fungerar att ta betalt för musik. Hur stor del av fildelningen sker av 50 år gamla låtar med tonföljder nedtecknade för 150 år sedan. Men det är intressant att se hur IFPI höjt sin retoriska hetta.)
Oskar Schwartz Hip Hip Hora! - sanningen som inte hörts (Det var ju knappast därför filmen producerades från början. Det finns många filmer som använts i utbildningssyfte. Höj den intellektuella nivån, tack.)
Uppdatering (2005-10-27)
Computer Sweden Andre fildelaren riskerar strängare straff (Åklagaren låter ju riktigt fotbollskilleaktig i sin brinnande lust att döma honom hårdare. Varför har han valt att vara utan försvarare?)
Computer Sweden Västeråsbon överklagar fildelningsdomen (Förnekar brott [numera] och tycker dessutom att straffet är för hårt. Hur ska han ha det? Om han inte gjort något kan ju knappast straffet ens vara rimligt.)
En artikel om fördelningen av vinsten för digital musikförsäljning i Wired (skivbolagen tycker insamlingsorganisationerna [som STIM] tar för stor del av kakan och stämmer dem] refereras först Steve Jobs, om giriga skivbolag där han konstaterar att distributionskostnaderna är lägre för digitala filer, sedan BPI [IFPI:s motsvarighet i Storbritannien], som säger att distributionskostnaden är en liten del av totalsumman - det är marknadsföringen som kostar. Då kliver Pink Floyd:s gamla manager Pete Jenner in och talar om att de är dårar (långt citat, men det är bra):
While sales of CDs are declining, labels are merging, cutting artist and employee rosters, suing consumers and royalty collectors, and looking for new ways to shore up revenues -- like selling ring tones.
[...]
Apple CEO Steve Jobs has called labels "greedy" for ongoing attempts to increase the cost of digital music downloads. [...] Jobs has noted that online sales offer significantly lower costs. Labels don't have to pay warehousing, pressing, printing or transportation costs, he has argued.
The BPI spokesman, however, said manufacturing costs are "relatively insignificant" in comparison to promotional costs.
Jenner said the labels' basic business model -- cultivating a few hit acts to subsidize several money-losing ones -- is flawed. "That's not a good model. Successful acts subsidize the failures," he said.
In addition, the labels spend far too much money promoting acts. He said when Island put out the first Pink Floyd album, it took out one half-page ad in NME, a U.K. music newspaper, and the band became the United Kingdom's biggest act.
"Today labels use billboards, four-page ads and television spots -- for a single! It's gone bonkers!" he said. "They have completely lost the plot."
He added, "Labels are prisoners of existing price and business models. They need to move to a different way of doing business, looking at music use, not sales."
iMesh gjorde upp med skivbolagen i juli 2004. Uppgörelsen gick ut på att de betalade $4 100 000 i skadereglering och i utbyte tilläts ha kvar sin tjänst där upphovsrättsskyddat material bytts mellan användarna kostnadsfritt tills de hunnit utveckla en ny version av mjukvaran.
Den nya versionen av iMesh som, enligt C|Net lanseras i USA idag, söker Gnutella-nätverken men filtrerar bort otillåtet material från nedladdningarna (men släpper igenom material från artister som tillåter delning av sin musik):
The software also searches the Gnutella peer-to-peer network, often finding results on other people's hard drives that aren't legal to download. Those are identified and blocked as they are downloaded, but some songs from independent or unsigned artists can still be traded freely.
Skyddat material dyker också upp i sökningarna, men för att ladda ner dem måste man gå via iMesh butik där man får ladda ner DRM-anfrätta filer. Det finns två betalningsmodeller för detta, den ena är en prenumerationsform för $6,99 per månad och obegränsade nedladdningar (och förlust av biblioteket om man slutar prenumerera) eller köp av separata filer.
Tekniken fungerar med igenkänning där skyddat material har ett fingeravtryck i tjänsten och låtar som laddas ned från Gnutella jämförs med det fingeravtrycket. Om en låt stämmer överens med fingeravtrycket görs nedladdningen ogiltig. Filmer kommer fortfarande vara tillåtet att ladda ned, men bara i obrukbar form eftersom tjänsten bara tillåter 15 minuter långa filmer (eller 50 MB stora filer):
The service still will allow downloads of video, but only of files 15 minutes in length, or 50 megabytes in size, far too small to support a Hollywood movie or even a television show.
Ibid
Skivbolagen är naturligtvis nöjda:
Label executives say they're happy with the results.
"There's genuine excitement about the offering," said Mitch Bainwol, CEO of the Recording Industry Association of America. "We're hopeful that that P2P becomes a legitimate part of the distribution of music."
C|Net Legal P2P opens for business (2005-10-24)
Men vad skulle vara skälet för användarna att använda den här tjänsten istället för någon annan? Räcker det icke skyddade materialet att göra tjänsten bättre än någon annan redan tillåten butik? Troligen inte.
Därför satsar iMesh också på en social tjänst, som låter användarna söka efter andra medlemmar, skicka meddelanden (instant messenger-stylee) samt ögna igenom andra medlemmars musikbibliotek. Vilket i och för sig också är helt värdelöst om man inte kan lyssna och ladda ner musiken från sina kontakters hårddiskar.
iMesh är bara den första av flera lagliga P2P-tjänster på väg ut på marknaden. Shawn Fannings Snocap-teknik kommer snart ut med Mashboxx som första tjänst.
Det jag funderar mest på är hur de ska sälja det här? Allt krångel med P2P, med färre möjligheter och dessutom får du betala för det! Grattis världen!
En knapp månad efter att Microsoft avbröt förhandlingarna med skivbolagen om licensavgifter för en egen prenumerationstjänst inleder man istället ett samarbete med Real:s Rhapsody-tjänst.
Samarbetet är en del av uppgörelsen där Real stämt Microsoft för att de förhindrat fri konkurrens när deras Reals spelare inte fått chansen att verka i operativsystemet på lika villkor (att det snarare är Real själva som varit kassa är ju en annan fråga). Real Networks drar tillbaka sin stämning mot cirka en miljard dollar, integrering i Windows Vista samt samarbetet med MSN om Rhapsody.
Samarbetet går ut på att användare som söker på en låt med MSN:s sökmotor ska få träffar i Rhapsody. Användarna ska sedan få lyssna på låten direkt, i sin helhet, upp till 25 låtar per månad:
I det nya samarbetet ingår exempelvis att Rhapsody dyker upp i Microsofts internetportal MSN och kopplas samman med Microsofts egen söktjänst MSN Search. Den som hittar en låt via den ska direkt kunna lyssna på hela låten via Realplayer. Enligt nyhetstjänsten Seattle Post-Intelligenser ska alla användare kunna lyssna gratis på 25 hela låtar per månad.
Som motprestation ska Real integrera Microsofts söktjänst i sin Realplayer som i dag erbjuder sökningar via Google.
Rhapsody ska också kopplas till Microsofts chattjänst MSN Messenger, där kompisar ska kunna lyssna på varandras favoritlåtar.
Den sista delen är intressant och jag funderar på hur långtgående den är? Måste båda vara medlemmar i Rhapsody? Hur många låtar kommer man kunna lyssna på från sina kontakter? Kommer det fungera utanför USA? (Det sista vore ju den verkliga skrällen. När kommer den första prenumerationstjänsten hit?)
När fattar Gunvor att det är det här de borde syssla med?
Apropå de digitala nedladdningsbutikerna och skivbolagen:
The unwillingness of major labels to license content to iTMS Japan is more thorough than I had realized, according to this Macworld post. Sony made news when it petulantly refused to offer Sony Music and BMG content, and apparently Warner is a holdout, too. The situation has gotten so dire for artists who wish to be part of iTMS Japan’s huge success, that their handlers are encouraging them to strike independent deals, where possible, with iTMS.
Sony BMG är fortfarande två olika bolag i Japan, men både Sony Music Japan och BMG Japan har vägrat låta Apple sälja sin musik i affären sedan starten i början av augusti. Motoharu Sano, som har sin bakkatalog hos Sony har, i frustration över att inte finnas i iTMS, har istället skrivit ett distributionsavtal direkt med Apple för att få ut sin musik där och spelat en del gammalt material i nya version för att kunna släppa dem:
Singer-songwriter Motoharu Sano, frustrated by the fact that his back catalog is on Sony and thus not available to iTunes users, is one of several artists who've signed direct deals with iTunes Japan to boost their profile on the local version of Apple Computer's popular music-download service.
On Aug. 17 Sano released a mini-album titled The Sun Studio Edition, comprising four new versions of previously released tracks and two unreleased songs, exclusively on iTunes Japan. The album entered the iTunes Japan chart at No. 1.
Skivbolagen blåser upp sig till strid för att höja sina ersättningsnivåer i de digitala nedladdningsbutikerna.
Ryktena har gått länge och när iTunes Music Store lanserades i Japan var det den första med differentierad prissättning. Warners vd Edgar Bronfman vill att differentierad prissättning, där storsäljare har ett högre pris än annat material:
- Vi vill ha en varierad prissättning och inte en generell höjning. Konsumenterna är beredda att betala mer än 99 cent för vissa låtar och mindre för andra, sade Edgar Bronfman vid en konferens för investerare i New York förra veckan, enligt nyhetsbyrån Reuters.
- Det finns inget annat innehåll som jag känner till som inte har en varierad prissättning.
En annan del av skivbolagens kritik är att Apple är de enda som tjänar pengar på iPods. Jag funderar på om de sa samma sak om vinylspelarna på sin tid? Arstechnica har en ganska rolig spin på den frågan:
Actually, Bronfman's strategy sounds kind of cool. I'm thinking Comcast and Earthlink should raise the price of Internet access a few bucks a month and send the dough our way. After all, people wouldn't be going online if there wasn't interesting content to read. You guys wouldn't mind, would you?
Det var den här diskussionen som ledde fram till att Steve Jobs kallade skivbolagen giriga. Dessutom menar Jobs att skivbolagen redan tjänar mer pengar på nedladdad musik än på fysisk musik, per enhet:
If all the associated manufacturing and marketing costs are taken into consideration, record companies already make more profit selling a song via iTunes than on a CD, explained Jobs. "So if they want to raise the prices it just means they're getting a little greedy."
I England har dessutom en branschgrupp för managers klagat på ersättningsnivåerna för artisterna själva i iTMS:
According to a report in today's Times newspaper, the Music Managers Forum (MMF), a trade body of artists' representatives, are bemoaning the 4.5p performers make out of every 79p iTunes download. That figure, which translates into a rate of six per cent is half the rate they get from physical singles.
Men precis som The Register skriver är det här en fråga för skivbolagen som förhandlar alla såna ersättningsnivåer för sina artister. Vilket, för skivbolagen antagligen endast kan leda tillbaka till den första frågan, det vill säga höjda priser i butikerna.
Wall Street Journal rapporterar dessutom att Apple inte är de enda som är i skivbolagens skottlinje just nu. I förhandlingar inför en prenumerationstjänst från MSN Music har Microsoft avbrutit förhandlingarna med de fyra majorbolagen för att de kräver för höga avgifter:
Microsoft Corp. has broken off licensing negotiations with the four global music companies, raising questions about the Redmond, Wash., software maker's plans to start a subscription-based music service, according to people familiar with the talks.
The development highlights the continuing fragility of the nascent digital-music business. According to the people briefed on the discussions, the negotiations broke down Friday over what Microsoft considered unduly high royalty rates sought by the labels -- a group comprising EMI Group PLC, Warner Music Group Corp., Vivendi Universal's Universal Music Group and Sony BMG, a joint venture of Sony Corp. and Bertelsmann AG.
Chris Anderson tycker sig hittat det första långsvansföretaget som börsnoterar sig. Det är Digital Music Group vars affärsmodell är att köpa på sig de digitala rättigheterna för musik, de fokuserar särskilt på otillgänglig bakkatalog, för att sedan distribuera musiken till de digitala butikerna:
Our strategy is to rapidly acquire by purchase or license the digital rights to as many music and other sound recordings as possible. Our focus is on acquiring rights to back catalogue, out-of-print recordings, past hits and independent label recordings, including those that are not currently available for sale in traditional music retailers. Other recordings we may acquire include music and audio from live performances not previously commercially available, radio and television productions, and other sources that we identify
Apropå schyst musik tänkte jag föra samman några nyheter från den senaste tiden. IFPI har gått ut med statistik om att den fysiska skivförsäljningen gått ner men att den lagliga nedladdningen ökar:
Enligt IFPI laddades det ner laglig musik till ett värde av drygt sex miljarder svenska kronor under första halvan av 2005. Det är en ökning på 350 procent i jämförelse med 2004. Å andra sidan sjönk försäljningen av cd-skivor med 3,4 procent till drygt 95 miljarder svenska kronor.
I augusti publicerade Pitchforkmedia en intervju med företrädare för BigChampagne som talar om The Chumbawamba Factor som jag tidigare citerat:
"Chumbawamba sold a lot of records, and every single one of them ended up in a milkcrate at a yard sale, six months after it was purchased. And what we told [the record labels] is, 'Look, you had a great long run of business essentially built on regrettable impulse buys,'" says Garland. "'That was a great business, make no mistake. You owed much of your success to that. But it engendered a lot of cumulative ill-will with the customer.'"
The internet changed that. All of a sudden, legally or not, consumers could test the product themselves.
För nästan en månad sedan hade Musikjournalen en nyhet om att majorskivbolagen tappar greppet till förmån för independentbolag:
Nästan vart tredje album som sålde silver, guld eller platinum i Storbritanien under 2004 låg på independentbolag. En av förra årets största försäljningsframgångar i Storbritanien, 20-åriga Katie Melou, som sålde 3 miljoner ex av debuten ”Call Off The Search” ligger på lilla engelska lablen Dramatico. Årets Mercury Music Prize gick ju som bekant till en riktig indepndentstjärna i form av Anthony and the Johnsons men ytterligare sju av de elva som nominerades till priset låg på små oberonde bolag.
Och om vi vill ta det till svenska förhållanden kan vi titta på framgången för Dotshop.se som ökat med fyra anställda på något års verksamhet eller skivbolaget/distributören Sound Pollution som nyss var med i en stor artikel i DN:
Det är som bekant kris i musikbranschen. Men hårdrocksbolaget Sound Pollution fortsätter bara att växa. DN pratar taktik med grundaren Johan Hargeby.
Nisch-spelarnas framgång är bland annat ett resultat av den långa svansen. På internet handlar allt om innehåll. Bra innehåll når fram. Content is king. Vi är heller inte längre låsta till byhålans skivbutik där vi växer upp, vi kan handla allt vi vill ha. Till och med lättare än genom de mest välsorterade specialistbutikerna.
I de digitala butikerna är skillnaderna ännu mindre om väl independentbolagen fått ut sitt material. De har precis lika stort hyllutrymme som majorbolagen (inget eller oändligt, beroende på hur man vill se det), även om de med mindre resurser fortfarande har svårare att nå fram till butikernas skyltfönster. De har precis samma styrka i distributionsapparaten (när väl produkten är på plats kan den aldrig ta slut, kostnaden för att producera ett exemplar till finns inte).
Det möjliga problemet är filter för att nå fram, men där arbetar också svansen till det bra innehållets fördel genom till exempel bloggosfären.
Små bolag har inte råd att ge ut skit (Chumbawumba). Och nu när man både kan provlyssna i förväg genom illegal nedladdning (såväl som i nätbutiker som tillåter provlyssning) så vinner det bra innehållet.
Jag hade inte sett att IFPI löst debaclet med domännamnet för sin propagandasajt justemusik.comsjystmusik.comschystmusik.comschysstmusik.com genom att döpa om den till legalmusik.se. (De borde nog läst DN:s genomgång (eller SAOL) innan de registrerade domännamnet ...)
Jag tittar bland deras myter och hittar en lite intressant sak:
De finns två typer av gratis musik; laglig och illegal. Vi stödjer de artister som vill marknadsföra sig själva och sin musik genom gratis nedladdning men enbart om artisten och rättighetshavarna godkänt det. Det måste vara artisten och rättighetshavarnas val om de vill sprida sin musik gratis och inte något som de tvingas till.
Du måste använda Internet Explorer 5.0 eller senare versioner för WMA-formatet. För MP3-formatet stöds även Mozilla Firefox och Safari på MacIntosh.
Musiken (wma-format) spelas i Windows Media Player, version 9.0 eller senare eller WinAMP 5.05 eller senare. MP3-formatet kan spelas i de flesta spelare.
Du måste ha något av de följande operativsystemen: Windows 2000 eller Windows XP
IE 5.0 eller senare versioner av Windows Media-formatet? Alltså, en gammal jävla webbläsare eller sena versioner av ett filformat? Kan jag surfa med filformatet? Fränt! MacIntosh stöds, men man måste ha W2K eller Windows XP. Jag förstår! Så dum jag är!
Äh, jag tramsar. Det där är ju bara slarvfel. Men ganska roliga sådana.
I övrigt tycker jag det är en ganska snygg implementation av Inprodicons lösning. Den ser ganska egen ut, för en gångs skull. Ska bli intressant att se hur de kommer jobba med skyltningen i butiken, då de rimligtvis borde veta mer om sina kunder än Aftonbladet.
I början av 2004 var Lunarstorm först med att sälja digital musik på den svenska marknaden med Lunarstorm Volym.
Nu, två år senare, går de vidare och lanserar Gunvor. Tjänsten kommer från början ligga utanför Lunarstorm av, vad de uppger för Dagens Media, tekniska skäl. Tjänsten ska dock integreras med Lunarstorm redan före årskiftet:
På grund av tekniska hinder lanseras Gunvor som en separat sajt, men på Lunarstorm hoppas man att den ska vara integrerad med huvudsajten Lunarstorm före årskiftet.
[...]
[Mikko Ollinen, försäljningsdirektör på Lunarstorm] säger att Gunvor i inledningsskedet inte blir olik konkurrenter som Itunes och Cdon.com. Det är först när sajten integrerats med Lunarstorm som förändringar ska genomföras. Bland annat ska en topplista med medlemmarnas mest nedladdade låtar finnas på löpet och det ska vara möjligt att ge bort låtar.
- Målsättningen är att bli störst på nedladdningsmarknaden. Lunarstorm har redan 1.2 miljoner medlemmar och 350.000 unika besökare per dag. När Gunvors funktioner är integrerade med Lunarstorm får vi automatiskt ett stort kundunderlag och ett försprång gentemot konkurrenterna, säger Mikko Ollinen.
Precis som de andra svenska tjänsterna kommer de få problem med utbudet om de inte samarbetar med någon ännu inte tillkännagiven samarbetspartner. Som vanligt verkar Lunarstorm dessutom vara lite för självsäkra i frågan om vad de vet att deras medlemmar (och därmed drar de också slutsatser för vad alla potentiella kunder om de även ska använda Gunvor som en extern tjänst) vill ha. De har data och tolkar den lite för hårt. Det är i alla fall min erfarenhet hittills. Tolkningar av popularitetsdata ger svar som pekar på hits-delen av långa svansens modell och långt ifrån vad som är webbens potential.
Men jag ska väl inte döma tjänsten innan den ens öppnat.
Garland recalls that around 2000 or 2001, when record sales first started to drop industrywide, "We actually got kind of cute about it and told them, 'Look, we have a theory about why your business is in decline now. We call it the Chumbawamba Factor.'" If you remember the song "Tubthumbing"-- the one that goes, "I get knocked down/ But I get up again"-- you may recall that the album, Tubthumping, and actually every other album that the one-time punk band ever recorded, sounded nothing like their big hit.
"Chumbawamba sold a lot of records, and every single one of them ended up in a milkcrate at a yard sale, six months after it was purchased. And what we told [the record labels] is, 'Look, you had a great long run of business essentially built on regrettable impulse buys,'" says Garland. "'That was a great business, make no mistake. You owed much of your success to that. But it engendered a lot of cumulative ill-will with the customer.'"
The internet changed that. All of a sudden, legally or not, consumers could test the product themselves.
[...]
The classic case for how BigChampagne supports a client-- who can range from struggling new artists to the entire roster of a major-- is by analyzing whether listeners have found a hit before radio. Let's say that in a given market, a single hasn't broken onto radio, but BigChampagne discovers that listeners in that city are swapping it in huge volume; the label can take that information to radio programmers and urge them to spin the song to death, turning it into an official hit.
Don't actions like hiring BigChampagne and using data gathered from peer-to-peer networks as a marketing tool undermine the RIAA's claims that filesharing is hurting the industry, as well as the lawsuits the RIAA keeps mercilessly bringing against peer-to-peer filesharers?
Inte alls oväntad utveckling, cd-singeln har alltid varit en usel produkt:
Laglig försäljning av nedladdad musik har ökat kraftigt efter skärpningen av upphovsrättslagen. Nu säljs fler digitala singlar än cd-singlar – flera artister börjar nå nivån för guldskiva enbart genom lagliga nedladdningar.
Skönt att se att CDON:s representant ser igenom IFPI:s propaganda:
Även nätförsäljaren CDON har märkt av en ökning av legala nedladdningar sedan lagändringen, även om man inte vill beskriva den som explosionsartad. Den digitala försäljningen har haft en tillväxt på i snitt 20 procent i månaden sedan starten förra året, i juli ökade den till 30 procent.
– Vi tror att vi säljer fler downloads när folk är lediga, så vi vet inte om ökningen har att göra med att folk har ledigt under sommaren. Det handlar också om vilka skivor som släpps. Men det är klart att lagen hjälper till, säger Mikael Olander, vd för CDON.
Ibid
Sedan starten fick de legala nedladdningsbutikerna mer publicitet än någonsin när lagen gick igenom - naturligtvis ökar försäljningen.
Den amerikanska webbsajten It's a Trap, en av världens bästa musiksajter om skandinaviska musiknyheter, har kompletterat sin postorder-butik med försäljning av mp3-filer. För en del av skivbolagen i butiken - som innefattar bland andra Adrian Recordings, Chalksounds, Combat Disc, Nosordo och Tenderversion - är det första gången de erbjuder att sälja sin musik som nedladdningsbara filer.
The first thing we did when we decided to start an mp3 store was to make a list of all the things that we'd personally want from an online music store. If we wouldn't shop there ourselves, why would anyone else?
Digital downloads: All music files are 256k VBR LAME-encoded mp3s with no DRM protection. Download information will be provided via email upon completion of transaction. All downloads are available for a period of 24 hours.
Den tydligaste nyheten är väl att gränssnittet uppdaterats, men det var inte där jag fastnade.
Först och främst fick jag den funktion jag saknat i Apples iLife-program sedan de lanserades: mappar för spellistor/fotoalbum. Tyvärr har de ju ändå misslyckats eftersom jag inte får placera dem var jag vill, de placeras alltid i toppen av spellistfältet.
En lite mindre nyhet är att man nu får ställa in själv om iTunes ska komma ihåg uppspelningsposition i vanliga mp3-filer. Det är alltså den funktion man först hade i AAC-ljudböcker att man kan återvända till det stället där man var sist. När podsändningar togs med i version 4.9 la man även till alternativet för de mp3-filer man prenumererar hem via iTunes. Det är en efterlängtad funktion för de podsändningar jag prenumererar på utanför iTunes och dessutom för de som köper böcker i mp3-format från till exempel Poplife. Men Apple behöver öppna för andra klienter att göra den inställningen när filerna läggs till i biblioteket.
Den andra nyheten att lägga märke till är Text-fliken på varje spår. Jag hittar ingen information om vad det ska användas till, men man kan ju alltid hoppas på att någon bygger en karaoke-funktion. Engadget säger dock att funktionen är till för recensioner.
Tyska T-Mobile har haft sin egen butik för nätmusik, kallad Mobile Jukebox. Men man meddelar nu att man inte tror på det branschen kallar "walled garden", som innebär att kunderna är hänvisade bara till operatörens utbud. Modellen skulle ha inneburit högre intäkter för operatörerna men har nu alltså övergivits.
Skivbolaget som ligger bakom The Tough Alliance, Franke, Erik de Vahl och The Embassy startar egen digital musikbutik:
mp3service kallar vi vår egna mp3 shop, som öppnar samma dag som Some Indulgence släpps, 31:a augusti. Du når den via vår vanliga websida eller den skräddarsydda adressen www.mp3service.se och där kommer du kunna lyssna på, köpa och ladda ner alla Services låtar och skivor.
Service infoploatation [e-post] (2005-08-29)
Sen att de tycker det är nödvändigt att skriva det här finner jag mer fånigt. Varför fokusera på något negativt?:
Kalla det vad du vill, men det är egentligen enkel logik: Ersätts inte banden och labeln för sitt arbete kommer vi inte ha möjlighet att göra och förmedla musiken. Så därför finns nu alternativet att stödja arbetet även för dem som föredrar att få sin pop nedladdad.
Ibid
Kanske borde den gode Ola Borgström läsa lite Chris Anderson:
When all these effects are considered, it appears that there actually is an optimal level of piracy. That right level would vary from industry to industry. Today the estimated piracy rates are 33% for CDs and 15% for DVDs. The industries say that's too high, but most anti-copying technologies they've brought in to lower that figure have proven unpopular. Would even tighter lock-downs help? Probably not. Maybe 15%-30% is simply the market saying that this is the optimal rate of piracy for those industries, and any effort to lower that significantly would either choke demand or push even more people to the dark side.
Gränssnittet är helt galet. När jag hade lagt den första låten från nya Embassy-singeln i kundkorgen fick jag inte lägga till nästa om jag inte gjorde om sökningen. Beiget. Men jag gillar förhandsgranskningsfunktionen. Det är 45-sekundersklipp, men valfria 45 sekunder. Coolt.
Apple har förhandlat länge med skivbolagen i Japan som kritiserade:
(T)he strength of its DRM technology, the limitations the copy protection system imposes on songs, and the pricing. The Japanese store's prices are higher than the US store's, but comparable to the UK's.
I USA och på alla andra marknader har de sagt: samma deal för alla eller no deal. Japanska skivbolagen är starka nog och Japan en viktig nog marknad för Apple som ännu har ett försprång på konkurrenterna även där:
Apple claims the iPod accounts for 36 per cent of the Japanese MP3 player market, ahead of Sony (22 per cent), and Creative, iRiver and Rio combined (27 per cent). But it's clearly facing a harder fight here than, say, the US, where it has 74 per cent of the market, according to June figures from market watcher NPD.
Indeed, at today's launch, Apple CEO Steve Jobs made a point of highlighting that while 6m-odd iPods shipped the company's most recent quarter, Sony shipped only 2m PSPs. Clearly PSP is seen as a potential rival, though the markets the two devices nominally target are different.
Ibid
Uppdatering (2005-08-07)
Sony is bringing its industry politics directly to the consumer by withholding its catalog from iTMS Japan. Idiots. It’s not about driving customers to competing services, it’s about driving customers to unauthorized services.
Nog för att det går att hitta undersökningar som visar på motsatsen är det här ändå åtminstone ett bevis för det jag alltid brukar säga: De som får smak för musik behöver det sedan:
Computer-literate music fans who illegally share tracks over the internet also spend four and a half times as much on digital music as those who do not, according to research published today.
Studenter som laddar ner kommer inte alltid ha tid att göra det. Att då istället byta pengar mot tid kommer vara värt det. Men man måste ha musikintresset först.
At a panel discussion in London on Tuesday called "I Came, I Saw, IPod -- What's Next?," several digital-music experts were asked to identify a likely successor to Apple Computer's market-leading device.
As part of the journey that has taken us from wax cylinder, to vinyl, cassette, CD and most recently MP3, this session will consider likely format successors to current portable music devices - the most successful being the iPod.
Whilst undoubtedly a technical revolution in distribution, current limitations of the medium and its devices are such that market penetration on a scale which ousts the CD from its position as format of choice is unlikely in the immediate future.
3G-enabled mobile phones are hailed by some to be the likely contender to rival the uptake in portable music devices. Aside from many concerns as to their viability - limited memory and battery life, lack of interoperability, network-restricting DRM, and functionality (not to mention cost) - a recent Forrester Research survey found that with satisfaction ratings amongst users of various aspects of mobiles reaching just 55%, manufacturers clearly still have some way to go.
So why don't I think music on phones is quite ready to displace MP3 players like the iPod?
/.../
Howcome? you ask. After all, most MP3 players have exactly the same number of principal controls as the K700i: four navigation buttons on the side, a joystick (or similar) in the centre.
That's true - but the difference is that the MP3 players don't have to be phones as well.
The litmus test is BitTorrent. Here is a technology that is widely used for both infringing and non-infringing purposes, with infringement probably predominating today. And yet: It was originally created to support noninfringing sharing (of concert recordings, with permission). Its creator, Bram Cohen, seems interested only in noninfringing uses, and has said all the right things about infringement -- so consistently that one can only conclude he is sincere. BitTorrent is nicely engineered, offering novel benefits to infringing and noninfringing users alike. It is available for free, so there is no infringement-based business model. In short, BitTorrent looks like a clear example of the kind of dual-use technology that ought to pass the Court's active inducement test.
A court that followed the Grokster analysis closely would have to let BitTorrent off the hook. To do otherwise, I think, would be to institute a de facto predominant-use test, finding BitTorrent liable because too many of its users infringed.
Cachelogic, a network monitoring firm that conducted a worldwide survey of network activity during June 2004, found that BitTorrent accounted for 53 percent of P2P traffic and 35 percent of overall Internet traffic.
Here's my question: what would it even matter if courts put Bram Cohen in prison for creating BitTorrent? How much would it affect the technology itself if its creator had a heart attack and died tomorrow? (I hope he doesn't. Forgive my morbidity.)
First, in purposefully touting itself as a replacement for, and seeking to lure the former users of, Napster, a notorious facility for the swapping of copyrighted materials. Second, in failing to take any steps to filter or otherwise impede the mass-scale infringement known to occur with the use of their file-sharing systems. And third, in adopting an advertising-based business model built on high-volume levels of usage that could only be sustained by the exchange of commercially valuable, copyrighted materials.
Bram Cohen har, trots manifestet, inte uppmuntrat till upphovsrättsbrott med hjälp av BitTorrent på samma sätt som Streamcast och Grokster.
Eftersom BitTorrent är en öppen teknik skulle det knappast vara möjligt att filtrera bort upphovsrättsligt material – för själva tekniken. BitTorrent-trackers däremot har den möjligheten. Detta har blivit särskilt aktuellt sedan Bram själv satt upp en sökmotor för torrents på BitTorrents sajt.
Bram Cohen tar emot donationer på sin webbplats, vilket skulle kunna ses som ett argument för att han tjänar pengar på upphovsrättsbrott genom tekniken.
I efterdyningarna av Grokster-domen har syftet med skapandet av fildelningsnätverk blivit viktigt. Och framför allt hur man talar om det.
BitTorrent programmer Bram Cohen may be in legal jeopardy after the discovery on Wednesday of an old agenda buried on his website saying he creates programs to "commit digital piracy."
The polemic would have been of little interest a week ago. But on Monday, the Supreme Court ruled that the intent behind a file-sharing program can be a decisive factor in determining whether the creator can be sued for its users' copyright infringement.
Manifestet publicerades på Bram Cohens webbplats och säger bland annat:
I am a technological activist. I have a political agenda. I am in favor of basic human rights: to free speech, to use any information and technology, to purchase and use recreational drugs, to enjoy and purchase so-called 'vices', to be free of intruders, and to privacy.
I further my goals with technology. I build systems to disseminate information, commit digital piracy, synthesize drugs, maintain untrusted contacts, purchase anonymously, and secure machines and homes. I release my code and writings freely, and publish all of my ideas early to make them unpatentable.
Cohen said the agenda was written years before he started work on BitTorrent, and that it was written as a parody of other manifestos.
"I wrote that in 1999, and I didn't even start working on BitTorrent until 2001," Cohen said. "I find it really unpleasant that I even have to worry about it."
GCap Media has signed a deal with Microsoft to enable online listeners across its portfolio of local radio stations and Classic FM to download music as it being broadcast.
The 12-month deal, valued at around £750,000, will give listeners of any of the 34 stations included in the Musicradio.com suite or ClassicFM.com the option to download a song or piece of music, alongside a database of an additional 500,000 tracks.
/.../
“Hear It, Buy It, Burn It is based on Microsoft technology and is a truly innovative product which makes it a perfect association for Microsoft.”
Poängen är alltså att man hör en låt spelas på radion, går in på hearitbuyitburnit.com och får upp låten som spelas och får valet att strömma den eller köpa den. Fränt.
The U.S. Supreme Court ruled in favor of studios and record labels Monday in the closely watched case on file-swapping. In a unanimous decision, justices said that peer to peer software companies should be liable for the copyright infringement of people using their products.
OK. Det här är kanske det mest omvälvande beslutet på länge i IT-historien. Vilka skriver om det? Vad blir olagligt nu? Webbläsare? FTP-program?
Uppdatering (21.12)
Jag är medveten om att domen säger precis just det, att inte webben eller p2p-tekniken blir olaglig, men en webbläsare skulle kunna sägas vara till för att bryta mot upphovsrätten (och används många gånger till just det), ftp-program har använts till att bryta mot upphovsrätten längre än Napster funnits.
What this means is, to the extent that providers of P2P technology do not intentionally encourage infringement, they are exempt from secondary liability under our copyright law. The Court also acknowledged, importantly, that there are lawful uses for peer-to-peer technology, including distribution of electronic files 'by universities, government agencies, corporations, and libraries, among others.
The Court is clearly aware that any technology-based rule would have chilled technological innovation. That is why their decision today re-emphasized and preserved the core principle of Sony v. Universal City Studios -- that technology alone can't be the basis of copyright liability -- and focused clearly and unambiguously on whether defendants engaged in intentional acts of encouraging infringement.
Det skulle ju då säga att det måste vara uttalat att programmet ska användas till att bryta mot lagen, men å andra sidan säger Domare Souter:
We hold that one who distributes a device with the object of promoting its use to infringe copyright, as shown by clear expression or other affirmative steps taken to foster infringement, is liable for the resulting acts of infringement by third parties.
USA:s Högsta Domstol dömde till fördel för MGM som stämt Grokster för upphovsrättsintrång för deras Peer-2-Peer-mjukvara.
Domen säger att de som distribuerar en produkt som har syftet att användas till upphovsrättsbrott kan hållas skyldiga för användarnas brott.
Electronic Frontier Foundation som försvarat Grokster mot film- och musikbranschen har menat att målet istället ska ses i samklang med Betamax-målet där filmstudion Universal stämde Sony för att deras videobandspelare kunde spela in Universals filmer utan bolagets vetskap. Då dömde domstolen till fördel för Sony för att det inte var tekniken som var felet, utan istället kunde möjlig användning vara problemet - det vill säga olaglig kopiering är olagligt även om maskinen som kopierar är laglig.
Vad den enhälliga domen innebär är att fallet återvänder till en lägre instans som tidigare friat Grokster.
En del av kommentarerna till domen är trots allt positiva, då HD inte uttalat sig om tekniken i sig utan istället koncentrerat sig på företaget som utvecklat programvaran - något man anser skulle kunna hämma utveckling i sig.
Wow. We won big. Unanimous. That doesn't happen very often. I was right. Winning is a big psychological lift.
But knowing we were right legally really still isn't the same thing as being right in the real world. We had that euphoria with the first Napster decision. I hope my former colleagues remember that. The result was lots of back and forth and leverage hunting on both sides and continued litigation and then a great service shut down to make room for less great services. And more legal victories didn't bring more more market control no matter how many times it was hoped it would.
/.../
I will never forget Larry Lessig yelling at me (well, Larry doesn't really yell - I do) when I "accused" him of defending Kazaa. "I don't defend their stealing", he said "their practices are not what we are interested in for the future." /...
För att avsluta min bevakning av det här kan jag bara konstatera att målet knappast är tydligt och kommer fortsätta i många fler mål där sakfrågan diskuteras igen. Grokster och Streamcast försökte locka användare att bryta mot upphovsrätten, enligt domen. When the lights went off at Napster ... where did the users go?, sa StreamCasts annonser när Napster la ner och de skapade dessutom OpenNap som ett nätverk för att fånga upp Napsters användare för att kunna leda över dem till sin egen nya mjukvara. Enligt EFF:s presskonferens (mp3, 3,4MB) kan det tolkas som att den som först uppfinner ett verktyg som kan bryta mot upphovsrätten är skyddat enligt Betamax-regeln, men nästa företag som bygger på samma teknik och som vet att det kan användas för upphovsrättsbrott skyddas inte av samma regel.
En intressant sak jag inte såg förut var Domare Breyers diskussion om industrins minskade intäkter i hans inlägg:
Unauthorized copying likely diminishes industry revenue, though it is not clear by how much. Compare S. Liebowitz, Will MP3 Downloads Annihilate the Record Industry? The Evidence So Far, p. 2 (June 2003), (all Internet materials as visited June 24, 2005, and available in Clerk of Court’s case file) (file sharing has caused a decline in music sales), and Press Release, Informa Media Group Report (citing Music on the Internet (5th ed. 2004)) (estimating total lost sales to the music industry in the range of $2 billion annually), at http://www.informatm.com, with F. Oberholzer & K. Strumpf, The Effect of File Sharing on Record Sales: An Empirical Analysis, p. 24 (Mar. 2004), (academic study concluding that “file sharing has no statistically significant effect on purchases of the average album”), and McGuire, Study: File-Sharing No Threat to Music Sales (Mar. 29, 2004), http://www.washingtonpost.com/ac2/wp-dyn/A34300-2004Mar29?language=printer (discussing mixed evidence).
The extent to which related production has actually and resultingly declined remains uncertain, though there is good reason to believe that the decline, if any, is not substantial. See, e.g., M. Madden, Pew Internet & American Life Project, Artists, Musicians, and the Internet, p. 21, (nearly 70% of musicians believe that file sharing is a minor threat or no threat at all to creative industries); Benkler, Sharing Nicely: On Shareable Goods and the Emergence of Sharing as a Modality of Economic Production, 114 Yale L. J. 273, 351-352 (2004) (Much of the actual flow of revenue to artists from performances and other sources is stable even assuming a complete displacement of the CD market by peer-to-peer distribution . . . . [I]t would be silly to think that music, a cultural form without which no human society has existed, will cease to be in our world [because of illegal file swapping]).
LONDON—June 23, 2005—Apple® today announced that music fans have purchased and downloaded more than 50 million songs from its European iTunes® Music Stores in its first year.
Sony BMG har börjat kopieringsskydda alla sina skivor igen. Skyddet fungerar bara i Windows-miljö, men Sony BMG hänvisar iPod-ägare att gå in på en särskild webbbplats för information om hur de knäcker skyddet. (Varför har ingen publicerat adressen till den webbplatsen ännu? Och dessutom: Är det verkligen lagligt att kringgå ett kopieringsskydd efter 1:a juli? Sony BMG uppmanar till lagbrott!)
Bland annat kan man lägga märke till att Sony BMG:s ansvariga för digital nedladdning tycker att 3,5 % av sina kunder och därmed 3,5 % av sina intäkter och därmed $33 670 000 av sina inkomster (Q4 2004) är rätt värdelösa. Med en sån lättvindig inställning till sina pengar förstår jag att de förlorar pengar.
Dessutom gäller skyddet endast för Windows-baserade datorer. Kopieringsskydd för Macintoshdatorer är enligt Sony BMG under utveckling. Samtidigt säger Victor Fredell att det knappt är lönt.
– Macintoshanvändarna är för få.
Konsumenternas reaktioner på det nya kopieringsskyddet har inte låtit vänta på sig:
”Varför ha ett kopieringsskydd som bara fungerar på ett operativsystem? Ungefär lika smart som att ha ett lås på dörren som bara fungerar tisdag till söndag.” ”Man kan ju bränna av skivan och sedan bränna av den brända igen”, skriver några på sajten dagensskiva.com. Victor Fredell är medveten om att skivbolaget aldrig kan stoppa piratkopiering helt och hållet.
– Allting går att kopiera om man vill, det beror på hur mycket man kan om datorer. Det här är för gemene man.
Det jag främst funderar på är vad Bodström ska göra nu. Det är ju precis det här han sa att han skulle bevaka, och precis det branschen sa inte skulle hända:
Ekdahl påpekar att flertalet svenska skivbolag sedan en tid inte använder kopieringsskydden. Orsaken är att de fungerar för dåligt. Vissa skivor går inte att spela upp i en dator.
I torsdags efter fick jag ett tips, från Darling Fifi, om Prince och hans nya kraftgeneration:
Fresh from the NPGMusicKitchen 2 ur phone: realtones! These r the real deal: actual ahdio clips, not those half-baked polyphonic tones. We even have 2 "GlassCutter" clips and some great wallpapers 2! Just log in thru www.npgmusicclub.com/musicology/ and press the phone icon. Let everybody know if ur phone isn't kickin' the NPGMC, u don't want 2 hear it at all.
(NOTE: realtones purchases will b billed directly thru ur mobile service provider. Please test ur phone B4 u buy 2 make sure it is can use realtones.)
NPG Music Club E-post (2005-06-09)
Problemet är bara att han tagit klipp från låtar, som till exempel The Most Beautiful Girl in the World. För det första har jag svårt att se det värdiga i att den börjar spela från telefonen, men det större problemet är att den inte är mixad alls, vilket innebär en abrupt start och ett abrupt slut.
It makes sense that hyper-controlling Metallica, the band that went postal over the original Napster and tried to shut down file-sharing single-handedly, would insert itself in the ringtone food chain. /.../ Real music tones (not polyphonic MIDI tones) are priced at $2.49.
Metallicas sajt (med taglinen ... and ringtones for all) har arbetat lite hårdare. De har valt ut partier ur populära låtar och mixat ihop dem så pass att de fungerar att loopas. Låter fortfarande lite ostigt i klippen, men åtminstone bättre.
Men det jag är ute efter är någon som gör musik där den primära avsättningsytan är att det ska vara en ringsignal. Lite som det Patrik Hamberg skrev om i sin kommentar när Candy Dulfer, Paolo Mendonca och Jean-Michel Jarre med flera komponerade alarmsignaler till Swatch-klockor. Borde inte det vara något för typ Alexander Bard?
Hur lång tid tar det innan stora band producerar egna låtar för ringsignalsmarknaden?
Artikeln skriver utvecklingen från mono (one finger playing a piano), polyfona signaler (a full orchestra playing a song instrumentally) till real tones. Men i det sista fallet har de problem eftersom de tycker skivbolagen tar ut för stor procentandel. Istället låter de andra band spela in clone tones.
Oavsett om det är den riktiga artisten eller ett klonband så fungerar inte real tones särskilt bra som ringsignaler i allmänhet. Ringsignalsbranschen säger att skälet till varför hiphop-låtar är populära som ringsignaler är för att det är 13-30 åringar som är kunderna. Men det är nog heller inte hela sanningen. Beats kan nog göra sig bättre i den korta form som behöver användas för att man ska uppfatta att telefonen ringer.
Men nog borde resultatet bli bättre om en artist verkligen satsade på att göra en ringsignal? En märklig form att göra en dänga i, men det borde ju fungera. Visst, många skulle säkert aldrig gå med på att sänka sig till den nivån. Men några borde medvetet göra just det. Ur både hyperkommersialism-leden och de mer (postmodernt) konstnärliga.
Den andra märkliga saken med ringsignalsmarknaden är kostnaderna contra vad man får. Man får en idiotkomponerad slinga, en klonton eller någon sunkig midiversion för mer än jag betalar för att köpa en hel låt i bra kvalité på nedladdningsbutikerna. Telefonbolagen säger glatt att det finns en betalningsvilja i mobiltelefonerna, men jag hoppas och vågar tro på att de biter sig i svansen. Telefonerna är bara internet. Och på internet kostar inte en låt $1,5-$3. Den kostar $0,99.
Så lagen gick igenom. Trist, men väntat. Fast jag funderar fortfarande över kassettersättningen. Jag tänker på komprimering. Computer Sweden skriver:
Den nya lagen kommer också att innebära att den så kallade kassettersättningen höjs vilket betyder att priserna på lagringsmedia kommer att höjas. Skatten kommer att slå proportionerligt mot mediets lagringskapacitet.
Enligt förslaget höjs kassettersättningen något och anpassas till utvecklingen av den digitala tekniken. En möjlighet till nedsättning av ersättningen införs.
/.../
Som konstaterades i promemorian är exempelvis MP3-spelare och inspelningsbara DVD-spelare andra exempel på anordningar som måste anses vara särskilt ägnade för framställning av exemplar för enskilt bruk.
Två nya beräkningsgrunder baserade på en viss ersättning per megabyte föreslås för anordningar på vilka digital upptagning kan ske. För anordningar där digital upptagning kan ske upprepade gånger skall ersättningen vara 0,4 öre per megabyte lagringsutrymme. Kan digital upptagning endast ske en gång skall ersättningen i stället vara 0,25 öre per megabyte lagringsutrymme. Några föreskrifter om maxbelopp per anordning föreslås inte.
Sveriges Riksdag Upphovsrätten i informationssamhället - genomförande av direktiv 2001/29/EG, m.m.: Kassettersättning
I och för sig säger förslaget att utvecklingen ska bevakas, men det känns ändå som en märklig lösning. Propositionen säger att man inte ska avgiftsbelägga hårddiskar, men mp3-spelare (hårddiskar).
Varför ökar ersättningen på det här sättet? Ökar den mer eller mindre om jag komprimerar min musik hårt? Så jag får skitljud men plats för asmånga låtar? Om jag kör lossless då?
Ju större diskutrymme och ju högre bandbredd vi får, desto mindre kommer vi komprimera vår data. Får man inte då plats med mindre musik än idag per megabyte?
Kassettavgift per media
Media
Kapacitet
Avgift
cd-r
700 MB
1,75 kr
cd-rw
700 MB
2,80 kr
dvd-r
4 700 MB
11,75 kr
dvd-r
8 500 MB
21,25 kr
dvd-rw
4 700 MB
18,80 kr
iPod mini
6 000 MB
24,00 kr
iPod
20 000 MB
80,00 kr
iPod photo
60 000 MB
240,00 kr
Dessutom:
Enligt uppgifter från skivbolagens företrädare förekommer också att kopieringsspärrade CD-skivor innehåller en möjlighet att göra t.ex. en kopia till en MP3-spelare. Några signaler om att rättighetshavarna genom tekniska åtgärder skulle försöka hindra all kopiering för privat bruk finns alltså inte.
Ibid (proppen)
Vilka tror de att de har att göra med? De som lanserade just kopieringsskydd som omöjliggjorde att skivan ens spelades upp i bra cd-spelare? Skulle de inte ha några problem med att försöka hindra privat kopiering? Bra lobbat av musikbranschen. Godtroget av Riksdagen.
In other words, the money to be made for Yahoo here is about $0.50 per user per month or about $6 a year. Even with a million subscribers, that works out to about $6 million a year. That’s not enough to even cause a blip on Yahoo’s bottom-line.
Enter advertising. If Yahoo can sell ads worth $2 a month on its PC-only service, the monthly profits can swiftly climb. More ad-dollars will mean even more cash in the bank for Yahoo! In other words, you play the deejay; create your play lists and ad dollars make it all happen. Just like a radio network, except one with extreme personalization.
Om man dessutom slår ihop det här med en del av diskussionen i Gillmor Daily från 22:a maj om användargenererat innehåll är det inte så långt till att gå med på att Yahoo! lika gärna kan vara på gång att göra tjänsten helt gratis.
I slutet av maj kommer /.../ riksdagen att besluta om en lag som förbjuder ”kopiering för eget bruk”. Lagen är så dålig ur ett konsumentperspektiv att den bara kan ha kommit till genom att man lyssnat för mycket på världens allra mäktigaste företag: de multinationella medieföretagen.
/.../
Genom sitt lagförslag tar regeringen ställning för nöjesindustrin och låter medborgarnas intressen komma i andra hand. För att använda en biblisk liknelse: man väljer att ge Goliat en stridsvagn för att bekämpa Davids slunga.
Örebrosossarna Peter Dahlgren, Björn Sundin och Jonas Karlsson blåser upp till kamp mot nya upphovsrättslagen, så här i elfte timmen. Märkligt fokus i debattartikeln (Where's the beef? liksom) och lite överspelad attack mot Sonys ATRAC-format, men jag är fortfarande glad att de försöker.
Dessutom samlar de adresser till de folkvalda som kan få ta emot e-post om omröstningen. Så har du bra argument kan du ju leta efter ditt läns riksdagsmän.
Thomas Bodström, Hillevi Larsson och Tasso Stafilidis har skrivit en gemensam debattartikel för SVT:s nya debattsatsning SVT Opinion. Det är dels en pamflett till stöd för den nya upphovsrättslagen, men de försöker rubricera den som att den riktar sig till konsumenterna.
När rättighetshavarna nu får en stärkt upphovsrätt är det extra viktigt att detta inte leder till att möjligheten att kopiera lagligt material för privat bruk minskar genom att rättighetshavarna "låser in" materialet genom till exempel kopieringsspärrar. Självklart ska det vara möjligt att göra en kopia av sin egen nyinköpta cd-skiva till en mp3-spelare eller att göra en extra kopia av skivan för att ha i bilen. Branschen måste se till att möjligheten att kopiera för privat bruk inte hindras genom tekniska åtgärder. Vi kommer att följa utvecklingen av kopieringsspärrar och andra tekniska åtgärder noga och tvekar inte att återkomma med lagstiftningsåtgärder om det skulle visa sig att möjligheten att kopiera för privat bruk skulle hindras.
Visst, fint. Stoppa kopieringsskyddade skivor. Men det är inte där den intressanta frågan ligger idag, det är i DRM-skyddade filer.
Branschen svarar med huvudet i sanden:
Carl Ekdahl, affärsutvecklare på Sony BMG:s svenska bolag, tycker att utspelet är något av ett slag i luften.
- Det faller lite grann med tanke på att teknikutvecklingen nu kommer att tillåta precis det som de säger att skydden i dag blockerar, säger han till TT.
/.../
Nu är nästa generations kopieringsskydd på väg.
- De har en mycket bättre flexibilitet. Du kan göra ett antal kopior för personligt bruk och du kan föra över musiken till bärbara spelare, säger Carl Ekdahl som därmed anser att lagstiftningshotet är passé.
De verkar inte förstått vad han sa. Varför ska musikbranschen bestämma hur jag använder min inköpta musik för privat bruk? Om jag har flera bilar? Fler mp3-spelare, fler datorer, fler whatever.
Det är det som är poängen. Och vad ska de tillåta med den nya tekniska lösningen? Att jag får föra över WMA till ... något jag inte kan använda filerna med? För de lär inte få licensiera FairPlay.
SvD är de enda som följer upp och utvecklar debattartikeln:
Bodströms partikamrat Hillevi Larsson, som är huvudansvarig för upphovsrättsfrågan inom s och som undertecknat debattartikeln tillsammans med Bodström och Tasso Stafilidis, v, svarar däremot på SvD:s frågor.
Enligt henne gäller kritiken mot kopieringsskydd inte bara cd-skivor, utan alla produkter, även musikfiler som säljs lagligt för nedladdning på internet.
SvD gör första kopplingen till något mer än musikskivor. Artikeln diskuterar dvd-skivor och till slut filer där den mest intressanta striden står idag.
Björn Hagström frågade vad jag egentligen tycker om DRM-skyddad musik i en kommentar till ett tidigare inlägg. Och jag ska väl försöka svara på det också.
Jag tror DRM-skyddad musik är ett nödvändigt steg i utvecklingen. Liksom stenkakan var ett nödvändigt steg fram till vinylskivan, vinylskivan till cd-skivan till drm-skyddade filer till öppna filer. Skivbranschen skulle aldrig vågat börja om inte DRM funnits med i bilden. Därför har jag inga större problem att betala för skadade filer. Ärligt talat inskränker inte DRM-skyddet i iTMS mig alls, för min egen användning.
Sen tycker jag diskussionen om att iTMS diskriminerar genom att inte tillåtas i Windows Media-spelare. Filer köpta på iTMS kan spelas på de överlägset mest spridda mp3-spelarna. Det är också de mp3-spelare som används allra mest för lyssning. De kallas för datorer. Och oavsett om de har ett operativsystem från Apple eller från Microsoft så kan filerna spelas där (sen borde de skärpa sig med en Linux-klient, men det är en annan sak). Dessutom kan de spelas på den mest populära bärbara mp3-spelaren, iPod:en. WMA-butikernas filer däremot kan endast spelas på datorer med Windows och mp3-spelare som stödjer Windows Media. Vilken sida diskriminerar mest?
(Sen är rubriken inte sann. Jag lyssnar visst på skivor. Och framför allt rippar jag skivor. DRM-fritt och bra.)
RIAA hävdar att musikbranschen förlorar pengar på nedladdning. RIAA stämmer därför filnedladdare på tusentals dollar. I februari gjorde Boing Boing kopplingen mellan förlorade intäkter för skivbranschen och de nya prenumerationstjänsterna:
If you can download an unlimited number of songs via napster and play them for as long as you continue to subscribe, then the maximum loss the RIAA suffers from a single downloader cannot exceed $15/month no matter how many songs a person downloads.
The Big Picture fortsätter med Yahoo! Music Unlimited och deras $6/månad för prenumerationstjänsten:
It turned out that the claims were greatly exaggerated. Using the concept of substitution, a consumer could replace the free P2P music sourcing by paying Napster $180 per year, or Rhapsody (Real Networks) only $120 per year.
Now Yahoo steps into the fray, and lowers the cost of annual "all-you-can-eat" music consumption to $60 per year. Over the course of a decade, that amounts to $1,800$1,200 $600.
Niklas Dahlin skriver en krönika i Ny Teknik om iTunes Music Store. Han skriver man som konsument borde gå direkt till källan, istället för att köpa musik i en traditionell musikbutik:
Brittiska Earache har till exempel Metaltracks.com, med brutal musik för oss halvgubbar som var långhåriga 1989. Warp Records, elektronisk musik för mindre långhåriga halvgubbar, säljer sina artister på Bleep.com. Young God Records är på väg att erbjuda sina skivor på younggodrecords.com. (Hårlängden kan variera.) Det finns också större, allmänna musikbutiker, som Audio Lunchbox.
Alla musiksmaker verkar ha sina pionjärer inom direktdistribution. Varför dela pengarna med Apple och skriva på besvärliga avtal när man ändå bara kommer att sälja några tusen låtar? Att sätta upp en nedladdningsbutik är inte tekniskt komplicerat, bara avtalsmässigt.
Problemet med nischade butiker är att de är dåliga på att ta hand om den långa svansen. Och om jag måste veta vilket skivbolag som har släppt en skiva för att få köpa den gör skivbolaget något galet. Det är toppen att de har en egen butik som alternativ. Särskilt om de är DRM-fria, men det är inte ett alternativ till att finnas med i de stora butikerna.
Poängen med att bara sälja några tusen låtar är att det inte är någon kostnad per försäljning. That's the real beauty för de mindre skivbolagen. Och att de står på en lika stor hylla som storbolagssläppen i butikerna. Det om något är ett skäl att vara med i iTMS, MSN Music, Napster och till och med de svenska alternativen. Utan att lägga stora pengar på distribution kan man nå ut till hela världen. (I visionen när de digitala landsgränsreglerna luckras upp alltså.)
Sen är nog Niklas alldeles för långhårig för att upptäcka att Bleep inte alls är en butik bara för Warp records. Det är istället en iTunes Music Store, men för mer alternativt innehåll. Till exempel hittar man just nu José González (som släpper på Imperial i Sverige och Peacefrog i större delen av Europa. Det är Peacefrog som distribuerar till Bleep.)
Hade jag fått en kommentar om itmusik.se hade jag nog skrivit om det som en schysst tjänst som gör det jag såg att någon bloggare vilja ha, det vill säga hjälpa till att hitta svensk musik i iTunes Music Store.
Men så får jag tre identiska kommentarer på alla mina senaste inlägg om iTMS vilket bara gör mig förbannad. Har ni en blacklist eller något annat anti-spam-verktyg, lägg till itmusik.se och maximac.se. Spam är spam är spam.
Uppdatering (2005-05-19)
Fick e-postsvar från förövaren:
I hastigheten och den sena timmen måste jag ha missat att jag redan kommenterat detta i k–märkt. Jag gillar inte själv när kommentarer drar iväg off–topic och jag har som sagt hållit mig till de jag snubblat över som skrivit om just iTMS.
E-post (2005-04-18)
Han måste ha missat att han postade tre kommentarer inom en minut på olika inlägg. Kommentarerna dök upp på tre olika inlägg klockan 22.36, 22.37 och 22.37. Off-topic var det inte. Hade det varit en kommentar hade det varit helt rätt.
Det roliga var att han reagerade först när han skickade pressmeddelande till dagensskiva.com och jag svarade på det också.
Jag blev uppmanad att lägga ut hela konversationen för att det är roligt. Det känns lite för mycket som att jag hänger ut honom, trots att jag inte har någon respekt för spammare i allmänhet. Så jag gömmer det åtminstone från startsidan:
Mike Langberg från San Jose Mercury News skriver om tillgången på musik i iTunes Music Store (och andra onlineförsäljare).
ITunes boasts of leading the pack with a catalog of 1.5 million music tracks, while the others offer from 500,000 to 1 million.
This sounds like a lot, but iTunes only offers about one-fifth to one-sixth of all the music sold commercially in the United States during the past 50 years.
/.../
[I]t's crucial to do more as soon as possible, because I'm betting this is the year legal music downloads will move into the mainstream. No one in the industry -- the online services, the record labels, the performers, the songwriters -- will come out ahead if the new customers can't find what they want.
Enligt artikeln kommer en tredjedel av musiken i amerikanska iTunes Music Store från CD Baby, som distribuerar osignade artister, så av de 1,5 miljoner låtarna är bara 1 miljon de som finns kommersiellt tillgängliga.
Och när man tar med de senaste 50 årens musik från utanför USA lär siffran bli ganska ynklig. Speciellt när de har de idiotiska reglerna som gör att de måste begränsa butikerna till geografiska gränser. (Jag får köpa en skiva från Amazon i USA, varför får jag inte köpa en digital fil från iTMS USA?)
Sen hon slutade som ordförande för IFPI kan Hilary Rosen uttala sig lite friare om utvecklingen i musikbranschen.
I spent 17 years in the music business the last several of which were all about pushing and prodding the painful development of legitimate on-line music. Now, the music fan is on the cusp of riches in their options - free of the viruses of the pirate sites. There are lots of places you can go for great music at good deals and with a deep catalog of songs from over the last 20 or 30 years. MSN.com, Rhapsody.com, aolmusic.com, even walmart.com. There are little players to make your favorite music even more portable than ever starting at as little as 29 bucks. Most every player device works at every one of these “stores” and it is pretty easy to keep all the songs, no matter where you got them, in a single folder or "jukebox" on your computer.
But not the iPod. Most agree it is the best quality player on the market even if the cheapest one costs a few hundred dollars. The problem is that the iPod only works with either songs that you buy from the on-line Apple iTunes store or songs that you rip from your own CD’s. But those other music sites have lots of music that you can’t get at the iTunes store. So, if you have an iPod, you are out of luck.
Problemet är ju också det omvända. Windows Media med DRM fungerar inte på någon annan plattform än Wintel. AAC med FairPlay DRM fungerar på både Mac och Wintel. Men naturligtvis är det ett problem när den marknadsledande spelaren, just nu, inte släpper in någon mer.
Is taking a page out of their [Microsofts, min anmärkning] playbook the only way to have a successful business? If he isn’t careful Bill Gates might just Betamax him while the crowds cheer him on.
Ibid
Det Apple borde göra är att licensiera FairPlay. För det måste de sluta slåss med Real och slå nya dealar med de andra stora butikerna. Släpper de in Windows Media Audio i iPod:en förlorar de. Men eftersom de ändå inte tjänar särskilt mycket pengar på att sälja musik genom iTunes Music Store idag borde det inte vara ett problem. Det finns säkert med i planerna att släppa in andra aktörer när deras egen marknadsandel börjar tappa. Men frågan är om det inte är för sent då?
Uppdatering (2005-05-13)
One of the strongest proponents of DRM has been the recording industry. Past RIAA ceo Hilary Rosen recently sent a letter to Apple complaining about the fact that she could not copy her music to competing media players, even though this the intended purpose of the DRM which her industry demanded that Apple adopt with their iTunes service.
Nu är butiken öppnad. Lite i alla fall. Man kan endast använda American Express-kort ännu så länge. Förhoppningsvis löser de problemen med Visa-korten under dagen.
Upphetsat skriver Dagens Industri att iTunes Music Store är på väg till Sverige och kommenterar samtidigt att Apple Sverige tiger som muren. Att svenska Apple inte har så mycket med lanseringen att göra glöms bort i sammanhanget.
Apples skivaffär på nätet, Itunes Music Store, har premiär i Sverige i morgon tisdag vid midnatt, uppger flera källor till di.se. Apple uppges också lansera Itunes på ytterligare ett par marknader i Europa.
Macnytt har the real juice, med en lite omedvetet skön diss av DI av bara farten.
9 kronor kommer en låt kosta. En hel skiva kostar 90 kronor.
11:30 idag kommer Apple hålla en presskonferens i Geneve, och de tidigare uppgifterna om att iTunes Music Store skulle öppna i de nya länderna vid midnatt till onsdag verkar lite mystiska. Undertecknads heta tips är att nån missuppfattat "12 am" och satt fel tid. Rätt tid är nog snarare är 12:00, dvs vid lunchtid imorgon, eller en halvtimme eter Apples presskonferens i Schweiz (som också får en iTMS).
Dels är det Trent Reznors svar i Q&A-delen av NIN.com om varför det inte är någon bok med till nya skivan "With Teeth". Han tyckte inte det skulle vara rättvist mot de som köpte skivan online.
CDs are dead. CDs are also an ugly, aesthetically unpleasant means of delivering data
/.../
When the time came to design the package for the With Teeth, I was unhappy with the limited "practical" choices available with the physical package. I also felt that it was unfair to those that purchased the music online. I wanted an experience that felt appropriate for the music and design. One that had an element of discovery to it and one that also said "fuck you" to aging and outdated convention. .../
Hence, no booklet at all. Rob Sheridan and I designed an electronic "poster" that you can download that contains all the credits and lyrics. .../
Det andra var Thomas Öberg som satt i Studio Pops gulhet och om och om igen kommenterade skivans död. Eller rättare sagt, han sa ungefär: Eller vad musik kommer vara i för form nu.
Vissa förutspår albumets död. Andra att den lever kvar, men mest som projekt för en artist som släpper en bunt låtar på samma tema vid en specifik tidpunkt.
Det här är ett intressant perspektiv på det hela:
Pirating in China (physical piracy, where CDs are replicated in mass quantities the instant they are released, then sold in mainstream CD stores) is so rampant as to be the main (95 percent) sales channel. Accordingly, artists never consider a recording career as anything other than promotional in nature. For anyone who regards China, with its vast population and up-and-coming economy, as an important part of our global future, the desperate machinations of the U.S. recording industry seem insular, artificial, and increasingly dinosauric.
Artikeln de refererar till är från USA Today, If pirating grows, it may not be the end of the world. Artikeln säger att kinesiska artister, liksom Roger McGuinn (The Byrds), tjänar sina pengar genom turnéer, merchandise och genom sponsorer.
Chinese rock stars aren't getting as wealthy as, say, Michael Jackson, but Quek raises an interesting question: Why should they? Only a relatively few American rockers ever sell enough CDs to get fabulously rich. Should society care if rockers can't afford to build their own backyard amusement parks?
Shawn Fanning börjar bli redo att synas med sitt nya företag Snocap. De har redan slutit avtal med två av majorskivbolagen (Universal och Sony BMG) och de andra väntas följa efter.
Planen är att erbjuda laglig P2P där användare laddar ner från varandra, samtidigt som tjänsterna pratar med en central server för att komma underfund med om filen som laddas ner är tillgänglig för laglig nedladdning och hantera en betalningsprocess.
As Rofman argues, "We're still at a very early stage in the development of this market. How many business models are out there? There's the Steve Jobs model, the streaming model, and the tethered subscription model. And I'm not sure that any of them, ultimately, is going to be what consumers want on a mass scale."
Poängen med deras modell är att man ska dra nytta av svansen i P2P-sfären samtidigt som bolagen ska få betalt. Men jag tvivlar på hur det ska fungera. Ett av problemen med P2P är att folk kopplar ner sig. Och att de har dålig kvalité på sina digitala varor. Sättet att komma runt det är att Snocap och dess lierade P2P-nätverk tillhandahåller eget material, men då förlorar man poängen med det innehåll användarna själva tillför, som är hela poängen med P2P-nätverk och varför de slagit så hårt.
Enligt artikeln i Business 2.0 ska skivbolagen kunna avgöra vilka DRM-rättigheter man ska ha med musiken, så det vet man inte heller från början (eller kanske vid själva köptillfället - problemet då är att det inte är givet från början, det kan vara olika DRM för olika filer).
Det man vinner är funktionen där man kan utforska en nedladdares övriga arkiv. Det kan man aldrig göra via de vanliga tjänsterna, förutom via recommended-if-you-like-funktioner som är dåliga på att fånga upp det användarna redan hade när de gick in i tjänsten. Men det är den enda riktiga fördelen jag ser med Fannings tjänst.
Fast det är ganska fränt att de pratar om att ansluta stora nätverk som eDonkey till sin teknik.
OK. De säger det aldrig i pressmeddelandet, men Apple brukar inte sluta avtal med lokala indiebolag före de når den marknaden.
Från och med idag (050428) så finns Novotons hela katalog tillgänglig för köp och nedladdning på iTunes Music Store. Som en av de första oberoende bolagen i Sverige finns vi nu i denna tongivande "download store" och vi ser med tillförsikt fram emot att kunna erbjuda vår musik till kunder över hela världen på ett enkelt och säkert sätt.
Novoton PRESSMEDDELANDE: Novoton på ITunes Music Store (2005-04-28, kl. 11.46)
Imorgon tyder mycket på att iTunes Music Store kommer till Sverige.
Tanken att en del av framgången med iTunes Music Store är relativt lättförståeliga regler för vad man får göra med musiken och ett enhetligt, relativt lågt, pris är några av framgångsfaktorerna.
Skivbolagen tycker att Applechefen Steve Jobs har fått för stor makt över nätförsäljningen av musik och håller för låga priser. Nu hoppas branschen på att bättre kunna kontrollera musikförsäljningen till mobiltelefoner där låtarna kostar mer.
Samma diskussion går igen i mobiltelefonbolagens korridorer.
That iTunes phone under development by Motorola and Apple, the introduction of which has been delayed, received a blow when two major carriers—Verizon and Sprint—said they wouldn’t carry it. Lack of provider support has put the phone in limbo, since phone underwriting by the cell companies is what brings new handsets to market. In this case, the carriers object to being cut out of the revenue loop provided by portable music. The Motorola unit is designed to synch with the computer, store music tracks, and play them back with a modified iTunes client. Verizon and Sprint intend to launch their own music services that will include mobile downloading … and they reportedly plan to charge two or three dollars per song.
Som tur är lär väl konsumenterna tala i det här fallet. Om telefonen får lite av iPod:ens popularitet kommer operatörerna tvingas tillåta den. Och då vinner konsumenterna två slag när operatörernas musikbutiker tvingas sänka sina priser för att konkurrera. Ja, de har fattat rätt att det finns en villighet att betala för tjänster i telefoner, men inte en villighet att betala överpriser när alternativ finns.
Och att musikbranschen fortfarande inte förstått att höga priser är en orsak till vikande försäljning när de har ökad konkurrens från andra marknader är mest skrattretande.
Uppdatering (2005-04-28)
Glömde att länka till No Soup For You. Med ungefär samma resonemang. Bra krönika.
Det räcker väl egenligen med bara den långa braiga rubriken men ...
Efter en blygsam start ökar i alla fall musikförsäljningen på nätet stadigt – Inprodicons försäljning av digitala filer har fördubblats månad för månad sedan starten. För Robert Gustavsson handlar det dock inte bara om antalet sålda filer, utan också om att ta vara på en kulturskatt:
– I Danmark och Norge har staten digitaliserat alla gamla vinylskivor för att bevara dem till eftervärlden. Nu gör vi i princip samma sak. Förra veckan skrev vi kontrakt med 19 olika svenska skivbolag för att digitalisera deras katalog och erbjuda till musikkonsumenter. Det är alla sorter, från Mariann till Sound Pollution. För mig betyder det mycket mer att kunna erbjuda musik köpare en gammal låt av Janne Schaffer än en halvtaskig låt med Britney Spears.
Han får det att låta som en kulturgärning när han vill kapitalisera på den långa svansen. Det är ju inte riktigt det som är att ta vara på kulturskatten. Jag skulle vilja se samma iver i att digitalisera det han inte tror han kommer få särskilt mycket sålt av. Då tar han vara på kulturskatten.
Svenskans bevakning av den digitala nedladdningsbranschen är ganska bra faktiskt. Även om det fortfarande känns lite mossigt och med traditionellt tänkande.
Att de inte faktakollar ordentligt är värre:
En tidning som Rip & Burn kallar sig för ”nya musikbibeln” för nerladdningsgenerationen och recenserar och tipsar om de bästa 500 låtarna att ladda ner varje månad.
I januari inkorporerade MSN Music Smithsonian Folkways Recordings i sin butikskatalog.
Moses Asch founded Folkways Records in 1948. He believed music was a powerful way to learn about who you are and the world you live in. The Smithsonian Institution, a public trust established by Congress in 1846 for "the increase and diffusion of knowledge," acquired Folkways Records in 1987.
Utan att skriva det beskrev New York Times den långa svansens ekonomi när de skrev om det:
Much of the original Folkways collection has been released on CD, but a majority of it has not been commercially available because the demand is so low. Of the roughly 40,000 tracks in the catalog, only about 5,700 have been commercially released, said Atesh Sonneborn, the label's assistant director. Smithsonian Folkways makes copies of anything from its collection on request, and now every track will now be available on MSN Music
MSN Music skulle få exklusiv rätt att sälja Smithsonians katalog fram till september i år sas det då, men Smithsonian har redan skapat en egen butik som innehåller ännu mer musik:
Smithsonian Global Sound delivers the world's diverse cultural expressions via the Internet in an informative way for a reasonable price. It also helps encourage local musicians and traditions around the planet through international recognition, the payment of royalties, and support for regional archives.
Det fina är att de inte bara har sina egna arkiv där. Dels är det ett samarbete med olika organisationer redan nu och dels bjuder de in flera att delta. Dessutom vill man utbilda och bistå med utrustning till de som vill vara med. Fränt.
Regional archives around the world conserve valuable collections of world music. SGS links these institutions in an Internet-based exchange, making their holdings available to a global audience. Initially, SGS has established cooperative agreements with the International Library of African Music (ILAM), founded in 1954 and one of the greatest repositories of African music in the world, and the Archives and Research Center for Ethnomusicology (ARCE) in New Delhi, India, established in 1982 to collate, centralize, and preserve collections of Indian music and oral traditions. Global Sound plans to extend its offerings through cooperative agreements with other archives of folk, traditional, and classical music. To deliver the highest-quality audio available, SGS helps partner-archives to acquire computerized digital recording and processing equipment and supports technical training in its use. Negotiations are underway with additional archives and organizations around the world for inclusion in and partnership with SGS.
Internetworld refererar en undersökning från Lunarstorm om ungas musikmediavalsvanor:
Ungdomar från mellersta Norrland laddar ner musik i större utsträckning än stockholmare, hela 84 procent av de norrländska ungdomarna laddar ner i jämförelse med 75 procent av stockholmarna.
OK, skillnaden är inte så stor. Men det säger ändå precis vad det behöver säga. Avsaknaden av möjlighet att få tag i musik på ett vettigt sätt skapar behov att ladda ner, för behovet av musik är konstant.
Men de gör en märklig analys, som så ofta i undersökningar från Lunarstorm:
Det är tydligt att format blir mindre viktigt och att det är tonåringarna som driver utvecklingen. Med en musikfil kan man lyssna på sina låtar i mobilen, i mp3-spelaren, på datorn och i stereon. Unga prioriterar tveklöst mobilitet framför en bågnande cd-hylla hemma på rummet, säger Johan Forsberg, informationschef Lunarstorm.
Ibid
Det är inte mobiliteten som är grejen. Det är tillgängligheten. Att vilja nå sin musik i den situation man är i. Det är ungefär samma slutsats, men det är milsvid skillnad i betydelse (och förståelse). Kan jag inte köpa skivor laddar jag ner den, orkar jag inte hämta skivan hela tiden från cd-hyllan rippar jag den, orkar jag inte bära med mig en bunt skivor på stan har jag en iPod (haha, jag ville mest testa att säga det istället för mp3-spelare — jag kommer aldrig klara att göra det helt naturligt).
Analysen att formatet blir mindre viktigt är sann, men inte heller särskilt svår att göra.
Mer intressant blir det om man bryter ner det lite mer i siffror. När testpersonerna listar viktiga faktorer när man handlar musik eller film på Internet hittar man intressanta uppgifter som att 71 % tycker det är ganska eller mycket viktigt att man får bra priser, 72 % att det är bra sortiment, men bara 48 % att det sparar tid.
Sammanfattningen, som även tar upp andra köpvanor samt brand loyalty heter Äger, Duger, Suger. En intressant uppgift, som de tyvärr inte underbygger med siffror i rapporten är att de säger att:
(D)et är många som anger att de köper fler skivor idag än förra året. En förklaring skulle kunna vara att trots att möjligheten att ladda ner gratis skadar försäljningen av en viss typ av artister, så ökar många istället sin totala musikkonsumtion.
IFPI har gått ut med världsstatistik för hur utvecklingen av försäljningen av musik har gått de senaste åren, jag skrev en nyhet om det till dagensskiva.com. I Sverige går man ut med att totala försäljningen minskar igen (men försäljningen av Svensk musik ökar):
Försäljningen fortsätter dock att vika under 2004. Försäljningen har nu gått ned med 33,6 % sedan 2001.
För det första skulle jag vilja analysera siffrorna utifrån internets genomslag för detaljhandeln. Hur många köper sin musik från CD Wow, Amazon eller någon annan skivförsäljare som säljer musiken billigare än svenska skivbutiker? Kan man dra någon slutsats av att de artister som inte säljs så mycket via utländska butiker ökar medan resten minskar? Sen skulle det gå att göra statistiken på så många olika sätt.
Först skiljer sig deras statistik åt, beroende på vilket dokument man tittar i. Om jag tittar på skivförsäljningen för antal enheter i Försäljning 1988-2003 säger statistiken andra (högre) siffror än de som redovisas i Skivförsäljning 2003 - Helår. Det skiljer 3 604 000 exemplar sålda exemplar från det ena till det andra dokumentet för försäljningen under 2003. Skillnaden är ungefär samma 2002 (+ 4 129 000 exemplar). Man kan därför anta att siffran för 2004 skulle vara några miljoner högre om den beräknades på samma sätt (siffrorna saknas för 2004).
Försäljning av fonogram i Sverige 1988-2003 - Antal enheter
År
Totalt
1988
22 730 000
1989
25 620 000
1990
27 260 000
1991
25 770 000
1992
25 310 000
1993
26 880 000
1994
27 360 000
1995
26 510 000
1996
25 590 000
1997
27 130 000
1998
29 130 000
1999
31 380 000
2000
33 200 000
2001
32 140 000
2002
32 050 000
2003
28 180 000
2004
22 950 000
Frågan är väl då: Måste skivbranschen gå spikrakt uppåt i försäljning av antal exemplar? Var laddade jag ner alla filer i början av 90-talet som orsakade nedgången?
Uppdatering (2005-04-25)
Jag har kompletterat med siffror fr 2004 som slppts s smningom.
– Skulle vi någonsin ha fått videobandspelaren? Skulle vi ha haft kopieringsapparaten? Skulle vi ha iPoden, eller för den delen Gutenbergs tryckpress? sa domaren Stephen Breyer.
JD Lasica citerar Mercury News om amerikanska högsta domstolens hearing av MGM vs Grokster:
Their attorney, Richard Taranto, asked the justices why peer-to-peer file sharing should be singled out when personal computers, modems and other technology also facilitate the illegal duplication and distribution of copyrighted songs and movies.
Där håller dock Antipiratbyrån, som med lite snirklig logik jämför P2P-program med en kofot, men samtidigt ställer internetleverantörer (som Bahnhof) till ansvar:
– Det är som att försöka stämma någon som säljer kofötter för att de används till inbrott. Även om de kommer åt tillverkarna så finns det redan en massa fildelarprogram som lever sitt eget liv på internet. Den som begår brott är, som vi ser det, den som använder programmen för att ladda ner filer utan tillstånd, säger Henrik Pontén, jurist på Antipiratbyrån.
Sedan tidigare har skivbranschen i USA dragit tusentals enskilda individer inför domstol för olaglig fildelning och det är alltså den taktiken Antipiratbyrån förordar. Men Antipiratbyrån anser också att internetleverantörerna ska hållas ansvariga för piratnedladdningen, vilket ledde till den uppmärksammade razzian mot internetleverantören Bahnhof för några veckor sedan.
Vad är Bahnhof i liknelsen? Luften som kofoten omges av? Skyldig!
Uppdatering (2005-04-01)
IT Conversations har ett program om målet, men det handlar om det tidigare beslutet i U.S. Ninth Circuit Court of Appeals (19/8 2004) [trivia, det här var IT Conversations första program]:
On August 19th, 2004, the U.S. Ninth Circuit Court of Appeals decided whether distributors of peer-to-peer filesharing software, such as Grokster and StreamCast, could be held liable for the copyright infringements of their users. The court said that, under the circumstances, no they could not.
Med tanke på faktarutan tänkte jag att det här var den värsta rewrite jag sett på länge, men eftersom Andreas Ekström intervjuat Hélène Rönnmark från svenska IFPI så måste han väl jobbat lite i alla fall.
Men han skriver i faktarutan intill artikeln (inte på nätet):
Här köper du musik digitalt
Det är något av en myt att det skulle vara svårt att hitta webbplatser som säljer musik styckevis för nedladdning. Här är ett litet axplock: amazon.com, artistdirect.com, bignoisemusic.com, napster.com (tillbaka i laglig form, vitaminic.com och en tjänst som Peter Gabriel tagit initiativ till: ondemanddistribution.com. Många av de här tjänsterna har dock fortfarande begränsningar i utbud eller betalningsteknik.
DN "Nedladdning stör inte försäljningen" (2005-03-29)
Amazon har mycket riktigt digitalt nedladdningsbar musik. Men inte till försäljning, den är gratis för promotionsyfte. Artist Direct har något sponsoravtal med Napster och visar deras nedladdningstopplista. Sen säljer Artist Direct fysiska skivor. Napster sen säljer ju nedladdningsbar musik, men inte till Sverige. Peter Gabriels OD2 (ondemanddistribution.com är inte ens en webbplats, du måste lägga till www först) är en distributör av digitala filer, inte en butik i sig själv. OD2 tillhandahåller tekniken till butiker som MSN Music och Big Noise Music i England men faktiskt inga alls i Sverige. Eller rättare sagt, jag antar att Big Noise Music inte säljer utanför England för det gör inga andra OD2-butiker och jag får inte ens komma in och titta (Windows Only). Vitaminic är den enda han kommer rätt med.
Så av sex försök så säljer två stycken inte till Sverige, två stycken säljer inte nedladdningsbar musik och en är inte ens en butik. Om jag är snäll får han ett rätt för Vitaminic, med tanke på hur deras topplista ser ut där jag bara känner igen en artist (Etienne de Cresy) så är det knappt man kan kalla dem en seriös butik (jag vet, det kan ju finnas massor där som inte är på topplistan, men jag gjorde några sökningar och hittade inte vad jag ville ha). Myten 5 - DN 1. Han hade ju kunnat ta CDON, Poplife och Bleep som exempel. Men det verkar väl jobbigt att göra research.
Artikeln i sig är inte så dum. Den refererar Felix Oberholzer-Gees studie som säger att det krävs 5000 nedladdningar för att skivförsäljningen ska minska med ett enda exemplar.
Sen pratar IFPI om att de vid en undersökning på Lunarstorm om hur många som köper mindre skivor nu än före nedladdningen så säger 58 % av killarna och 54 % av tjejerna att de köper mindre musik än innan nedladdningen. Hade de också med parametrar som hur mycket mer de lägger på mobiltelefoni än tidigare i undersökningen och hur mycket pengar Lunarstormarna har att disponera för musik nu för tiden i relation till vad en skiva kostar?
Interestingly, the first half of this year saw the release of numbers seemingly supporting this theory: The number of illegal music downloads continued to increase—but so did music sales.
If in fact the research is correct, the strategic implications for the music industry are profound. Instead of conducting a high-profile campaign against pirates, should the industry instead target "samplers" to encourage them to buy more music? Should the industry consider peer-to-peer services as marketing tools rather than the enemy?
Suing potential customers is not exactly a standard entry in the book of good CRM. More importantly, the RIAA's legal strategy is hopeless and smacks of short-sighted panic.
I höstas köpte Yahoo! MusicMatch för $160 miljoner. MusicMatch är en programvara som likt iTunes har hand om användarens musikfiler samt alternerar som butik. I direkt konkurrens med egna MusicMatch lanserar de nu ett nytt verktyg, utvecklat tillsammans med MusicNet (distributör av nedladdningsbar musik).
After months of pondering on it, Yahoo will launch its download service and software very soon, reports News.com. It was supposed to be launched this week, but has been delayed a bit, until the end of this month.
De kommer erbjuda både a la carte-nedladdning, som iTunes Music Store, och prenumerationstjänster, som Napster.
Nyckeln för att lyckas blir integration med sitt övriga innehåll, både den användarorienterade i grupper och diskussionsforum men också i eget material som Launch.
Yahoo! rör sig från ett gränssnitt endast via webbläsaren till klienter som interagerar med nätet. Är det Web 2.0?
PaidContent skrev om det redan i september:
Yahoo is likely to run the two services side by side for some time before ultimately drawing on Musicmatch's technology and moving Musicmatch's subscribers into the Yahoo fold.
Marv on record publicerade ett proof of concept om hur man använder sin trial-period för Napster to Go för att få 252 80 minuters-skivor av musik. Gratis.
0. Download and install Napster, sign up for 14 day free trial.
1. Download and install the latest version of Winamp, or if that doesn't work, get an older version
/.../
4. Load downloaded Napster protected WMAs into your Winamp playlist
5. Press play and each file will be converted to WAV as it plays
Naturligtvis är det inget konstigt med det här. Så klart det går. På något sätt. Det märkliga i historien är Apples Steve Jobs agerande:
The Apple Computer Inc. chief executive sent an e-mail Tuesday morning to top record industry executives, alerting them to a security gap in Napster's music service — a rival to Apple's iTunes online music store. "Thought you should know if you haven't heard about this," Jobs wrote.
Jag hade missat att Earache har startat en alldeles egen a la carte-butik med EXTREME METAL TRACKS! (De hade med en sampler-skiva till senaste Close Up.)
MetalTracks supplies all downloads in MP3 format. Unlike many other download sites who use locked or proprietry formats, this means you can use a variety of players and programs to listen to your music.
/.../
All music downloaded from MetalTracks is officially owned or licenced by Metaltracks from the original owners of the copyrights. These are OFFICIAL releases of the music by the record labels and artists.
De säljer charmiga titlar som I Became A Counselor So I Could Tell Rape Victims They Asked For It med Anal Cunt i mp3-format (192 kbps/44khz) för $0.99.
De säljer även exklusivt material i butiken, som The Berzerkers demos från 1998 och märkliga Carcass-inspelningar.
Nische-spelare verkar ju fungera. Bleep (indie och electronica) och eClassical (klassiskt) till exempel.
This forces you to make a choice between quantity and permanence. Pay Napster every month and gain access to an almost limitless supply of music or buy select CDs, as you have in the past, and own them for years.
/.../
Let's take a look at consumer A. This consumer goes to Amazon.com and does a search for Creative - one of the Napster supported music device makers - and picks up a 20GB player for $249.99. Let's assume he keeps the device for three years, paying Napster all the time. That's $538 for the Napster service, bringing the three-year total to $788.19.
Consumer B types iPod into the Amazon.com search engine and finds a 20GB device for $299. Apple doesn't offer a subscription service, so this customer has to buy songs at the 99 cent rate or at $9.99 per album. Subtracting the price of the iPod from the $788, consumer B would have $489 left over for music. That's roughly worth 489 songs or 49 albums.
John Gruber gör en liknande analys i Daring Fireball:
But, still, the basic math indicates that most iPod owners are spending well under $100 per year at the iTMS, far less than the $180 annual cost of a Napster To Go subscription.
Att Napster skulle bli en flopp verkar ganska dumt att tro, med tanke på att det var en fungerande affärsmodell redan innan Napster To Go och nu är tjänsten bättre (och i och för sig 50 % dyrare). Henrik Torstensson gör en bra poäng i sitt inlägg från i lördags:
Möjligheterna med rekommendationssystem och djupa och breda låtkataloger gör att det bör vara värt motsvarande en cd-skiva per månad att få tillgång till det hela.
Men han har fel när han skriver att man aldrig äger digitala filer. Precis som för annat digitalt material kan man mycket väl ha äganderätt över dylika ting. Tvärtom var det precis vad Steve Jobs sa när iTunes lanserades.
Peter Lowe, an Apple director for marketing, stated, "Apple's position is that it is impractical, though perhaps within someone's rights, to sell music purchased online."
Version 3 of Napster’s client will take the Napster To Go system out of preview mode and implement it more transparently. No more firmware upgrades will be necessary, and sanctioned portable players will interact directly with the Napster client. Best Buy will promote the service, and Napster will initiate a significant advertising campaign starting with a Superbowl ad.
Napster har lanserat sin To Go-funktion för sin prenumerationsmodell. Prenumerationsmodellen innebär att man får ladda ner obegränsat antal låtar för en fast månadssumma, det nya är att man kan ta med dessa spår på en bärbar spelare - för det använder man Microsofts Janus-teknologi och WMA.
Napster's promotion includes a Super Bowl television spot urging fans to compare the costs of spending $10,000 to buy and transfer 10,000 songs from Apple's iTunes store to an iPod, with the $15-per-month fee to carry songs from a catalog of over a million tracks on Napster-compatible players.
Där finns poängen med prenumerationsfunktionen, men också problemet. Kanske är inte jag en normal musiklyssnare, men jag vill ha kvar min musik. Och det utan att betala en evig månadskostnad. Med Napsters, och alla andra prenumerationstjänsters modell, måste jag fortsätta prenumerera annars blir mitt musikbibliotek ospelbart. Man hyr alltså musik. De bärbara spelarna måste dessutom synkas då och då för att musiken ska få ett nytt bäst före-datum, även om man inte vill tillföra någon ny musik.
Det coola med funktionen är att man verkligen skulle kunna dra nytta av iMix:ar, det vill säga andra användares uppladdade musiklistor, eftersom man inte skulle behöva köpa dem för att höra dem.
Det sämsta med funktionen är att man måste betala extra för den. Ett vanligt abonnemang kostar £9.99, med Napster To Go kostar en prenumeration £14.95.
Reals Rhapsody-tjänst och MusicNow väntar med att erbjuda funktionen tills de finns fler kompatibla spelare på marknaden, enligt Reuters.
Jag har funderat på en sak angående den nya upphovsrättslagstiftningen som ska träda i kraft i sommar.
Lagen ger bland annat skydd för tekniska åtgärder, alltså skydd för kringgående av tekniska åtgärder.
Bestämmelserna innebär att det t.ex. blir straffbart att tillverka och sälja produkter för kringgående av tekniska åtgärder, som t.ex. krypteringar av upphovsrättsligt skyddat material som säljs för nedladdning från Internet, eller av kopieringsspärrar. Även själva kringgåendet blir förbjudet.
Med ytterst få undantag har jag kunnat göra enskilda kopior av alla skivor som jag satt in i min dator, oavsett om skivan varit kopieringsskyddad eller ej. Blir iTunes då olagligt från och med den 1 juli 2005?
Creative rushed a white, touch-sensitive version of its competing Zen player to market, and prepared colorful iPod mini challengers called Zen Micros for holiday release. Dell created a smaller ("Pocket") version of its Digital Jukebox at the same physical side of the iPod mini, and Rio did the same with a bubbly alternative called the Carbon. All three companies touted better battery performance and capacity than the iPod mini, as well as extra functionality: microphones, support for additional music formats, and user-adjustable equalizer settings.
Diverse recensioner av olika iPod-modeller i pressen
I alla recensioner av en iPod ges ett sämre betyg för att iPod:en inte har en feature en konkurrent har. Som möjlighet att slänga in nya foton direkt från kameran i iPod photo, som att kunna använda den som en diktafon, som att kunna sända över fm-bandet, som att kunna lyssna på radio, som att kunna ...
Here we get to the notion of Adaptive Design, as inferred from IBM’s Tom Moran and his keynote presentation at Designing Interactive Systems 2002, in turn heavily drawn from Stewart Brand’s classic book on the lessons of vernacular architecture and well-understood design patterns, How Buildings Learn.
In essence, adaptive design is about designing to enable the user to change things. You strive for “good enough” as a starting point, such that the user feels they have a “way in”, almost an implicit goal of working through the finished design themselves. /...
Artikeln ovan diskuterar iPod:en utifrån ett perspektiv där designen av hårdvaran inte är adaptiv. Att eftersom den är så allt-i-ett, att den är så untouchable, så har det designbeslutet lett till att man inte kan byta ut batteriet.
Hade alla de funktionerna funnits från början hade den inte varit lika tilltalande. En produkt jag har som har en massa features som jag varken gillar eller använder tycker jag sämre om. Med iPod:en får jag en ren spelare och det jag vill ha. (Okej, det kostar mer, men det ser jag inte som ett speciellt stort problem faktiskt.)
(Sen vill jag bara få in ett citat av den här delen någon stans:)
Most product designers, informational or otherwise, are taught to attempt to attain perfection: to create the perfect device, the pixel-perfect user interface, the perfect newspaper layout. To create something for the user which gets it so right, first time, that the user achieves some heightened state of nirvana, falling in love with the product at first sight, before going on to form a lasting relationship. /... / Yet ironically perfection still isn't good enough. Because 'good enough' is arguably all we should be striving for.
När 2 755 musiker får komma till tals i undersökningen Artist, musicians and the internet som gjorts av forskningsinstitutet Pew internet and american life project är attityden mot fildelning betydligt positivare än bland skivbolagsföreträdarna.
/.../
Drygt en tredjedel av musikerna anser att fildelning har hjälpt dem att tjäna mera pengar på sin musik. Framförallt anser 65 procent av musikerna att fildelning givit dem en större publik. Bara 16 procent hävdar att internet gjort det svårt att skydda sin musik mot piratkopiering.
Pew Internet & American Life Project, som gjort undersökningen, är en icke vinstdrivande organisation som undersöker hur Internet påverkar livet i USA.
Napster (som blev första Europeiska tjänst att sälja över 1 miljon låtar härom veckan), iTunes Music Store, Rhapsody och Musicmatch saknas fortfarande. Alla dessa vara nominerade till Billboard-priser för bästa nedladdnings- eller prenumerationstjänst.
Bonnier går in på digitala nedladdningsmarknaden med sitt varumärke Home Entertainment. Kanske inte riktigt det varumärke jag skulle välja, men ... För mig står Home Entertainment för dålig service, långsamt och ganska litet utbud samt alldeles för dyra priser.
Men nu är det ju inte Home själva som bestämmer över hur tjänsten fungerar, så då kanske det kan bli lite bättre. Home Entertainment använder OD2 som DSP och blir därmed den första svenska tjänsten som gör det.
Som betalningssystem har de valt en lite förvånande lösning. Likt mobilbranschens kontantkort ska man köpa ett förbetalt kort, de kallar dem pay'n'play-kort. Dessa kort har värden från 12,90 kr (1 låt), till 600 kr (60 låtar). Totalpriset sänks alltså beroende på hur stort kort man köper från början. Ett ganska galet system som borde kunna lösas smartare via konto istället.
Kanske är det tonårsmarknaden de försöker nå med en dylik strategi, för de som ska få stålar från sina föräldrar, men det behöver man ju faktiskt inte en sån här lösning för. Apple har den ju redan ett presentkortssystem och säkert flera därtill.
Den stora frågan är väl varför ingen gör ett försök med prenumerationstjänster i Sverige? Vad väntar de på? Inte för att jag riktigt tror på idén, men hade jag bara kapital så skulle jag sätta upp en sån tjänst direkt. Inte för att den kommer ta över marknaden helt, som branshtyckare hävdar, utan för att den marknaden också kommer finnas.
Apropå prissänkningen förresten: Internetworlds rubrik stämmer delvis, eftersom med de dyrt laddade korten så kommer priserna per låt gå under 10 kronor om man köper låtar som del av album. I en introduktionsfas ska dessutom ett speciellt kort säljas, Pay N' Play-Halva priset för 300 kronor (60 låtar).
På kort tid har två lagliga P2P-alternativ tagits upp. I onsdags hade Wired en artikel om fenomenet, då tre majorbolag licensierat sin musik till ett nytt p2p-verktyg.
Sony BMG, Universal Music Group and Warner Music Group have signed a deal, announced this week, with Wurld Media to provide music for its peer-to-peer service called Peer Impact. The company is also negotiating with EMI to add its content.
Den nya tjänsten beta-testas just nu och väntas lanseras första kvartalet 2005.
Det enda jag funderar på är hur det ska fungera. Wireds artikel säger att man ska betala för nedladdningarna och att bara auktoriserat material samt material utan upphovsrätt ska finnas i nätverket. Får man inte alla negativa sidor med P2P då?
Vinsten med P2P-nätverk är att materialet är utan gräns. Finns det i världen så kan det finnas på Soulseek, kalla det den långa svansen om du vill.
Men i en tjänst där nätverkets upphovsmän för in materialet och inte kunderna själva finns ju ingen svans, då är det ju bara en vanlig butik.
Det är ju en vinst för Wurld Media som äger tjänsten, de behöver inte bandbredden eller stor lagringskapacitet för att sälja musik, det har ju kunderna åt dem. För Wurld är det win-win, men what's in it for me?
Jag:
får fortfarande betala kring en dollar/låt
får stå för bandbredden själv
får stå för lagringsutrymmet om Wurld ska sälja musik jag köpt vidare
får osäkrare nedladdning, då de jag köper musik från kanske avslutar sitt delningsprogram innan jag har filen hemma
kan väl knappast vänta mig att gå till kundtjänst om Svenne Berka som jag laddar ner ifrån (och därmed köpt låtarna från) inte kommer tillbaka igen
Det borde väl vara så att det är något affiliate-system, så jag tjänar på att sälja musiken vidare. Men jag hittar ingen säker information om det och hur det i så fall skulle fungera.
The overall technology is designed to plug into other software or services and identify songs that are being swapped on a network, sources familiar with the company say. In a peer-to-peer network, a piece of software using Fanning's technology would have to get authorization from Snocap before downloading a song, for example.
Alltså ingen egen tjänst, utan ett slags ramverk för andra tjänster. Det ska hindra icke auktoriserat material från att bytas, men auktoriserat material kan bytas ungefär som med Weedshare (Wired).
Den första tjänsten att använda Snocaps teknik verkar bli Mashboxx
Record executives say they are also interested in a feature that will track peer-to-peer requests for songs that aren't yet licensed for digital distribution. That will help them go into their archives and find songs that are out of print that people may want online, one executive said.
Giving away an album online isn't the way most artists end up with gold records. But it worked out that way for Wilco.
After being dropped from Reprise Records in 2001 over creative conflicts surrounding Yankee Hotel Foxtrot, the Chicago-based band committed what some thought would be suicide -- they streamed it online for free.
The album's subsequent release on Nonesuch debuted higher on the charts than any of their prior releases.
Jag vill citera hela skiten egentligen. Jeff Tweedy pratar om att varje nedladdning inte är ett förlorat köp, att musik inte är en vanlig produkt som kan säljas som en tennissko. Bra grejer.
Virgin sued Apple in France to force Cupertino-based company to license its FairPlay technology, the only way to sell right-protected music tracks for iPod.
Today, the French Authority (Conseil de la Concurrence) in charge of such conflict has rejected Virgin's claims, stating that FairPlay technology was not required to be able to sell music online.
Fairplay är alltså den DRM-teknik Apple använder i iTunes Music Store. Virgin Frankrike stämde Apple för att de inte licensierade ut tekniken och därmed tillät andra att sälja musik som kan spelas i en iPod. Nu har alltså en franska domstol kommit fram till att det inte finns grund för stämningen, på grund av att Fairplay inte är en förutsättning för att sälja musik online.
Man kan ju dock hoppas att Apple ändrar policy själva och licensierar ut Fairplay frivilligt istället.
Jag skickade iväg några intervjufrågor till Mikael Olander, vd för CDON. Publicerar intervjun rå här, ska se om jag ska konvertera den till något bättre för dagensskiva.com.
Q1: Ni verkar ha avbrutit samarbetet med Inprodicon, som tidigare var er tekniska leverantör. Varför då? Innebär det att ni har kvar dubbla avtal?
A1: Preliminärt har bytet skett för att möta MSN:s krav. Vår nya leverantör har en lösning som bättre stämmer överens med MSN:s krav. Jag kan i övrigt inte kommentera våra avtal.
Q2: Priserna i butiken verkar vara sänkta i den nya tekniska lösningen. Är priserna permanenta?
A2: Ja, såvida inte skivbolagen höjer priserna.
Q3: Vem är er nya tekniska leverantör? Varför valde ni dem istället för OD2?
A3: MSN valde CDON bland annat på grund av lokal närvaro. Vi valde 24/7 Musicshop.
Q4: Indie-bolag saknas i butiken. Flera andra affärer har tidigare haft problem att sluta avtal med independentbolag i Europa om försäljning av deras material i sina digitala nedladdningsbutiker. När jag letar efter stora independentnamn i er butik hittar jag heller inte det jag söker i nedladdningsdelen. Hur ser planerna ut? Pågår förhandlingar med independentbolag eller sköts det centralt för den tekniska leverantören?
A4: Vi har slutit avtal med indie-bolag, de kommer upp på sajten under november. Indiebolagens innehåll går via 24/7 Musicshop, de lägger in materialet. Om indie-bolag vill ha med sitt material i butiken bör de i första hand gå via 24/7 Musicshop.
Q5: Finns det planer på att integrera skiv- och fil-butikerna till en? När kommer det i så fall ske?
A5: Ja, det kommer ske under 2005.
Q6: Hur ser det ut med andra format för filerna i butiken?
A6: Det kommer fler format och information inom kort.
Ich weiss von einer verlässlichen Quelle, dass Apple sämtliche Pläne für europäische Stores ausserhalb der Eurozone vor einigen Wochen auf Eis gelegt hat (tatsächlich lief die Planung eines europaweiten Ladens bis dahin noch - allerdings hat das Finance Department den Stecker gezogen, nachdem klar wurde, dass durch die Währungsdifferenz die eh schon knappen Margen pro Song komplett weggeschmolzen wären). Es ist weder kurz- noch mittelfristig geplant, den Store auf die Schweiz oder andere Nicht-Eurozonen.
Länder innerhalb Europas auszudehnen und die Margenverhandlungen mit der IFPI wurden ergebnislos abgebrochen.
Källan kanske inte är att lita på, men det är ju inte helt otroligt att det stämmer.
De är alltså oroliga för att inte tjäna tillräckligt mycket när växelkurserna fluktuerar. Men det kan väl egentligen inte vara ett så stort problem? Visst är väl de flesta icke-euro-länders valutor knutna till den ändå?
Det verkar vara två tekniska lösningar bland de nyöppnade butikerna.
MSN har inte vecklat ut sin egen teknik eller katalog av innehåll när de öppnade i Europa. Istället är det brittiska OD2/Loudeye som levererar lösningen, men den är brandad MSN Music. Det som kanske är mest intressant med pressmeddelandet från Loudeye är att de knappt nämner sig själva alls. Samt att de mest pratar om Apples framgångar.
I Finland, Danmark, Norge och Sverige har verksamheten gått till CDON. De har övergivit Inprodicons lösning, men heller inte hoppat på tåget för OD2. En whois på domänen där butiken är hostad, omds.de, leder till 24/7 Musicshop. 24/7 Musicshop är ett tyskt företag som beskriver sig som en Business Application Provider.
The 24/7 MusicShop Application Suite är deras lösning för musikbutiker. Där har de produkter för hela kedjan – uppladdning av musik (från bolag, artister), en central katalog med innehåll (men även möjlighet till lokala kataloger), CMS-verktyg för att sätta upp butiker.
Riktigt intressant system verkar det som. Men därmed också desto konstigare att CDON inte implementerat den bättre. Finns det fortfarande ingen musikaffär som har integrerat nedladdning med försäljning av skivor? Så jag bara kan söka på artist och sen få välja vad jag vill köpa för produkt?
As a One-Stop-Shop-Solution in the form of a White-Label-Shop or with an API-Library connected into existing E-Commerce-Systems. The system will be implemented seamlessly with your company's look & feel.
Om möjligheterna redan finns där är det väl bara att implementera ... ?
Intressant hur som helst att de har valt en egen teknisk lösning. Av kommentarerna i hjälpen att döma verkar de dessutom vara på gång med en lösning för andra format, iPod-kompatibla sådana. (Förstår inte riktigt hur de ska lyckas med det, de pratar om vattenstämplade mp3-filer. Hur ska de få iPod:s att både styra rättigheterna och samtidigt spela dem när de bara är öppnade för AAC med Fairplay och fria mp3-filer?)
Har slängt iväg några frågor åt några håll, får se vad det leder till.
Det som hänt är att MSN Sverige har fått in en kanal till, alltså CDON:s Inprodicon-lösning.
Uppdatering: Hmm. Det verkar som jag hade fel. Det är inte en Inprodicon-lösning. Håller på att försöka leta upp vilken lösning det faktiskt är istället. Det verkar inte vara MSN Musics lösning i alla fall. Mer här.
Microsoft är helt öppna med att det handlar om att passa på att ta marknadsandelar innan iTunes Music Store kommer.
/.../
— Om man ser till alla de nya länderna, räknar vi med att överta iTunes marknadsledning väldigt snart, eftersom vi kommer att ha en större kundbas, säger Arndt Salzburg, ansvarig för bland annat MSN-satsningen i Europa.
Jag tror ärligt talat inte att det här kan räknas som att etablera sig.
Tillägg 2004-11-07: Det de gör är att stövla in utan att ta risken själv. I nuläget är det viktigare att inte låta iTunes få dominans än att göra egna pengar. Microsoft agerar strategiskt och arbetar för sitt operativsystem snarare än för pengar i musikbranschen. Det är den stora skillnaden mellan Apple och Microsofts satsningar i just musikbranschen (även om Apple mest är inne i branschen för en handhållen dators skull, nåja en iPod alltså).
Macfeber skriver att skälet till varför Sverige inte fått iTMS skulle kunna vara att vi inte infört Infosoc-direktivet.
Teoretiskt skulle det i och för sig kunna vara ett skäl, men då har Inprodicon-butikerna gjort en helt annan bedömning. Danmark har infört Infosoc-direktivet, men har ändå inte fått iTMS. Danmark har inte heller Euro.
Belgien, Finland, Grekland, Italien, Luxemburg, Holland, Portugal, Spanien och Österrike. Blev det som fick iTunes Music Store i den här vändan. Nästa land i planeringen är Kanada (Och musikindustrin kan ju alltid skylla på dem. They're not even a real country anyway.)
Spekulationerna innan sa att Danmark var ett av länderna som skulle få iTMS, men det blev istället inga icke-euro-länder som fick sina butiker öppnade.
Jag skulle tro att det beror på några saker:
Prissättning över valutagränser
Den nyuppkomna prisdiskussionen i Storbritannien. Där har en konsumentorganisation hotat med stämningar mot Apple för att priset skiljer sig mellan Storbritannien och butikerna i Frankrike och Tyskland. I den franska och tyska butiken, samt de nu nystartade butikerna. I Storbrittanien kostar låtarna 79 pence styck. I euro-butikerna kostar varje låt ¢99, vilket motsvarar 67 pence. Apple menar att man istället jämför med andra nedladdningstjänster i landet där butiken finns, konsumentorganisationen menar att sådan här prissättning förstör själva grunden för EU:s öppna marknad.
I alla länder där iTMS har lanserats har man försökt lägga priset rätt i munnen. Känslan av ingenting. Den mest förväntade prissättningen i Sverige skulle vara 9,99 kr (motsvarar €1,10).
I och för sig är det väl att tillskriva dem lite för mycket makt, men att SAMI inte arbetat skjortan av sig för att få iTMS till Sverige är kanske inte alldeles svårt att se skäl till.
Svenska bolagens prissättning
Som företrädare för Aftonbladets Poplife-butik och CDON:s butik har avtalen de svenska skivbolagen skaffat sig alldeles för höga priser. Just nu säljer de musiken med förlust, antingen som en kontring på den lanseringen som inte kom idag eller som bräcka att slå i huvudet på bolagen när de märker att försäljningen faktiskt fördubblats sedan prissänkningen.
Imorgon väntas Apple öppna iTunes Music Store i fler europeiska länder på ett event med U2. Ingen utanför Apple vet just nu vilka länder det blir, men att det troligen blir en paneuropeisk affär där den väl blir. Att Apple inte inlett förhandlingar med svenska bolag ses som ett negativt tecken för att iTMS ska släppas även här. (Eftersom Danmark verkar bli ett av länderna som får iTMS imorgon kväll verkar det inte ha med Euron att göra.)
För att agera inför släppet har de svenska Inprodicon-tjänsterna Poplife (Aftonbladets) och CDON:s butiker sänkt sina priser till vad Apple förväntas sätta som priser, det vill säga 9,90 kr.
Digital nedladdningsbar musik är en mycket priskänslig vara. När Poplife sänkte priserna till 9,90 kronor per låt och 99 kronor per album i fredags märktes det direkt på försäljningen.
- Omsättningen gick upp med flera hundra procent och antal transaktioner med ännu mer, säger Peter Holmlund, affärsansvarig för musik och Poplife på Aftonbladet Nya Medier.
For too long we've been suffering the tyranny of lowest-common-denominator fare, subjected to brain-dead summer blockbusters and manufactured pop. Why? Economics. Many of our assumptions about popular taste are actually artifacts of poor supply-and-demand matching - a market response to inefficient distribution.
Wired tar ett grepp om marknaden för böcker, film och musik. Jag väljer att mest fokusera på musik – men drar precis samma slutsatser. Den långa svansen är marknaden för allt det som inte är storsäljare. Alla låtar som någon ger ut, utan att hamna på Sonics förstasida eller kanske inte ens i en notisspalt. All den kultur som inte har det där självklara dollargrinet.
Scarcity of attention and space were the cause of the 80/20 rule; the Internet is changing that
The 80/20 rule is a rule of thumb every startup should know. Economizing on time, management effort, and money has to be second nature. They should constantly be going after the 20% of the effort that provides 80% of the benefit. They should constantly be focusing on the 20% of their products and customers that provide 80% of the revenues.
Teorin om 80/20 har länge gällt inom marknadsekonomin. 20 % av dina produkter drar runt de andra 80 %:en. I musikbranschens fall är procentantalet som drar runt resten ännu mindre, om man lyssnar på bolagens marknadsmänniskor.
Skivbranschen har försökt parera en nedgång i konjunkturen och ökad konkurrens från andra medieformer (som ovannämnda samt spel, mobiltelefonitjänster etcetera) med att produktifiera musiken och öka fokuset på de 20 %:en. Istället för att bygga karriärer har man försökt satsa på säkra kort och enkelt marknadsförda produkter. Om man betänker tankarna om den långa svansen är det att skjuta sig själv i foten.
What's really amazing about the Long Tail is the sheer size of it. Combine enough nonhits on the Long Tail and you've got a market bigger than the hits. Take books: The average Barnes & Noble carries 130,000 titles. Yet more than half of Amazon's book sales come from outside its top 130,000 titles.
Även om man säljer fler antal av varje hit, så är den totala mängden sålda exemplar av svansen mer värd – för den är så mycket större. Och för att ha en lång svans måste man satsa lite på mycket. Strategin att bygga hits av ihåliga artister skapar ingen backkatalog av värde, det gör bara kvalité. Problemet med detta är att det är mycket svårare att räkna på och det är marknadsmänniskorna som styr.
The Death of 80/20 on the Internet
It's not just media. Once you start to think of the world in those terms, it is clear that most of the successful Internet companies fall into exactly that category: business models aggregating the untapped tail.
Amazon makes most of their profit from the tail - they receive a higher margin because they don't have competition in that area.
Ebay does nothing but aggregate all of the tiny, single lot size items that were not being sold at all (or just through local classifieds).
Google and Overture are aggregating all of the advertising spending that was not happening because it could not be targeted well enough. Coke doesn't go there in a big way, but Riley's Trick Shop in Worth, IL can target you if you're looking for vampire teeth.
Internet är väl det största beviset på att det alltid finns någon dåre som är intresserad av vad man än kan erbjuda. (Jag menar, är det någon som varit på en webbsida som aldrig någon besökt. Jaja, det var kanske inte så roligt som det lät i huvudet innan jag skrev det.)
Det bästa exemplet på att svansen är det som fungerar bäst var populariteten för den hittills bästa av de illegala (ja, hur det nu är med det där) P2P-tjänsterna hittills: Audiogalaxy. Audiogalaxy var bäst just på grund av den långa svansen, för att allt material runt en artist fanns tillgängligt, oavsett om materialet fanns tillgängligt just då eller inte.
Katalogen måste vara stor för att tjänsterna ska kunna konkurrera med filbytartjänsterna. Därför misslyckas små försök som en helsvensk satsning. De har inte resurser nog att fylla ut en fullständig katalog. Själva verkar de tro att det är formatet som är felet, att de inte når in i iPods, eller att priset är för högt. Och visst är det så, också. Det är inte rimligt att betala mer per låt när man inte får hela paketet och dessutom inte får göra vad man vill med musiken.
Företaget Inprodicon startade i juni som grossist för musikbutiker hos åtta kunder, bland annat Åhléns, Cdon och Aftonbladet under namnet Poplife. Det har inte blivit någon flygande start. Vid årsskiftet kan butikerna tillsammans ha sålt 200 000 låtar.
Svensk musikindustri borde satsa på att komma ut i de andra butikerna och därmed få möjlighet att sälja till hela världen, istället för att tro sig kunna tjäna större alla pengar för att de bygger själva. Nu verkar det som om till exempel iTunes Music Store hoppar över Sverige när de expanderar till fler europeiska länder om några veckor. Skivbolagen försöker båda äta och ha kvar kakan.
Vad är de traditionella skivbutikernas roll i allt det här? De har ingen möjlighet att hålla svansen i lager, alltså kan de inte göra pengar på den – eller? Jag är övertygad om att de butiker som kommer finnas kvar kommer fungera som shoppingagenter. Med relationer till kunderna kan de hjälpa kunderna att hitta rätt och tipsa dem om bra skivor. De butiker som har någon positiv känsla kvar i dessa tider av negativitet gör redan det. Och de hänger inte heller med huvudet heller. Jag tycker bara det känns tråkigt att gå in i de flesta skivbutikerna idag. De flesta har resignerat, de verkar mest vilja casha in på det sista innan de lämnar det brinnande skeppet. Det är åtminstone inte brinnande lust för musik de utstrålar. De borde arbeta med vad de gillar, hitta och föra ut bra musik. Och därmed ha kontakt med svansen. Kanske behöver de slå sig ihop för att hitta bra kanaler till skivbolagens kataloger. Några butiker går redan idag runt de föråldrade system som finns i den stelbenta branschen och köper material snabbare och billigare av utländska skivbolag. Det måste fler kunna göra om de bara vill och vågar.
Skivbolagen i sin tur behöver börja arbeta mer med sina bakkataloger. Och kanske till och med börja fundera på andra modeller för prissättningen av musik som redan tjänat in sina inspelningskostnader.
As a result, almost anything is worth offering on the off chance it will find a buyer. This is the opposite of the way the entertainment industry now thinks. Today, the decision about whether or when to release an old film on DVD is based on estimates of demand, availability of extras such as commentary and additional material, and marketing opportunities such as anniversaries, awards, and generational windows (Disney briefly rereleases its classics every 10 years or so as a new wave of kids come of age). It's a high bar, which is why only a fraction of movies ever made are available on DVD.
That model may make sense for the true classics, but it's way too much fuss for everything else. The Long Tail approach, by contrast, is to simply dump huge chunks of the archive onto bare-bones DVDs, without any extras or marketing. Call it the Silver Series and charge half the price. Same for independent films. This year, nearly 6,000 movies were submitted to the Sundance Film Festival. Of those, 255 were accepted, and just two dozen have been picked up for distribution; to see the others, you had to be there. Why not release all 255 on DVD each year as part of a discount Sundance Series? In a Long Tail economy, it's more expensive to evaluate than to release. Just do it! (min emfas)
Det finns ju tankar på försök om liknande saker, som pocket-skivorna till exempel. Tyvärr verkar det som de valt att skjuta sig själva i foten när skivorna som släppts i pocket-utgåva redan finns som mid-price-skivor och inte kostar särskilt mycket mer trots att man då får allt runt-omkring-material.
Minsta insats borde vara att skeppa allt material som finns tillgängligt för inläggning i musiktjänsterna, så det finns en möjlighet att sälja dem. Det blir både billigare och snabbare än att fundera över vilka som skulle kunna fungera nu.
Nu finns ju de som fortfarande argumenterar om att det i alla fall inte går att konkurrera med gratis och ger upp i alla fall. Men det är inte sant, för ingenting är gratis. Det tar tid att ladda ner saker gratis på nätet. Ju mindre tid konsumenten av musik har, desto villigare är den att betala för samma sak. Och där kommer butikerna åter igen in i bilden, de som inte har tid att leta efter vad de kommer gilla behöver stöd med att hitta den där fantastiska skivan som gör även den här månaden möjlig att genomföra på jobbet. (Jag har många gånger varit tacksam mot lokala skivhökare som plockar fram en skiva bakom disk och säger, jag tänkte på dig när jag såg den här – provlyssna där borta. Det är en bra försäljare. Och det är möjligt, om man bara tror på sig själv i sin yrkesroll.)
Det finns fortfarande skäl att använda p2p-nätverk, men det är bara för ingen annan riktigt tar hand om möjligheterna.
As Steve Jobs put it at the iTunes Music Store launch, you may save a little money downloading from Kazaa, but "you're working for under minimum wage."
Jag har för länge sedan skrivit av nedladdningen av film från nätet som alldeles för jobbigt för att hålla på med. Jag valde istället att lägga ner pengar på en Bra film-prenumeration. Det låter mig alltid ha bra filmer hemma att se, men jag slipper trasslet med bränning och långa nedladdningstider. Det är tråkigt helt enkelt.
De som är mest frekventa nedladdarna av musik (eller film) är de som har mest tid och minst pengar: studenter. Men det nedladdarna får med sig är känslan av att musik är nödvändigt och kärlek till densamma. Men tiden kommer inte alltid finnas där. Musikbranschen lär ofrivilligt upp konsumenterna till att behöva ny och bra musik. Samtidigt gör de sitt bästa för att försöka stoppa just den utvecklingen med alla tillgängliga medel. För de ser alltför kortsiktigt på sin verksamhet. Nu ska även europeiska skivbolags-organisationer börja stämma sina kunder. Svenskar klarar sig fortfarande undan med en varning, men de har heller inte riktigt något lagrum att luta sig mot ännu. Något som verkar gått Sveriges Radio Örebro helt förbi när de okommenterat sväljer IFPIs propagandamaterial.
Microsoft har lanserat sin digitala nedladdningsbutik, MSN Music, i beta-version i dagarna. Dessutom har de släppt Media Player 10 som ska knyta användarna såsom iTunes.
The store integration (which is still a phantom promise) is suppoes to let you cross-browse from MSN to Napster to MusicMatch and others, all on one screen.
Att kunna välja butik med programvaran är en bra grej, även om de nu inte lyckats med det ännu. Så borde det ju fungera. Eller rättare sagt att man kunde gå till vilken butik som helst och så skulle musiken fungera överallt. Men det borde ju fortfarande vara ännu friare.
Cory Doctorow från EFF i ett tal till Microsoft:
Sometimes, the courts and Congress decided to simply take away a copyright -- that's what happened with the VCR. When Sony brought out the VCR in 1976, the studios had already decided what the experience of watching a movie in your living room would look like: they'd licensed out their programming for use on a machine called a Discovision, which played big LP-sized discs that were read-only. Proto-DRM.
/.../
American film studios didn't want the Japanese electronics companies to get a piece of the movie pie, so they fought the VCR. Today, everyone who makes movies agrees that they don't want to let you guys get between them and their customers.
Sony didn't get permission. Neither should you. Go build the record player that can play everyone's records.
Just nu rekommenderar Microsoft att folk ska köpa musik i MSN Music, bränna dem på cd, rippa dem och lägga det på sin iPod. (Det har de tagit bort nu). Nu finns bara uppmaningen att folk ska skriva till Apple och be dem ändra sin policy att inte tillåta WMA-filer.
Butiken då? De säljer WMA-filer (naturligtvis). Rättigheterna är ungefär samma som i iTunes Music Store: Du får använda musikfilen på fem datorer, bränna den hur många gånger som helst (men bara sju gånger med samma spellista) och överföra den till hur många bärbara spelare som helst.
Priset är $0,99 per låt, men det finns inget särskilt pris för album. Och de har ingen riktig koppling till antal låtar och pris på skivor, villket ger ganska roliga konsekvenser ibland.
Ta Miles Davis "Bitches Brew" som exempel. Det är en dubbelskiva med totalt sju låtar. Totalpriset att köpa varje låt för sig är $6.93. Alternativet att köpa hela skivan på en gång är $20.79. I andra fall har de löst det genom att man inte får köpa alla låtar på skivan som separat nedladdning. iTunes Music Store har en liknande lösning, där vissa låtar bara kan köpas om man köper hela skivan. Men MSN Music har inte ens löst det så bra (eller så dåligt).
På Becks "Midnite Vultures" kan man inte köpa "Milk and Honey" eller "Debra" som separata nedladdningar. Istället kan man bara köpa dem på cd, via en länk till Amazon. Det är ju helt befängt. En nedladdningstjänst kan inte be mig gå och köpa skivan, då skulle man väl gjort det från början.
Microsoft förstår inte musik. Det är bara så. Ett album är ett album. Kan man inte köpa ett helt album borde inte det alternativet finnas, ens antydd. Idioter. Det verkar ju inte ens vara någon särskild logik i urvalet av låtarna som bara finns på cd. Ushers "Yeah" kan jag förstå hur de tänkt, det är en singel som de vill tjäna extra pengar på. Men falsettramset "Debra" (alltså, jag antyder inte att det är dåligt med falsettrams, bara konstaterar vad det är)?
Äntligen kom lite svar på varför de nystartade webbutikerna i Sverige är så dåligt implementerade.
Aftonbladets Peter Holmlund uttalar sig till Internetworld och Dagens Media:
- Det går inte att exempelvis dra nytta av våra topplistor i tidningen, eller om vi skriver om någon ny låt. Det tar för lång tid innan ny musik kommer in i systemet, säger Peter Holmlund.
Märkligt av Inprodicon, som levererar den tekniska lösningen till alla de svenska butikerna (Aftonbladets Poplife, CDON, Bengans, Skivhugget, Göteborgs-Posten, Åhlens). Återigen visar sig webbens största problem med sitt fula tryne. Webben har egentligen aldrig handlat om teknik. Bara om innehåll. Tekniken har Inprodicon, även om lösningen i sig kan kritiseras. Men det viktigaste de har är musiken. Och att de inte fixat tillströmningen av ny musik innan lanseringen är faktiskt bara pinsamt.
Det största problemet till att få igång försäljningen är ju naturligtvis priset. Att ta upp till 15 kr per låt (plus bankens pålägg, enligt Internetworld upp till 24 kr/låt) när man får en produkt med mindre funktionalitet än en vanlig skiva kan det inte bli succé. Men det är inte något som oroar mig. Det är bra att de tog steget och gjorde lösningen, för utan att någon tar steget löser man heller inte problemen på lång sikt, det är musikbranschen för stel för. Och Inprodicon är en alldeles för liten spelare för att få göra precis som de vill på en gång. Först visar de att det går och sen kan de förhoppningsvis röra sig i en mer konsumentvänlig riktning.
Det andra problemet är formatet. Det är väl naturligt att jag hatar WMA eftersom jag inte kan använda det, men lösningen är så synlig. På ett sätt skulle man väl kunna säga att Apples DRM-teknik (teknologi som medger vad kunden får göra med sin köpta musik-fil) Fairplay är mer ohederlig eftersom den är så genomskinlig, men det är en bättre lösning. Att bara få bränna en låt tre gånger är helt befängt. Varför liksom? Om jag köper skivan och rippar den får jag göra det hur många gånger som helst. Varför skulle jag då vilja köpa den begränsade upplagan, som dessutom är utan omslag och utsatt för haverier av hårddiskar? Okej att det är en begränsning att man bara kan bränna en och samma spellista med låtar köpta i iTMS 9 gånger, men det problemet skulle jag aldrig möta. Varför skulle jag bränna en och samma spellista 9 gånger? Blandskivor är inte till för industriell spridning. Blandband/-skivor är bäst när man riktar sig till någon/några som ska få något att upptäcka. Det har jag aldrig velat och kommer antagligen heller aldrig vilja.
Men i Apples fall är DRM-tekniken smärtsamt synlig är när man vill flytta musiken utanför iTunes, till ett annat program eller bärbar spelare. Och där kommer man till det allra största problemet med DRM-teknik av något slag. Det låser in musiken i någon specifik teknisk lösning. Och där är Apple mer låst än andra. Microsoft har som vanligt licensierat sin teknik för att inkluderas i många bärbara spelare. Fairplay kan bara användas med Apples program och prylar.
Men tillbaka till Real och Harmony. Att tala om frihet i deras fall är mest hyckleri. De stämde en konkurrent, som gjorde precis vad de gjort med Harmony fast med deras RealMedia-format, så att de är förvånade i sina kommentarer till Apples hot om stämningar är bara patetiskt. Men även om de har en poäng i att fler säljare borde få komma in med sitt material i iTunes och iPod:en så försöker de vifta bort korten om vad som är den verkliga friheten. Vilket EFF naturligtvis slagit dem på fingrarna om. Frihet är inte att låsa in musiken i ännu en DRM-teknik. Det är att släppa den fri.
If Real actually cared about "Freedom of Music Choice," it would be telling its customers to burn the downloaded music they purchase to CD, then rip to any DRM-free format they like (including MP3, WAV, or AAC, all of which play just fine on the iPod). That's a much better option than being dragged into a feud between Apple and Real.
Bleep är fortfarande de enda som gör det rätt. Och det kommer de nog tyvärr fortsätta vara en lång stund till. De är de enda som kan eftersom de sitter på allt material själva. Alldeles för många delar av musikbranschen är fortfarande alldeles för stelbent för att våga gå före och faktiskt möta konsumenterna med vad de faktiskt vill ha.
Inprodicon hade aldrig kunnat göra de avtal de har med sina fyra majors och bett om att få vara helt DRM-fria. Apple kunde heller inte göra det. Men båda har tagit nödvändiga steg för att kunna röra sig mot en sådan framtid. Det blir stora nyheter när Jon Lech Johansen hackar Fairplay och kan plocka av DRM-skyddet, men inga alls om vad Apples motdrag är. Varför? För att det inte varit några. Det behövs inte. DRM-tekniken är där för att tillfredställa skivbolagen, inte för Apple eller deras kunder. Skulle tro att alla inblandade parter varit väldigt medvetna om att skyddet skulle knäckas förr eller senare.
CNN har i dagarna publicerat en guide till format, spelare och tjänster. Passande kallar de den för The Digital Music Divide.
Annars är väl den första nyheten från veckan om nedladdningsbranschen en domstols avfärdande av media-bolagens stämningar mot P2P-programmakarna där försvarsadvokaten använde argument som att man inte kan anklaga makarna av kofötter för att främja inbrott. Vad den domen kommer innebära är svårt att överblicka, men en svag förhoppning väcks där skivbolagen måste närma sig konsumenternas verklighet istället för tvärtom.
I sitt anförande på Jupiter Plug.IN sa BMGs vd Charles Goldstruck två saker som borde ringa en klocka för Apple.
För det första räknade han upp DRM-konformitet som en av de viktigaste förutsättningarna för att den digitala nedladdningsbranschen ska lyckas. Och i förbifarten nämnde han att Microsofts intåg på marknaden kommer bli ett stort steg.
I det ljuset läser jag moloket om Apples svar på Real Networks Harmony-teknologi. Harmony är mjukvara som är tillverkad för att efterlikna Apples DRM-teknik FairPlay, så filer köpta via Reals musikaffär ska gå att spela i en iPod. Och dessutom en teknik för många musikmånglare att licensiera för att kunna göra sig oberoende av musiken ska spelas i.
American film studios didn't want the Japanese electronics companies to get a piece of the movie pie, so they fought the VCR. Today, everyone who makes movies agrees that they don't want to let you guys get between them and their customers.
Sony didn't get permission. Neither should you. Go build the record player that can play everyone's records.
Apples officiella svar på Harmony är hot om stämningar med hjälp av DMCA och antydningar om att de kommer ändra iPodens Firmware i kommande uppdateringar för att omintetgöra Harmony.
De borde bjuda in alla och vinna med de bästa produkterna istället för att göra det de redan fallit på en gång. I sommar kommer hPod. Och tillsammans med Motorola ska de göra iTunes för mobiltelefoner. Hoppas de projekten smakar tillräckligt bra för att de ska fortsätta på det spåret istället för att stänga in sig till sin egen krets.
Loudeye har tidigare endast arbetat B2B genom att vara den ledande aktören som distribuerar låtsnuttar till både musikförsäljare och musiksajter. Det verkar ju helt logiskt att gå över till att tillhandahålla hela filer till konsumenterna också. I och för sig är de ju fortfarande B2B. OD2 tillhandahåller väl, precis som svenska Inprodicon, bara tekniken och innehållet till återförsäljare som i sin tur packeterar och säljer till konsument.
OD2 har bland andra MyCokeMusic, HMV, Virgin Megastores, MSN, MTV och Tiscali.
Coca-Cola's music download site Mycokemusic.com has reacted to the launch of Apple's iTunes with claims it is still Europe's biggest online store.
The site, which launched in January, said in a statement it had attracted more than 2.5 million visitors in the last two months and sold 500,000 songs.
Är det bara brand loyalty eller har de lyckats med något som de andra inte har? Svaret är väl både och antar jag, men det är väldigt märkligt. Varför kan de sälja så mycket när andra klarat så lite.
Det skulle vara intressant att få veta hur mycket Inprodicon-sajterna sålt den första tiden.
Det riktiga testet för iTunes Music Store blir när butiken möter de mindre Apple-avgudande länderna i Europa, som Sverige till exempel. Även om fanbasen är stark även här så är den inte särskilt stor.
En miss Inprodicon gjort annars är deras upplägg. Varför är inte systemet mer integrerbart? De borde inte låst sitt system så hårt. Ta exemplet CDON. Jag vill söka upp musik på CDON och sedan välja format att köpa den i. Jag vill inte gå till CDON och först välja format, sen söka efter min musik. Att CDON dessutom valt att kalla det Downloads är ju helt befängt, men det är en mindre del av problemet.
Om man söker på Prince och väljer alla produkter på CDON får man upp skivor, filmer (iofs inte musik-dvd:s med Prince, men det är ytterligare ett problem som inte berörs här), böcker och spel. Men inte nedladdningar. Jag går in på musik-delen av träffsidan och får inte ens en länk till att köpa låtarna i nedladdningsdelen. Bengans fungerar likadant, de har dessutom i ett utslag av domännamnskreativitet bestämt sig för att lägga sin butik under bengans.cd, det enda stället på Bengans webbshop man inte kan köpa just cd på har man valt att lägga under domänen cd (ett litet tips: om idén verkar vara dålig när du beskriver den för någon annan så är den antagligen skitdålig).
De som borde lyckas bäst lyckas inte alls, heller. Men de har åtminstone den bästa chansen att göra något bra. De har ju redan lyssningsfunktioner, men har inte integrerat en enda av dem i sajten. Du kan köpa en ringsignal från topplistan – men inte en låt från Aftonbladets egen butik Poplife. Just det, namnet Poplife, känns som den ostigaste delen av Aftonbladets musikshop. Oärligt liksom. De försöker gömma den som om det vore en extern partner som bara råkar köpt en annons på Aftonbladets sajt. Det vore schysstare att kalla den Pulsshoppen eller nåt sånt. Jag antar att det är för jäv-faktorn de valt att inte koppla den närmare aftonbladet.se mer än med en liten logga på Poplife (Logotypen är inte länkad: Hallå är vi på Internet?).
Det jag är mest nyfiken på är vad som hände med Digfi DSP. De var ju i alla fall först ut i media med det, men Inprodicon låg säkert före dem egentligen. Det lät så klart i artiklarna bara.
Det mest irriterande med allt det här är att jag fortfarande inte kunnat göra mitt premiärköp eftersom jag ju måste ha en pc för att handla musik i Sverige. Idioter! Ska det verkligen behövas Apple för att göra något får åtminstone två plattformar? Det verkar barockt.
I samma reportage meddelas att ett svenskt företag har utvecklat en lösning som låter svenskar köpa svensk musik över nätet. Inom några veckor kommer man att kunna ladda ner låtar för 10–20 kr styck. Från början kommer det att finnas 100 000 låtar tillgängligt, enligt IFPI:s marknadschef Hélène Rönnmark.
Apple kommer lansera iTunes Music Store i Europa den 15:e juni. Troligtvis även i Sverige.
Tyvärr vägrar Apple svara på några frågor om låtutbudet. Den amerikanska iTMS har bortåt 700 000 låtar i basen. Det fina vore ju om det vore samma innehålll överallt. Tänk vilken chans för svenska artister att synas på precis samma sätt som någon annan över hela världen. Tyvärr verkar rättigheterna göra att det kommer vara en helt egen uppsättning låtar i Europeiska iTMS. Kanske även olika för olika länder.
Tyvärr har Apple bluddrat bort klarheten i shoppen lite till den senaste utgåvan. De har lagt med filmtrailers och lite annat märkligt material, relativt oförståeligt. Varför vill jag kolla på filmtrailers i min skivbutik, liksom? Men det är väl en förberedelse för framtiden när de vill sälja filmer genom en liknande lösning. Fast det är ju i alla fall ganska dumt med tanke på att de knappast kommer göra det genom iTunesMusic Store.
Yankee Group räknar med att det såldes ca 44 miljoner låtar till en omsättning av 40 miljoner dollar under 2003, och det kommer öka till dryga 5 miljarder låtar 2008 till en omsättning på 4,67 miljarder dollar. Dvs ganska exakt en hundradubbling av omsättningen över fem år.
Den inte helt okända portalen Lunarstorm blir nu alltså först med att sälja musik i digital form över Internet i Sverige, det är tillsammans med Sony man erbjuder sin tjänst kallad Volym.
Inte helt oväntat att de gör en sån tjänst, men det måste väl bli en nische-produkt, annars har jag återigen underskattat värdet av såna där communities.
(Jag vill in och titta på tjänsten, om den ens finns ännu, men jag vill fan inte registrera mig.)
Jag hittar ingen annan artikel om tjänsten. Finns det musik från alla majors eller bara Sony? Hur som helst kostar 192 kbps WMA 15 spänn per singel.
"We will be here this year. I'm not going to announce the date at this time, but we are working very hard." Cue told music industry executives that the "layers of bureacracy in the European music industry were limiting the number of songs it could offer consumers here".
Usch. Det där låter precis som det jag var rädd för. Fan också. Vilken jävla chans det skulle vara annars. Förstå om The Knife (Rabid), David & the Citizens (Adrian) och Fireside (Startracks) kunde släppa musik på samma villkor som Michael Jackson (utan pedofilanklagelser dårå). Okej okej, visst skulle de inte uppmärksammas på samma sätt i hanteringen av musik via butiken, men folk över hela världen skulle ha chansen att köpa musiken.
Det är ju det här Digfi DSP borde syssla med. Inte att göra sin egen teknik och försöka kränga. Fatta om de jobbade hårt för att få ut svensk musik till hela världen istället för att lägga krutet på att sälja det till svenskar på cdon. Ok om de gjorde både och, då vore jag nöjd. Men att bara satsa på sin egen ko, det är galet.
Coca-Cola lanserar nätmusiktjänst. All right. Men varför stänger de ner tjänsten för att uppdatera när de håller på att lansera den? Det verkar ju oerhört korkat.
Men det ska vara Windows Media-filer och de säger själva att de ska ha fler låtar till försäljning än konkurrenterna. 500 000+ alltså. iTunes Music Store är uppe i 500k nu och jag tror Napster var där redan när de startade.
Det som faktiskt är lite spännande är att den finns på den här sidan av atlanten. I Storbritannien närmare bestämt.
Coca-Cola today launched a website offering albums for download in what the drinks giant has described as "the first consumer branded, legitimate downloadable music site".
80 p/låt och £ 6.40/skiva. Man ska även kunna lyssna för 1 pence åt gången. Det är ju rätt schysst.
De lockar även med att de kommer ha exklusiva låtar, ibland sex veckor innan de kommer ut i affärerna. Men då får de nog ta i lite mer än så här:
The 1980s band Tears For Fears, who have reformed after the success of the Gary Jules cover Mad World, will release their new single, Closest Thing To Heaven, exclusively on the site.
The Blower's Daughter av Damien Rice
